söndagen den 22:e november 2009

The Bruery Black Tuesday

Efter att fått hem ett par flaskor av The Bruerys nya imperial stout "Black Tuesday" slängde jag iväg några mail till "the usual suspects" och försökte få ihop en liten provning av ölet, ölet som jag nog inte hade klarat av själv (19,5% ABV.) I fredags slog vi slutligen till och träffades hemma hos mig för lite ölpimplande där det utöver "Black Tuesday" dracks bland annat en fantastisk saison ifrån Boulevard brewing company med det ganska simpla namnet "saison brett", en saison med brett alltså.. Väldigt amerikanskt humlefrisk, välbalanserat fruktig med en liten uppfriskande brett karaktär, otroligt drickbar men samtidigt väldigt smakrik. En annan utstickare var Samuel Adams otroligt äckliga "Triple Bock" med sin absurda smak av soja och bränt bröd.. Ett öl så äckligt att det blir skoj. Förutom dessa udda (i både positiv och negativ bemärkelse) öl så dracks det en hel del annat både mer och mindre roligt under kvällen men huvudnumret var trots allt "Black Tuesday" och därför håller jag mig till att skriva om den nu..

"Black Tuesday" släpptes den 27'e oktober till försäljning enbart på själva bryggeriet, det köades länge utanför och tydligen gick en del av kön hem utan flaskor denna mörka tisdag, surt sa räven och bryggeriet fick ganska mycket kritik för hur de hanterade "släppet". Tydligen kunde de inte förutspå det stora trycket som sannerligen har orsakats av en extrem hype framförallt uppenbar om man tittar in på rating sidan BeerAdvocate där ölet har eftersökts på "trade forumet" och tryckts upp på topplistan av den ena fem poängaren efter den andra. Ren rå hype som egentligen inte har mycket med hur ölet smakar att göra? Ja vi vet ju alla hur hypen fungerar, är det antingen kolsvart eller surt, har lagrats på fat och är någorlunda begränsat så sätter den fart, då går snacket och faktumet att denna imperial stout väger in på 19,5% alkohol har sannerligen dragit upp hypen ytterligare ett snepp utöver de andra faktorerna. Föll jag för hypen då? Nej det gjorde jag inte då jag "reserverade" två flaskor av en California baserad bytespartner precis i början av hypen, innan den tagits till den extrema nivån den låg på precis innan släppet. Med andra ord "hade jag mina flaskor" redan ifrån början och har i princip bara lutat mig tillbaka och följt snacket och samtidigt försökt hålla förväntningarna nere vilket i sin tur har varit ganska svårt, inte nödvändigtvis på grund av någon "hype" utan snarare för att det är en extrem imperial stout ifrån ett på senare tiden mycker erkänt bryggeri, lite förväntningar får man väll ha? Sen gillar jag ju stora och smakrika öl, jag gillar däremot inte spritiga och för söta öl så vad jag egentligen skulle tycka om "Black Tuesday" var ett ganska stort frågetecken. Misstanken fanns där att det skulle vara för spritigt och sött så när ett datum för provning väl var satt så var förväntningarna inte värst höga och jag kände på mig att ölet antagligen skulle vara "ett ganska hett och sött dessertöl som jag max vill dricka 10cl av". Hursomhelst så började vi vår lilla provning i "fel ände", då med kvällens starkaste öl, just för att få prova det med helt ren palett utan annan alkohol innan som rubbar sinnet och repar tungan.


