fredag 27 juli 2012

Öl på.. Gotland? (Del2)

I en liten lägenhet mitt i centrala Visby vilade jag med jämna mellanrum benen efter intensiva promenader och nyfiket utforskande. På en balkong med en fantastisk utsikt över ett högupplöst tegelrött myller av hustak uppbackat av det magiskt färgskiftande havet gjordes majoriteten av mina relativt få ölprovningar.
Omständigheter och miljö har som välkänt stor inverkat på sinnet, således är det egentligen inte optimalt att prova dryck under ett såpass ljuvligt lugn omringad av såpass fantastiska gulliga små hus soldränkt upplysta på de mest häpnadsväckande sätt.
Visby kanske är lite för vackert för en kritiker, lite för lugnt och lite för stimulerande i sin egna komplexa struktur. Det är nästan så att det inte behövs någon bra öl, läget är liksom, schysst ändå och i takt med att de till synes oberörda politikerna gradvis tynade bort och Allmedalsveckan drog mot sitt slut vaggades samtidigt staden försiktigt in i en harmonisk djup tystnad och en tät dimma drog som en vänlig vålnad in ifrån havet och la sig som ett tjockt tröstande täcke runt ringmuren.

Under följande förmiddag lättar dimman något och i takt med att eftermiddag blir kväll hörs ett lättsamt och glädjerikt sorl ifrån alla krogarnas välfyllda uteserveringar.
Mat på spisen i det lilla köket, jag får en stund för mig själv, och trots risken att förstöra detta allmänna välmående bestämmer jag mig för att.. Prova ännu ett "Wisbyöl"!

Mina kanske inte jättemånga, utan snarare få erfarenheter av större bryggeriers skapande av kraftigare porter (imperial porter) eller stout (imperial stout) är inte överdrivet positiva. Ännu mindre när man också blandar in fatlagring, just för att fatlagring lätt blir dominerande på ett överväldigande och obalanserat sätt och mest känns som att det används för att dölja ett mediokert basöl.
I strävan efter att få vara med på experimentölens del av marknaden tar man gärna genvägar helt enkelt (samma sak som när man amerikahumlar en kass lager...) Vilket självfallet smakar, eller "inte smakar" beroende på hur man ser det.
Så med stor skepticism och kanske något nedtryckta förväntningar gick jag in och hämtade lämpligt vinglas samt en flaska "Wisby oaked porter" ifrån kylen.

Till att börja med så måste jag säga att jag gillar flaskan, unik form och ganska snyggt med ett tillräckligt rent tryck av staden Visby på tillsammans med lite enklare information.
8,7% lagrad på nya franska och limousinefat som väntat visas upp tydligt i både doft och smak dock utan att bli allt för överväldigande då en ganska bittert, torr och rostig maltkropp käftar emot högljutt, på gränsen till för högljutt då ölets största minus är en något för syrlig och kärv avslutning.
I övrigt var ölet en positiv överraskning med fattoner som inte bara ger direkta ek-associationer utan även i kombination med malten bidrar med konkretare toner av browniekakor, karamell och fudge samt saltlakrits och bitter mörk choklad. En långvarig eftersmak gör också att det känns värt sina ganska saftiga 52kr, för sådär i stundens lugn varade flaskan ett tag och efter sista droppen tvingats ur flaskan kunde jag konstatera att ölet i fråga, var det klart bästa "Wisbyölet" jag provat än så länge (dock skulle jag inte beställa hela 15 flaskor ifrån systembolaget..)

Vecka nummer två på Gotland lovar fortsatt bättre ölklimat, förutom en ljummen "Kung" som jag blir tvungen att sätta i mig av artighet så trivs jag och klättrar nu istället för på ringmuren, på raukar både på södra och norra Gotland under inspirerande bilutfärder.
En kväll dricker jag även den färskaste Punk IPA jag någonsin har haft turen att sörpla i mig och konstaterar för mig själv att rotationen på systemets sortiment i Visby måste vara enorm under just denna säsong (uppenbarligen på både gott och ont.)
Och medan jag är inne på en positiv bana här så ska jag passa på att berätta om Visbys enda vattenhål för ölnörden, stället jag nämnde kort i mitt förra inlägg med det klockrena namnet "Amarillo".

