onsdagen den 31:e mars 2010

Mohawk "Extra"

Förväntningarna på denna 7,5%'iga imperial/dubbel IPA eller "Extra IPA" har varit ganska höga, inte minst efter besvikelsen "Rye IPA" och självklart även på grund av seriens smärre hype. Samtidigt, vem hoppas inte på en klockren, färsk och välhumlad ale i systemets fasta sortiment? Jag har själv hunnit med att dricka fyra flaskor och här är mina åsikter om det..

Mohawk "Extra IPA" är bärnstensfärgad med ett ganska tätt smutsvitt skum som lämnar rätt trevliga vävliknande rester på insidan av kupan. So far so good eller? Mjae, utseende har väll ingen större betydelse (beroende på vem man frågar) men det ser väll lite.. Mörkt ut? Doften som bjuds är av tallbarr och grapefrukt, honung och kåda samt lätta kemiska toner men framför allt en lite väl påtaglig brist på friskare passionsfrukt och ananas toner. Det framstår helt enkelt som lite för maltsött, jag får nästan barleywine vibbar (amerikanskt barleywine då såklart.) Låter man sedan ölet krypa upp lite i temperatur så avslöjas även en hel del alkohol, något som inte bör närvara då ölet, inom "sin stil" är relativt alkoholsvagt. Smaken levererar i sin tur tyvärr ungefär vad doften lovar, en ganska baktung och kletig sak med påtaglig avsaknad av friskhet i allmänhet. O nej det är inte så att det smakar gammal humle, humlen känns bara lite lätt felplacerad med en för kraftig grenig beska i förhållande till ganska söta maltigheten och brist på aromatisk fräshör. Det blir nästan lite sådär omotiverat beskt. En rejäl efterbeska absolut men avsaknaden av aromatiska egenskaper gör att det känns lite onödigt och ölet framstår närmast som bordust och osofistikerat. Ett bra "försök" och igen, "bra för att vara svenskt" men utan finess eller den mycket viktiga "friskheten" som i alla fall jag uppskattar mest i en absurt överhumlad IPA. Faktum är att det faktiskt framstår mer som ett överhumlat, lite lättare barleywine alternativt en importerad amerikansk imperial/double IPA som tappat mycket arom men behållit den mer seglivade beskan.

Nu låter väll detta som en ren rå sågning men faktum är att det är ett litet steg i rätt riktning och när humlebegäret slår till, ja visst då kommer det dimpa ner en flaska till i korgen trots allt. Mycket hellre denna än en djupt sovande "Torpedo" ifrån Sierra Nevada tex. Förresten, vad tycker ni om Torpendon nu när den har stått till sig på systembolagets hyllor? Vid lansering så blev jag själv jätteglad, detta samtidigt som jag ställde mig frågande till huruvida ölet kommer överleva i rumstemperatur bredvid någon dammig engelsk ale på hyllorna, och vi kan säga som så, jag köper inte ölet längre.. Jag hoppas att Mohawk Extra kommer gå åt (även om jag är skeptisk till det) och att det blir lite rotation på skiten för står denna till sig, ja då har vi verkligen ett blaskigt amerikanskt barleywine istället en "extra IPA" på hyllorna. Lycka till, humle..

lördagen den 27:e mars 2010

Livet är surt

Javisst har ölbloggandet varit lågt på senaste men nu har jag väll ändå slagit rekordet? Ja det har jag nog och med ganska god anledning. Denna "öl blogg" har alltid varit hyfsat personlig och ytterst ärlig, det har lite varit min "nish", jag kör berättelser kring öl med personliga inslag och en personlig ton på det hela sen får man ta det för vad det är. En annan "nish" jag haft på senaste kan väll också anses vara att jag i stort sätt bara provar massa öl som normala systemet shoppare inte får tag i. Lite smådrygt kan jag föreställa mig men det blir nog till att hålla nere på det i framtiden även om detta inlägg antyder något annat. Men vafan, åter till det personliga. Så, när jag fredagen den 12'e mars tillsammans med ett par andra ölnördar satt och drack dessa öl:


Ja då fick jag ett telefonsamtal i början av provningen som antydde att mitt och min dåvarande flickväns förhållande var slut. Jag försökte svälja detta och fortsätta svälja god öl med gott mod och med hjälp av lite traditionell förträngning och visst funkade det, dvs tills provningen var över och sambon kom hem med det slutgiltiga beskedet som innebar en ganska stor förändring.


