onsdagen den 30:e mars 2011

Varning för påsköl.

På fredag kommer årets påsköl, bara hör hur det låter "påsk öl". Lagom efter jul ska man nu stå ut med ännu mer halvmörk öl (ofta med, nuförtiden häftiga amerikanska humlesorter som nämns på flaskan men sällan är värst påtagliga i själva brygden.) Carlsberg var hursomhelst "generösa" nog att skicka en flaska av ett av årets tråkigare påsköl till mig, "Eriksberg Påsköl", och nu när det bara är en dag kvar till "släppet" så får man ju dra sitt strå till stacken och varna eventuella idioter eller allt för nyfikna för det 16 kronors helvete jag försöker beskriva nedan.


Färgen är mörkt brunröd med en stor dock snabbt döende grådassigt skumkrona. Osen är som väntat lite dassigt murk-maltig, otydlig, lättsam och stel med tydliga toner av metall och bara sådär allmänt "Carlsberg". Visst med lite krystad fantasi kan man även låtsas att det finns toner av kallt kaffe och mjölkchocklad men det är så lättsamt och återkommer så svagt i smaken att det knappt kan räknas med. Smaken som då består av en till början sötsliskig "mörk lager maltighet" med skarpa lite kemiska alkohol och tvåliga toalett-toner följt av en lite obehagligt, onaturligt bitter och något sötsur eftersmak som lämnar ett stort hål i munnen med sin totala avsaknad av rund fyllighet. Precis så dåligt som man kunde vänta sig. Visst det är efter säsongen anpassat med lite generösare smak än din vanliga "megabryggeri-lager" men det är fortfarande inte hälften av vad ett riktigt öl kan och bör vara. Såklart..

lördagen den 26:e mars 2011

När ett enda rätt blir... Fel?

Det har varit med en försiktig nyfikenhet, en skräckblandad förtjusning och en god portion distans som jag har gjort mina relativt få men ändå kontinuerliga besök på Malmös relativt nya bryggeripub "Malmö Brygghus". Vid mitt första besök så provade jag mig igenom deras grundutbud (bestående av en pilsner, ett veteöl, en amerikansk pale ale, en brittisk IPA och en "kakao porter") utan att bli värst imponerad men lämnade trots allt sinnet öppet för eventuell förbättring samt ett subtilt hopp om spännande så kallade "månadsöl" i framtiden. "Månadsöl" som i princip betyder ett nytt "experimentöl" per månad, en kul idé, absolut men vare sig den överkryddiga och kemiska julölen, den lika kemiskt smakande alt-biran, den bourbonfatlagrade IPA'n eller deras extrahumlade variant av deras "APA" imponerade, speciellt inte de tre förstnämnda som genererade skyhöga "vad i helvete håller de på med!?" tankar. Att lagra en IPA på bourbonfat, okej, det är en dålig idé men tro mig när jag säger att jag häpnade då jag fick höra ett rykte om att de senare hade lagt deras lätta (och faktiskt ganska trevliga) pilsner på samma tunna! Nu har det gått för långt raljerade jag och kläckte i samma anda ur mig "ska de fatlagra något så ska det ju vara deras kakaoporter!" Kanske var det där med pilsnern på tunna bara ett rykte ja eller så ligger den där nu och "gottar till sig" men oavsett vad så hade jag blivit bönhörd för denna fredagskväll serverade bryggeriet inget mindre än en bourbonfatlagrad version av deras i övrigt dugliga (om än något tunna) "Cacao-porter".


Innan jag igår gav mig av för att få ett glas av denna fatlagrade 8%'iga porter så kunde jag inte, i all min extas, låta bli att surfa in på bryggeripubens hemsida för att bekräfta att ölet var släppt samt för att se om man kunde lapa i sig lite intressant information om detsamma, och åter igen, häpna! För just detta gjorde jag när jag möttes av texten: Månadsölen för april är en Cacao-Porter som vid lagring på bourbon-ekfat fått en syrligare karaktär som påminner om de ölsorter som är vanliga i Flandern. Klockorna stannar, vad i hela helvete? Kookoo, koookoo, kakaoooo (!?) Vafan!? "WTF"? Gökurets mekanik rasslar till och ordet galenskap upprepas om och om igen i mitt huvud. Och nej, jag menar inte den där goda typen av galenskap som vi kan se hos vissa amerikanska eller danska bryggerier utan snarare en sorglig galenskap, som om något verkligen har gått helt galet, som om att allt inte står riktigt rätt till. För vem vill egentligen dricka en kakao-porter som smakar "Som filmjölk, fast godare!"!? Och jag som lite lätt hade fantiserat om en lyxig chokladtryffel-lik len och kakigt bourbonladdad porter som faktiskt lyfter ett ganska slätstruket öl till höjden "mm, det här var faktiskt riktigt gott! Och kunde varit fantastiskt om grundölet hade varit lite fyllgare". Men icke! En god tanke men något gick lite snett? Deras enda rätt lyckas trots allt bli.. Fel?

