torsdag 26 februari 2009

Mina planer inför New York (och lite New Jersey...)

Nu på måndag bär det äntligen av mot USA där jag ska hänga i tre veckor, kolla in läget, ta en öl eller två. Min erfarenhet av resor är som säkert många andras att man lätt missar saker man vill se, uppleva och smaka. Någonting jag försöker förebygga inför min NJ/NY resa. Så en del research har gjorts vad gäller pub och ölbutik besök. När det kommer till ölbutiker eller "liqour shops" och liknande så har jag bara två riktiga måsten. Först och främst "Oaktree Discount Wines and Liquors" lite avigt i New Jersey, denna butik planerar jag besöka så tidigt som möjligt just för att priserna kommer vara bättre än på Manhattan samt att de får in en del öl som inte kommer till New York alls. Så förhoppningsvis kan man få någon att köra en dit en av de första dagarna för att fylla bagageluckan med dels nån öl att ta hem samt så många intressanta humlebomber som möjligt att förtära till frukost, lunch och middag, typ. Misstänker att jag kommer smälla en ganska stor andel av min något osäkra ölbudget på detta ställe, dock får jag ju begränsa mig då jag varken kan dricka eller släpa hem hur mycket öl som helst..

Nästa ölbutik som måste besökas är "New beer distributors" som ligger på södra Manhattan. Deras hemsida är extremt utdaterad men enligt svärmor som har handlat åt mig där för ett tag sedan finns där massor av godis. Kanske en dollar dyrare i allmänhet än i NJ men har jag innan shoppat loss på Oaktree så kan jag hålla mig till att handla öl de enbart har på "new beer" men saknar på "oaktree".

Utöver New beer distributors så har vi även "American beer distributors", whole foods affärer och en del andra butiker på Manhattan som jag sannerligen tittar inom, dessa fyller jag antagligen inte några kundvagnar i dock. Måste ju ha stålar kvar till att känna på "pub livet" också..

Följande barer/pubar planeras att besöka.

Andy's Corner Bar (New Jersey)
Barcade (Brooklyn)
Spuyten Duyvil (Brooklyn)
Blind Tiger Ale House (Manhattan)
The Ginger Man (Manhattan)

Med flera.. Om jag hinner och inte fastnar på ett ställe, vilket det känns som att det är väldigt stor risk för. Ni som har varit runt i NY området innan, finns det fler måsten?


Jag planerar att, om jag orkar och inte är för omtumlad efter alla nya intryck skriva några rader om de olika ställena för att sedan dela med mig av dem här. Ölrecensioner dyker säkert också upp men det blir långt ifrån noter på alla och antagligen inte förens jag har kommit hem. Förutom ölturistande så ska jag även på bröllop samt kanske klämma in en och en annan typisk turist grej. Inget Empire state building dock, jag håller mig så långt borta ifrån höjder att jag nästan, fortfarande funderar på att simma istället för att flyga över.. Önska mig lycka till..

onsdag 25 februari 2009

Beer Here Kriekselikroxen

Var en runda förbi Ölbutikken idag för att plocka upp en del "trade objekt". Det blev så många att jag knappt kunde köpa något till mig själv (två fulla påsar och en jävligt tung ryggsäck.) En flaska "Mikkels Monster" till fick jag dock med samt en "Green Flash West Coast IPA" och en "Beer Here Kriekselikroxen". Den sistnämnda tänkte jag faktiskt prova ikväll då den känns otroligt spännande. Eller hur låter det med en stark trappist-inspirerad 11%'ig mörk ale som sedan tillsätts "mælkesyrebakterier" och sedan läggs på ekfat som tidigare varit fyllda med danskt rödvin.. Ooooch sedan slänger de i lite sura danska körsbär.. Och, det var, allt..


