"Black Tuesday" släpptes den 27'e oktober till försäljning enbart på själva bryggeriet, det köades länge utanför och tydligen gick en del av kön hem utan flaskor denna mörka tisdag, surt sa räven och bryggeriet fick ganska mycket kritik för hur de hanterade "släppet". Tydligen kunde de inte förutspå det stora trycket som sannerligen har orsakats av en extrem hype framförallt uppenbar om man tittar in på rating sidan BeerAdvocate där ölet har eftersökts på "trade forumet" och tryckts upp på topplistan av den ena fem poängaren efter den andra. Ren rå hype som egentligen inte har mycket med hur ölet smakar att göra? Ja vi vet ju alla hur hypen fungerar, är det antingen kolsvart eller surt, har lagrats på fat och är någorlunda begränsat så sätter den fart, då går snacket och faktumet att denna imperial stout väger in på 19,5% alkohol har sannerligen dragit upp hypen ytterligare ett snepp utöver de andra faktorerna. Föll jag för hypen då? Nej det gjorde jag inte då jag "reserverade" två flaskor av en California baserad bytespartner precis i början av hypen, innan den tagits till den extrema nivån den låg på precis innan släppet. Med andra ord "hade jag mina flaskor" redan ifrån början och har i princip bara lutat mig tillbaka och följt snacket och samtidigt försökt hålla förväntningarna nere vilket i sin tur har varit ganska svårt, inte nödvändigtvis på grund av någon "hype" utan snarare för att det är en extrem imperial stout ifrån ett på senare tiden mycker erkänt bryggeri, lite förväntningar får man väll ha? Sen gillar jag ju stora och smakrika öl, jag gillar däremot inte spritiga och för söta öl så vad jag egentligen skulle tycka om "Black Tuesday" var ett ganska stort frågetecken. Misstanken fanns där att det skulle vara för spritigt och sött så när ett datum för provning väl var satt så var förväntningarna inte värst höga och jag kände på mig att ölet antagligen skulle vara "ett ganska hett och sött dessertöl som jag max vill dricka 10cl av". Hursomhelst så började vi vår lilla provning i "fel ände", då med kvällens starkaste öl, just för att få prova det med helt ren palett utan annan alkohol innan som rubbar sinnet och repar tungan.
Ölet hälldes ut ur 75'an i en ren mörkbrun stråle och samlade sig som en svart glänsande klump av kol i våra kupor. Ett litet mörkbrunt skum genererades men dog snabbt ut i en liten ring som dock kunde väckas till liv om man snurrade kupan ett varv. Höll man upp ölet mot ljuset så glänste en liten brun kant igenom, det var alltså inte den svartaste imperial stout jag har sett och inte heller den med mörkast skum. Wow upplevelsen uteblev alltså för ögat, nu till näsan. Doften var mycket tjock och till en början väldigt svår att definiera. Bourbon såklart och "söt" men sen fick man skaka på huvudet, ge sig själv en örfil och börja om. En ganska krävande arom med andra ord som dock gradvis avgav stora lager av brunsocker, vanilj/trä/bourbon, melass, mörk och ljus chocklad samt "känslan av" kallt kaffe. Väldigt sött men med en "bourbon hetta" som räddade det. Wow upplevelsen uteblev också i aromen och ölet spretade lite åt alla håll istället för att framstå som en enda samlad massa, en massa som man dock inte kunde låta bli att bli extremt nyfiken på efter några sniffar och en sväng om i kupan. Så, det var bara att hugga in, en försiktig smutt med rädsla för alkoholförgiftning. Det första som slog mig var då att den lilla smutten räckte väldigt långt både vad gäller smak och kropp, kroppen hade en lätt kolsyra och var rund, tuggbar och fet, den spred sig i hela munnen och brände oväntat nog inte fören på väg ner. Smaken var otroligt söt och "bourbon het", den var till en början som doften lite spretig och svår att sätta fingret på men imponerade samtidigt med de generösa smakerna. Vi snackar inte BrewDogs Tokyo* här alltså där 10% av de nästan 20 känns som totalt omotiverade alkoholångor i käften nej utan här vägde den stora smaken upp upplevelsen med en fet och rik maltighet, söt ljus chocklad, bitter mörk chocklad, kaffe, rå nästan tuggbar träighet, toffe och karamell, smörig vaniljkola och mörk frukt som plommon och russin. Det låter kanske som en kliché men ölet hade alla de smakkomponenterna som man kan önska i en imperial stout och den hade mycket av dem. Det i sig är imponerande men räcker inte heller för att man ska sjunga halleluja och trycka ölet ytterligare upp på rating sidornas topplistor. Nej samtidigt som ölet "har allt" så saknar det lite finess, det är inte värst elegant och smakerna limmas inte ihop på ett speciellt snyggt sätt. Det är hursomhelst väldigt gott och väldigt mycket, alltså "väldigt mycket gott" och det räcker väldigt långt det gör det. Ett annat element i "Black Tuesday" som imponerar är också balansen mellan sötma, alcohol och fatkaraktär, här emellan uppstår en balans som lyckas få ett 19,5%'igt öl att framstå som lite halvt lättdrucket utan någon som helst rå "spritighet" utan enbart med en perfekt sittande värmande känsla i magen. Jag hade kunnat avsluta mitt glas dubbel så snabbt än vad jag gjorde, man kunde ta stora klunkar utan att bli "bränd" och sötman blev heller aldrig ett motstånd, det är väldigt imponerande och något jag upplevde med bryggeriets också väldigt söta och starka Old Ale "Papier". Bourbon karaktären i ölet är för övrigt också väldigt "väl sittande", det är inte för mycket så att det bara doftar och smakar whisky men det är tillräckligt för att det ska bli en del av totalupplevelsen och konstant vara närvarande från nosen till ölet landat i magen.
Överlag ett grymt öl som bjuder på extremt mycket smak och en rolig dryckesupplevelse. Lever den upp till "hypen"? Nej, inte en chans, det finns inget öl som kan leva upp till en så pass löjlig hype, att ölet är jävligt gott räcker inte ens halvvägs och för att sörjan faktiskt skulle kunna leva upp till hypen så hade den behövt bestå onaturliga egenskaper som gör att man kan flyga eller förvandlas till något roligt djur efter ett glas. Det enda "Black Tuesday" kan förvandla dig till är eventuellt ett "party animal" men dricker man det med måtta så blir man inte ens det, då håller det sig till att bara vara "väldigt gott".
