Ett nytt försök då..

Skillnaden mellan brun och svart är stor och enligt min mening mycket viktig när det kommer till en ölstil som "imperial stout". Efter min recension av S:t Eriks "Dubh" fick jag dagen därpå ett mail av Jessica Heidrich som tyckte att det var "superskumt" att ölet var så "ljust" och menade på att det skulle den inte vara och skrev också i följande mening att hon gärna skickade en ny flaska. Detta svarade jag på med Hej. Ja den var väldigt ljus med imperial stout-mått mätt så att säga. Dock skriver jag därefter att den framstår som mörkbrun i glaset.. Utseendet är inte allt här i världen men om du misstänker att det var något fel på flaskan så ger jag gärna den en andra chans, alkohol är ju alltid gott och skulle jag uppleva ölet annorlunda så gör jag såklart ett senare tillägg på min blogg. Jessica svarade i sin tur med att hon gärna skickar en flaska för säkerhetsskull och hoppas på att det blir en bra julklapp. Tack, jag firar inte jul och har därför tagit mig friheten att öppna och ja, så klart både titta, dofta och smaka på ölet.


Ja och det är absolut samma öl med samma ljusa färg (för stilen) som flaskan jag köpte på systembolaget. Smak och doftmässigt är det också samma mediokra öl (det är inte en sågning att kalla det mediokert, det SUGER inte, det är bara.. Mediokert.) Min kamera är inget att hurra för men på bilderna nedan kan man i alla fall registrera att ölet är långt ifrån svart.




Måste en "imperial stout" vara svart då? Måste och måste, nej per definition funkar väl en "mörkare brun" också men det indikerar ju på ett tunnare öl (inom stilen) något som kanske ofta inte är jätteintressant (inom stilen) för om man köper en imperial stout så vill man antagligen ha ett riktigt fylligt och ett ofta mer rostat svart öl.. Ja jag i alla fall.

Så, tack för julklappen, alkohol är som sagt gott i vilket fall som helst och visst är det kul att se att bryggare står upp för sina produkter. Jag förstår verkligen idéen med detta öl och följer därför upp med ett ganska allmänt tips: Ska man göra så kallad extrem öl med udda ingredienser, fatlagringar och annat skoj så är det extremt viktigt att grundölet i sig är så bra att det klarar av att stå på egna ben. Ta bort Islayfat-lagringen ifrån "Dubh" och vad har vi då kvar? (Alla som har provat ölet kan tänka sig.. Inte så mycket?) Samma gäller kryddöl, fruktöl och allt annat skoj som nuförtiden är mer accepterat och anammas av öldrickare världen över. "Skit in, skit ut" principen är lika relevant som alltid.

AAA EP3 "Nybörjar Niklas" provar Gluhkriek

Nybörjarbetyg 2/5

Abstrakt 04.

Självklart, trots min misstro på BrewDog så kunde jag inte efter många lovord låta bli att köpa hem en flaska "Abstrakt 04" för test. En imperial stout bryggd med massa grejer, typ stark specialchili och kakao o annat krafs. Trots lovorden så är man ju skeptiskt mot ännu ett "extremöl" ifrån detta gäng som så många gånger har levererat allt för tunna och genomskinliga "imperial stouts" slängda på diverse häftiga fat för att göra en annars ganska tom produkt mer attraktiv.


Men se där ja! En imperial stout ifrån BrewDog som ligger svart och vilar i glaset med ett litet snyggt mörkbrunt skum som fräser till innan det tar förväl (man kan inte klandra det, ölet ligger trots allt på 15%) Doften lovar en förvåningsvärt fet och chockladig maltighet med karamlltoner och en lagom kryddig chili-karaktär. Lyxig kakao, vaniljfudge och lite kaffe finns även där tillsammans med snyggt integrerad alkohol. Som en lätt kryddig kladdakaka typ? Baserat på aromen så levererar ölet i sig en något tunnare kropp än väntat men den är ändå vettigt om än lite skarpt och onaturligt kolsyrad samtidigt som den kletar fast i munnen ganska rejält. Smaken är väldigt söt av tydliga melass och soja-liknande toner tillsammans med artificiell mörk chocklad, karamell, bränt socker och lite saltlakrits. Avslutningsvis levererar ölet en värmande eftersmak full av brända söta chockladtoner, lätt chilihetta, gammalt kallt bittert kaffe och portvin helt utan en spritighet som för tankarna över 12%. Din jävel, detta var fan ändå rätt bra med snyggare integrerad chili än väntat, väl gömd alkoholhalt och så hög "smuttar-faktor" som man vill ha när ett öl håller 15% och kostar typ 120 spänn. Det är inte min favorit "typ av imperial stout" men inom sin "stil" (starkare, sötare, tyngre, Darklord) så är det faktiskt riktigt bra även om det inte på något vis smakar nyskapande (Darklord..) En "Abstrakt" i serien som i alla fall inte för mig framstår som värst abstrakt utan snarare som ett rakt igenom bra öl. Ja, se där! Jag sa det!

