torsdag 16 december 2010

En stilla.. Natt..

Efter en minst sagt snöstormig dag så följer en åh så tyst och stilla natt. Malmö ligger åter igen snötäckt, dagens olyckor och kaos får sin tid att sjunka in efterlämnandes en melankoli, en hopplöshet och en vision om en vår som känns så långt långt borta. Såhär i vintertid är det enda man kan göra att unna sig lite extra värme, en värmare dusch för att väcka en stelfrusen kropp, en högre temperatur på elementet i sovrummet, en lite för het kopp eftermiddags kaffe och avslutningsvis ett riktigt starkt och värmande öl för att tina ens frusna insida och låta sinnet för ett par timmar bara sväva bort, sakta ner en hyperaktiv hjärna, få det ena och det andra att framstå som så komplicerat att ens enda chans för just ikväll är att ge upp och vagga sig själv till sömns. "Nya tag imorgon", eller bara nya andetag? Det är en utmaning i sig att ens överleva vintern, vi behöver ta hjälp av varandra, våra nära och kära och inte minst unna oss själva lyxen att långsamt smutta i sig ett fantastiskt öl.


"Stille Nacht" är en sådan där belgisk klassiker, ett magiskt monster som är fullkomligt omöjligt att stoppa. Alltså vi snackar 12% och ändå så vill vätskan krypa upp ur flaskan direkt efter kapsylen har åkt av. En snabb upphällning så fångas besten och håller sig stilla, vilandes innanför glasets kanter dämpad av ett snällt, snöpudrigt vitt skum. Det ser inte så farligt ut, en mörkare bärnstensfärg med rejäl hälsosam jästfällning. Det är förrädiskt, likt de bästa av belgare! Vi snackar en russintung doft med karamelliserat socker, höstäpplen, plommon och en frisk jästighet som för tankarna åt skumgodis. I munnen slår sig ölet sedan verkligen loss med hjälp av en fantastiskt livlig kolsyra som sprider alla estrarna ut i vart enda hörn i munnen samtidigt som ölets tunga sötma sakta glider ner för tungan lämnandes en stor övermogen fruktighet efter sig som balanseras upp perfekt av en mycket naturligt smakande beska, lätt alkoholhetta och en finurlig syrlighet. Eftersmaken varar men ölets balans är just så snygg så att bara några sekunder efter en klunk är man där och tänker "hmm, varför inte en till? NU!?" Och det är där ölet fullkomligt mördar en, för med sina 12% är såhär bra balans inget annat än livsfarligt. När du sedan har druckit upp, ja då återstår bara en väldigt stilla natt. Koma. Godnatt.

2 kommentarer:

lasseg sa...

Ölpoesi eller ölporr? Kanske lite av båda?

andersand sa...

Oj mina tidigare erfarenheter av att skriva snuskpoesi lyser igenom! "Och hon tog den långsmala flaskhalsen och förde sakta..", "De B-vitaminrika jästresterna rann nedför hennes.." Nej fy fan man ska ju inte blanda nytta och nöje.