En bra flickvän

En bra flickvän är en flickvän som kommer hem ifrån Köpenhamn med en flaska o-ekad Yeti till sin käraste! Hon sms'ade på hemvägen och skvallrade stolt.


Tydligen har damerna (flickvän, vänner och arbetskamrater) fått för sig att de ska ha en liten ölprovning här hemma på måndag och de vill ha bra öl, idag handlade de tydligen på barleywine (ska bli spännande att se vad hon släpar hem) och det var snack om att de skulle till Ölbutikken på lördag för inköp av mer speciella öl. Jag rekommenderade dem att dela på en flaska "Stella 0", Mikkellers "festival special" som var mycket god och är utmärkt att dela på ett gäng då den enbart säljs på 1,5 liters flaska. Sedan hade även en av hennes väninnor hävdat att hon gillar mörka och mustiga öl, jag ska försöka att inte vara dömande och påstå att hon syftar på Guinness men risken finns ju, vill hon ha mörkt och mustigt så ska jag nog kunna bidra med ett eller ett annat förslag hursomhelst hoho. Trots allt vill jag försöka hålla mig så utanför deras provande som möjligt, det kan lätt bli lite jobbigt när man hänger med (i jämförelse med dem) elitister så under deras provning ska jag hålla mig relativt tyst och låta deras åsikter och tankar flyga fritt i rummet. Sen finns jag ju självklart i bakgrunden smuttandes på några cl av vardera öl, redo att ge dem all möjlig information, om någon nu undrar.


För övrigt så fick jag nyligen reda på att jag fått ett "VG" i andra delkursen (akustik, ljudteknik, midi, produktion) efter att ha krossat ett ganska enkelt prov, gött, nån grönmögelost och Yeti kanske?

Skolavslutning

Idag var det, till min stora förvåning den sista dagen av min nuvarande kurs "musikproduktion". Känns ju bra eller, ja ganska även om jag känner mig något överrumplad. Gladare blev jag dock när jag tänkte "vad gör man för att fira en avslutad kurs?" Jo man öppnar väll något schysst öl, eller? Nu sitter jag här dock, i väntan på käk och funderar på vilket öl som kan markera detta avslut.. Samtidigt som jag känner att det bör vara något relativt speciellt så vill jag inte att det ska vara "för krävande". Jag är lite sugen på något åt det syrligare hållet, kanske en väl kyld flaska "kriekenbier" ifrån Liefmans eller om man vill ta det ännu längre, den minst sagt sura Cantillon kriek? Jag hade kunnat tänka mig en 37cl blåbärs lambic men den är betydligt mer fruktig än syrlig i år och blåbären är roligare att spara tills man får besök av någon som uppskattar att prova det. Senare ikväll kan jag tänka mig en Bells Expedition Stout eller något åt det svartare hållet, kanske är det dags att prova BrewDogs Anniversary Paradox? Nej, total beslutsångest samtidigt som man känner sig lite kräsen funkar inte och hur mycket jag än funderar så kommer det säkerligen sluta med att jag väljer ett öl av en stil som jag just nu inte är alls sugen på, typ en söt tysk bock eller nått. Hjälp..

En promenad på stan

Japp nu är man "hemma" i den nya lägenheten efter en ordentlig promenad över staden. Först blev det "systembolaget" (tro det eller ej) för några tillfälligheter som trillat in på hyllorna (Nögnes porter, Jämtlands Oatmeal Bitter, BrewDogs Trashy Blonde samt Unibroues Trois Pistoles och La Fin Du Monde.) Inga jätte spännande men Nögnes porter och ölen ifrån det kanadensiska bryggeriet Unibroue är bra och de andra, ja de kan vara kul att "prova" utan att behöva beställa massor av själv.


Efter shoppandet vandrade jag långsamt upp genom stan i dagens extremt kvava värme, jag är en av dem som inte byter om till kortbyxor så fort solen sticker fram men i den stunden, ja då önskar jag att jag hade det då svetten rann på alla de ställen där den gör sig som mest påmind. Jag led hursomhelst vidare genom möllan och landade slutligen på "På Besök", ett nytt (för mig) ställe i Malmö en bra bit upp på Nobelvägen. Jag hade hört en del gott om det och kände att det var dags att ta reda på "vad det var för skit". Skiten var helt okej, ett litet men också ganska bra ölsortiment med väldigt låga priser, jag skummade igenom listan och stannade vid Ölfrabrikkens porter.. Sedan gjorde jag som jag alltid gör och frågade "det är på burk va?", svaret blev såklart "ja" och då kikade jag vidare.. Väl vid slutet på den ganska korta listan kände jag mig lite uppgiven men bara för att jag tagit upp den allmänt trevliga personalens tid så beställde jag en Achel Blonde, det var ju ändå ett tag sedan jag drack den sist.


