lördagen den 29:e augusti 2009

Fira åldrande med åldrad porter

Här sitter jag snart tolv på natten en lördag, flickvännen sover bredvid i soffan, en kass film rullar i bakgrunden och jag, ja jag öppnade nyligen min enda flaska Ölfabrikken Porter ifrån tiden då Christian bryggde den för Ölfabrikken. Alltså den fantastiska versionen med "swing top" buteljerad på 50cl flaska, ett av mina favoritöl någonsin och ett jag har druckit massvis med gånger (dock var det ett bra tag sedan sist.) vad är då anledningen till att jag öppnar detta för mig närmast heliga öl? Jo jag håller på att bli gammal, sådär gammal att man inte firar sig själv längre och faktumet att andra gör det bara blir obekvämt och störande. Nu när flickvännen då ligger och sover bredvid och jag äntligen får en lugn stund för mig själv, ja då firar jag mig själv lite såhär i smyg, i förväg med en av mina "all time favourites", mest för att få det överstökat, för att känna "jaja, då är jag väll 24 då". Men även för att njuta av ett gott öl och göra mig redo för nästa vecka när skola med mera drar igång igen, helgens sista öl och ett öl jag antagligen aldrig kommer få dricka igen.

Det var med stor spänning, hög förväntan och viss oro som jag bestämde mig för att öppna den lätt kylda flaskan. Visst bör ölet ha lagrats med elegans men här snackar vi 3-4 år på ett 7,5%'igt öl. Jag är rädd för äppelsyra, för tunn kropp eller andra bismaker men håller tummarna och "puttar" upp "swing topen" som skjuter upp likt ett smärre pistolskott. Jag häller upp ölet i en stilren, något koncentrerad kupa och doftar..


Det doftar ungefär som jag minns det med en mjölkchockladig maltkaraktär, lite rök, kola/karamell och en uns av honung. Ölet är svart och genererar en liten men stabil ljusbrun skumkrona som lämnar små prickar till rester på hela kupans insida. Kroppen är relativt lätt och otroligt len, sådär silkeslen att det blir en ren utmaning att inte bara låta ölet glida ner i halsen. Smaken summerar i sin tur både doften och kroppen med en silkeslen, relativt ljus chockladsmak, en lätt, len rökighet och mumsig kola o honungssötma som avslutar i en ganska rökig, något torr, bitter mörkchocklad efterbeska. Det är nog knappast nödvändigt att berätta att ölet inte har blivit sämre av lagring, jag tycker dock inte det har blivit bättre heller.. Men det kan det ju trots allt knappast bli. Ett öl i världsklass som absolut inte går att jämföra med den nya versionen på burk som saknar otroligt mycket maltdjup och komplexitet i jämförelse (drack burk versionen senast igår.) Och ja, visst är burk versionen "en okej porter" men Ölfabrikkens original porter pissar på den, samtidigt som den pissar på många av världens bättre stoutar och även imperial stoutar!

Att bli 24 om ett par dagar känns helt plötsligt inte så farligt.. Jag är lycklig..


(självklart en gammal bild ifrån när jag var ung...)

onsdagen den 26:e augusti 2009

Drink Your Sorrows Away

Gör det! Eller inte.. Namnet på en av Mikkellers senaste öl kan anses vara något kontroversiellt, å andra sidan, vad gör det när det bara tappats 2000 flaskor? Bryggt på "De Proef" såklart, sexigt paketerade 375ml champagne flaskor med kork, iklädd en söt guldklänning och både etikett och ett litet band där det står "Mikkeller" och "Femmes Regionales", Femmes Regionales som är en "modern", "progressiv" design byrå. Besök hemsidan och kika runt lite, kolla bilden på flaskan.. Ja ni fattar..