(Ölfestival i Köpehamn 2008, en gemensam favorit var färsk Mikkeller "Not Just Another Wit", pölsen var också god.)

Så nu har jag flyttat, bor fortfarande i Malmö, lite närmare några av de bättre pubarna dock utan någon som hämtar hem Yetis åt mig, eller ger mig nöjet att hålla i ölprovningar för ovetande kollegor, eller gör mackor åt en när man promenerat till ströget utsvulten efter ett tungt ölbutikken besök, eller kallar Hair of the Dogs "Matt" spritig, eller delar Maharaja Imperial IPA med en på Ölbaren, eller retar en för att det tog två timmar för en att dricka upp sin första Thomas Hardys då denne fick sitta bredvid och titta på, eller någon som ger en öl och ölglas i födelsedagspresent trots att det är vad man minst behöver alternativt drar med en till en bra ölpub för käk bara för att i smyg ha planerat att ett par ölnördar ska dyka upp och överraska mig med öl och ölnörderi, eller någon som vill dricka upp ens Cantillon Blåbaer trots att denne egentligen inte gillar suröl, eller något som utstår en hel ölfestival för ens skull, eller någon som långsamt trollar bort morgonståndet med sin varma insida sent en ljummen bakissöndag.. Uops, oj.. Nej nu räcker det!

Hursomhelst... Snällt nog så utförde "X'et" trots vårt avslut två byten åt mig under hennes senaste besök i New York, så som avslutning fick jag hem några riktigt trevliga öl att dränka mig i.. Eller dränka mina sorger i.. Eller inte riktigt men i alla fall ett gäng öl att i framtiden njuta i gott sällskap. Framförallt Southampton Russian Imperial Stout är jag mycket glad över då jag fullkomligt älskade den första gången jag provade den men även ännu en flaska "Matt" är fin att spara till ett mycket speciellt tillfälle, typ till cigarren det var tänkt att jag skulle röka efter mitt första barn anlänt, men det vore ju synd att paja Matt med ciggarrök.. äh, skitsamma, jag kanske tar den ikväll. Det är ju trots allt lördag. Tar nog fan en Southampton på det också, gött. Nåja, här är ölen minus Bells "batch 9000" som dracks upp igår..


Såja, nu vågar jag påstå att jag typ är tillbaka på spåret (haha..) och gårdagens "surölsprovning" eller "surölsprovning del 2" (del 1) rivstartade detta med en brutal line up av Russian Rivers Damnation (inte sur men vafan), Temptation batch 4 o Beatification batch 2, Consecration batch 1 samt Supplication batch 3 och 4.


Egentligen tänkte jag dra med den nyligen hemkomna "Cuvee de Castleton" också men kom fram till att vi inte behövde mer suröl utan snarare något som bryter av lite så det fick bli Bells "batch 9000". Rickard bidrog även han med ett "avbrytar öl", en IPA vid namn Jai Alai ifrån Cigar Citys "Humidor series" (cederfatlagrade öl.) Ytterst spännande men hur smakade allt egentligen? För att få reda på mina åsikter om Russian Rivers suröl så klicka på respektive ölnamn ovan, den enda ifrån bryggeriet jag inte testat innan var "Damnation" och ja, vad ska man säga?


En fin ljus, blond med ett tätt vitt skum till ytan, en förvåningsvärt slätstruken och lite grynig insida som inte alls imponerade med någon fräshör. Lite kemisk (bränt plast), lätta estrar och bröd. Värt att notera är att jag inte väntade mig någon super funky monster blond, det är trots allt bara en ren blond, helt utan bakterier eller dylikt men även som "blond" var den ganska slätstruken och trist.


Mer intressant var då Cigar Citys Humidor Series "Jai Alai". En grumlig orangefärgad IPA med ett tätt smutsvitt skum som lämnade vettiga rester på insidan av vinglasen vi använde. Doften var väldigt udda, mycket kryddig och skumt träig med tydliga fruktiga toner av aprikos och persika, en del tallbarr och lätt karamell. Smaken var även den extremt udda, kryddig och avig men trots allt ganska kul och fortfarande med en hel del juice-lika "IPA aspekter" som nog hade imponerat mer om ölet var färskare.