Häller upp i en lite lagom stor kupa, färgen är mörk brun, inte värst vacker men det är som det skall vara. Skummet fräste åt mig redan nere ifrån flaskan, FFFFFFfff och jag förstod att det var mycket liv här. Självklart lämnas det inte mycket skum kvar när det har hamnat i glaset utan på höjden en ring. Doften är vinäger lik och fruktig av riktigt övermogna äpplen, körsbär och lagom mycket alkohol av den ädlare, fat-lagrade sorten som nästan lurar en att det är någon form av godare sprit man har framför sig. Väldigt kraftfull blandning av "oud brune", "kriek" och nästan lite "barleywine". Kroppen är ganska fyllig och kletig, inte jätte snygg men hade inte heller väntat mig något annat av en sådan här 11%'are. Smaken är som doften fast mer! Mycket bra syra och vinäger toner som kontrasterar mot söt frukt och chocklad. Det är en nästan lambic liknande syra som hänger med långt ut i eftersmaken, dock river den inte riktigt tag i hela munnen utan balanserar bara upp det hela och tillför en mycket trevlig dimension. Det är för övrigt mycket övermogna fruktsmaker, fruktsocker, ek-tunna, russin och körsbärskärna i smaken. Eftersmaken är ren och snygg och avslutar med en lätt smak av äppelsyra och körsbär. Om jag simplifierar det hela något så skulle jag vilja påstå att det faktiskt har väldigt mycket "rödvins karaktär".


Ett väldigt trevligt öl, jag känner mig lite gammalmodig när jag vill säga att jag "inte riktigt förstår mig på det" men så är fallet här. Det är inte nödvändigtvis något negativt och ruskar jag om mig själv och istället bara njuter så tycker jag helt enkelt att det inte är något annat än riktigt gott. Kanske är det helhetskaraktären av rödvin som lurar mig lite här. Rödvin kan dock vara gott, iaf när det kommer ifrån Christian.

lördag 21 februari 2009

Mini provning hos Anders And

Igår tog en miniprovning plats här i min lya i Malmö. Jag och Markus ifrån "Bröderna Lindströms Ölkällare" kom fram till att det skulle vara trevligt att träffas och dela bördan att dricka upp ett par roliga öl. Så, det gjorde vi.

Det är ju alltid lite finurligt, udda och närmast konstigt att träffa människor man enbart snackat med via internet innan och ja, man hinner minst sagt tänka "yxmördare, mongolid, dryg gubbe, mm" innan man faktiskt får reda på vad det är för filur man har bestämt sig att dela en del av kvällen med och även om det nu inte blir en yxmördare man ska dela öl med så finns ju alltid risken att personen i fråga bara är allmänt dryg, kanske blygare än en själv och att man finner sig själv sitta tyst, stirrande ner i ölglaset. I all ärlighet kan jag ju samtidigt säga att jag kanske inte är den trevligaste typen, tvinga på mig sociala aktiviteter så är jag väldigt långt ifrån rolig, jag hatar sociala artigheter och ytligheter och tar helst inte i hand om det inte finns något intresse att lära känna personen från min sida. Jag är nog, enligt den socialt skickliga standard människan närmast otrevlig faktiskt.


Nu handlade ju det hela om öl och när det gäller öl saknas det varken passion, intresse eller ämnen att snacka om, Markus var, som tur är varken dryg eller mördare heller och vi snackade på för fullt om öl och andra roliga ämnen. "Provningen" var otroligt opretentiös och man skulle nästan kunna kalla det "ta en öl i gott sällskap" istället, precis som jag, föredrar det. Självklart delade vi dock varandras åsikter om ölen vi provade men det hela var väldigt tillbakalutat och trevligt.

Vi började hursomhelst med Flying Dogs "Wild Dog Schwarz" (25 IBU, 7,8 ABV), ett nördigt sammanträffande var att jag både hade ordentliga "Flying dog glas" och "Flying dog underlägg" att matcha den ganska flashiga 75'an. Vi skrattade självklart åt detta faktum och hällde upp en slurk "smoked double schwarz" i våra glas. Ölet var svart, skummet var gräddigt beige, doften var rökig med lite lakrits. So far so good men vid första smutten var vår bådas reaktion "helvete va sött!", en väldigt påtaglig sockrig söthet som dock, efter ett kort tag balanserades upp av en smygande, liten men ändå ganska ihärdig beska. Eftersmaken var ganska häftig av lakrits men överlag var det inget öl jag skulle handla flera gånger vare sig om man räknar in priset eller inte. Det tog ett tag att klämma denna första flaska trots dess allmänna lätthet, antagligen eftersom vi babblade på rätt så friskt vilket var trevligt. Jag tror min flickvän är ganska trött på att snacka öl med mig, eller rättare sagt lyssna på mitt snack om bryggerier, öl och humlesorter och hon var säkerligen lycklig över att bli avlastad för en gångs skull.

