söndag 11 april 2010

Surölsprovning (del 3..)

Japp igår var det äntligen dags, den efterlängtade sista delen av min, Markus och Rickards "surölsprovning". Första gången var det lite blandat mer eller mindre "syrligt", andra gången var det Russian River tema och igår, ja då låg fokus på Lost Abbey med en lineup bestående av fyra stycken 75'or samt diverse palettrensare ifrån blandade bryggerier och av blandade stilar. Men jag gör som vi gjorde igår och dyker rakt in i provningen. Först ut var "Duck Duck Gooze", ett uppenbarligen gueuze inspirerat men ej spontanjäst öl som första gången släpptes någon gång runt mitten på förra året. 7% alkohol och kanske surt?


Färgen på anka anka gås var sådär förutsägbart grumligt gul med ett litet vitt skum och en del riktigt stabila rester som klängde sig fast på insidan av vinglasen vi använde. Aromen var koncentrerad och skarp med toner av fruktsocker, citron, lite ek och mild "funk" samt gröna syrliga äpplen. Smaken var ganska endimensionell och "rakt på sak" med en vettig syra som skar till lite lätt och erbjöd smaker av citron, vinäger och lite ek följt av en torr avslutning med smygande toner av vanilj och.. Syra.. Ett stabilt öl men inte på något sätt en "wow-upplevelse" och verkligen typiskt rent och amerikanskt utan större komplexitet. Detta var dock inte helt oväntat så vi ryckte på axlarna och körde vidare med samma bryggeris "Cable Car" ifrån 2007, här var förväntningarna lite högre även om det fanns en viss oro inblandad då man hört blandade åsikter om just denna årgång som nu bör anses hyfsat gammal (för att vara ett amerikanskt suröl.) Cable Car är en hyllning till den välkända puben "Toronado" i San Francisco och även denna på 7% ABV.


Första förvåning kommer redan vid upphällning, ett ganska ljust men trots allt kopparfärgad och extremt klart utseende med ett litet bubbligt skum som lämnar minimala rester på glaset. Det såg tyvärr ganska dött ut även om det inte var i närheten av så kolsyrelöst som många av bryggeriets andra nitlotter.. Vid första "sniff" på ölet kan man konstatera att ölet antingen är för gammalt eller bara har lagrats väldigt illa alternativt både och.. Hursomhelst erbjöds en del källartoner tillsammans med vassa och kryddiga inslag av apelsinskal, lite persika och söta äpplen, lite lätt ost och "funk". Ett väldigt ofriskt öl med en ännu spretigare och konstigare smak av det som fanns i aromen dock med en icke välkommen ganska bitter och otrevlig eftersmak. En stor besvikelse och ett riktigt bottennapp med andra ord.. Nåja, vi ryckte på axlarna igen (även om det var en lite mer uppgiven ryckning denna gång) och körde med en liten palettrensare i form av en riktigt usel dubbelbock bryggd med kaffe, rätt meningslös och ej värd att skriva om: Beeeeep.

Åter igen surt, nu då, nu jävlar får väll Lost Abbey ta och leverera? Veritas 004, en blandning av "Duck Duck Gooze", "Cuvee de Tomme" och "Yellow Bus" som landar på 8%, jag håller tummarna för att detta levererar något lite mer komplext än det vi tidigare under kvällen upplevt medans Rickard korkar upp..


Okej, bättre. En grumligt gul vätska igen med ett litet vitt skum. Detta vininspirerade öl doftade av skarp citrusfrukt, lätt stall och trä, en hel del frisk frukt och fruktsocker tillsammans med lätta toner av ljust bröd och vita druvor. Smaken levererade en riktigt trevlig rund och fruktig men samtidigt ganska syrlig karaktär av citron, persika, apelsin och träiga tanniner följt av en väldigt torr och syrlig avslutning med subtil funk och mer uppfriskande frukt. Gott och väldigt roligt att dricka, välbalanserat och snyggt, inte super komplext men väldigt drickbart och hyfsat mångdimensionellt. Äntligen ett öl som nästan lever upp till all hype detta minst sagt opålitliga bryggeri genererar.

Nåja, dags för ännu ett avbrott, denna gång med ett mer intressant öl dock.. 5000 TV presenterar "tre troopers och en stout".



ja vi var bara tvugna.. (och nej, vi var inte så fulla som vi låter.. Inte just då..)