Resten är historia, jag drack upp ölet och det var väldigt sisådär, jag vandrade hem och stoppade öl i kylen respektive "källaren" och efter ett tags slappande på balkongen så öppnade jag BrewDogs "trashy blonde" som var ganska så kass med en obehaglig beska, sötsliskig maltprofil och allmänt snål (tunn) helhet.. Luktade kiss gjorde den också.. Det drar vi dock ett streck över, nu dricker jag nämligen Jämtlands Oatmeal Bitter och den är bättre, det är inget fantastisk men den är betydligt bättre och det är inte ofta man sträcker sig efter det engelska pintglaset där bak i skåpet.. På tal om lättare öl och Sverige så har jag länge spånat på att börja skriva lite mer om svensk öl och vad jag tycker om den. En större ansträngning för att dricka och prova just svenskt följt av extremt ärliga recensioner kanske? Vi får väll se..


Nu piskar regnet på här utanför och det bullrar på där borta i horisonten, perfekt timing för en "La fin du monde" (jag feltolkar för lämplighetens skull..) och ett perfekt tillfälle att avsluta detta ganska intetsägande inlägg. Nej nu pluggar jag ur och kurar ihop mig framför den gamla hederliga TV'n, vi hörs (för nu har jag internet tillgång igen..)

Plocka blåbär (moral och etik)

De blå små bären är inga man stöter på ofta, bara ibland vid rätt tillfälle när man är ute och vandrar i den djupa mörka skogen och ibland till ett monstruöst liter pris på en COOP butik nära dig. Men även kan man hitta dessa fantastiska bär blandade med lambic i Cantillons mycket begränsade och exklusiva "Cantillon Blabaer" som de flesta antagligen redan vet bryggs exklusivt för Ölbutikken och då säljs enbart av Ölbutikken, eller, iaf fram tills nyligen då en begränsad mängd flaskor dök upp i den holländska butiken "Cracked Kettle". Den Amsterdam baserade butiken har erbjudit många exklusiva och begränsade öl till massorna och inte minst då för att de "skeppar", till bland annat Sverige. Öl som tex Dark Lord och The Abyss har erbjudits under korta perioder men snabbt sålt ut och butiken är verkligen effektiv vad gäller uppdaterandet och erbjudandet av häftiga amerikanare på deras hemsida.


Jag har egentligen inget emot butiken, anledningen till att jag inte har använt den själv är enbart att det kan bli löjligt dyrt och jag kan bli lite grinig när pubar eller butiken tar för extrema överpriser. Ta Three Floyds "Dark Lord" tex, denna såldes för ca 60 euro + frakt, vare sig det är värt det eller inte är ju självklart upp till var och en men jag själv är inte riktigt villig att lägga närmare 1000kr för ett öl som kostar 15 dollar på bryggeriet. Jo sen vet jag om "Dark Lord Day" och hela den historien men "Dark Lord" är ingen konst att byta till sig och då till ett "dollar för dollar" värde. "Men du då!? Du köpte ju Dark Lord för 350 DK i Köpenhamn!" Ja och 350 DK blir under femhundringen, betydligt billigare med andra ord och några hundralappar extra för transport ifrån USA var jag i detta fallet villig att betala när jag i sin tur fick chansen att i princip bara gå in i butiken och "ta en flaska".


Hursomhelst, nu snackar vi om Cantillons blåbärs lambic som då kostar 50 euro för 37,5cl och 75 euro för 75cl på "Cracked Kettle", ett ganska rejält pådrag då en 75'a har ett värde på ca 20 euro när man köper den i den enda butiken den egentligen ska bli såld i, Ölbutikken. Nåja, absurda överpriser har vi nästan lärt oss att leva med tack vare kedjor som Bishops Arms och liknande, den egentliga frågan är här, hur blåbärs lambicen har hamnat i Holland, tillgängligt via en butik som inte har lov att sälja ölet. Den saftiga prislappen på "blåbär" säger oss att en resa ifrån Amsterdam till Köpenhamn hade kunnat löna sig förutsatt att det köpts en del, men den exklusiva lambicen kan även rent logiskt ha blivit såld vidare av någon, då hade faktiskt både butiken och personen som sålt lambicen vidare tjänat en liten hacka. Jag vet faktiskt inte hur det ligger till men Jeppe ifrån Ölbutikken har sagt att om någon köpt en "större mängd" blåbärs lambic så har han frågat och blivit lovat att den inte ska säljas vidare. Som ölbutiksägare är väl samtidigt en sådan här situation knappast något man går och oroar sig för, på flaskan står det "brewed for Ölbutikken" och det är allmänt välkänt att det är enbart just i denna butik som man kan köpa ölet. Jag själv hänger inte upp mig värst mycket på att exklusiva öl säljs till absurda priser av fel personer men när ett öl är bryggt exklusivt för en butik, där butiksägaren har kört bil ner till Belgien med bagaget fullt av blåbär för att få ölet bryggt, ja då undrar jag var fan hedern sitter när man "snor" öl och sedan säljer vidare via sin hemsida. Jag ska inte påstå att jag vet, men jag misstänker att "Cracked Kettle" inte direkt hade fått tillstånd av Three Floyds att sälja deras Dark Lord heller.

