söndag 2 september 2012

Sommar och vinter under en session.

För ca en vecka sedan var jag på besök i sambons gamla hemtrakter (Hallsberg..), inte direkt i öligt syfte (duh) utan snarare för allmänt häng och umgänge. Lite gammal hederlig nyfikenhet och en nödvändig paus ifrån landsbygden ledde mig dock en kväll in till Örebro där jag utöver smuttande på ett par Närkebrygder också träffade Stefan "Ölsvammel" en kort stund över ytterligare en öl och massa uberhäftigt bloggersnack..
Nåja, ett trevligt möte med en trevlig prick som trevligt nog så kvickt postade iväg ett par "hembrygder" till mig att jag trampade på avi'n när jag klampade in genom dörren hemma i Malmö.

Stefan hade tidigare berättat om dels "Monkarillo", en "American Pale Ale" som han varnade för inte längre var helt färsk samt Nalle Puhs Julporter (2011) som självklart är bryggd med honung och mindre självklart, kryddad med saffran (eh, ja!) Klicka på ovanstående "öltitlar" för att läsa om Stefan och co's bryggsessioner så börjar jag med att prova "Monkarillo" här så länge..

Jag häller upp och får ett ganska ljust bärnstensfärgat öl med ett riktigt fint fluffigt vitt skum som lämnar smått fantastiska, klängiga rester på vinglasets insida, ett snölandskap ovanpå en grov solig sandstrand typ.
Aromen är ytterst fruktig och skvallrar om ett öl som, helt riktigt tidigare haft ett ännu friskare "lyft", det doftar trots detta ingen våt hund, papp eller annat obehagligt utan håller sig ganska druvigt, tropiskt juice'igt och lite jästigt med toner av milda krusbär, lite mandarin, söta persikor och en lätt mintig grön äppelton.
Väl i munnen levererar ölet ett ännu lite fylligare och sötare intryck av ovanstående komponenter med allmän fokus på en krispigt fräsch humlekaraktär som, trots flaskans ålder ändå lyser, om än svagt, med sin närvaro. Lite vittvin-likt, lyxigt och lagom torrt, lättdrucket och friskfuktigt.
Är det något jag saknar utöver en ännu lite skarpare fräschör (krispighet) så är det kanske en något rejälare beska då ett kraftigare grepp om tungan sannerligen hade gett ännu mera mersmak.
Kroppen är annars också helt rätt, lätt till medelfyllig med finbubblig kolsyra, lagom stark nog att lyfta smakerna men lätt nog för att behålla ett allmänt juice-likt intryck (något jag gillar i mina humlebetonade öl.)
En riktigt bra pale ale som dock, likt de flesta med simpel maltbas och fokus på aromatisk humle faller lite på färskhet (som förvarnat, och bara lite.)
Således blir summan av mina intryck: ge mig en purfärsk! Jag har svårt att tro att det skulle smaka något annat än urlyxigt friskt och rakt igenom fullständigt professionellt på ett plan som många svenska etablerade bryggerier inte ens kommit i närheten av än.

Och ja, fler, mer etablerade bryggerier borde anamma denna typ av ljusare, friskare "APA" eller "IPA". Sluta snåla med humlen och håll igen på malten istället, låt kottarna få tala, trots än att de är en flyktig och kostsam krydda. Det är värt det, för öl av denna typ, när den är gjord rätt, är "drinkabilitet", mer än vad någon sunkig gammal half-breed någonsin kommer kunna vara!

Sådär, första intrycket, mycket bra, jag "gick igång" och ölet "gick ner" i dundrande fart, nu redo för, något lite mastigare och ett öl som känns helspännande, stor julporter på 10,5% med, åter igen, saffran..

Här snackar vi som väntat en mörkare sörja, svart med bruna kanter och ett ljusbrunt lock till skum.
Aromen poppar direkt ur glaset med distinkt saffran, något som tar en stund att smälta för att sedan, under den initiala kryddigheten avslöja maltiga chokladtoner, karamellfudge, lite vanilj och en uns alkohol.
Smaken bär i sin tur tydligare choklad och spritsmaker, sprit i positiv bemärkelse då denna tillsammans med kryddan och chokladen för tankarna åt någon form av alkoholstinnt julgodis som ger en lämpligt värmande sensation, välkommen redan såhär i svala september. Ytterligare är smaken potent, krämigt karamellig och nougatlyxig med subtil honung och vanilj i avslutningen, en avslutning där saffran också möter malt på ett smattrande sätt och genererar ytterligare generösa smaker av fikon, dadlar och annan torkad frukt, åter igen, ytterst lämpat för juletid, wow!
Det händer en hel del, och hela förloppet är snyggt förpackat i en lagom kletig, ganska fyllig kropp som ger precis rätt motstånd för att jag skulle vilja ha med den till osten jag brukar käka under Kalle Anka (Anders And) på julafton.
Lite lyxspritigt klibbigt, värmande och välkomnande kryddigt, ljuvligt!

Det var verkligen med blandade känslor som jag öppnade denna, viss förväntan, men främst rädsla för att det helt enkelt "inte skulle vara min grej", jag har ofta svårt för kryddiga julöl, detta är dock ett exceptionellt exemplar som lyckas vara modernt utan att bli tramsigt, där ölets storhet möter en väldigt intensiv krydda och skapar ett unikt samspel, ölet blir godare smutt för smutt, snart är flaskan slut och jag kommer inte kunna köpa detta till jul. Sorgen, likt den i mellandagarna i väntan på ett klimax till nyårsfirande infinner sig och då plötsligt slår tanken mig! Hur skulle dessa grabbars nyårsöl smaka?

Jag vill veta, och jag är med andra ord imponerad. Så kort håller jag det, tack.

2 kommentarer:

Stefan - Ölsvammel sa...

Skoj att du verkade gilla ölen. Ska länka denna vidare till mina bryggarkollegor.

Hmm nyårsöl, den ska jag suga på ett tag ;)

AndersAnd sa...

Verkade? Jag gillade skarpt!