torsdag 1 november 2012

Breköl.

Jag har tidigare, likt många andra ölnördar hyllat Brekeriets initiativ att lägga huvudfokus på jäststämmar i öl av det mer rustika, lantliga slaget. Något jag dessutom av mer eller mindre nostalgiska skäl har lätt för att förknippa med den skånska landsbygden som jag faktiskt har tillbringat en hel del av min uppväxt på.
När någon säger "saison" så dyker det oundvikligen upp kliché-artade bilder i mitt sinne av svajande kornfält med slumpartat placerade, små röda lagårdar mellan dem. Bredvid dessa, ytterligare röda hus med vita knutar, varma inuti med sprakande brasor som lyser upp i kvällsmörkret. Det sprakande ljudet, och doften av rök fyller rummet.
"Roken's" etikett ser kanske modernare ut än mina inre bilder, snyggt och rent, precis som kompisen "Saison" och något som i sig, tillsammans med modesta beskrivningar på flaskans baksida lämnar det mesta åt fantasin, ja eller åt smaklökarna.
Och smakat på ölen är något jag har gjort tidigare, då på "Stockholm Beer", ett par ganska små skvättar i stimmig miljö och med mängder av andra intryck som trängdes i skallen.
Jag känner mig själv ganska väl när det kommer till öl, och kunde redan där, på plats, konstatera att jag behövde djupdyka i de båda senare, i hemmets lugna vrå för att tillfullo kunna uppskatta dryckesupplevelsen.

Samtidigt som jag har sett fram emot detta tillfälle, att få vara ensam med dessa två ölnyheter, så känns det i skrivande stund heller inte helt okomplicerat.
Jag är inte lokalpatriotisk av mig, inte över huvud taget, men jag har som sagt redan hyllat initiativet och erkänner tveklöst att jag är uppriktigt glad i hela hjärtat över att vi har fått ett nytt bryggeri med en intressant ingång och en hälsosam inställning till öl (något inte bara Skåne har saknat, utan hela Sverige.) Således känner jag att jag måste ta ett extra djupt andetag, neutralisera mig så gott det går, och både för mig själv och eventuell läsare konstatera att ett bra initiativ, en god tanke eller en briljant idé inte nödvändigtvis har speciellt mycket med det färdiga resultatet att göra.
Här är det mycket annat som spelar in, inte minst att bryggeriet är väldigt nytt med ytterst färska produkter på marknaden, produkter som dessutom är omöjliga att fullt kontrollera på grund av efterjäsning på flaska, något som bidrar med spänning (för vem vet hur just dessa flaskor smakar?) men också viss risk (kräver de en mognad de inte har hunnit få så kanske det inte alls smakar speciellt kul?) Låt oss inte spekulera mera, utan istället ta reda på ölens dagsläge, nu!

Jag har neutraliserat mig, hämtat ett tulpanformat belgo-style glas ämnat för den svala saisonen, och pyser upp, pssscht!
Färgen som forsar ur flaskan är disigt orangelysande bärnsten med ett tätt, klängigt och generöst skum på toppen.
Doften är familjärt "brettig" och tätt fruktig med en närmast på syntetiskt, godisliknande jästighet. Om detta är ett gårdsöl så växer det röda vinbär strax intill, körsbär och vindruvor likaså. Zoomar vi ut så ser vi ladugården som lite orent doftar av våt hö, gamla bildäck, jord och precis bredvid lutar sig ett gammalt äppelträd som nyligen släppt frukt. Inbjudande och vackert, inte minst i samspel med dess lysande färg.
Smaken inleder hursomhelst mindre friskt och mer kärvt än väntat, rå korn, jord och beskt läder överskuggar en mer nedtonad jästfruktighet som kämpar för ytterligare uppmärksamhet i munnen. Den relativt milda kolsyran, för att vara ett öl i belgisk anda, hjälper inte bären att skina utan banar snarare väg för tyngre maltfruktighet med åter igen, toner av närmast på övermogna äpplen, lite banan, kastanjer och bröd.
Denna saison slutar sedan lyckligtvis torrt med en nästan lite värmande sensation i magen, en lång, behagligt komplex jästfruktighet och en gräsig, nästan örtig beska.

Överlag något mer rå och potent än vad mitt minne har intalat mig, ändå ett redan nu komplext öl som blir spännande att para med mellankraftiga maträtter och lätta ostar, eller ännu hellre en sallad med nötter och kletiga bitar get...
Som ensamstående njutningsdryck tror jag hursomhelst att den blir ännu lite mer intressant när jästen, med hjälp av några månader, får träda fram och förhoppningsvis bidra till en ännu lite mer nyanserad och samtidigt sammansatt smakupplevelse.
Ska man beställa? Jepp, minst två, men hellre fler, för ölets utveckling (eller kanske snarare, inveckling?) med brettanomyces-jästen lovar en distinkt och snabb resa som man kommer vilja följa var och varannan månad framöver.

Efter denna torsdagskvälls slätstrukna soppmiddag är det sedan tur att slå sig ner i den bruna lädersoffan med en flaska buteljerad rök och en god bok, mjaa, I wish.
En lagom burdus upphällning och ett oväntat ljust öl samlar sig i glaset med en lika ljus, ren och vit skumkrona på toppen.
Här ska man inte låta sig luras, doften är inget annat än extremt intensiv ifrån ett tätt rökmoln som knappt släpper igenom minsta förnimmelse av annat förutom möjligtvis en lätt ton av exotisk frukt (men det kan också vara den intensiva octomore-röken som ger citrusassociationer med sin skärpa och intensitet.) En sväng om i det lämpligt kupade glaset avslöjar dock ytterligare jästa frukttoner som för tankarna åt aprikos och mango, något som tillsammans med en lätt kexighet kämpar för livet mot den aggressivt torviga, tjärliknande doften ifrån rökmalten.
Väl i mun är balansen bättre och den ursprungliga friska fruktkompotten står tillsammans med jästsyrligheten väl emot den träiga rökigheten. Lite som att desperat släcka en eldsvåda med en hink fruktrester, bara för att i eftersmaken se lågorna ta över igen och sprida lena men slugt giftiga aromer i gommen och tillslut ta död på en med en torr, citrusfrisk efterbeska.

Ett onekligen udda öl som tveklöst kräver sin "rökare", friskt vågat hälften vunnit? Ja, eftersom den diskantskärpta rökigheten möter citrussyrligheten ifrån jästen och ändå, sådär under ytan landar i en trivsamt frisk fruktighet så kommer det helt klart undan med att bara vara "lustigt". Det är nämligen också väldigt intressant och tar man in eventuell lagring i ekvationen så kan jag inte annat än att flina här hemma, för hur ska detta gå? Den som lever får se, den som lagrar likaså, åter igen, ta minst två...

1 kommentar:

Henning sa...

Väldigt najs och hipster-aktigt skrivet. Like it!
//Henning