På ratebeer.com lät diskussionen "varför ska Jeppe gnälla när han säljer Westvletern i sin butik?" och som de flesta vet vill inte munkarna att deras öl säljs vidare och på sätt och vis kan jag tycka att även det ska respekteras. Ska man samtidigt vara helt ärlig så kan man ju fråga sig, var säljs inte Westvletern ölen? De finns lite här och där i Köpenhamn och ja, de finns utspridda över hela världen. De säljs både dyrt och extrem dyrt men munkarna har väl aldrig ringt upp Belgobaren eller Akkurat i Stockholm och krävt att de slutar sälja deras öl, eller? Munkarna må motsträva stor försäljning av sina öl men ärligt talat, vilka mängder snackar vi egentligen? Ölet är generellt sätt för dyrt att köpa backar av (förutom vid klostret) och det kommer trots stor spridning och utökad tillgänglighet inte bli något vardagsmärke och i slutändan är det ju munkarnas produktion och försäljning som kontrollerar ölets tillgänglighet. Jag tror med andra ord att munkarna är rätt nöjda ändå och jag ser inte deras tre öl, som de alltid brygger som något lika exklusivt som Cantillons blåbärs lambic. Inte för att ölen inte är fantastiska men just för att de brygger vad de alltid brygger och det kräver inte att någon kommer ner med en bunke danska blåbär och det kräver inte heller samma speciella utrymme i tunnan som Ölbutikkens blåbärs lambic gör. Det är alltså enligt mig en skillnad eftersom både ölen och produktionen av dessa är väldigt olika, sen kan man säga att det är dubbelmoral i vilket fall som helst men jag ser inte riktigt hur det "drabbar" munkarna när deras 6, 8 och 12 säljs lite här och där runt om i världen. Däremot ser jag hur det drabbar Cantillon och Ölbutikken när blåbärs lambicen säljs till hutlösa priser på andra platser då vi snackar om en betydligt mindre produktion som säljs i förtroende till ölälskare som besöker Ölbutikken, butiken som har de exklusiva rättigheterna att sälja ölet. Bara för sakens skull så skulle ju Jeppe kunna sluta sälja Westvletern, de som vill ha tag i en flaska eller tre kan ju handla samma öl på "Barleywine" eller "Plan B" och Jeppe skulle i sin tur rättmätigt kunna gnälla om Cracked Kettles "stöld" utan att bli kallad hycklare.

Jag tänker inte uppmana någon att inte handla av "Cracked Kettle" men jag tycker det är värt att ifrågasätta butiken då sälja vidare blåbärs lambicen inte känns jätte hederligt i min bok. I vissa fall är det ju något positivt när svårtillgänglig öl sprids och det är ju häftigt att vi svennar kan få tag i öl som Hopslam, Pliny The Elder och ja, Dark Lord men det finns samtidigt ett alternativ och det är ett alternativ som gynnar "öl samhället" och en själv i längden. Jag snackar då om att byta öl..


Då kan man ju börja med att ifrågasätta om det är okej att skeppa iväg ett öl som Cantillons blåbär lambic, är inte det till att förstöra för butiken som så exklusivt ska sälja de dyra dropparna? Nej det är det inte, det uppmanas att sprida ölet men enligt mig med en känsla av både heder och respekt för öldrickare, ölet är inte pengar även om det kostar pengar och när du byter bort din öl så gör du det emot annan öl.