Nu stod skylten ute på gatan, nu var det, tillskillnad ifrån förra veckan öppet för gemene man och jag fick en kväll själv till att gå ut och nyfiket besöka det så vitt jag vet, enda stället, iallafall i Visby med ett ordentligt ölsortiment.
Redan när jag försiktigt traskade in på den lite industriellt grova bakgården så fick jag positiva vibbar. Blandade sällskap, yngre och äldre par satt och drack, åt o pratade i trivsam ton utan behovet att överösta varandra eller störande hög musik. Mycket öl i glasen, även lite vin, färglada kuddar och krukor med färska örter utgjorde en snygg kontrast mot betongen och väl inne möttes man av ett varmt ljus, lite högre musik och ett rum fyllt av uppenbart välmående matgäster.
Trots en nästan både full lokal och uteservering blir jag vänligt bemött av personalen och det höga tempot på serveringen var inget som iallafall till synes såg ansträngande ut, snarare tvärtom så var de två tjejerna som skötte om kunderna proffsigt avslappnade och uppenbart måna om att allting skulle smaka väl och att alla skulle trivas.
Först framme vid den lilla disken noterar jag ölkylen, lite halvgömd bakom en grov hissdörr som en av de två ägarna problemfritt öppnar åt mig och stolt visar upp ett inte enormt, men lämpligt brett sortiment av kvalitetsöl (allt ifrån tysk lager och veteöl till svenska och amerikanska pale ale och IPA, ett par old ale, några pålitliga imperial stouts mm.)
Plötsligt har jag en flaska Mikkeller "K:rlek" och ett stilrent vinglas framför mig som får hänga med ut på en av uteserveringens träbänkar där jag placerar mig för att reflektera över mina första intryck samt se vad detta Mikkelleröl, framtaget tillsammans med importfirman "Brill & co" hade att erbjuda.

Jag får väl börja med att erkänna att jag är lite allmänt trött på modernt humlad pale ale som sådär lagom, alltid erbjuder karamellig malt, mer eller mindre fruktiga humletoner och en enkel beska för hög drinkabilitet.
I detta fallet fick jag hursomhelst ett av de bästa exemplaren jag har druckit på väldigt länge med minimal maltkaraktär och en fullkomligt fantastiskt snyggt optimerad humlefräschör som räcker hela vägen långt ut i den rejäla efterbeskan. En rejäl  efterbeska som inte är för burdus utan fint balanserad med mängder av olika frukter så som söta päron, aprikoser, persikor, ananas och i avslutningen friska granskott och grapefrukt.
En extrem harmoni (kärlek?) infann sig och jag myser vidare till nästa ölval som, i största möjliga kontrast föll på en enkel men stabil maltbomb ifrån Oscar Blues vid namn "Old Chub", och vid beställningstillfället får jag dessutom chansen att utbyta några ord med en av ägarna som visar sig heta Petra
.
Under kvällens gång och under mina ytterligare besök berättar Petra lite om hennes tidigare ölrelaterade arbete på bland annat Ölrepubliken i Göteborg och kedjan Bishops Arms samt om flytten till "ön" i fråga.
Så, från en större stad på fastlandet till, Gotland.. Som jag själv på väldigt kort tid har konstaterat, ganska tufft för en ölälskare, och när jag uttrycker min glädje över att det finns ett rakt igenom bra ölhak i Visby så säger Petra att hon kände att, skulle hon bo här så måste hon helt enkelt ha tillgång till "bra bärs". Och ja, finns det egentligen en bättre anledning?