En utfreakad Liefmans Goudenband? Jag får väll någonstans erkänna att jag faller för designen (flaskorna ser bättre ut i verkligheten och prasslar sådär skönt), det osar lyx och "dyrt", motsatsen till ölets namn och sådant gillar jag.. På etiketten står det även "Bör förvaras flott och festligt" och "Hållbar till: Imorgon", sådant är också ganska kul, det rycker lite i det "seriösa" öldrickandet och påminner oss om att det inte är någon form av wannabee-vin. Sen tror jag sannerligen en nästan 12%'ig "belgian strong ale" kan lagras ett flertal år men om det är något jag rekommenderar väntar jag med att besvara tills efter jag har druckit upp det..

Till ölet som är mörkbrunt med ett stort luftigt beige skum, helt i stilens ordning med andra ord. Doften är förvåningsvärt och antiklimaxiskt mild av fruktig jäst, lätt mörk frukt och lätt mjölkchocklad. I munnen är ölet väldigt lent, ganska tungt med söta tunga fruktsmaker och en viss jästig friskhet som leder till en ganska tydlig alkoholton som balanserar precis på gränsen till störande. En viss bitterhet och vinösitet samt en ton av chockladtryffel samsas också med alkoholen, jästen och den mörka malten och avslutar i en ganska lång värmande eftersmak som i all ärlighet är mer trivsam än den ganska intetsägande huvudsmaken som lite såhär spontant slår en som för ren och enkel. Det är trots allt ett stabilt öl, en värmande "smuttare" att suga i sig långsamt en onsdagskväll och visst, även jag hade nog kunnat bli kvitt sorgen om jag öppnat en flaska till.. Men icke, jag låter mina resterande flaskor stå för "stå till sig lite" kan ölet sannerligen må bra av.

söndagen den 23:e augusti 2009

Bryeriet till Köpenhamn

Bryggeriet "The Bruery" är väll inte här i Sverige ett av de mer välkända amerikanska bryggerierna, risken att vi kommer få höra mer om dem den närmaste tiden är dock stor då de har ett gäng öl på väg till Köpenhamn och de har, enligt "BeerAdvocate" ett av de mest diskuterade och hypade ölen på topp 100 listan just nu.


Bryggeriet har med sin nya 19,5%'iga bourbonfat lagrade imperial stout "Black Tuesday" slagit sig in på 10'e plats på BA med ynka 23 recensioner. På RateBeer har ölet 17 recensioner och en stabil 97'e plats. Tyvärr kommer vi inte se någon "Black Tuesday" i Köpenhamn då ölet inte buteljeras förens i oktober och enbart säljs på bryggeriet. Däremot har "Bryeriet" skickat ett fåtal lådor "Papier". Deras 14,5%'iga "Old Ale" där 25% av ölet är en "blend" av olika fatlagrade versioner av grundölet. "Papier" har just nu 22 recensioner på BA och 57 på RB så vi snackar begränsat öl som sannerligen kommer gå åt snabbt även i Köpenhamn till ett sannerligen högt pris.

Förutom "Papier" kommer även Orchard White, Black Orchard, Saison Rue och Trade Winds Tripel landa i Köpenhamn vid okänt datum. Spännande.

lördagen den 22:e augusti 2009

Köp en Stone/Nögne/Jolly Holiday Ale eller två!

Var precis inom systembolaget och plockade upp ännu en flaska av Stone, Nögne Ö och Jolly Pumpkins "Special Holiday Ale" innan de försvinner helt ifrån hyllorna på hansakompagniet. Dels gjorde jag detta för att jag tror att det kan vara ett bra "julöl" nu när kylan snart slår till igen men även för att kunna köra en jämförande provning i framtiden. Samma öl ska nämligen bryggas igen, dock hos de andra två bryggerierna (det nuvarande var bryggt hos Stone såklart.) Vi kommer alltså förhoppningsvis få smaka samma öl fast med lite "Nögne karaktär" i framtiden. Enbär, tallbarr, Grimstad vatten? Nögnes "hussmak" lyser igen det mesta de gör och de är duktiga på julöl enligt mig. Även Rons bakteriefyllda, amerikanska och vilda karaktär kan bli lyckad i "special holiday" format då alla hans öl lagras på trätunnor med diverse gott på insidan och när han ska ta på sig att brygga ölet gör han inga undantag. Spännande? Trots att versionen bryggt hos Stone var "trevlig men inte mer" enligt mig så svarar jag.. Ja, verkligen!

torsdagen den 20:e augusti 2009

Lördagen

Tanken var ju att jag skulle skriva fler inlägg oftare, det har gått ganska dåligt än så länge då schemat har sett relativt fullt ut.. Hursomhelst. Lördag.