I USA är uppenbarligen Cantillons blåbärs lambic extremt eftertraktat och de flesta amerikaner skulle slänga sig ut för ett stup för att få tag i en flaska. Det här måste dock vi som byter med blåbärs lambicen ta hänsyn till och inte utnyttja, vill vi gynna "öl samhället" så måste vi ha förståelse för hur eftertraktat ölet är och samtidigt ha koll på de oskrivna reglerna som gäller när man byter öl med framför allt amerikaner. Generellt sätt kan man säga att det är "vanligt vett" som gäller när man byter öl men det är lätt att bli förvirrad gällande alla regler och system när man "trade'ar". Över det väldigt opersonliga Internet är det lätt hänt att man börjar se öl som bokstäver på skärmen, man börjar titta till "raritets värde" och andra luddiga och väldigt o-fysiska faktorer vilket kan resultera i att man tror att man sitter på en ovärderlig diamant. Så är dock inte fallet, Cantillons blåbärs lambic är ett öl precis som Sierra Nevada Pale Ale eller Bitburger pils och frågan man måste ställa sig innan man byter bort sina älskade blåbärs flaskor är "vad vill jag ha för en flaska?". Det är här det blir lite problematiskt, vill man inte ha så mycket som möjligt? Och är det inte lätt hänt att man istället vänder på frågan och säger "vad kan jag få för en flaska?" och det är där man ligger på gränsen, det är då man är ute på hal is. Visst kan man fråga sig själv ovanstående fråga men säger man det till potentiella bytes partners så låter det lätt väldigt girigt. Är man en äkta öl älskare så bör man väll veta vad man kan få för en flaska? Ja och svaret är ganska enkelt, du får öl för exakt vad ditt öl kostar. 145 DK eller 25 dollar öl för en 75'a blåbärs lambic helt enkelt. Men raritets värde då!? Jag tycker personligen inte att man ska räkna in något raritetsvärde om man själv är ute efter eftertraktade amerikanska öl, det är ett mycket luddigt och mycket suddigt begrepp och åter igen är man ute på hal is om man försöker fiska åt sig "två relativt svårtillgängliga öl" för ett "väldigt svårtillgänglig" där partnern går minus på 20 dollar. Sen är det ju skillnad om man vill byta till sig väldigt lätt tillgänglig amerikansk öl men de flesta som gör jobbet att skicka över det stora havet har nog lite häftigare öl i åtanke. Husomhelst, byter man med blåbärslambicen så kan man i många fall be om vilket amerikanskt öl som helst men nyckeln är att lägga sig på ett ungefärligt "dollar för dollar" värde. Ett exempel på hur ett enkelt och rättvist byte ser ut är "Jag har en 75cl flaska Cantillon Blabaer ($25) och vill byta den mot en 37cl flaska Angel's Share ($15) och en 65cl flaska Kate the Great ($10)". Chansen att bytet blir lyckat är stor och redan på förväg har man räknat ut att det är "rättvist", att man inte "förlorar pengar på det" och det viktigaste, att man får två öl som man vill prova. Det är väldigt viktigt att vara tydlig när man byter öl, amerikanare kan vara rätt knepiga att kommunicera med (...) och är man övertydlig så kan man iaf alltid falla tillbaka på faktumet att man har erbjudit sin bytespartner all information vilket kan vara bra ifall något skulle gå snett.

Jag ska inte försöka mig på att skriva en stor guide om hur man byter öl utan syftar här mer på "moral" i ölvärlden. Folk påstår ofta att ölmänniskor är den skönaste typen, att ölkulturen har en lång fantastisk historia men samtidigt lyckas vara opretentiöst och okomplicerad, generös och välkomnande. Girighet, snålhet, stöld och respektlöshet hör inte hemma i ölvärlden och vi som är djupt intresserade av och älskar öl måste värna om det som en gång bjudit in oss i dess mumsiga värld. Det har varit mycket snack på både ratebeer.com och beeradvocate.com om Ebay försäljningar, dåliga "bytare" och butiker som säljer öl olagligt och det var det som fick mig att börja fundera över vad vi "vanliga öl älskare" kan göra för att bibehålla det schyssta inom ölvärlden. Jag vill egentligen bara förespråka rättvisa byten och givmildhet samtidigt som jag vill kasta lite bajs på butiker och pubar som tar extrema överpriser, som är oärliga och gör öl betydligt mer pretentiöst än vad det är. Jag behöver inte "världens mest exklusiva öl", Jacobsen kan köra upp sin vintage serie, Cracked Kettle kan köra upp "sin" blåbärs lambic och om de så skulle börja sälja 3Fonteinens Framboos så kan de köra upp den också!

Jag ska själv snart byta bort några flaskor blåbär men har också reserverat ett par som ska få stå här hemma, inte för lagring och inte tills de blir mer värda eller mer eftertraktade nej, utan för ett tillfälle då jag får besök av någon som inte har provat ölet och är nyfiken. Då ska jag korka upp och bjuda på blåbärs lambic, för det finns ju inget roligare än att dela med sig.

Läget?

Nej jag är inte död även om det inte var långt ifrån sådär runt tolvslaget natten till förra söndagen.. Min tystnad är helt och hållet beroende på en flytt som inneburit tillfällig brist på internet tillgång och såklart faktumet att jag har varit upptagen med att släpa stora och tunga saker, tunga öl och annat livsviktigt till min nya lya. Hursomhelst tänkte jag kort skriva ett par ord om den gångna helgen och dess upplevelser.