Mitt tycke för "Amarillo" uppstod inte enbart på grund av faktumet att de hade "bra bärs" (sortimentet är inte ens nämnvärt stort i jämförelse med fastlandets alla ölhak.)
Nej det bästa med stället i fråga är snarare hur man behandlar, pratar om och "står för" ölen.
Det är fantastiskt att se en restaurang/gastropub behandla öl med yttersta respekt, det gör mig genomgående varm i kroppen att se folk som "kan" öl och som delar med sig stolt till sina gäster av sina kunskaper, dessutom i en miljö som inte är en gammal dammig gubbpub (som i princip tenderar att skrämma bort vem som helst med lite "god smak".)
Nej, det är sådana här ställen, som i princip med dess blotta existens verkligen gör något för ölkulturen i Sverige och som introducerar och utvecklar, som utmanar och ger ölet samma status som annan "ädel dryck", i detta fall helt utan att vara snobbigt eller snorkigt. Och inte minst helt utan att vara grinigt på det där sättet som åh så speciella viktigpettrar till barchefer kan tendera att vara på mer väletablerade ölställen...
Det enda som inte känns bra med "Amarillo" såhär i efterhand är faktumet att jag aldrig tog mig tid att prova maten, maten som egentligen lät väldigt intressant, serverad på ett kul sätt i form av mindre rätter (i gränslandet mellan förrätt och huvudrätt) och ofta lite exotiskt kryddstarkt lämpligt för just.. Öl.

Kolla in ställets hemsida med meny, läs lite mer om det här och planerar ni ett Visbybesök så följ dem på facebook för mer kontinuerliga uppdateringar (samt se upp så att de inte har stängt eller, under högsäsong är abonnerat eller fullbokat..)
O där har vi gotlandsbesöket största ölrelaterade positiva överraskning och något som för mig, som ölnörd, gör att jag relativt tryggt kan besöka denna vackra ö igen utan rädsla för att törsta ihjäl mellan de energikrävande utflykterna.

Så, frågan på allas läppar.. Innan hemfärd, hann det bli några fler exotiska Wisbyöl?

Jorå, gäsp.. Och jag tänker inte skriva ett ord till om dem utan såhär tillbakablickandes istället konstatera, både genom allmänna minnesbilder och genom dessa två inlägg att Gotland, eller iallafall Visby är väldigt.. Just Wisbydominerat. Ölen går säkert hem hos turisterna, lokalbefolkningen verkar småpatriotiskt stolta och Spendrups vältrar sig säkert i lyckan av att, likt Zlatan ha en alldeles egen ö att härja på.
"Fine by me I guess" eftersom jag just nu, som mest tänker besöka ön en eller kanske två gånger om året. 
Som fast boende dock, och som nyfiken varelse av slaget "människa" hade jag snabbt tröttnat och frågan är då om ens "Amarillo" i kombination med mängder av privatimporter och systembolagetbeställningar hade räckt för att tillfredsställa mina öllustar. Mina lustar som å andra sidan är väldigt stora...

Gotland är alltså inte ett optimalt resmål i rent ölsyfte, men just öl var inte heller mitt syfte (alls egentligen) så jag tackar istället för de episka vyerna, det klara ljuset och de mystiska dimmorna, de vackra detaljerna och det mycket välbehövda lugnet som erbjöds trots turisttider i innerstaden, samt tackar för de få, men under de trivsamma omständigheterna ypperligt goda ölen.
Ett mindre ölutbud än hemma absolut, men också betydligt mindre bullrande trafik och dylikt djävulskap.
Nu orkar jag.. Vara kvar ett tag till.. Här i, Malmö...

Tack.

2 kommentarer:

Diablo 3 Gold sa...

i like your own creating ,the thus understandale ,pleasurable and simple to read .. thx . Buy D3 Gold

Buy elo boost sa...

Cool. I usually benefit from the selection interviews. Many thanks with regard to getting this web site.

elo boost


Cheap Fifa 14 Coins