Eller? Väl på brygghuset beställde jag på skakiga ben trots allt in ett glas och bad en stilla bön om att förbli sjukdomsfri (fördomsfri är jag ju inte.. För visst kan en filmjölkssmakande kakao-porter smaka gott, som sådana där coco-pops typ, kanske..) Nåja, färgen var som vanligt (mörkbrun) och serverat i ett vinglas som vanligt, men som väntat lurade snusket i aromen. En påtagligt mjölkig syra och lätta flyktiga bourbontoner som förde tankarna till vått trä tillsammans med en stram kemisk limliknande helhet utan nämnvärda inslag av porter.. Smaken var påtagligt sur, rivande skarp enbart med en förnimmelse av vad ölet en gång varit (åter igen, en helt okej porter.) Ölets avslutning och lyckligtvis relativt korta eftersmak förde mina tankar åt ostädad toalett (Debaser-toalett för att vara mer precis) eller för den med andra referensramar: en dålig/dassig Mikkeller lambic (inte bra på något vis.) Med ett uppgivet "jaja jag får väl skylla mig själv" lämnade jag sedan raskt byggnaden.

Såhär dagen efter är jag fortfarande i chock, jag är inte sjuk men jag känner mig förvirrad, lite sorgsen och framförallt rädd för vad de ska hitta på härnäst och då hur de ska lyckas sälja ölet till en mera omedveten skara människor. Uppenbarligen går det hyfsat bra för "Malmö Brygghus", det har alltid varit gott om folk där när jag har varit på besök och det verkar finnas ett stort visat intresse ifrån den gemene Malmöiten. Med andra ord tror jag bryggeripuben, speciellt i kombination med faktumet att öl är lite "inne" just nu har ett hyfsat stort inflytande på ölkulturen i Malmö. Frågan är väl bara om de nöjer sig här och kränger ut medioker bira efter medioker bira bara för att de kan eller om de kommer att förfina, utveckla och försöka göra ölen bättre? Vill de överleva efter mikrobryggeritrenden har dött ut och de inte längre ses som ett nytt intressant alternativ i Malmö så krävs en stor allmänförbättring som resulterar i så goda öl att ölen i sig står för sig själva och därmed lockar besökare utöver nyfikna trendpåhoppare och pilsnerslurpande affärsmän som tycker det är "lite kul" med ett bryggeri i Malmö. Och nej då håller inte sur filmjölkssmakande "coco-pops-porter". Pinsamt.

fredagen den 25:e mars 2011

Mitt problem med "De Molen".

Jag har ett stort problem med "Brouwerij De Molen" och det är..

Mennos alldeles utmärkta öl av stilen "imperial stout" är så snyggt balanserade och sådär lite för lagom "lättdruckna" att det bara inte går ihop i kombination med tillgänglighet och pris. Det är få bryggerier som jag tycker motiverar höga priser så som "De Molen" gör och det är samtidigt få bryggerier som lyckas skapa öl så nyanserade, lena och fjäderlätta men samtidigt mumsigt smakrika och fylliga som densamme. "Hel & Verdoemenis Misto B.A", ett öl fullkomligt laddat av karamelliga och vaniljiga fattoner är just ett sådant. Ölet erbjuder en lågt kolsyrad silkeslen kropp, svart till färgen enbart med ett litet bubbligt brunt skum. Komplexa bourbontoner i samarbete med chokladig malt och en mumsigt kakig karamellprofil gör att man aldrig vill att ölet ska ta slut samtidigt som man med ett omedvetet tvång närmast suger i sig sörjan. Så gott att man inte kan hindra sig ifrån att inta nästa smutt, nästa klunk, man blir glupsk och wipps! Så är 60kr borta innan man ens har hunnit skriva färdigt ett blogginlägg. Vad i hela helvete? Jag behöver ett rabbatkort på detta bryggeris mörkare skapelser annars kommer detta ruinera mig.