Ölet hälldes ut ur 75'an i en ren mörkbrun stråle och samlade sig som en svart glänsande klump av kol i våra kupor. Ett litet mörkbrunt skum genererades men dog snabbt ut i en liten ring som dock kunde väckas till liv om man snurrade kupan ett varv. Höll man upp ölet mot ljuset så glänste en liten brun kant igenom, det var alltså inte den svartaste imperial stout jag har sett och inte heller den med mörkast skum. Wow upplevelsen uteblev alltså för ögat, nu till näsan. Doften var mycket tjock och till en början väldigt svår att definiera. Bourbon såklart och "söt" men sen fick man skaka på huvudet, ge sig själv en örfil och börja om. En ganska krävande arom med andra ord som dock gradvis avgav stora lager av brunsocker, vanilj/trä/bourbon, melass, mörk och ljus chocklad samt "känslan av" kallt kaffe. Väldigt sött men med en "bourbon hetta" som räddade det. Wow upplevelsen uteblev också i aromen och ölet spretade lite åt alla håll istället för att framstå som en enda samlad massa, en massa som man dock inte kunde låta bli att bli extremt nyfiken på efter några sniffar och en sväng om i kupan. Så, det var bara att hugga in, en försiktig smutt med rädsla för alkoholförgiftning. Det första som slog mig var då att den lilla smutten räckte väldigt långt både vad gäller smak och kropp, kroppen hade en lätt kolsyra och var rund, tuggbar och fet, den spred sig i hela munnen och brände oväntat nog inte fören på väg ner. Smaken var otroligt söt och "bourbon het", den var till en början som doften lite spretig och svår att sätta fingret på men imponerade samtidigt med de generösa smakerna. Vi snackar inte BrewDogs Tokyo* här alltså där 10% av de nästan 20 känns som totalt omotiverade alkoholångor i käften nej utan här vägde den stora smaken upp upplevelsen med en fet och rik maltighet, söt ljus chocklad, bitter mörk chocklad, kaffe, rå nästan tuggbar träighet, toffe och karamell, smörig vaniljkola och mörk frukt som plommon och russin. Det låter kanske som en kliché men ölet hade alla de smakkomponenterna som man kan önska i en imperial stout och den hade mycket av dem. Det i sig är imponerande men räcker inte heller för att man ska sjunga halleluja och trycka ölet ytterligare upp på rating sidornas topplistor. Nej samtidigt som ölet "har allt" så saknar det lite finess, det är inte värst elegant och smakerna limmas inte ihop på ett speciellt snyggt sätt. Det är hursomhelst väldigt gott och väldigt mycket, alltså "väldigt mycket gott" och det räcker väldigt långt det gör det. Ett annat element i "Black Tuesday" som imponerar är också balansen mellan sötma, alcohol och fatkaraktär, här emellan uppstår en balans som lyckas få ett 19,5%'igt öl att framstå som lite halvt lättdrucket utan någon som helst rå "spritighet" utan enbart med en perfekt sittande värmande känsla i magen. Jag hade kunnat avsluta mitt glas dubbel så snabbt än vad jag gjorde, man kunde ta stora klunkar utan att bli "bränd" och sötman blev heller aldrig ett motstånd, det är väldigt imponerande och något jag upplevde med bryggeriets också väldigt söta och starka Old Ale "Papier". Bourbon karaktären i ölet är för övrigt också väldigt "väl sittande", det är inte för mycket så att det bara doftar och smakar whisky men det är tillräckligt för att det ska bli en del av totalupplevelsen och konstant vara närvarande från nosen till ölet landat i magen.


Överlag ett grymt öl som bjuder på extremt mycket smak och en rolig dryckesupplevelse. Lever den upp till "hypen"? Nej, inte en chans, det finns inget öl som kan leva upp till en så pass löjlig hype, att ölet är jävligt gott räcker inte ens halvvägs och för att sörjan faktiskt skulle kunna leva upp till hypen så hade den behövt bestå onaturliga egenskaper som gör att man kan flyga eller förvandlas till något roligt djur efter ett glas. Det enda "Black Tuesday" kan förvandla dig till är eventuellt ett "party animal" men dricker man det med måtta så blir man inte ens det, då håller det sig till att bara vara "väldigt gott".

torsdagen den 19:e november 2009

"Gissa biran"

Snor Dempas koncept lite halvt nu och frågar er vad i hela fridens namn jag dricker? Det borde vara hyfsat lätt att lista ut trots dålig bildkvalité och brist på avslöjande flaska.