Det började i fredags då jag såg till att vara ute i god tid för ett litet special släpp på Ölbutikken, då av bland annat 80st "Mikkeller X Calvados Barrel Aged Imperial Stout" som jag verkligen såg fram emot då jag uppskattade det på förra årets öl festival. Morgonen började hursomhelst mycket bra då jag mötte en massa sköna ölnördar utanför butiken, bland annat Rojo och Baggen ifrån "Beerwell", Ricke ifrån "Stouten och kapitalet", Fredrik ifrån "Malt Humle Jäst och Vatten" med flera. Även en liten "trade" med en trevlig dansk hann ta plats utanför butiken innan dörren öppnades för den ganska stora bunten människor som fick trängas på väg fram till kassan. Butiken var så packad att jag snabbt bara plockade på mig "det viktigaste" och gjorde resten en tjänst genom att ställa mig på gatan. Här snackades skit (öl) tills butiken började bli tom då jag sprang in ännu en runda efter ett par flaskor Liefmans Goudenband och en Alesmith IPA. Detta följdes av ännu mer shitchat och sedan en smått krävande promenad mot "ströget" där jag dumpade min last för att sedan ta mig bort till festivalen.

Solen värmde ordentligt, det var en riktigt bra dag och jag vandrade glatt mot centralen för att hitta rätt S-tåg. Väl framme på festivalen så svängde jag höger direkt mot "De Molens" bås för en IPA följt av en "ekad" Hell & Damnation (den sistnämnda var/är fantastisk!) Jag spatserade sedan runt festivalen ett tag, slappade lite i solen och mådde allmänt bra. För att inte det här ska bli en hel novell så kan jag ju summera resten av dagen med att säga att allt gick sansat och lagom till, jag höll mig till "varannan vatten" och kände inte av något speciellt när jag vaknade lite för tidigt på lördagsmorgonen hemma hos kompisen i Köpenhamn.
Eftersom denna kompis har turen att bo tio minuter ifrån Ölbutikken så bestämde jag mig för att gå dit igen när de öppnade och plocka upp ännu en flaska "Calvados Barrel Aged Imperial Stout" samt ett par flaskor "Eiken Hell & Damnation" till eftersom den verkligen föll mig i smaken. Sedan blev det en repris på gårdagen, ner till ströget för att lämna av öl och ta en macka o en kopp kaffe. Efter denna lagom lugna morgon så var det dags att möta upp med Markus på Köpenhamns "huvudbanegård" och sedan bege sig mot festivalen än en gång. Lördagen började likt fredagen med massor av bra öl och "varannan vatten". Klockan gick och markerades ordentligt av de timliga "släppen" hos Mikkeller och De Molen och när det började närma sig kväll, ja då gjorde jag det klassiska misstaget och ökade tempot lite på provandet, jag började hoppa över det viktiga vattnet och åt endast en "pölse" till middag. Sen kan ni ju räkna ut vad som hände. I ett mindre nyktert tillstånd förvandlades provandet till supande och om jag minns rätt avslutades festival besöket vid Mikkeller båset där Gareth Oliver bjöd på Brooklyn Black OPS. Någonstans där så blev vi resterande besökare eskorterade ut av arrangörerna och fick krypa bort till S-Tåget.. Resten är i sin tur relativt svart..

På söndag morgon, vid sådär alldeles för tidiga 9 tiden ljusnade det och jag fann mig själv liggandes I fosterställning hemma I sängen I Malmö med en pigg och rapp flickvän som sprang runt och arrangerade prylar och möbler I det klara morgonljuset. Om två timmar skulle vi sätta igång och flytta och idag, ja då var det dags att ta de tunga grejerna eftersom den dagen var den enda då vi hade tillgång till släp.. Jag yrade halvsovande till min osympatiska kvinna att jag inte skulle kunna flytta just denna dag men fick bara höra ett stenhårt "vi måste" tillbaka och ja, jag antar att vi var tvungna trots att jag kände mig både fysiskt och psykiskt helt o-kapabel. Jag ska iofs inte lipa nu i efterhand men kan ju säga som så att de första fyra-fem timmarna av flyttande var något av det djävligaste jag har varit med om. Jag ångrade så grovt de där sista timmarna på festivalen, planen var ju att "ta det lugnt" men i helvete heller, så funkar man inte.. Nu ska jag dock vända på det hela och försöka fokusera på det positiva istället och då nämna några öl som jag tyckte var alldeles utomordentliga under festivalen, en del har uppenbarligen glömts bort dock..

De Molens "Mout & Mocca", "Black Damnation", "Eiken Hell & Damnation", "Hemmel & Aarde Bruichladdich Barrel" och "Heil & Zegen", Mikkellers "Stella 0 festival special 2009", Nörrebro "Seven Imperial Stout", "Seven Imperial Stout Port Barrel", Beer Here "Essentia Bina Imperial Porter", "Lupulus Pale Ale" med mera.. Jag vill nog påstå att det, för mig var Mennos fantastiska öl som var festivalens stabilaste och mest upplevelserika, jag tror inte jag smakade ett enda öl som var dåligt ifrån De Molen på denna festival utan som sämst var ett fåtal bara "ok+" och för mig känns det som ett rent privilegium att ha öl som "Eiken Hell & Damnation", "Lang & Kaal" och "Black Damnation" här hemma, speciella öl som kräver väldigt speciella tillfällen. Något annat värt att nämna om festivalen är att jag stötte på en massa trevliga ölnördar, både danskar och svenskar och stämningen i allmänhet var riktigt god, så nu skickar jag ut ett "trevligt att råkas!" över internätet.

