måndag 25 januari 2010

Firestone Walker 13

Jag fick nyligen hem en låda med bland annat "bland ölet" Firestone Walker 13 Anniversary. Bryggeriet skapar årligen ett jubileumsöl baserad på olika blandningar av deras öl, lagrade på diverse fat. Det hela är ganska rörigt men bryggmästaren Matt förklarar en del i denna video. Så, två flaskor av ölet damp ner nu i vinter. Den ena flaskan kommer gå till en "vertikal provning" med ölets föregångare (10, 11 och 12) men redan nu blev jag lite sugen och var bara tvungen att tjuvsmaka lite.. Ifrån början tänkte jag egentligen spara denna flaska och gå in med helt ovetande palett till "vertikal provningen" men blev just ikväll sådär sjukt sugen på något "nytt", något jag inte riktigt kunde föreställa mig hur det skulle smaka och något som jag kunde både skriva om och avnjuta riktigt länge (ölet ligger på 12%.) Så, på med flytvästen, nu kör vi!


Ölet rinner ut ur flaskan och rakt ner i mitten på kupan i en mörkbrun stråle. När ölet väl är samlat framstår det som svart med en liten rödbrun ton i kanterna. Ovanpå flyter ett litet bubbligt beige skum som inte ser ut att bli jätte långlivat. En ton av vanilj sprider sig snabbt i rummet och ju mer jag närmar mig med näsan ju mer blottar sig mörkare mer abstrakta dofter av saltlakrits, nygräddade brownie kakor, 80+%'ig chocklad, lätt syrliga björnbär och hallon som spelar på ett helt annat lager än bourbon tonerna som i sig är väldigt eleganta utan att vara allt för frånvarande. Doften framstår som väldigt komplex med många lager av både mer och mindre förväntade godsaker. Vanilj och caramell harmoniserar fint med lakritstonerna, den murkiga bourbonen och de finstämda bärfrukterna. Doften är inte lika kraftfull som i många andra fatlagrade öl, däremot är den väldigt nyanserad och närmast tuggbar med sin varma "kakighet".

Första klunken gör så att bakgrundljudet ifrån TV'n tynar bort och jag hamnar i total fokus, det är många och generösa smaker med mycket karaktär. Kroppen har hyfsat låg kolsyra och den ganska tjocka vätskan känns otroligt len och bara lite kletig. Smakerna som direkt fyller munnen är först av mörk chocklad, mustig bourbon, kak-lik malt, tjock toffe, vanilj och lite melass som rundar av. Avslutningen är lite spretigare med ett stick av alkohol, mycket fatkaraktär och kraftig saltlakrits. När ölet landat i området jag tror man kallar "eftersmaken" återkommer harmonin mellan den oljiga bourbon tunnan, chockladen, vaniljen och kolan. Även de där bärtonerna som var tydligare i doften återkommer och sätter en extra lyxig udd på ölet tillsammans med en viss kryddighet. Eftersmaken är för övrigt riktigt lång och sådär perfekt subtilt torr att man inte kan hejda sig själv ifrån ännu en smutt, en smutt man knappt vill ta just av den anledningen att vätskan i glaset sjunker, och när ett så här gott öl sjunker, ja då är det en tragedi.

Verkligen ett otroligt komplext öl och precis som Matt säger i videon om ölet så kan man känna vinmakarnas inverkar på det, framförallt i den vinösa eftersmaken. Väldigt nyanserat och komplext och vore det inte för en lite spretig "mitt" på ölet så hade jag kallat detta perfektion. Fantastiskt! Jag är "wow'ad", ölet levde verkligen upp till mina förväntningar, det och lite till. Förväntningarna som för övrigt var ganska höga, dels på grund av att både denna och föregående "blends" har fått bra omdömen. Men visst, också för att det kommer i en pampig och ovanligt clean låda, precis som Innis & Gunn...


Nej, nu börjar jag komma på onda tankar, dags att långsamt avnjuta resten av flaskan, jag tar en klunk.. nu lämnar jag er.. jag tynar bort..

9 kommentarer:

Christer sa...

Låter bra! Jag tänkte köpa en flaska eller två när jag åker över vattnet nästa vecka.

hirigalzkar sa...

Har aldrig noterat bryggeriet förut, men det här lät verkligen intressant. Omöjligt att få tag på dock gissar jag. Vad fick du hem för annat kul?

andersand sa...

Christer: köp så många du orkar bära/har plats med, verkligen mums. Stört avundsjuk på din resa! Har du bestämt dig om det blir Speedway x2 eller I/DIPA festival?

Hiri: nee bryggeriet har inte dykt upp här något (men man kan alltid hålla tummarna.) Jag har bara provat en brittisk pale ale samt en amerikansk IPA ifrån dem innan, inte jätte imponerande. Deras jubileumsöl är väll deras högst ansedda och ja, förutom just "13" (som relativt nyligen släppts) så är de väldigt svåra att få tag på, framförallt 10'an som jag antar att det inte cirkulerar massvis med flaskor av.

I samma byte fick jag hem Cigar City Barrel Aged Bolita Brown, New Belgium La Folie, Abyss 09 mer Darklord 09 och Alesmith Decadence 08 (aka den sure.....)

Christer sa...

Det blir nog DIPA-festival, eftersom det kommer finnas en hel del jag förmodligen inte kommer få chansen att prova igen där. Speedway går ju ändå få tag på om man vill. Är jävligt sugen på San Diego i november då det är San Diego beer week, du kanske ska hänga på då...

Baggen sa...

San Diego Beerweek kan vara intressant i höst. Helt klart. Har fö 2x fw12 kvar. Kanske borde provsmakas snart.

Gyllenbock sa...

Poesi är vackert! Låter som en underbar bira.

Weine sa...

Börjar bli väldigt sugen att prova någon av dessa jubileumsöl från FW.

andersand sa...

Ja San Diego beerweekend hade inte suttit fel.. Hur kommer det sig att du drar dit (så ofta) Christer? Släkt? Rik!?

Baggen: Ölet har ju över ett år på nacken nu, har du inte druckit det innan så förstår jag inte vad du väntar på!?

Gyllenbock o Weine: Ölet var mö go, värt att försöka jaga fatt i..

Christer sa...

Anders: Öl är ju gott och i USA finns det ju en hel del goda öl. Man får ju prioritera :-)