Efterhand (om det behövs) kommer ledtrådar.. Vinnaren får ära! Skål för en försvunnen förkylning!

- Det är systembolagetbira!
- Jag är glas nazi och glaset har antagligen större betydelse än ölets utseende på bilden ovan..
- Det är (ny) systembolagetbira!
- Välbalanserad och lättdrucken!

Herr Niggze gissade rätt, vi snackar Harviestoun "Mister snowballs".. Skön bira, frisk, lättdrucken, smakrik och välbalanserad. Kommer köpa flera flaskor av detta lilla guldkorn.

måndagen den 16:e november 2009

Ekad Yeti 2008 (med och utan chilipeppar)

Okej, igår firade jag (dagen i ära) med det ölet som de flesta rekommenderade ibland kommentarerna. Great Divides "Oak Aged Yeti Imperial Stout" då, En gammal favorit som jag har haft stående i "källaren" i ungefär ett år. Som jag nämnde i mitt förra inlägg så hade jag hört en hel del negativt om att lagra just den "ekade" yetin, ord som "sött" och "vaniljsörja" har frekvent dykt upp så visst, lite skeptisk var jag när jag knäppte upp kapsylen. Jag hällde upp i en kupa och ölet var lika svart som jag mindes det (vilket är väldigt väldigt svart), utseendet hade iaf inte ändrats under årets gång, det fanns till och med en hel del schyssta skumrester kvarhängande efter en "sväng om" i kupan. I doften var förändringen tydlig dock, det var väldigt sött, i stort sett bara vanilj, karamell och lite mörk chocklad. Munkänslan var fortfarande fet och "slick" med grym finbubblig kolsyra. Smaken levererade i sin tur vad aromen lovade, ingen humle utan i stort sett bara ek, karamell och chocklad. Eftersmaken levererade däremot en välkänd nötig, extremt hårt rostad och lite besk smak som verkligen räddade hela upplevelsen, upplevelsen som dock inte var av samma höjd som när man dricker detta ölet färskt. Det var fortfarande okej, det var till och med riktigt gott men nu snackar vi tusen gånger mer "dessert öl" och betydligt mindre hårdrostad humlebomb som annars både den vanliga och den "ekade" Yeti är känd för. Njae, ska man lagra Yeti så ska man nog främst hålla sig till den o-ekade då den är kantigare, mer hårdrostad och mindre söt ifrån början.


När jag sedan stod och hackade chilipeppar igår till middagen kom jag också på den ganska dumma men rätt roliga idéen att tjonga i lite chilipeppar i kvällsölet, till en början tänkte jag att det antagligen inte skulle funka i just "Oak Aged Yeti" men efter ett par smuttar ändrade jag inställning då en liten hetta i eftersmaken hade suttit snyggt o även lite chili i aromen hade kunnat balansera ut den stora sötman ifrån det sönderlagrade offret. Så, en liten bit chili i ölet, snurra, vänta.. Dofta, mjoo, liiite chili i doften, smaka, neee, ingen chili i smaken.. Mer chili! Två bitar till i.. Snurra.. Vänta.. Till en början såg man inte chilibitarna under det tjocka skummet men under tiden den lilla kupan fick stå ifred ploppade de upp på ytan så jag passade på att ta fotot ovan, smaka.. Njaee, ingen nämnvärd chili i smaken, dock ganska mycket i doften.. Nåja, Mer! Så.. Jag slängde i resten.. Jävlar vad det doftade chili helt plötsligt, nästan bara chili.. Smaka.. Njee, ingen nämnvärd chili smak.. Väntade lite, drack lite mer av min o-förorenade Yeti, surfade runt på lite ölsidor, o en timme senare var jag tillbaka vid min chiliinfekterade Yeti. Okej, då testar vi igen, smak: Grönsaker, lite chockladig med en faktisk ganska tydlig och brännande hetta i eftersmaken, precis som jag ville ha det minus grönsakerna och den förtunnade kroppen.. Njae, det här var tråkigt, det är väll lite som att torrhumla sin egen öl, det är ganska kul på ett sådär flummigt "Hej å hå vi provar!" vis men samtidigt som det bidrar med något i ölet verkar det oftast också ta bort något. Självklart är inget så enkelt som att bara "stoppa i".. Nåja, med tanke på hur lat jag har varit med bloggandet den senaste tiden så förtjänade jag väll knappast något fantastisk öl upplevelse eller en lyckad ölkryddning för den delen! Försöka duger och nu har jag lärt mig två saker.. Att inte lagra ekad Yeti samt att inte stoppa Chilipeppar i den..