I lördags träffades jag, Markus och Rickard för att testa mestadels systembolaget bira hemma hos mig. En liten twist på dela fanns det dock, Rickard hade med sig "Barrel Aged BORIS" som vi delade direkt efter "vanliga BORIS" för att få en tydlig bild av vad lagringen på bourbon fat har gjort med en sådan här skönhet. Vad den hade gjort var ungefär som väntat, rundat av sötman med lite vanilj och whiskey toner samt gett illusionen av en större hetta i avslutningen (alkoholen och bourbon lagringen gifter sig.) "BA BORIS" var verkligen ingen "bourbon bomb" likt "Kentucky Breakfast Stout" eller "Barley Johns The Dark Knight Returns" utan mer som Victor skrev på Weines blogg "mer Kaggen än Bourbon County Stout" och det gillar vi, inte minst för att det lämpar sig vid betydligt flera tillfällen än din vanliga "stout med whiskey-shot" men också för att det inte dödar ölets redan fantastiska, silkeslena malt grund.


Förutom de två "BORISARNA" var det även inplanerat att prova Mean Manalishi, också ifrån "Hoppin' Frog", XXXX IPA ifrån "Shipyard" samt Left Hands dels brandy fatlagrade imperial stout. Manalishi var väldigt malt tung men samtidigt tillräckligt humlefräsh för att den skulle anses hyfsat drickbar, precis som jag minns den. XXXX IPA var som Markus skrev här.. Left Hands "Oak Aged Imperial Stout" var betydligt roligare än deras "vanliga" ytterst tunna imperial stout men framstod trots allt som ganska spritig och spretig, något jag hoppas kan fixa sig efter bara några månaders lagring. Förutom de ovanstående ölen så hade galningen Rickard även tagit med sig en överraskning, ett barleywine ifrån Italien som jag aldrig någonsin hört talas om på hela 16% ifrån Birra del Borgo. "Sedici Gradi" som ölet hette hade, om jag inte minns fel legat på någon tunna (?) i ett år med bara fem hundra flaskor släppta (?) Ölet var hursomhelst högintressant och sådär absurt drickbart för sina 16%, lent och friskt med ett chockerande livligt skum som lämnade mer rester på glasets kanter än vad jag någonsin sett på ett så pass tungt öl. Det väldigt tunga men ändå lättdruckna kornvinet hade många sköna, udda funkiga toner blandat med en cider liknande fruktighet och en torr, väldigt vinös och ekig eftersmak, skithäftigt.


Här efter blev det inga fler spännande eller exklusiva öl, alkoholen hade kickat in lite och kvällen avslutades sakta men säkert med random grejer ifrån min "källare" som jag tvingade Markus och Rickard att dricka halvblint. Vi drack bland annat en "Raison de Exra" ifrån Dogfish Head, sött och jävligt men det var faktiskt inte dåligt som jag mindes det. Kanske var det en välkomnad uppsjö söta och kraftiga smaker efter mycket annan mer balanserad öl tidigare under kvällen. Mindre välkommen var dock bajskorven Markus fick i sitt glas. Alltså med bottensatsen i ölet plumsade det ner en liten svart-brun korv (koncentrerade russin rester?) Det var sannerligen inget farligt men det såg helt absurt ut.. Hursomhelst så dracks det vidare och vi satt nog o snackade skit till 3-4 tiden på morgonen och efter en inte så väl behövd nattfösare avslutade vi för denna gång.. En mycket trevlig kväll!


