söndag 14 oktober 2012

Muggigt läge.

Det är alltför sällan man får anledning att dra fram glasskåpets tyngsta mordvapen (eller svarta får), muggen, och när det kommer till att "prova" öl så vågar jag krasst påstå att det finns en stark anledning att aldrig ens damma av den, för även de äldre europeiska ölstilarna, traditionellt serverade i enklare "tumblers", stenkrus eller muggar analyseras faktiskt bäst, enligt mitt tycke, i kupade glas av varierad form.
Varje mynt har två sidor, ja och gräset är oftast grönare på andra sidan. Efter några år med näsan i ett skört vinglas eller i en kupa, maniskt sköljande, putsande, sniffande, smackande och sörplande följt av obligatoriskt anteckningsförande, doft och smakbeskrivande och tröttsamma efterforskningar, efter några år av "nörderi", ja då finner iaf jag viss tjusning i att bli serverad en saftig dubbel IPA i ett primitivt amerikanskt "shaker-glas", en komplex och slående sur gueuze i en "tumbler", eller som ikväll, en lätt schwarzbier serverad i en lika ful som tung glasmugg egentligen enbart lämpad för herrar med både fryntligare skägg och mage än det lilla jag har hunnit odla än så länge.
Trots det, så är det ibland bara sådär "gött" att "go medieval on your... own ass", så att säga... och nästan lite grottmänniskolikt, "svinga" en gammal hederlig bägare.

Så, att se ölet går okej även om formationerna i glaset inte direkt underlättar.. Mörkbrunt kan jag konstatera men klarheten är svårare (...) Skumkronan är ganska snyggt nötigt beige med små men hälsosamma, plottriga rester på.. muggens insida... (skriver nästan kupa eller vinglas utav gammal vana här och får hejda mig.)
Att komma åt detaljer i aromen är svårt, det som främst slår ann är en ganska sötmaltig, tät vägg som ändå erbjuder generösa toner av bittert kaffe och choklad, karamell finns också med i leken tillsammans med en återhållsam mängd mineraler. Glaset är såklart otympligt att hålla upp mot näsan, jag får nästan använda båda händerna och för säkerhetsskull återkomma med en "sväng om" först när majoriteten av ölet är uppdrucket...
Ja för att dricka ölet är det absolut minst svåra, både på grund av kärlet och på grund av ölet i sig, ett grepp om handtaget och så sörpl! Ganska fylligt, chokladigt i munnen trots den relativt tunna kroppen. Lätt kolsyra gör så att ölet glider ner lenare än en välkyld milk choco av något slag (inte för att jag någonsin dricker sådant) och levererar i avslutningen en, ja tro det eller ej, något muggig smak (...) som påminner om papp och gamla avlopp. Bismakerna är inte skrämmande påtagliga, men de är inte heller angenäma och drar ner ett annars schysst helhetsintryck rejält. Eftersmaken är sedan, på grund av den låga beskan, ypperligt kort och man tvingas att ta ett rejält tag om den tunga muggen än en gång.

En halvtimme och en något starkare högerarm senare är det roliga över och jag har, utöver inbokad träningsverk också en något sunkig bismak i munnen.
Lätt att dricka, men inte utan konsekvenser, och i detta fall inga mysiga konsekvenser så som ett lagom alkoholrus eller ett välbehövt kissflöde, nej, i detta fall bara negativa konsekvenser, och således kommer Störtebeker Schwarzbier, (här för att stanna på Systembolagets hyllor i ett helt år) sällan bli hemplockat igen.

Rött nöjd ändå, sträcker jag mig efter lite avrundande söndags-soffmys i form av en rauchbier i kylen, sneglar åt den ursköljda muggen, funderar lite, knäpper av kapsylen, och öppnar tillslut glasskåpet för att ta fram en av mina vidare kupor. Jag har varit man nog för idag.

5 kommentarer:

Lasse Wängermark sa...

Preppen svingas...
http://www.youtube.com/watch?v=qqD1Zu63dEg

AndersAnd sa...

Ja, ungefär sådär.

Fredrik - Ölhunden sa...

Eller den här. Man vill ju inte ha "skunked beer" (glöm inte amerikanskt uttal).
http://www.youtube.com/watch?v=8gzC8N06PrI

Fredrik - Ölhunden sa...

Dom här snubbarna vet vad jag (och dom) snackar om.
http://www.youtube.com/watch?v=xnGZcYZWj7A

AndersAnd sa...

Framförallt den första är fantastisk. SLOSHABILITY.