Om inte sönderlagrat och sönderkryddat öl vore straff nog har jag idag åkt på en riktigt rejäl förkylningen.. Så inga "mitt i månaden öl" för min del.. Lite synd, hade varit gott med något kryddigt julöl, något som jag ytterst sällan blir sugen på annars.. Aja, cintronvatten, te och skrämmande mängder vitlök bör förbereda mig på en helg då jag med gott samvete kan kränga både det ena och det andra! Nåja, grisa på November ölen ni! Skål...

söndagen den 15:e november 2009

Andersand fyller ett år

Ja imorgon fyller bloggen och då också mitt alkoholiserade öl-alter-ego andersand ett år.. Imorgon alltså, jag firar dock ikväll med ett gott öl, frågan är då bara vilket? Var precis och rotade runt i "källaren" och till kylen fördes tre lämpliga alternativ..


1. De Molen Rasputin ifrån oktober 2008, en balanserad imperial stout lite i belgo-stil med lätt kropp och stor fruktighet. Lättdrucket för sin storlek och lite högtidligt då flickvännen valde ut flaska nummer 009 av 428 som en liten gåva till mig förra året. Är det rätt tillfälle nu kanske?

2. En klassiker och en gammal favorit, Great Divides "Oak Aged Yeti", ett öl som i princip alltid går ner, nu med minst ett år på nacken. Jag har hört många protester och läst många kommentarer som säger "lagra inte Oak Aged Yeti, det blir bara en vaniljsörja av det!" Ska jag minimera den eventuella skadan och ta kål på ölet ikväll eller utmana ödet ytterligare och låta dess silverfolie få bli intakt?

3. Lost Abbey Serpents Stout 2009, antagligen buteljerad tidigt i år, inhandlad på Ölbutikken, inget speciellt men ändå ett öl jag sett fram emot att dricka igen på senaste tiden även om jag just nu kanske känner att det är det minst lämpliga ölet då ytterligare lagring säkerligen inte skadat. Dock gör Lost Abbeys korkade sexiga flaskor och lika sexiga etiketter att ölet lämpar sig för ett högtidligt tillfälle samtidigt som biran i sig är ganska enkelt och "rakt på sak" vilket kan vara mysigt en söndagskväll när man bara vill luta sig tillbaka i soffan och inte överanalysera utan bara njuta.

Vad hade ni festat loss på?

onsdagen den 4:e november 2009

Svart.. Onsdag?

Ja idag blev det mörkt otroligt tidigt.. Trots detta lyftes humöret till topp när jag såg att jag hade en låda på posten för avhämtning. Ännu ett byte avklarat med andra ord, ett betydligt mindre komplicerat (och ett betydligt mindre) än mitt förra. Trots mindre i "mängd" var paketet tyngre i ABV då det innehöll bland annat två flaskor av den 19,5%'iga imperial stouten "Black Tuesday". Ölet släpptes på bryggeriet i tisdags, min bytespartner ifrån California skickade ut i torsdags och ja jävlar vad snabbt det gick, knappt fem arbetsdagar. Vid detta bytet (till skillnad ifrån förra) var det alltså en schysst, snabb och effektiv bytespartner som höll mig uppdaterad hela tiden, väldigt skönt, det hade jag förtjänat.