(Ser ni korven?) Eftersom jag har varit ganska seg vad gällande bloggandet den senaste tiden så har jag självklart hunnit dricka en del annan ny öl också samt hunnit med ett litet besök på Malmös nya ställe "Green Lion Inn", någon form av "första intrycket rapport" kommer så småningom.

måndagen den 17:e augusti 2009

Fredagen

Ännu en helg har likt jag själv fyllts av god öl och det hela började i fredags när det var invigning av Ocean bryggeriets "Rallarporter" på Bishops Arms här i Malmö. Efter en "so so" Herslev Midsommer Bryg här hemma begav jag mig bort mot centrala stan och BA där jag utanför stötte på Lena Lindohf och Thomas Bingebo, Thomas som är bryggare för Ocean Bryggeriet och som spenderade kvällen här i Malmö för lanseringen av hans nya porter på 5%. Jag hälsade lite kvickt på de båda och sprang sedan in för att hugga in på en full pint av portern från "cask". Jag socialiserade lite med andra ölnördar här i Malmö för att sedan sätta mig ner och faktiskt fokusera på portern. Portern som självklart var i brittisk stil, väldigt mild och frisk i doften med lätta lakrits toner tillsammans med en lite smörig, mineralrik friskhet. Självklart var ölet bäcksvart med en liten fin beige skumkrona som klängde sig fast vid glasets kant. Smaken var lik doften till en början mild och lättdrucken med lakrits, en viss smörighet och lättare rostade toner. Eftersmaken hade mer tjong med påtagligare rostad smak, kroppen var lätt och något mjölkig. Efter en pint från cask så beställde jag även en liten på fat. Den kom ut väldigt kall med något för vass kolsyra (som dock bidrog till stor drinkability.) Jag har personligen svårt för kall och kolsyrad porter och som väntat var den betydligt behagligare på cask. Fat versionen gick inte helt utan mening dock då som sagt, "drinkabililtyn" var väldigt hög med tydligare citrus karaktär i både doft och smak och även en mer påtaglig beska. Ett helt okej öl som dock var lite för tunt för mig men som antagligen kan tillfredsställa massan eller kanske snarare vara en del av att konvertera massan till bättre öl. Sen är det roligt att BA i Malmö får sig ett "eget öl" och både dess personal o Thomas hoppas på att ölet går hem någorlunda hos besökarna så att det är något de kan fortsätta köra i framtiden, Svensson är ju generellt sätt skeptisk till ett glas "svart" men anstränger sig Bishops lite för att sälja ölet och poängterar till besökare att det är "unikt" och "deras eget" så tror jag fler än entusiaster kan beställa några glas av "Rallarportern", just i fredags såg det ju väldigt lovande ut, jag har nog aldrig sett så mycket mörk öl i glasen på Bishops innan och det var betydligt fler än Malte medlemmar och andra ölnördar som hade beställt sig en porter, kul. För övrigt tycker jag Bishops och även andra pubar i Malmö borde satsa på fler små event, skrika lite om sina nyheter, stoltsera och ta dit bryggare som kan hålla låda, det är roligt för nördarna och gör samtidigt Svensson nyfiken, kanske så nyfiken att han skippar sin Staropramen o beställer in något nytt för första gången i sitt liv.

