lördag 22 september 2012

Snarare suröl.

Har du ett speciellt bryggeri, kanske i din närhet, som du gång på gång, trots stor besvikelse alltid ger dig på och testar igen och igen enbart för att bli besviken ytterligare? Det har jag!

Ja och jag vet att jag inte enbart talar för mig själv när jag säger att Malmös mest lokala, centrala, vackra, påkostade och storslagna bryggeri har varit en fullständig katastrof när det kommer till levererandet av det som verkligen räknas, öl.
I mitt fall pratar jag självklart om Malmö Brygghus, en "verksamhet" som i mina ögon har gått ifrån lågt till lägre, och kanske just nu, eller iallafall för någon månad sedan låg på absoluta botten.
Det är dock ur det dunklaste mörkret som de mest nödvändiga förändringarna föds, och vid ett besök på brygghuset får jag iallafall ett liten hum om framtidsutsikten, ja även om det finns ett högt berg att saktfärdigt, i brant uppförsbacke bestiga innan man når eventuellt ljuvliga vyer.

Mannen som ska försöka bestiga detta berg heter Thomas Fransson (man med skägg) och arbetar under ledning av Anders Hansson, sedan ett par år tillbaka på brygghuset. Thomas är en välkänd och omtyckt karaktär i ölkretsar, en kunnig, rolig och mycket aktiv bryggare, hembryggare, ett levande bryggmässigt uppslagsverk och en allmänt dedicerad entusiast som bland annat står bakom "Sveriges Bryggradio", och ännu mer nyligen Malmö Brygghus första, på väldigt länge, riktigt intressanta öl "False Dmitriy", en imperial stout på strax över 9% aromhumlad med den helamerikanska sorten "Citra" för en frisk, tropisk karaktär ovanpå en bas av choklad och lakrits. En rolig och originell öl av sitt slag, om än i tunnaste laget kropps-mässigt, något jag hoppas på kommer justeras efterhand.
Ja och på tal om tunn kropp så får jag även höra lovande planer rörande små förbättringar av bland annat bryggeriets kakaoporter där man kan hoppas på ökad fyllighet som matchar ölets styrka. Det viskas också om förbättringar av alla bryggeriets ölsorter samt, i utsträckningen en utveckling av ett större, passande säsongsroterande sortiment där tex brygghusets somriga witbier, under vintertid ersätts med tex en weizenbock och där en lättare vårlager under hösten tex ersätts med ett mer maltbetonat oktoberfestöl, och så vidare.
Ett gott, ytterst nödvändigt tänk, och utöver att hålla tummarna för att ölen ska bli bra så är det också en idé att hoppas på att kaptenen på denna sakta sjunkande skuta inte drar öronen åt sig och sådär italienskt överger skepp, utan istället ger det kreativa utrymmet och förtroendet som krävs för att den underordnade Thomas, med nödvändigt nytänk och noggrannhet ska kunna tömma båten på vatten och istället fylla dess last med tunnor fyllda av god öl, istället för den tunga lasten av mestadels mediokra kompromisser till sortiment som, enligt mig, är orsaken till skutans läckage idag.

Hursomhelst, en finare tunna öl som nyligen tömts och tappats på flaska, och som är ännu ett kreativt drag ifrån Thomas, som jag, i skrivande stund känner mig tveksam inför att ens definiera, är.. okej, håll i hatten: bryggeriets "skånska lambik"!
Ja, där stildefinitionen såklart ska tas med en stor nypa salt då ölet självklart inte är spontanjäst utan jäst med en "huskultur" på cognacsfat i fjorton månader. Malmö Brygghus "Grand Crew" är ölets namn, ett namn som med tanke på bryggeriets nuvarande rykte slår mig som otroligt ironiskt och närmast på tragikomiskt, dock snyggt etiketterad i lite malmöitisk lambic-lik, gammaldags stil på passande 33 cl flaskor, stilfullt doppade i vax, något som i kombination med den långa fatlagringen antagligen gör fler än jag nyfiken.

Nyfikna javisst, men även skeptiska ja? Jag är personligen ytterst skeptisk mot i stort sätt all typ av syrlig öl producerad utanför Belgien, även om det ibland kan bli bra, så blir det oftast.. mindre bra, och när suröl blir mindre bra, ja då är risken väldigt stor att den blir vedervärdig.
Med andra ord ett riskfyllt drag ifrån Malmö Brygghus, dels att ge sig på suröl överhuvud taget, men kanske ännu mer vågat att dra med sig ölet till de kommande helgernas festival i Stockholm där eventuellt ytterligare pinsamt misslyckande, kort därefter, tveklöst skulle spridas som en löpeld runtomkring landet.
Så jag pillar bort vaxet och bestämmer mig för att avhandla detta redan nu. Psscht!

Färgen är disigt gulaktig med ett litet finbubbligt skum som lock, ett som lämnar väldigt snygga rester efter sig på insidan av vinglaset. Till utseendet inte helt olikt de friskare, ljusare amerikanska surölen jag har provat i mina dagar, dock till doften mindre syrligt med mer betoning på "funk". Lite gammalt bröd samsas här med toner av grapefukt och druvsocker, därtill vått trä, len vanilj, lite diskantrik citron och ja, möglig källare (på ett positivt sätt, dvs inte som en riktig möglig källare vilket ju suger ganska hårt.)
Smakmässigt levereras en milt syrlig, juice-lik första attack som snabbt biter till och avslutar ypperligt torrt. En ny klunk och lätt hästiga toner samsas med sötare citrufrukt för att åter igen knipa till i en lätt skalbesk eftersmak. Syran är lätt men samtidigt omöjlig att gå miste om, det är friskt och slinker ner otroligt lätt utan att vara endimensionellt eller tråkigt. Doften slår mig som något mer sofistikerad än själva smakupplevelsen, något som beror på den där lilla oväntade beskan som jag hoppas kommer rundas av med lite lagring, lagring som förhoppningsvis också lyfter de nuvarande, ganska snälla funktonerna en aning.

Just nu ett snällt, men inte för den delen okomplext eller mesigt suröl, snarare fint balanserat, rustikt, roligt att dricka och passande för såväl nybörjare som mer erfarna surkartar.
En perfekt aperitif som ändå inte har ihjäl någon med sin syra, också ett lämpligt matöl till en lättare sallad, en subtilt smutsig getost eller någon form av konstellation som innefattar färska skaldjur. Ja eller som palettrensare på "Stockholm beer" där jag misstänker att "Grand Crew" kommer bli uppskattat, inte minst mellan alla gravt rostade eller burdust beska öl, ja, så länge man inte väntar sig en äkta, apsur lambic dvs.

Jag applåderar försiktigt här hemma och ser fram emot att prova detta öl igen efter ytterligare tid på flaska, ja samt att få prova fler riktigt intressanta öl ifrån (ett bättre) Malmö Brygghus.
De planer jag har fått höra, hur osäkra de än må vara och hur lång tid de än kommer ta att verkställa, bådar hursomhelst gott, med ytterligare fatlagringar och specialsläpp, mer jävlaranamma och mer variation, samt en förändrad attityd som sätter ölens kvalité, oavsett ölstil, först.

Hoppet, lever.. igen.

2 kommentarer:

Gyllenbock sa...

Låter helt klart lovande, skoj. Ölet kommer garanterat att provas på SBWF.

AndersAnd sa...

Just do it!