måndag 15 november 2010

Julefrid.

Snön faller lätt och tystar försiktigt suset ifrån förbipasserande bilar på Nobelvägen (inte än), doften av saffran sprids i ett lätt belyst och stearinljusuppvärmt kök (inte än) och barnens förväntan vibrerar redan i det platt-tv centrerade vardagsrummet där tv3 roar dem med nostalgiska och lite för gamla tecknade filmer (inte.) En ölnörds jul börjar alltid för tidigt, varje år den 15'e November. Vi rusar till välsorterade systembolagetbutiker och inhandlar allt ifrån gamla favoriter till nya spännande amerikanska dyrgripar. Att julöl är något speciellt för oss svenskar har väl inte undgått någon. Det är ju speciellt om inte annat för att det är systembolagets saftigaste ölsläpp var år. Men vad är egentligen julöl?


Under diverse ölprovningar med mitt egna gäng bittra gubbar har det väl konstaterats att det är lite mörkare, fylligare öl ibland med lite julkryddor (gäsp..) Enligt traditionen "något sådant". Modernare julöl då? Finns de? Ja absolut, även i Sverige (och kanske framförallt Danmark) där experimenterandet och modet till att experimentera (läs modet och modet) har ökat stadigt de senaste åren. Riktlinjer? Nada! Ett modernt julöl kan vara vad fan som helst med kryddor i (ja utan kryddor funkar också så länge det heter något med X-mas, helst med X), gärna för mycket kryddor och så klart, amerikansk humle (amerikansk humle ska finnas i allt nuförtiden, annars är det inte öl ju.) Det kan vara en citrusfrisk pale ale, en julkryddad witbier, en porter med en jävla lussebulle i, en Jesuskrubbelagrad quadrupel eller en mörk lager som luktar mögligt gammalt pepparkakshus. Och allt, jag menar allt är "perfekt på julbordet!" (enligt bryggerierna själva.) I år har systembolaget ett gäng sådana här "miffo öl" som borde kunna få även den vanligaste svennen att använda uttrycket "WTF!?" (what the fuck) högt framför svärmor mitt under julmiddagen. Jag menar, tänk så springer Göran 38, tvåbarnspappa in på systemet sådär i julrushens sista sekund och råkar få med sig ett dussin "Mister Snoballs" hem i all stress, den allmänna uppfattningen av julöl är ju fortfarande att det är lite sötare, mörkare öl, "julöl som julöl" liksom.. Där snackar vi "wtf-upplevelse" när han knäpper kapsylen till julmiddagen. Eller tänk er att han plockar upp ett par flaskor N’ice Chouffe med inställningen "trevligt med stora flaskor, kan man ju dela på ett par!" På 10% och i kombination med några snapsar så har vi bokat in en jävligt packad tomte som vid missnöje över sina egna klappar kommer gå berserk på frugan hela natten lång. Julöl är farligt men ibland är det bara rentutav äckligt också och hand i hand med äckligt går de stora bryggeriernas rövknullande av hela det ovetande svenska folket. Vi svenskar är ju medvetna konsumenter, kanske framför allt prismedvetna och jul är ju så dyrt redan så.. Risken att de gubbarna som är för snåla för att köpa Jämtlands julöl istället går på en söt äcklig nit hos Falcon tex är väl rätt stor och wipps! Så har vi skapat fler fördomar mot mörkare öl. "Den smakar skit" (ja om den kommer ifrån Falcon då, ja.) Jag menar på att, om man omedvetet går omkring och blir rövknullad av Carlsbergs ljusa lager tex så är väl inte det så farligt, den smakar inte massor liksom, den serveras iskall, den "går ner". När pissbryggerier (fabriker/feta företag) ska försöka sig på att smaka lite mera, det är då det går riktigt åt helvete och man skrämmer bort alla ovetande julölsdrickare med sina kemiska bismaker och inslag av "råglimpa". Min personliga analys brukar vara "sött med inslag av blod" (se där, jag skrev om blod!) Djupare än så behöver man inte analysera. Så mitt tips till den oerfarne julölsdrickaren: köp ett fåtal dyrare ifrån svenska mikrobryggerier, jag kan inte garantera att de är fantastiska men risken finns att de erbjuder en upplevelse utöver det gamla vanliga och ni kan alltid bli fulla på snaps och dylikt istället. Har ni sedan tur så minns ni den där schyssta portern ifrån gårdagen och har insett att mörk öl faktiskt kan vara riktigt gott! Nu har jag inte börjat skriva igen för att frälsa några skjortklädda, jeansbärande medelåldersmän (ni gör som ni vill, antagligen enligt tradition ändå så vad är poängen?) Så nu återgår jag till mitt eget introverta runkande.