Nåja, efter Rallarportern blev jag sugen på något belgiskt (det händer inte så ofta nuförtiden) så jag kikade i kylarna och kom fram till att det var extremt längesedan jag drack en Achel Bruin. Sött och ganska endimensionellt men med väl dold alkohol.. Efter en så pass söt jäst-fruktig sak behövde jag något friskt så jag beställde in en "Summer Wheaten Ale", även den ifrån Ocean Bryggeriet. Enligt RateBeer ett "Spice/Herb/Vegetable" öl, enligt mig framför allt en brittisk pale ale med mycket vete karaktär, väldigt frisk, lätt och den satt perfekt efter den söta belgaren. När jag väl var inne på lättare svenska öl med vete så tog jag och testade Strömsholms "Husaren", en belgisk "vit" som till en början kändes ganska rolig men som snabbt blev för parfymerad och udda med skarp, närmast kemisk citrus karaktär, lite som att slicka på en uppklädd 90-årig gammal tant. Under de senaste två ölen fick jag sällskap av Thomas Bingebo för lite skitsnack i baren, vi hann täcka allt ifrån svenska mikrobryggerier till amerikansk extremöl och belgisk lambic. Lambic i ära beställde jag in en Cantillon Gueuze som alltid är helfrisk, lättdrucken och bara allmänt fantastisk (det finns inget bättre än gueuze efter några öl på krogen..) Och Är det inte härligt hur ett öl kan lukta så mycket skit och samtidigt smaka sådär skitgott? Sen är jag också den typen som uppskattar doften av nyspridd gödsel på åkrarna långt framför storstadens avgasutsläpp och parfymdränkta tonåringar.. (Malmödagarna....) Förutom öl så hann vi även snacka lite musik och Thomas var noga med att poängtera att det är väldigt viktigt med bra musik till bra öl. Jag kan väll inte göra mycket annat än att hålla med och komma med några passande exempel, Miller Lite och Dolly Parton är en klassiker, Refsvindinge Prima Landöl och Aphex Twins "Ventolin" är en annan.. Vilka öl och musik kombinationer är era favoriter?



Sen ska jag bli bättre på det här med kortare inlägg ofta så resten av helgen skriver jag inte om idag men jag kan ju säga som så att XXXX IPA ifrån Shipyard var precis lika tråkig som väntat..

måndagen den 10:e augusti 2009

När kroppen säger till.

Ja det är nog dags för en "vit vecka", om inte för någon annan anledning just för den att kroppen har sagt stopp genom att täppa igen näsborrarna på mig rätt ordentligt. Det kan vara gammal hederlig allergi som så ofta brukar drabba mig på somrarna men eftersom förra veckan samt helgen har varit helt laddad med öldrickande så tar jag det som ett litet extra tecken på att det är dags för en mindre paus, för övrigt finns det ju ingen mening med att dricka öl när systemet är ur spel då man smakar och doftar långt ifrån allt man trycker i sig.

Men ja, jag ska inte gnälla då förra veckan involverade bland annat ett par "bishops besök" som väll var som vanligt, fräsha fatöl men mindre roligt och mindre prisvänligt flasksortiment, lite saker som Boog Gueuze Mariage Parfait 2004, Liefmans Goudenband 2006 och sliten Stone Ruination hanns dock med. Det var även kul att se lite "Beer Here" i krokarna men ett påslag på nästan x3 känns lite omotiverat på öl som redan tar en del på svenskens plånbok så "Beer Here" skippade jag i Sverige och drack det istället under ett besök på "Plan B" i Köpenhamn där jag drack både "Hop Fix" och "Mörke Pumpernickel Porter" på fat. Efter sedan ha frågat ut snubben i personalen om deras nuvarande lambic sortiment fick jag hänga med ner i källaren och gräva efter något intressant, det spontanjästa sortimentet var tyvärr väldigt tunt för tillfället med i princip bara en De Cam Oude Gueuze 1999 kvar på 75cl flaska som kändes, precis som priset lite för stort just då. Jag fick dock med mig en nylevererad flaska "Chapeau Cuvée" upp, en sötad "Gueuze" som trots det var helt okej, väldigt drickbar och inte för söt men visst, druvsocker känslan infann sig, framförallt i smaken. Förutom ölat på Bishops och i Köpenhamn så har jag även pimplat lite öl med Markus samt besökt "På Besök" som ligger ganska behändigt en 20 minuters promenad ifrån mig. Där drack jag bland annat Mikkeller Drikkeriget "GIPA" (otroligt slätstruken och tråkig), Port Brewing "Old Viscosity" (bättre än senast jag drack den, riktigt bra faktiskt) och Mikkeller X Pale Ale på fat med mera. Stället har inte världens största sortiment och har bara ett fat med intressant öl men stämningen och personalens sköna attityd tillsammans med mycket bra priser gör det väldigt besökvärt och av någon anledning känner man sig aldrig stressad när man sitter där och pimplar öl utan snarare tvärt om, man beställer en till, slänger sig i soffan och funderar över livets stora och små frågor med lite skön musik i bakgrunden. Hos Markus drack vi sedan lite skön Lagunitas öl i sommarsolen, "Little Sumin' Sumpin'" samt "Maximus" och sen lite Andechser Dunkel Weiss följt av ett par öl ifrån Markus källare. Först ut bjöd han halvblint på "Double Bastard Ale", det tog mig ett tag att lista ut vad det var men "Old Ruffian" han bjöd på efteråt "nailade" jag direkt då jag känner mig nästan för bekant med Great Divides "hussmak". Vi avslutade sedan kvällen med en flaska Black Albert, självklart den också halvblint, denna gissade jag dock också rätt på väldigt snabbt men mest för att Markus sa "den är starkare än vad du tror", 13%, ingenstans..