Så jag avslutar detta inlägg genom att låna en kommentar ifrån "Beerwell Baggen" skriven på Facebook: "Även en blind höna..."

En stilla.. Natt..

Efter en minst sagt snöstormig dag så följer en åh så tyst och stilla natt. Malmö ligger åter igen snötäckt, dagens olyckor och kaos får sin tid att sjunka in efterlämnandes en melankoli, en hopplöshet och en vision om en vår som känns så långt långt borta. Såhär i vintertid är det enda man kan göra att unna sig lite extra värme, en värmare dusch för att väcka en stelfrusen kropp, en högre temperatur på elementet i sovrummet, en lite för het kopp eftermiddags kaffe och avslutningsvis ett riktigt starkt och värmande öl för att tina ens frusna insida och låta sinnet för ett par timmar bara sväva bort, sakta ner en hyperaktiv hjärna, få det ena och det andra att framstå som så komplicerat att ens enda chans för just ikväll är att ge upp och vagga sig själv till sömns. "Nya tag imorgon", eller bara nya andetag? Det är en utmaning i sig att ens överleva vintern, vi behöver ta hjälp av varandra, våra nära och kära och inte minst unna oss själva lyxen att långsamt smutta i sig ett fantastiskt öl.


"Stille Nacht" är en sådan där belgisk klassiker, ett magiskt monster som är fullkomligt omöjligt att stoppa. Alltså vi snackar 12% och ändå så vill vätskan krypa upp ur flaskan direkt efter kapsylen har åkt av. En snabb upphällning så fångas besten och håller sig stilla, vilandes innanför glasets kanter dämpad av ett snällt, snöpudrigt vitt skum. Det ser inte så farligt ut, en mörkare bärnstensfärg med rejäl hälsosam jästfällning. Det är förrädiskt, likt de bästa av belgare! Vi snackar en russintung doft med karamelliserat socker, höstäpplen, plommon och en frisk jästighet som för tankarna åt skumgodis. I munnen slår sig ölet sedan verkligen loss med hjälp av en fantastiskt livlig kolsyra som sprider alla estrarna ut i vart enda hörn i munnen samtidigt som ölets tunga sötma sakta glider ner för tungan lämnandes en stor övermogen fruktighet efter sig som balanseras upp perfekt av en mycket naturligt smakande beska, lätt alkoholhetta och en finurlig syrlighet. Eftersmaken varar men ölets balans är just så snygg så att bara några sekunder efter en klunk är man där och tänker "hmm, varför inte en till? NU!?" Och det är där ölet fullkomligt mördar en, för med sina 12% är såhär bra balans inget annat än livsfarligt. När du sedan har druckit upp, ja då återstår bara en väldigt stilla natt. Koma. Godnatt.

S:t Eriks Dubh

Det är ett dåligt tecken när man ser igenom en Russian Imperial Stout trots att vätskan fortfarande är kvar i en brun glasflaska.. Vid upphällning inser man att det tyvärr inte var en synvilla, vätskan är något.. Ljus? Samlas i glaset som en mörkare brun med ett svagt bubbligt typiskt fatlagrat trött skum. Ser inte hälsosamt ut alls faktiskt och bara sådär baserat på "looken" får jag intrycket av ett ganska orostad och snarare mer fruktig öl som eventuellt har en genomslående spritighet baserat på dess tunna utseende och trots det, höga alkoholhalt på 10,7%. Något som dock lagringen på fat kan ha fått runda av samt integrera med whiskeytonerna som borde göra sig påminda då Islayfat brukar lämna rätt rejäla spår efter sig (ofta för rejäla vågar jag påstå) men varför inte bara ta reda på ovanstående nu när jag ändå har hällt upp ölet i ett glas..


