tisdag 14 augusti 2012

En lurig en.

Gareth Oliver har lyckats... I och med att jag sitter och läser "The Brewmasters Table" vid varje lugn stund (de få) så kunde jag inte, när jag var inne på systembolaget, låta bli att slänga ner en hel 75'a "Local 1" i korgen.
Ölet är en 9%'ig belgisk ale åt det ljusare hållet (tänk Duvel, typ) som någonstans där relativt tidigt i mitt ölintresse, då jag var inne i en period av djupdykeri ibland "belgare" (uhm..) lanserades på systembolaget som en specialare. Flaskorna kom, flaskorna gick (åt) och jag köpte på mig ett par som, inom sin tid gick "ner"..
Nu var det alltså väldigt längesedan jag skakade hand med denna gamla bekanta och kände, trots att det är djävulen själv som säljer detta djävulsliknande öl här i Sverige, att jag var tvungen att suga i mig lite gammal ohederlig ondska igen.

"Local 1" är lätt disigt gulaktig med ett finbubbligt levande skum som klänger på glasets insida värre än en alkoholiserad tanig blondin på en stor sjöman. En naturlig efterföljd av ett livsfarligt, vapenliknande skott som drog av efter min välanvända sabel hade varit framme igen. Sambon skrek till, även jag.. Men ölet höll sig lyckligtvis i flaskan.
Aromen i fråga är mindre juice-lik och mer bananestrig än vad jag minns den som men med en tydlig ton av högkvalitativ säd (likt min egen, öhö, öh, höhöhö /tjock mansgrisis bonde) Vetettoner samsas med lätt söt citrus, päron och annat friskt, farligt friskt för att ligga på 9%.
Smaken bär i sin tur tydligare sötma och tyngd, sprudlande jästig och  torr i avslutningen med alkohol som biter till precis på gränsen till för mycket. Sötfruktigt och ganska knepigt men blir mindre svårdrucket vid relativt låg temperatur. I takt med att just temperaturen stiger tappar dock ölet sin koncentration något och framstår som lätt flyktigt i munnen och jästsött överväldigande i avslutningen utan någon nämnvärd drivande efterbeska (snarare ett jästigt och spritigt tvärstopp.)

Njaee, okej, sådär, hmm, ibland, kanske? Blandade känslor, relativt välgjord för att vara ett "rent" amerikanskt öl i belgisk stil men också sådär enkel i sin helhet med relativt vassa kanter.
Etiketten rekommenderar ölet som aperitif eller till din egen favoriträtt, jag drack en slurk till den grekiska salladen som var min middag och är en av mina favoriträtter, och så fort ölet kom i närheten av fetaosten så förvandlades den till något som närmast kan liknas vid kall smuggelvodka (och jag gillar generösa mängder fetaost i min grekiska sallad, så, vi har ett problem.)
Däremot som fördrink, ett par flaskor delat på ett större sällskap, väl kylda och så korken pang! Absolut.. Absolut...
Här är numret: 1630 be din butik ta hem den så att du har några flaskor till den pampiga festen (som ändå ska vara relativt ekonomisk, dvs, ni kan få lite "Brut Des Flanders" effekt fast till mindre än halva priset..) eller drick den till din favoriträtt (så länge din favoriträtt inte är en rätt som den absolut inte passar ihop med.)

5 kommentarer:

Obalanserad sa...

Hahaa, alltid lika roligt att läsa dina inlägg! :D

Danne sa...

Det får nog bli ett köp, har sneglat på den på mitt bolag.

Trevligt att du bloggar igen, riktigt läsvärt även när inriktningen är en annan än de ursprungliga skrytinläggen med USA-bira och mellanspelet i bitterhet över kass öl.

AndersAnd sa...

Obalans: tack!

Danne: tack du också! Bitterhet kommer du sannerligen se här emellanåt också, vi snackar ju faktiskt öl här.. (...)

Skrytinlägg blir förhoppningsvis mindre vanligt, man kan dock förstå att man som ölnörd går igenom en period där man gärna stoltserar med alla rariteter och drömska öl man äntligen kommit över, de där som man själv så länge har fantiserat om. Det finns en stor glädje i detta, dock går det sällan hand-i-hand med bra/underhållande skrivande och kan i värsta fall snarare framstå som drygt och just.. Skrytigt..

Weine sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Weine sa...

Kul inlägg Anders, förövrigt älskar jag skrytinlägg och då inte nödvändigtvis mina egna. ;)