Nåja nu ska jag sluta kika tillbaka och fokusera på det ytterst nästäppta nuet.. Eller det är ju inte värst kul så jag kikar framåt.. De senaste dagarna har jag faktiskt fantiserat om att brygga min egen öl, en tanke som har hemsökt mig oftare och oftare de senaste månaderna men som jag har varit och är ytterst skeptisk till med tanke på hur "kräsen" jag är när det kommer till öl, alltså jag har väldigt svårt att tro att jag utan en djävulsk massa träning kommer kunna brygga en APA eller IPA som är god nog för att jag själv ska känna mig nöjd med den.. Igår spenderade jag dock hela dagen läsandes om helmaltsbryggning med lite youtube videos på det och någonstans känner väll jag nu att jag börjar få grepp om begreppen och att något försök till egen öl är på väg. Jag har många störda idéer på öl jag vill brygga och även om de känns lite väl udda, extrema och inte minst svåra att skapa just nu så är det antagligen ändå bra att ha en "vision".

Ska jag sedan fokusera lite på den ännu närmare, mer realistiska framtiden så kan jag säga att fredag lovar "Rallarporter" på Bishops Arms här i Malmö. En porter bryggd av Ocean bryggeriet just för "BA Malmö", som namnet antyder blir det ju självklart en brittisk svagare porter men tro det eller ej, jag kan uppskatta en sådan och ser fram emot att prova ölet på premiären. Tydligen ska man även kunna torrhumla sin egen öl på BA Malmö på fredag, vad det blir för humle osv vet jag ej, jag vågar inte ens lova att det drar igång nu på fredag men jag har för mig det (?) Vill man sedan inte gå till "Bishops" på fredag så kanske man har ett närliggande alternativ. Alltså kaaanske öppnar "The Green Lion Inn" i Malmö, då med ca 40 tappar (sannerligen mest skit men av 40st måste en eller två vara av intresse och visst, jag mer än någon annan hoppas på att ha fel och att hela Åbro stället är packat med "craft beer"..) Om nu stället slår upp portarna i tid så kommer jag se till att klämma in ett besök, ytterst spännande då vi behöver fler och bättre ölställen i Malmö.

På lördag ska jag sedan köpa min sista flaska "Shipyard" (...) samt lite annat gott som ska drickas senare under kvällen, ett rätt gediget "mitt i månaden släpp" där jag dock redan har druckit det mesta ett flertal gånger, även Left Hands "Oak Aged Imperial Stout" ifrån fat i New York och med det vill jag passa på säga att den var betydligt bättre än väntat och helt klart värt att prova även om man inte gillar bryggeriets lite väl tunna "vanliga" imperial stout. Hoppas för övrigt på att kunna bidra med lite mer djupgående recensioner av intressant öl här på bloggen efter nästa helg, det har varit lite väl mycket "jag har druckit den o den o den" på senaste utan några riktiga djupdykningar. Tills dess ska jag bara försöka bli av med mina allergibesvär och lyckas de mot förmodan försvinna helt de närmaste dagarna så kanske jag köper hem något alkoholfritt och recenserar, bara för skojs skull..