Något annat positivt är min nya lya som gradvis börjar ordna upp sig själv, ölen får plats, ölglasen får plats, studioutrustning och datorer får plats, till och med jag och flickvännen får plats. Vår balkong är också riktigt rejäl och kommer bli väl använd nu under sommaren. Tänk ett friskt saison öl i eftermiddags solen eller en oude brune i kvälls svalkan, mmm.. kan knappt bärga mig men jag bör tills bakfyllan orsakad av lördagens galenskaper har lagt sig.. Jag lovar att rapportera när jag har kommit till det stadiet..

Imorgon (och i övermorgon) smäller det!

Ja imorgon är det dags för Ølfestival i Köpenhamn! Det är många galna öl på listan och ja, det kommer bli en ren kamp att hålla sinnet vid en någorlunda "ok" status. Planen för min del är att först och främst besöka Ölbutikken när de öppnar imorgon klockan 12:00 för inköp av några nya specialare. Sedan ska jag vandra bort till min goda vän som bor en tio minuter ifrån butiken och dumpa av lasten, kanske ta en kopp kaffe etc. Därefter bär det av mot Valby och dess hall då festivalen drar igång 14:00.

Förhoppningsvis ska jag lyckas klämma in allt intressant i år, jag har gjort en nördigt skön liten lista på det viktigaste men samtidigt lämnat lite rum åt improviserande. Några måsten är ju Mikkellers begränsade "släpp", De Molen, Nögne Ö och Beer Here. Ni som ska dit, vad är era måsten i år? Det är en stor lista öl att gå igenom så rekommendera mig gärna era måsten för risken finns att jag missat något!

Nåja, nu ska jag nog ta och öppna en "Beer Geek Breakfast" festivalen i ära, vi ses kanske imorgon? Jag har iofs fått uppfattningen att de flesta svenskar besöker festivalen på just lördagen men ja, då ses vi då istället!


Uppdatering: Smuttar just nu en två år gammal "Beer geek breakfast" och vill konstatera att ölet inte mår vidare bra av lagring. Det syrliga kaffet harmoniserar inte längre med den färska humlen då den färska humlen inte längre finns kvar. Maltiga toner av mörk chocklad är tydligare än innan men det är det enda positiva då ölet, utan den där rejäla "tallbarrs beskan" framstår som ganska tamt. Ville helt enkelt bara rapportera in och säga "lagra inte denna!". Blir jag inte sömnig snart så får jag kanske knäppa upp en "Weasel" som kompensation..

Behemoth vertikal med mera

Det har varit lite snålt med tid att skriva och äckligt mycket öl att dricka den senaste tiden och trots att jag fick dricka fantastisk öl med Bröderna Lindström igår igen (Cantillon kriek, The devil made me do it, Blackout stout, Back Burner, The Abyss, USAlive och Kentucky Breakfast Stout) så ska jag i detta inlägg fokusera på den gångna lördagen..

Det hela började med att jag hoppade på bussen mot Markus lite i sex i lördags med siktet inriktat på den där Behemoth vertikalprovningen som vi sedan ett tag har planerat. Grund tanken var väll egentligen att vi skulle köra en helt galen "Three Floyds kväll" med allt ifrån "Alpha King" till "Behemoth" och "Dreadnaught" men kom fram till att det sannerligen hade blivit för mycket av det goda, så vi spridde glädjen en del.. Hursomhelst, som uppvärmning innan Behemoth vertikalen delade jag och Bröderena Lindström en flaska Oatgoop som de flesta redan vet är bryggd av Three Floyds och Mikkeller. Både jag och Markus tyckte mycket bra om det när vi fick ett litet smakprov på "Bishops Arms 15 års jubileum" för ett tag sedan så förväntningarna var relativt höga och visst var Oatgoop bra även andra gången men jag tyckte, om jag ska vara petig att den inte var riktigt lika fräsh som vid första tillfället jag smakade den. Doften var fortfarande i stort sätt en härlig, frisk humlevind men smaken började redan nu framstå som något för karamell söt och enkelspårig. Nu ska jag inte vara överdrivet petig dock, det var fortfarande mycket bra med extremt väl dold alkohol och de där 10,4%'en värmde bara lite i halsen på väg ner, imponerande!


Efter Oatgoop började vi duka upp för vertikal provning av ett kornvin som sannerligen inte "vertikal provas" värst ofta. Vi snackar om Three Floyds "Behemoth Barleywine" av årgångarna, 2007, 2008 och 2009. Efter vi letat upp några olika men trots allt lämpliga glas samt skalat bort lite vax ifrån flaskorna så var det dags att systematiskt uppleva de tre ölen med hjälp av först öga, sedan näsa och slutligen mun.