Doften är som väntat rökig whiskey (check), torkad frukt (check) samt lite lätt pudrig kakao. Ingen nämnvärd robust rostad malt karaktär (check!) En ren rå spritighet lyckas trots fatets skarpa karaktär leta sig fram (o check!) men det är inte så illa att man tänker fulsprit på något vis. Väl i munnen slår ölet mig som ganska livlöst, småkletigt och lent och erbjuder ovanstående smaker med betoning på Islayrök och en fruktig sötma. Ölet ger dels på grund av den slöa kroppen och dels på grund av allmänt tunn maltighet ett ganska blaskigt intryck som visar sig tydligt när man sköljer runt det i munnen och smakerna närmast försvinner lämnandes bara en flyktig rökighet efter sig. Eftersmaken är för mig ölets höjdpunkt, det värmer ganska snyggt, har en trivsam balanserad efterbeska och röken platsar i sammanhanget även om den också tillför en något kemisk och bitsk ton av bränd frigolit.

Som väntat ett mediokert öl som verkligen saknar en rejäl maltgrund. Det är lite BrewDog över det, "ta vad fan som helst och släng det på ett fat". Är det inte ganska typiskt för den här "S:t Eriks serien" att leverera häftiga öl som inte riktigt är ölen de utger sig för att vara och framförallt inte häftiga? En "amerikansk" IPA som är rädd för amerikansk humle, en imperial stout utan rostad malt och vad? En pilsner? Hmm, jag dricker inte pilsner (det är för gubbar.) Nu kommer någon kommentera och säga "men deras pale ale är faktiskt skitbra!" sen "Jessica är faktiskt en jätteduktig bryggare!" På påstående nummer ett vill jag svara: vi får väl se när den har hamnat på systembolagets hyllor (jag vet att den gör det men jag hade också vetat även om jag inte hade vetat..) På påstående nummer två svarar jag: säkert men då hänger hon med jävligt fel folk för det visar sig inte i dessa "släpp" som olyckligtvis lär hemsöka oss hela nästa år också. "Schnille och Schmak" ger den betyget "köpvärd", jag säger spara pengarna. De skriver även "Visste ni förresten att dubh uttalas typ dooh och är gaeliska för svart. Häftigt."

Efter att jag har provat ölet så säger jag mer som en viss annan ölälskare..

AAA EP2 "Nybörjar Niklas" provar Idjit!

I väntan på bättre tider så bjuder "Nybörjar Niklas" på en recension av "Dugges Idjit!".



Nybörjarbetyg 4/5

Kan vi enas?

Kan vi inte alla enas om att Fullers "London Porter" är ett jävligt schysst öl för 20kr/50cl burk (väger inget! Camping! Precis som någon äkta ölnörd campar hahaha.) Det går att klunka ner ganska snabbt om man är på det humöret, det går att sitta och suga på ett tag om man är på det humöret.. Ölet är för övrigt som en jävla dröm vid lite högre temperatur till en stinkande "Brie de Meaux". Mjölkiga chocklad, nöt och svamptoner bara sprudlar i hela munnen på en! Rent snusk, asgott, så perverst att det blir njutbart.

(Ja det här är ett sådant där "jag vill bara visa att jag lever inlägg och kommer snart, snart när jag har lite mer lust och ork skriva något vettigt, kanske...")

Ingen jävla snöstorm.

Snön faller tätt men lugnt över Malmö, det är lite mer sansat ute nu. Bilarna susar tyst förbi, det knarrar behagligt när man promenerar till systembolaget. Vintern representerar döden, en tomhet infinner sig utan liv, inga nya kliv, bara grunden, det man är, det enda stabila som någonsin har varit. Olikt Mohawk-seriens "Blizzard" blottar Valsviken vinterporter en stabil och tydlig maltgrund och lyckas samtidigt värma ens frusna, närmast döda insida. Vi talar silkeslen lugn porter som matchar detta harmoniska vinterväders effekt på oss själva och vår omgivning. Vi går lite långsammare så att vi inte halkar, vi uppskattar ljuset de där två timmarna det lyckas tränga sig igenom, vi vilar i vår trötthet och väntar på bättre tider medans vi smuttar något i lugn och ro. Vinterporter är den bästa typen av porter och absolut värd att smutta i vinter.