Skål, med kaffe..

lördagen den 1:e augusti 2009

En (näst) sista chans

Idag stod jag, precis som säkert så många andra ölnördar i Sverige på systembolaget vid middagstid för handlande av ölnyheter. Det blev självklart de självklara och självklart ett flertal "Bigfoot", jag sket också i den självklart sketna "Augusti Månens Premium" men självklarheten tog abrupt slut när jag fann mig stående framför Shipyards "Brewers Choice Special Brown Ale". Shipyard alltså, ett amerikanskt bryggeri som gör väldigt oamerikansk öl, och jag gillar amerikansk öl så av någon outgrundlig anledning har jag, bara för att själva bryggeriet ligger i staterna gett dem chans efter chans och inhandlat deras brittiskt inspirerade påfund gång på gång och då blivit lika besviken var gång. Inte för att jag förväntade mig Cascade och Simcoe bomber eller ekfats lagrade galenskaper nej, men för att ölen helt enkelt aldrig smakar bra och jag alltid finner något fel i dem, är det inte kemiska bismaker så är det för stor sötma, är det inte för stor sötma så är det en jobbig bitande brittisk efterbeska. Så vad gör jag när jag åter igen står framför ett av deras öl? Ett öl som dessutom är av en stil som inte är en personlig favorit (Brown ale) jo jag stoppar ner en i korgen med en kort tanke.. Det här är deras sista chans! Väl hemma och lite eftertanke senare insåg jag dock att samma bryggeris "dubbel/imperial IPA" släpps på systembolaget nu den 15'e augusti. Okej, det kan ju bara inte vara helengelskt, platt och tråkigt? Eller? Jag kollar upp Shipyard "XXXX IPA" som den kallas på RateBeer och BeerAdvocate där den har fått medel till hyfsat i betyg och då inser jag att jag faktiskt kommer bli tvungen att testa den också. Bryggt med Cascade, Warrior, Summit och Glacier, inte för att det något på sätt garanterar att ölet är bra men det garanterar iaf att det har en uns av Amerika i sig till skillnad ifrån systembolagets senaste släpp ifrån detta bryggeri med den ytterst lågmälda "imperial portern" och deras otroligt sorgliga ursäkt till "barleywine", nej, nu får de sin näst sista chans här med denna brown ale och är sedan "XXXX IPA'n" lika slätstruken som många av världens ölnördar verkar tycka, ja då ger jag minsann upp.


Så, jag tar ut den svala flaskan ur kylen och öppnar glasskåpet, vafan ska jag dricka ett sådant här öl ur? Brown Ale.. Engelskt pintglas? Nää jag gillar inte dem. Jag dyker snabbt in på RateBeer och kollar, "Dimpled Mug" rekommenderas.. Hmm, ja jag har ju en sådan men nää igen, jag vill kunna se ölets färg ordentligt och slippa känna mig manligare än vad jag redan gör med den evigt växande "öl magen". Så jag kör på ett vanligt amerikanskt pintglas istället, en "shaker", ölet är ju trots allt ifrån USA (.....) Färgen på det är för övrigt mörk brunröd med ett litet beige skum ovanpå som knappt lämnar några rester efter sig alls. Doften är av typisk "Shipyard karaktär" och luktar lite spya, lätt rostad malt, honung och söta nötter. Ölet har en ganska vass kolsyra, lätt++ kropp och en ganska blaskig smak av mineraler, skum vass jäst (spyan igen kanske) och honungs söt malt med en lätt rostad eftersmak som först är rätt trivsam men sedan avslutar torrt och spritigt. Den vassa kolsyran förstör alltså upplevelsen en hel del i munnen medan den råa torra beskan och alkoholsmaken förstör eftersmaken. Med andra ord var det här inte bra och jag bjuder bort resten till bananflugorna som visat förvåningsvärt lågt intresse under min resa igenom knappt halva ölet..

Skit i o köp om ni inte måste "bocka av" och god kväll på er!