Ett lite för gott öl i lite för små flaskor till ett kanske på gränsen för högt pris? Nej faktiskt inte, det är helt enkelt värt det! Mera Molen!

torsdagen den 24:e mars 2011

I hatten på "Far i hatten".

Parisehjulet monteras ner och resten av karusellerna sover ännu, inte ett löv på träden och i takt med att våren och sommaren slår ut kommer denna i Malmö centralt belägna park gradvis fyllas med den ena halvnakna hipstern efter den andra halvnakna möllanmuppen. "Folkets park" i Malmö har aldrig riktigt lockat mig och även om man kan se en stackars instängd albinokänguru som en unik pärla i parken så finns där faktiskt något som kanske kan locka oss ölnördar ännu mer.. "Far i hatten" heter det lilla fiket/restaurangen/ölhaket (?) mitt i parken, ett ställe som man förväntar sig ska sälja stor stark, husets vin, överprisat kaffe och rinnig GBglass, gärna med svängig gubbrock ljudandes på uteserveringen.. Men icke! Här snackar vi en hemtrevlig, rustik miljö med fokus på jazz och lika vällagad rustik mat, trevlig och intresserad personal där åtminstone någon har, i alla fall skapat en början till passion för god öl. Några vettiga tyskar erbjuds, ett par belgare men framförallt en radda schysst prissatt IPA i sällskap av en liten skara exklusivare öl så som nyare Brill-importer ifrån bryggerier som "Evil Twin", "Lost Abbey" och "Cigar City" och nämnde jag att de har extremt rimliga priser? Varken sortimentet i sig eller kunskapen om öl på stället slår en som enormt men det är just sådana här små pärlor som har potential, där personalen är lyhörd, intresserad, glad och framför allt inte tror att de är några jävla konnäsörer. Det är sådana här ställen som sprider god "ölkultur" och som bjuder in den vanlige "storstark drickaren" till att våga prova något nytt med deras brinnande intresse och åter igen, priser som inte bränner stora hål i plånboken.


Det må hända att stället i fråga redan är etablerat som ett bra hak, jag har aldrig påstått att jag är typen som har "koll" men jag har själv, lite till min egen förvåning aldrig hört talas om det, i alla fall inte som ett ställe med bra öl, och det glädjer mig onekligen att kunna varva pekande på instängda djur och sockervaddskrängande med att skydda mig ifrån vinden svingandes en bägare full av något starkt och beskt. Så, sätt ungen i en karusell i vår eller låt den leka själv på lekplatsen medan du kilar in på "Far i hatten" för din lördags-återställare för sådana här små ställen behöver både uppmärksammas och uppskattas för den lilla men effektiva insats de gör för ölkulturen i det fortfarande behövande Sverige och inte minst Malmö.

tisdagen den 15:e mars 2011

Houw cud you possibly teill I was Dainish?

Alla vet vi hur det låter när en dansk försöker sig på att tala amerikanska eller engelska, hemspråket lyser ofta igenom en liten gnutta för mycket och det blir svårt att låta bli att dra lite på smilbanden.. Alla vet vi även hur det blir när ett danskt mikrobryggeri försöker sig på att brygga amerikansk-inspirerad öl.. Eller? "Black IPA", "Cascadian Dark Ale" ja eller liknande är ett typiskt amerikanskt påfund där man vare sig det smakar bra eller ej lägger vanligt vett på hyllan och brygger antingen en ytterst överhumlad porter/stout eller helt enkelt brygger en IPA med mörkare malt (same shit but different?) Denna hyfsat moderna ölstil bjuder då uppenbarligen på både mörkare, mera rostade toner samtidigt som det varvas med en rejäl beska och en fruktighet eller blommighet typiskt kommande ifrån humlen. Kanske inte den mest harmoniska smak och aromblandningen men är man sugen på något lite mera spretigt, skrikigt och burdust så kan man alltid kika åt "black IPA" hållet, något som självklart en del danska mikrobryggerier har gjort. "Beer Here" har gjort det, "Amager" har gjort det (två gånger, på lite väl kort tid dessutom?) och nu även "Hornbeer" med sin "Hophorn" vars etikett gav mig insikten om att dansken inte bara talar dålig engelska utan även skriver sisådär. Såhär lyder texten som pryder etiketten på flaskan jag inhandlade på systembolaget idag:

In this Hophorn we have tried to combine the best from more beer-styles. Hoppiness and aroma from the IPAs, maltyness and fillness and taste of roasted malt, from the stouts and porters. The color is walnut - deep and dark. The bitterness is 135 IBU and we have dry-hopped in rich amount with 4 different hops. There are sweetness from 5 different malts, taste of caramel from crystalmalts and notes from the choclatemalt. Hophorn is very tastefull and you should enjoy it in a tulipglass - its best for the taste and the resault is beutyfull: a dark beer with a beige foam. Hophorn is perfect to cheese. The creamy cheeses, the strong blue cheeses and the goatcheese. Try it to spicy food and remember to drink water together with it. Serving-temperature should be 12-14 degrees. The beer is unfiltered, so there might be some sediment in the bottom of the bottle. You are very welcome to send us a mail, what you think about the beer.

Finn femtusen fel? Nej nu ska jag inte vara sådan, jag tänkte faktiskt skriva ett positivt laddat inlägg idag med ett halvt glas "Hel & Verdoemenis Misto B.A." bredvid den bärbara datorn och ett halvt glas i magen men kunde slutligen inte hämma min nyfikenhet på just Hornbeers svarta IPA (dubbel/imperial IPA?) så en recension av ett något mindre förutsägbart öl står nu på kvällens schema och bara för att den extremt fult etiketterade flaskan i kombination med en extremt dåligt skriven beskrivning av ölet ger ett väldigt negativt intryck så behöver ju inte det betyda att vätskan i sig inte resulterat i hyllningar av det större slaget och således i en mycket positivt laddad kväll. Så, ppssscch..


Färgen är mörk mörk brun med ett till en början ganska stort och ihärdigt beige skum som lämnar rester så seriösa efter sig att det för tankarna till en äkta amerikansk västkust IPA. Efter en stund i kupan gör sig hursomhelst den höga alkoholhalten påmind (9,3%) och enbart små fläckar klamrar sig desperat fast på glasets insida och den till utseendet något kletiga mörka vätskan får vila stilla under ett tunt lock. En snurr-om och ner med nosen för en attack av saltlakrits och tallbarr, påtagligt rostade toner och mer subtila tropiska frukter samsas till min förvåning ganska väl under det första närmast kemiska och lite syrliga intrycket som slår en. Malten framstår inte som värst konkret chokladig eller kaffe-lik och inte heller ger humlen illusionen av några mer påtagliga frukter utan helheten är väldigt "allmän" och svår att ta på. Vid första smutt får man dock större närvaro av det som har anats i aromen med en trivsam och len ganska mjölkig chokladsmak ackompanjerat av friska citrus och grästoner. Viss karamell och en mera maltbetonad fruktighet som för tankarna åt söta jordgubbar kan även anas som sedan något abrupt klipps av en ganska brutal och torr avslutning med en rejält ihärdig och fruktig beska samt en del syrlig rostad malt som åter igen för tankarna åt det kemiska hållet med antydan av lim och bränt gummi. Ölets helhet kan således summeras som precis så schizofrent som man väntar sig av ett öl av denna "stil" dock med en överraskande hög "drinkabilitet" och en trivsamt len kropp med lagom låg kolsyra för att höja ölet ett par snäpp på just den där skalan som inte existerar på min blogg. Med andra ord inte ett öl som lyser upp, dock inte heller mörklägger en hel kväll utan snarare passerar ganska obemärkt (förutom den höga alkoholhalten kombinerat med dess "drinkabilitet".) Dock är det ju värt att nämna att jag generellt sätt inte är typen som gärna kombinerar min choklad med frukt eller bär, ännu hellre min frukt med choklad. Något jag gärna kombinerar är dock choklad och sprit så för att garantera en lyckad kväll ska jag öppna en flaska "Misto B.A." eller två (de är ju så små.) Och det rimmar! Jag fortsätter: i öl jag simmar!

måndagen den 14:e mars 2011

Uppmaning.

Imorgon släpper en av världens bästa bryggare av den (bland ölnördar) mycket populära stilen "imperial stout" två stycken öl av just denna sort på systembolaget. Sist vi såg bryggaren Mennos påhitt på systemet var över två år sedan (om man bortser ifrån denna månadens släpp den 1'e) och jag rekommenderar alla att ge hans förfinade version av "Hel & Verdoemenis" (Hel & Verdoemenis Misto B.A) en chans trots den ganska saftiga prislappen.