Om jag börjar med att åter reflektera över utseendet så var alla tre öl bärnstensfärgade (...) 2007'an var dock både betydligt mörkare och betydligt grumligare än de andra två. Då jag sedan jämförde de tre olika årgångarna mer noga så insåg jag faktiskt också att 2009'an var något mörkare än 2008'an, nåja.. Skumkronan på de två fräshaste ölen var som väntat fluffigare och mer seglivade än 2007'ans då denna i princip bara hade millimeter tunna öar och en liten svag smutsvit skumring flytande över ytan. Aromen i 2007'an var djup av russin och andra sötsasker, mycket maltig och inbjudande. 2008'an doftade inte riktigt lika kul, lite klen karamell och fadd humle. 2009'an var i sin tur en humleälskares dröm med massvis av frisk humle som tillsammans med en liten alkoholton gav ett väldigt koncentrerat men trots allt friskt intryck. Smakerna levererade vid varje årgång vad doften skvallrade om och den största upplevelsen, kanske överraskningen var hur bra 2007'an hade åldrats. Vi snackar ett djupt, maltigt barleywine med stor sötma likt de mer traditionella av samma stil dock fortfarande med en härlig, något exotisk citron touch. Den näst bästa årgången var utan tvekan 2009, den fräsha humlekaraktären var helt klart oslagbar och trots en något tunnare kropp än 07'an så kompenserade den med en större livlighet och en större friskhet. 2008'an hamnar då lååångt där nere på tredjeplats med sin trötta humlekaraktär och tunna (i jämförelse med de andra då) malt bas. Här kändes det verkligen som att ölet hade tappat humlens friskhet samtidigt som malten inte riktigt hade fått tid nog att komma på plats. 2008'an var faktiskt nästan dålig i jämförelse med den yngre och den äldre flaskan. Så ska ni dricka "Behemoth" ja drick då det så färskt som möjligt eller, tidigast efter ett par år.


Efter vi analyserat och diskuterat kring Miss Behemoth så flyttade vi in i vardagsrummet och "slappe drack" fritt ur flaskorna, detta tog självklart ett tag och när detta tung jobb väl var över så kände man sig närmast jätte nöjd. Trots detta ville Markus komma med en sista överraskning, han fixade och trixade lite i köket medan jag satt och pimplade vatten och kom slutligen in med ett glas "svart". Markus tyckte att jag skulle se om jag kunde känna vad det var för öl.. Baserat på doften hade jag ingen aning, ölet var något för svalt för att riktigt öppna sig på den biten men efter någon sekund i munnen så visste jag! Speeeeedway Stout! Galet glad blev jag ju då detta är en kaffeknarkares våta dröm, om man inte redan snappat upp det så kan man läsa vad jag tycker om detta öl någonstans här..


När jag väl fått bekräftat att det var Alesmith Speedway Stouten så letade jag instinktivt igenom ölet efter tecken på en infektion men nej, flaskan var i prima tillstånd och smakade lika bra som första gången jag drack det. Jag hoppas verkligen det kommer några friska flaskor till Sverige snarast för det här är ett öl var ölnörd bör få chansen att smaka. Resten av kvällen gick sedan ut på att smutta i sig denna fantastiska sörja och bara njuta. En riktigt jävla grym lördagskväll, åter igen tack vare Bröderna Lindström!

Nu kan ju levern behöva en paus, efter den danske öl festivalen då alltså..

Storbesök

Igår fick jag angenämt besök av Bröderna Lindström och med sig hade dem några kära vänner i form av Pliny den äldre, en yngre och en äldre Dreadnaught samt en humle hora ifrån Tyranena. Alla var varmt välkomna in i mitt kök där vi gjorde oss redo för en riktig helamerikansk humleorgie. Här fanns det inget "börja försiktigt" nej utan så fort vi slagit oss ner vid köksbordet knäppte Markus upp kvällens "svagaste" öl Pliny The Elder ifrån Russian River Brewing. En färsk humledrypande sak som jag enbart provat en gång innan, då under mitt besök i NY. Snacka om att jag var tacksam för att jag fick prova den, en av världens bästa dubbel/imperial IPA igen, det är ju knappast ett öl man hittar stående ensam på en hylla på systembolaget.. Drömma går dock.


Som ni ser på bilden ovan är det ren nektar som forsade ur 50cl flaskan, jag har skrivit några rader om ölet innan och jag står kvar vid den mindre hyllningen även om det nu vid köksbordet halvt oseriöst diskuterades om "Pliny" är lika bra som "Hopslam" eller enligt många världens bästa dubbel/imperial IPA "Dreadnaught". Jag tror vi enades någonstans om att Pliny doftar något mer fantastiskt än vad det smakar och att smaken inte är riktigt lika fyllig och komplex vissa andra öl av samma stil. Med det sagt är det också viktigt att påpeka att Pliny är något av de smaskigaste jag har druckit, det är en ren, rå, drypande humlejuice och jag hade aldrig tackat nej till ett glas, en flaska eller en back för det är verkligen jätte gott och något mer "sessionable" än många lite starkare öl av samma stil (ligger ju bara på 8%..)