Hursomhelst så har även solen fläckar eller vad det nu är man brukar säga och hur man lyckas byta ut/ta fel mellan en New Belgium/Lips of Faith "La Folie" och en New Belgium/Lips of Faith "Transatlantique Kriek" är för mig ett jävla under, läser inte människor på flaskorna? Är det jag som är lite för noga och pedantisk? Skulle jag kanske råkat byta ut en Mikkeller X mot en Beer Geek Breakfast eller en Cantillon Blåbär mot en Rosé De Gambrinus? Jag undrar alltså hur i helvete man lyckas.. Sen är det väll inte hela jävla världen och flaskorna snubben blandade ihop är ganska lika (till utseendet) så jag gråter inte direkt och flaskan "La Folie" jag väntade i bytet är inget som är omöjligt att komma över i framtiden men det hela är en princip sak, hur kan man vara så jävla väck i huvudet!? Kollar man sedan RateBeer eller BeerAdvocate och jämför de båda ölens snittbetyg bli man ju inte direkt gladare.. Nåja, jag mailade min bytespartner och sa att allt var bra packad, tack osv men ifrågasatte samtidigt det lilla "utbytet", nu har jag ju redan skickat mitt paket och det är sedan en vecka levererat annars hade man ju kunnat diskutera hur man gör i en sådan situation.. Jag låter kanske extremt grinig här men dels skriver jag bara av mig och dels tycker jag att "har man en överenskommelse så levererar man". Nåja, jag blir lite gladare när jag klappar på mina flaskor "Black Tuesday" och flaskan "Duck Duck Gooze" som står bredvid ser inte heller dum ut. Ännu en flaska Consecration för ett framtida speciellt tillfälle finns nu också i "källaren" och som bonus fick jag lite sådär "bittersött" en flaska "Older Viscosity", ett jävligt stabilt öl som jag gärna dricker igen men tyvärr något som finns tillgängligt på "Ölbutikken", lite snopet men vem fan bryr sig, jag har ju en amerikansk kriek i kylen med ett medelbetyg på 3.46 på RateBeer..


(Senare uppdatering, efter en stor ursäkt av bytespartnern) Okej, det var bara ett stor misstag, massor av ursäkter och erbjudandet att skicka en ny låda med det rätta ölet gör mig betydligt mer förlåtande.. Självklart krävde jag inte detta av min bytespartner utan föreslog att han skulle "spara" en flaska "La Folie" till mig så gör vi ännu ett byte i vår eller vid ett annat lämpligt tillfälle. Helt oresonabel får man ju inte vara.. Att han stått och köat i sådär fyra timmar för att få plocka upp ett par svarta öl till mig är trots allt rätt snällt. Frågan är väll bara, vad ska man förvänta sig av "Black Tuesday"? Jag försöker att förvänta mig så lite som möjligt, helst inget men.. Nej, där finns inga men, jag försöker verkligen nollställa mig så får vi se. Gillar jag inte den ena flaskan så har man ju alltid möjlighet att byta bort den andra.........

måndagen den 2:e november 2009

Någon som varit "på" Lunator än?

Trodde detta skulle bli en klockren slappemåndag med ett gäng goda öl som vaggade mig sakta till sömns.. Öppnade dock precis en Lunator 09 och fick värsta "smör chocken", diacetyl så att det bara sprutar om det.. Jag kommer inte riktigt åt något annat i aromen och knappt i smaken förutom en lätt beska. Någon annan som har hunnit öppna en flaska än? Jag har ett par till som kanske borde lämnas tillbaka om det är såhär dem smakar.. Håller tummarna för att det bara var en dålig flaska dock.. Nää.. Hog Heaven nästa.. Oink!