måndag 11 februari 2013

Extremt. Balanserat.

Alkoholjakten fortsätter! Öl är nu i största allmänhet lika starkt som vin och i vissa fall ännu jävligare än whisky, och den är jagad upp ditt, något som är grundat på en trend (...)
Detta gör uppenbarligen den riktiga experten otroligt frustrerad, då vi "ölkännare" vill kunna bälga i oss åtminstonde en sex-sju flaskor, för att dagen efter ändå kunna gå upp och göra samma sak igen...

Som om satan hade kissat i en konjakskupa skrev jag första gången jag provade detta öl 2008. Då var det hela två procentenheter "svagare" än årgång 2012 som vilar i kupan idag (gud!)
Dunkelt till utseendet såklart, med en liten ring av fräsande brunt skum som vid en svängom spottar näshårsfräsande alkohol och bourbonaromer ifrån sig.
Ett något mer försiktigt närmande bjuder sedan mer hjälpsamt ut solida maltdofter av väntad och välkommen choklad, mångfasetterad och intensiv likt en osedvanligt kaloririk bakelse tillsammans med de djupa fattonerna som bidrar med underlager av vanilj och spritdränkta russin. Massivt så att man knappt vet vart man ska bli av, men ack så inbjudande, trots intensiteten (!)

Det är här det händer, vågorna väller in och wow'ar denna törstande torra strand med en maltgenerositet så tjock och viskös att den kanske snarare borde liknas vid ett oljeläckage. Men det här är positivt laddat, och laddad med smak till den utsträckningen att en liten ynka smutt fyller munnen med en godisliknande, kakig och gräddlen maltsmak som tillsammans med den något träkärva fatkaraktären och den pigga alkoholhettan manifesterar sig som ett kärleksfullt getingsting i gommen.
Att rabbla smakassociationer blir snabbt löjligt men en tung dos torkad frukt känns också värt att nämna, nyanserna är hursomhelst många och trots ölets något burdusa första intryck finner man sig själv återkommande till glaset med ett glatt hjärta och värme i magen var gång.

Se där, tveklöst välbalanserat inom ramen för det enorma, ja även om ytterligare lagring på flaska hade ökat tillgängligheten något.
Tveklöst också ett öl som inte hade tilltalat de mediaberoende "experterna" där ute, men som trots detta sannerligen hade wow'at mer än bara min och andra entusiasters palett förutsatt att det hade blivit representerat och presenterat på rätt sätt.

Stora öl kräver lite förståelse, respekt, omsorg och  tid. Detta fattar till och med min mamma.
Så istället för extremt vs balanserat, kan vi inte 2013 acceptera extremt och balanserat?
Det vill säga, extremt balanserat... Vakna.

3 kommentarer:

Filur Dyx sa...

Good to see you back!

Alf Tycker Om Öl sa...

Året första inlägg (eller?), jag har saknat dig! Som vanligt extremt välskrivet och inte alls "Tooo Mutsch....".... ;)

AndersAnd sa...

Jag är aldrig tillbaka, jag är alltid här... dock har det varit få ämnen som har fått mig att "gå igång" på senaste, men det brukar ju vara lite segstartat såhär i början på året.