måndag 30 juli 2012

IPA-nostalgi.

För ett tag sedan trillade, lite som från ingenstans en amerikansk IPA in i systembolagets ordinariesortiment ifrån ett för mig, tidigare okänt bryggeri.
Jag talar, som ni redan har sett om "Napa Smith Organic IPA", en rejäl sådan på 7%, 75IBU och ifrån just den amerikanska västkusten.
Skepticism vid första inköp, absolut men ölet vann någonstans ett par klunkar in i flaskan över mig då jag fann mig själv simmandes i amerikansk IPA-nostalgi.
I.P.A nostalgi? Ja! Ni vet sådan där "fan, det var såhär IPA smakade förr!" Och nej, då menar jag inte förr som i "förr i tiden" i England, eller för den delen som i "förr" på ett skepp ifrån England, nej jag menar som tidigt i ens egna (eller främst mitt egna) india pale ale inmundigande.

Ölets mörka färg, täta maltfundament och höga alkoholhalt kombinerat med dess gräsiga, örtiga humlekaraktär och brutala tallbarrsbeska smakar precis så som jag minns att IPA smakade de första gångerna där i den naiva början, då innan de spinkiga, lätta, fruktigt friskhumlade ölen hade slagit igenom här.

De senaste åren har humlen verkligen tagit all fokus, så pass att när jag själv initialt känner smaken av malt så associerar jag det nästan med "sliten IPA". Självklart vid närmare analys och eftertanke så vaskar jag knappast brygden framför mig utan dricker gladeligen upp, men att tanken ens slår en är lite löjligt.

Så oavsett hur tudelad jag känner mig inför den ganska malttunga, söta och burdust beska "Napa Smith Organic IPA" så gör den verkligen en sak rätt, den påminner mig om att malt också är gott och den påminner mig om mitt tidiga IPA-utforskande, den påminner mig om att malt är gott, även i en IPA..

2 kommentarer:

Alf Tycker Om Öl sa...

Tack för att du hjälpte mig att komma på vilken öl jag ska dricka på torsdag. Jag har funderat en del fram och tillbaka, men faktum är att denna aldrig dök upp i de tankegångarna. Den förenar ändå 2 av mina stora intressen (mycket) god ÖL och Miljövänligt. Hyfsat billig är den också.
Det var ett tag sedan jag drack min "första" IPA - McEwans Export - och jag har inga egentliga smakminnen ens från mitt senaste test av den (många år sedan), men jag betvivlar att den ens i sina bästa stunder var i närheten av denna guldklimp! Kul och intressant skrivet - som vanligt!

AndersAnd sa...

Ja just det ja, "IPA dagen".. Det är många "dagar" nu..

Javisst har man druckit en del främst sunkig engelsk IPA där i starten, men den tillgängligt via systembolaget då var så trist att den passerade fullkomligt obemärkt.. Annat var det när man fick upp ögonen för amerikansk humle som jag syftar lite på i mitt inlägg, då hände det liksom.. Någonting.