Enligt tradition igen blev det systembolaget idag då, dock lustlös som man har blivit med åren stod man inte och trampade där redan vid tio utan promenerade dit i lugn takt vid lunchtid. Hyllorna var röriga och det som sådär spontant lockade mest var "mitt i månaden" ölen snarare än de traditionella julölen. För ovanlighetens skull så hade alla öl kommit till systembolaget "Hansa" här i Malmö annars brukar man oftast få kuta runt halva stan för att kunna bocka av allt ifrån sin inköpslista. Eftersom julefrid inte existerar i min lilla värld så förtränger jag faktumet att det bara är ca en månad kvar genom att ikväll börja med "Ayinger Winter-Bock", det ölet jag överlägset mest sett fram emot sedan förra året. Att det är "winter" kan jag acceptera just nu, det är kallt, jag välkomnar isoleringen detta medför, men jul, jul firar jag inte längre. Julen representerar bara sorg och förutom ett mediokert genomsnitt på ölen så ska man stå ut med alla jävla människors hets och hype kring detta inavlade fenomen och deras dröm om lugna familjetider. Jag tänker på och saknar min döda mormor som när man var liten förgyllde kvällen med sitt lätt påverkade skrockande, jag minns tider då man uppskattade materiella ting så som leksaker eller kläder, tiden då tomten var något spännande och mystiskt trots att man visste att det var bullshit hela grejen. Nu påminner det hela mig enbart om att det är dags för mig att dra ihop den där familjen själv, bidra med de spända barnen, glädjas åt dess glädje medans jag sitter i soffan med en mugg varm glögg och trycker i mig någon sliskig chocklad eller utvecklar en allergi mot nötter. Inga barn här, ingen lek, ingen glädje, bara en sorg över en icke-existerande familj, min mors årliga ökande besvikelse över frånvaron av barnbarn, min sorg över försvunna älskade människor och det påtagliga faktumet att jag aldrig kommer lära mig uppskatta sill hur mycket jag än försöker. Som bäst ger min jul mig en ursäkt att bli full så att jag kan sova gott om de kallaste vinternätterna. Vilka av årets julöl som kommer få hjälpa mig (få äran) med detta visar sig antagligen här på bloggen den närmaste månaden då man självklart måste prova sig igenom den ena "kryddspyan" efter den andra. Men nu till något mera passande! Dugges Idjit.. Välkommen tillbaka Andersand..


PS. Ayingers Winter-Bock (Celebrator) var lika god som väntat. Len och extremt drickbar trots stor smakrikhet. Traditionellt när traditionellt är som bäst.

5 kommentarer:

Marc sa...

Välkommen tillbaka! :)
Du anar inte hur glad jag är att så många svenskar får chans att dricka Ayinger Winter-Bock i år igen. Kanske ett av de mest underskattade ölen i julölssläppet i ölnördskretsar.

Erik sa...

Kul att du har börjat skriva igen! Det har varit alldeles för lite bitterhet och cynism i ölbloggarsverige sedan ditt senaste inlägg!

Anonym sa...

Uppfriskande bittert! Kör på Anders!

Jimmy sa...

Tack för Ayinger-tipset. Blev ett köpt av ett par sådana idag.

-Jimmy

andersand sa...

Tack alla!!! Ayinger "is the shit".