Nästa öl på kvällens lista var en flaska "Hop Whore" ifrån "Tyranena brewing", ett bryggeri som jag aldrig har provat något ifrån innan men visst har jag registrerat deras fyndiga etiketter och ytligt nog varit ganska nyfiken..


Tyvärr finns det inte så mycket att säga om "Hop Whore" annat än att flaskan var för gammal, det doftade nästan enbart söt karamell och smakade ungefär likadant. En mildare efterbeska hängde kvar i munnen men överlag var det ganska tråkigt. En liten parfym lik humleton kunde anas i doften men that's it. Synd men vi svennar bör ju vara vana vid sådana här lagrade dubbel/imperial IPA vid det här laget.. Ölet såg rätt fint ut iaf, det är alltid ett plus!


Besvikelsen på den tråkiga humlehoran höll inte i värst länge då vi hade två flaskor Dreadnaught väntandes på oss i kylskåpet. En färsking med ny skinande etikett och en äldre ifrån "Ölbutikken". En intressant jämförelse väntade och vi diskuterade en stund hur vi ville gå till väga. Det blev dock så enkelt som "färsk först" och "sliten sist".


Vid första sniffen på den färska Dreadnaughten kände jag direkt en skillnad efter att bara ha druckit den lite åldrade innan. Skillnaden i doften var extremt tydlig men även i smaken kom de mer tropiska frukterna fram tydligare. Jag ska inte recensera ölet då jag har gjort det innan och även om det var en äldre flaska så är det ju samma öl, nu bara med mer färskare humle.

Efter att ha avslutat den färska flaskan så körde vi den slitna direkt efter och ja, jävlar vad sött det doftade i jämförelse, smaken var också betydligt mer "fadd" men trots det fortfarande väldigt god. Det är som sagt fortfarande ett jävligt bra öl men som väntat vann den färskare flaskan ganska överlägset och de där 250 svenska kronorna man har betalat för gamla flaskor på Ölbutikken gjorde sig minst sagt påminda, speciellt eftersom en flaska går på runt 13 dollar i USA..


Nåja, var det slutprovat nu? Njääe, klockan hade inte hunnit bli värst mycket och det fanns definitivt plats för några centiliter öl till. Vad toppar man då Dreadnaught med? Jo det gör man med Behemoth.. Så jag tog fram en färsk 09'a och började skala bort vaxet. Bröderna Lindström hade inte provat detta monster innan så det kändes riktigt bra att kunna bjuda på något roligt och som väntat var lika bra som de senaste gångerna jag provat det. Vi njöt ölet i en stunds tystnad men föll sedan in på ett ämne som jag själv har funderat över tidigare, hur funkar lagrad Behemoth? Vi har ju inplanerat en liten vertikalprovning av Behemoth 07, 08 och 09 om ett tag och som det känns just nu är förväntningarna på de lagrade väldigt låga med tanke på hur schysst humlekaraktär den färska har. Ska bli väldigt intressant hursomhelst och jag ska försöka dokumentera skillnaderna även om jag i slutändan, här på bloggen enbart kommer lägga upp något i stil med "färsk var bäst". Nu ska jag inte gå händelserna i förväg dock..


Ja, som ni ser så var det inte en av de sämre kvällarna. Jag skickar ut ett stort tack till Bröderna Lindström för ännu en grym kväll i gott sällskap och med en och annan helt okej bira.. Mumsfillibabba!

Datum ölbloggarträff syd?

Efter lite fixande och trixande, diskuterande och kalenderbläddrande med Fredrik kom vi fram till två datum som förhoppningsvis passar så många som möjligt.

Fredagen den 10'e eller lördagen den 11'e Juli.

Jag misstänker att lördagen passar flest bäst men ville trots allt ha med fredagen som ett alternativ. Jag tycker alla som "kan" ett av de här eller båda datumen skriker till i kommentarerna så får vi slutligen se om det blir fredag eller lördag och hur många vi blir. Än så länge är vi denna gång garanterat följande.

Fredrik
Markus
Niklas
Anders
Henrik
Ricke

När datum är spikat och vi vet vilka som kommer delta så slänger jag ihop en deltagarlista så vi sedan kan gå vidare med att bestämma provobjekt. Självklart är det ingen stress med att anmäla sig men ju snabbare ett datum spikas och vi vet vilka som säkert vill delta ju lättare blir det att ordna med resterande steg i "processen" som lokal och provobjekt mm.