Houw cud you possibly teill I was Dainish?

Alla vet vi hur det låter när en dansk försöker sig på att tala amerikanska eller engelska, hemspråket lyser ofta igenom en liten gnutta för mycket och det blir svårt att låta bli att dra lite på smilbanden.. Alla vet vi även hur det blir när ett danskt mikrobryggeri försöker sig på att brygga amerikansk-inspirerad öl.. Eller? "Black IPA", "Cascadian Dark Ale" ja eller liknande är ett typiskt amerikanskt påfund där man vare sig det smakar bra eller ej lägger vanligt vett på hyllan och brygger antingen en ytterst överhumlad porter/stout eller helt enkelt brygger en IPA med mörkare malt (same shit but different?) Denna hyfsat moderna ölstil bjuder då uppenbarligen på både mörkare, mera rostade toner samtidigt som det varvas med en rejäl beska och en fruktighet eller blommighet typiskt kommande ifrån humlen. Kanske inte den mest harmoniska smak och aromblandningen men är man sugen på något lite mera spretigt, skrikigt och burdust så kan man alltid kika åt "black IPA" hållet, något som självklart en del danska mikrobryggerier har gjort. "Beer Here" har gjort det, "Amager" har gjort det (två gånger, på lite väl kort tid dessutom?) och nu även "Hornbeer" med sin "Hophorn" vars etikett gav mig insikten om att dansken inte bara talar dålig engelska utan även skriver sisådär. Såhär lyder texten som pryder etiketten på flaskan jag inhandlade på systembolaget idag:

In this Hophorn we have tried to combine the best from more beer-styles. Hoppiness and aroma from the IPAs, maltyness and fillness and taste of roasted malt, from the stouts and porters. The color is walnut - deep and dark. The bitterness is 135 IBU and we have dry-hopped in rich amount with 4 different hops. There are sweetness from 5 different malts, taste of caramel from crystalmalts and notes from the choclatemalt. Hophorn is very tastefull and you should enjoy it in a tulipglass - its best for the taste and the resault is beutyfull: a dark beer with a beige foam. Hophorn is perfect to cheese. The creamy cheeses, the strong blue cheeses and the goatcheese. Try it to spicy food and remember to drink water together with it. Serving-temperature should be 12-14 degrees. The beer is unfiltered, so there might be some sediment in the bottom of the bottle. You are very welcome to send us a mail, what you think about the beer.

Finn femtusen fel? Nej nu ska jag inte vara sådan, jag tänkte faktiskt skriva ett positivt laddat inlägg idag med ett halvt glas "Hel & Verdoemenis Misto B.A." bredvid den bärbara datorn och ett halvt glas i magen men kunde slutligen inte hämma min nyfikenhet på just Hornbeers svarta IPA (dubbel/imperial IPA?) så en recension av ett något mindre förutsägbart öl står nu på kvällens schema och bara för att den extremt fult etiketterade flaskan i kombination med en extremt dåligt skriven beskrivning av ölet ger ett väldigt negativt intryck så behöver ju inte det betyda att vätskan i sig inte resulterat i hyllningar av det större slaget och således i en mycket positivt laddad kväll. Så, ppssscch..


Färgen är mörk mörk brun med ett till en början ganska stort och ihärdigt beige skum som lämnar rester så seriösa efter sig att det för tankarna till en äkta amerikansk västkust IPA. Efter en stund i kupan gör sig hursomhelst den höga alkoholhalten påmind (9,3%) och enbart små fläckar klamrar sig desperat fast på glasets insida och den till utseendet något kletiga mörka vätskan får vila stilla under ett tunt lock. En snurr-om och ner med nosen för en attack av saltlakrits och tallbarr, påtagligt rostade toner och mer subtila tropiska frukter samsas till min förvåning ganska väl under det första närmast kemiska och lite syrliga intrycket som slår en. Malten framstår inte som värst konkret chokladig eller kaffe-lik och inte heller ger humlen illusionen av några mer påtagliga frukter utan helheten är väldigt "allmän" och svår att ta på. Vid första smutt får man dock större närvaro av det som har anats i aromen med en trivsam och len ganska mjölkig chokladsmak ackompanjerat av friska citrus och grästoner. Viss karamell och en mera maltbetonad fruktighet som för tankarna åt söta jordgubbar kan även anas som sedan något abrupt klipps av en ganska brutal och torr avslutning med en rejält ihärdig och fruktig beska samt en del syrlig rostad malt som åter igen för tankarna åt det kemiska hållet med antydan av lim och bränt gummi. Ölets helhet kan således summeras som precis så schizofrent som man väntar sig av ett öl av denna "stil" dock med en överraskande hög "drinkabilitet" och en trivsamt len kropp med lagom låg kolsyra för att höja ölet ett par snäpp på just den där skalan som inte existerar på min blogg. Med andra ord inte ett öl som lyser upp, dock inte heller mörklägger en hel kväll utan snarare passerar ganska obemärkt (förutom den höga alkoholhalten kombinerat med dess "drinkabilitet".) Dock är det ju värt att nämna att jag generellt sätt inte är typen som gärna kombinerar min choklad med frukt eller bär, ännu hellre min frukt med choklad. Något jag gärna kombinerar är dock choklad och sprit så för att garantera en lyckad kväll ska jag öppna en flaska "Misto B.A." eller två (de är ju så små.) Och det rimmar! Jag fortsätter: i öl jag simmar!