Hur smakade denna imperial stout på relativt lätta 8,5% då? Förvåningsvärt fylligt och bra faktiskt. Förväntningarna var inte jättehöga men ölet levererade en ganska tät och mörkt chockladig karaktär med ganska väl avvägt rostade espresso toner som dock till en början slog en som något för syrliga. Detta tillsammans med en ganska frisk och lätt humlig eftersmak och the usual suspects som karamell och ljusare chocklad. Hyfsat välbalanserat och allmänt stabilt. Lite för snäll för Vader själv kanske men ett perfekt öl för hans lättsammare undersåtar. Nästa öl?


Isabelle Proximus.. Ett öl som jag provat en gång tidigare och som fortfarande levererade. Eftersom jag även skrivit om det tidigare (här) så lägger jag istället fokus på ett litet bonusöl som vi senare öppnade och som jag själv blev smått förälskad i. Vi snackar Captain Lawrence "Cuvee de Castleton", ännu ett suröl (precis som vi behövde mer) på 6% bryggt med Muscat druvor och enligt flaskan "kryddor" samt lagrats på vinfat.


Färgen var blek, ganska grumligt orange med ett minimalt vitt skum som fräste till och sedan rymde sin väg. Aromen var fantastiskt juice-lik med häftiga inslag av fläder, lite funk, citrusfrukter, persika, våt tobak, nyskuret gräs och ett vinöst druvigt, ganska rent intryck men trots det med komplexitet och en väldigt vänligt, stabil men icke påträngande syra. Smaken var väldigt lik aromen fast med bättre "tjong" i syran, väldigt välbalanserad och mångdimensionell med en härligt torr och lång eftersmak av brett, en subtil bitterhet och vinösa fat-toner. Ett ganska lättducket och skitroligt under av öl faktiskt och något som lyfte humöret ordentligt efter ett par av kvällens besvikelser. En del Captain Lawrence har nu importerats (till Danmark, än så länge..) och det är bara att hålla tummarna för att Jeppe lyckas få hem lite av bryggeriets ytterst intressanta experimentöl för det här var så jävla bra att jag bara måste ha mer. Punkt slut.

Eller inte riktigt, vi hann med ett bottennapp till innan kvällen var över. En imperial stout ifrån en flaska så ful att vi knappt ville ta ett foto på den, en imperial stout så äcklig att vi hällde ut majoriteten av ölet i vasken.. Vi snackar Angel Citys "Rahsaan Roland Kirk Stritch Imperial Stout". Ett öl som hade fått vilken jazzmusiker som helst att tappa takten.. Vi snackar brutal kemisk bitterbeska, obehagligt hårt rostat, sa jag kemiskt? Nåja, man kan inte få allt här i livet.. Ett par av de andra ölen var ju riktigt bra och det var en allmänt god kväll i goda vänners lag. Jag tror att jag senare i veckan kommer summera våra intryck av dessa tre "surölsprovningar" med frågeställningar som "kan amerikanarna göra bra suröl?", "vad är poängen med amerikansk suröl?", "är de värda hypen de genererar i sitt hemland?", "spelar de i samma liga som riktig spontanjäst öl och bör man ens jämföra dessa?". Med mera..

PS. Jag insåg nu att jag glömde nämna ett litet experiment Markus stod för mitt i provningen.. Jag överlåter det till honom att skriva om det (känn press Markus) men kan säga som så att det involverade öl... Och bourbon... Och glas... God söndag på er!

5 kommentarer:

hirigalzkar sa...

Ojoj. Flera av dessa öl ligger högt upp på min önskelista. Framförallt de två sista surisarna. Frustrerande att det ska vara så jävla svårt att få tag på de amerikanska surisarna.

Tycker captain lawrence ölet ser oförskämt snyggt ut.

Markus sa...

Nu jävlar har jag levererat snabbare än blixten. Touché!

Fredrik sa...

SICK!!! Några av de öl jag helst av allt vill testa just nu.... Nä jag ä inte bitter ;).

Eirik @ Basunen sa...

Captain Lawrence "Cuvee de Castleton" låter mycket trevlig.
Fås den på Ølbutikken, eller andra trevliga ställen i København?

/Eirik

andersand sa...

hiri: Ja det är väll just det att de är svåra att få tag på som är grejen.. Sen är ju vissa jävligt bra men man ska nog se till framförallt Russian River om man vill ha säkra kort, de levererar verkligen också..

Fredrik: Jag provar inte lika stora mängder som dig, jag kompenserar istället med mer intressant skit ;)

Eirik: Vad jag vet just nu så finns det ingen Cuvee de Castleton i Köpenhamn, där finns däremot ett gäng andra Captain Larence på Ölbutikken som så klart också kan vara värda att prova. Jag håller tummarna för mer CL till Danmark i framtiden..