Kvällens för min del sista nya öl var då Bells batch 9000. Förväntningarna var sådär, "a great ale for the cellar" (som det står på etiketten) = ett öl som behöver lagras för att bli riktigt bra. Så det var med viss skepticism som jag knäppte av kapsylen på detta 12,5%'iga monster bryggt med lakrits och melass. Första intrycket var dåligt, en ganska ljus färg för en imperial stout med ett lite för ljust skum. Aromen imponerade heller inte nämnvärt utan bjöd mest på söt melass och väntad lakrits, lite anis, karamell och kakdeg. Smaken var lyckligtvis betydligt bättre med absurda mängder lakrits, söt karamell, rostad malt och melass. Påminde lite om "Dark Lord" men som Markus sa "en light Dark Lord". Eftersmaken var trots allt hyfsat torr med en härlig ton av smygande lakrits och lite alkohol. En trevlig imperial stout som dock inte lever upp till förväntningarna man har och bör ha på "Bells".

Har jag något mer att tillägga denna ytterst obekväma läsning? Ja! Jag vill utlova tätare inlägg i framtiden då det står en hel del spännande provningar på schemat. Jag vill även lova en "andersand" bittrare och mer kritisk än någonsin, mer dålig humor och massvis med skitkastande, subtilt toalettringskissande och annat som man inte ska ta på för stort allvar. Vi ses!

PS. Är det någon som tycker synd om mig för att jag har blivit dumpad så tar jag gärna emot tröstöl (gärna barrel aged grejer och suröl, IPA och IIPA är också välkomnat så länge de är färska.) Min e-post är tillgänglig via profilsidan så skicka mig ett brev så kommer jag svara med min nya adress.

måndagen den 1:e mars 2010

Mohawk Rye IPA

Systembolaget idag, precis som de flesta andra ölnördar.. Mohawk "Rye IPA", precis som de flesta andra ölnördar. Prova Mohawk ikväll som många andra ölnördar? Japp, det var ju ett bra tag sedan man skrev om något intressant ifrån vårt kära "system". Förväntningarna och känslorna inför öppnandet av ölet är spända och ganska höga, lite blandade.. Man är ju inte bortskämd med bra svensk IPA men efter en "pale ale" som Oppigårds "Amarillo Spring" vågar man plötsligt hoppas, tänk om vi kan få färsk, fräsh IPA tillgängligt via systembolaget? Jag köpte två flaskor för säkerhetskull..


Färgen är mörk koppar med ett ganska stort smutsvitt skum som lämnar sköna, spindelväv liknande rester på insidan av kupan. Doften är sött fruktig, lite druvig och kakig med inslag av tallbar, knäckebröd och tropisk frukt samt bitoner av smör och något som kan liknas vid bränt gummi. Smaken är ganska maltig, söt och lite smörig med fruktiga humletoner som snabbt övergår i torra, bittra och talliga toner med krusbärs inslag. Eftersmaken är närmast kemiskt bitter, riktigt bitande och torr. Trots att jag uppskattar ölets fräsha humleprofil och faktumet att det är torrt så slår det mig som lite rå-bittert (omotiverat beskt och svårdrucket) och skevt med lite väl mycket kemiska toner som spretar hit och dit, det är udda mjukt smörigt i munnen följt av kemiskt beskt i eftersmaken, en kontrast som gör att ölet framstår som ganska obalanserat. Lite synd det här, det är inte dåligt men skillnaden mellan "helt okej" IPA och riktigt "bra" IPA är väldigt stor och tyvärr innebär det att jag inte kommer göra några återköp. Det lyfter liksom aldrig riktigt och humle friskheten hoppar inte runt i munnen och bjuder in till en ny klunk.

Jag tar och håller tummarna för att "Extra" och "Sommar" Mohawkerna blir bättre, detta visade trots allt viss potential med en fräsh fruktighet och en inte allt för kletig eller karamellig maltgrund.

En lite senare uppdatering.. Ölet avslöjar mer av den där omtalade "mintigheten" närmare rumstemperatur och även de kemiska bismakerna dämpas lite i just smaken, beskan blir man lite lätt immun mot efter ett tag och alkoholen känns av lite lätt sådär 40cl senare.. Ett litet plus med andra ord.