onsdag 15 december 2010

S:t Eriks Dubh

Det är ett dåligt tecken när man ser igenom en Russian Imperial Stout trots att vätskan fortfarande är kvar i en brun glasflaska.. Vid upphällning inser man att det tyvärr inte var en synvilla, vätskan är något.. Ljus? Samlas i glaset som en mörkare brun med ett svagt bubbligt typiskt fatlagrat trött skum. Ser inte hälsosamt ut alls faktiskt och bara sådär baserat på "looken" får jag intrycket av ett ganska orostad och snarare mer fruktig öl som eventuellt har en genomslående spritighet baserat på dess tunna utseende och trots det, höga alkoholhalt på 10,7%. Något som dock lagringen på fat kan ha fått runda av samt integrera med whiskeytonerna som borde göra sig påminda då Islayfat brukar lämna rätt rejäla spår efter sig (ofta för rejäla vågar jag påstå) men varför inte bara ta reda på ovanstående nu när jag ändå har hällt upp ölet i ett glas..


Doften är som väntat rökig whiskey (check), torkad frukt (check) samt lite lätt pudrig kakao. Ingen nämnvärd robust rostad malt karaktär (check!) En ren rå spritighet lyckas trots fatets skarpa karaktär leta sig fram (o check!) men det är inte så illa att man tänker fulsprit på något vis. Väl i munnen slår ölet mig som ganska livlöst, småkletigt och lent och erbjuder ovanstående smaker med betoning på Islayrök och en fruktig sötma. Ölet ger dels på grund av den slöa kroppen och dels på grund av allmänt tunn maltighet ett ganska blaskigt intryck som visar sig tydligt när man sköljer runt det i munnen och smakerna närmast försvinner lämnandes bara en flyktig rökighet efter sig. Eftersmaken är för mig ölets höjdpunkt, det värmer ganska snyggt, har en trivsam balanserad efterbeska och röken platsar i sammanhanget även om den också tillför en något kemisk och bitsk ton av bränd frigolit.

Som väntat ett mediokert öl som verkligen saknar en rejäl maltgrund. Det är lite BrewDog över det, "ta vad fan som helst och släng det på ett fat". Är det inte ganska typiskt för den här "S:t Eriks serien" att leverera häftiga öl som inte riktigt är ölen de utger sig för att vara och framförallt inte häftiga? En "amerikansk" IPA som är rädd för amerikansk humle, en imperial stout utan rostad malt och vad? En pilsner? Hmm, jag dricker inte pilsner (det är för gubbar.) Nu kommer någon kommentera och säga "men deras pale ale är faktiskt skitbra!" sen "Jessica är faktiskt en jätteduktig bryggare!" På påstående nummer ett vill jag svara: vi får väl se när den har hamnat på systembolagets hyllor (jag vet att den gör det men jag hade också vetat även om jag inte hade vetat..) På påstående nummer två svarar jag: säkert men då hänger hon med jävligt fel folk för det visar sig inte i dessa "släpp" som olyckligtvis lär hemsöka oss hela nästa år också. "Schnille och Schmak" ger den betyget "köpvärd", jag säger spara pengarna. De skriver även "Visste ni förresten att dubh uttalas typ dooh och är gaeliska för svart. Häftigt."

Efter att jag har provat ölet så säger jag mer som en viss annan ölälskare..

8 kommentarer:

Johan sa...

Nä, St Eriks Pale Ale är inte heller särskilt bra ;)

Gyllenbock sa...

Blev inte heller imponerad av S:t Eriks Pale Ale, tyckte bland annat att den var för brödig. Återstår att se hur Dubh, verkar inte alltför lovande med tanke på färgen....

Carl sa...

En, tyvärr, klockren sammanfattning av S:t Eriks-serien. Synd att serien slår ut så mycket bra svensk mikroöl som annars hade kunnat komma in.

Markus sa...

Snygg kaktus

andersand sa...

Mhmm, och med en pale ale (ja eller annan humledominerad öl för den delen) så spelar ju färskhet stor roll vilket inte är sådär jätte kompatibelt med vårt systembolag alltid..

andersand sa...

"snygg kuktuss"

Markus sa...

;-)

Fredrik sa...

Jag gillade pale alen som tusan (på mässan när den var riktigt färsk), faktiskt en av de bästa välhumlade öl jag testade i Stockholm. Testade den igen i november, drack halva flaskan och lämnade resten... dubh var väl sådär men inte min favorit.