Markus hade, förutom kvällens höjdpunkt tagit med sig en flaska Harvest ale som vi körde därefter. Ett riktigt mumsigt "session öl för humle älskare", det var ett riktigt bra sällskaps öl för oss båda med andra ord och det slank ner precis lika lätt som vanligt och vi konstaterade att Sierra Nevada är ett bryggeri med lite extremer men med väldigt hög lägsta nivå.


Efter lite rengöring av ett par kupor var det dags för kvällens höjdpunkt. Bells "Hopslam", en dubbel/imperial IPA på 10% och, enligt "ratebeer" 70 IBU. Här hällde Markus otroligt generöst upp betydligt mer till mig än till honom då han hade provat det innan. Förväntningarna var höga, ölet såg läckert ut, ljus, gyllene med ett bra vitt skum på toppen. Jag andades in, var lite spänd och mycket nyfiken. När jag doftade på ölet så slog mig "wow faktorn" direkt, "herregud vilken doft" var nog de få ord jag fick fram. Jag doftade och doftade på denna sjuka passionfruktsorgie rätt länge innan min första smutt. Det luktade helt olikt någon annan DIPA jag druckit innan, det var friskt, krispigt, med enorma mängder helt otroligt välkomponerad aromhumle och en perfekt, återhållsam karamell bakgrund. Det bästa med ölet var att det smakade precis som det luktade! helt fantastiskt med en grym, ordentligt bitter men ändå trivsam kottig eftersmak. Jag var i total chock, jag har aldrig någonsin smakat ett välhumlat öl som smakar så mycket tropisk frukt eller snarare nektar, urkramad ifrån frukter så friska och fruktiga att jag inte vet vad jag ska kalla dem. Definitivt en av, om inte den bästa DIPA/IIPA jag någonsin provat, otroligt mycket karaktär och allting var perfekt balanserad, det blev aldrig såsigt och suddigt utan höll sig friskt, skarpt och gott hela vägen och 10% alkohol? inte någonstans!


Jag har, hela morgonen gott omkring och fantiserat om ölet, jag måste bara dricka det igen. Helst vill jag ha kylen full, för evigt. Som ni hör är jag wow'ad så det sprutar ur öronen på mig och i denna stund får jag inte minst passa på att tacka Markus för detta godis för godis, det var det minst sagt. Som ett litet barn satt jag i köket och njöt som en gris och sista droppen var otroligt bitter-söt. Efter lite smältande av intryck och rensande av paletten gick vi vidare med Rogues Imperial "YSB", Younger's special bitter. Visst var ordningen lite fel men det var självklart viktigare att hålla flabben ren inför Hopslam. YSB'n var hursomhelst trevlig den också, mycket drickbart, friskt och gott men som väntat ingenting man ångrar att man inte köpte mer av. Vi konstaterade båda två att om flaskan hade legat på halva priset så hade man handlat det oftare.

De här ölen var kvällens huvudnummer och resten var ganska osäkert men efter min Rodenbach-gillande barndomskompis dykt in också så tyckte jag att vi skulle dricka lite Leifmans "Kriekenbier" följt av Goose Islands "Bourbon county stout" och vid laget de var slut vart klockan runt ett och även i väldigt gott sällskap fann jag mig stundtals gäspande. Vi konstaterade att det hade varit en väldigt trevlig kväll, Markus begav sig hem och vi andra gjorde oss långsamt redo för en god natts sömn.

Vad mer kan man säga? Jag har gått och sniffat i den tomma Hopslam flaskan ett flertal gånger idag och bara det i sig sätter ett litet leende på läpparna. Sen var det var såklart också riktigt trevligt att träffa en fellow ölblogger. Grym öl + grymt sällskap = grymt trevligt!

fredag 20 februari 2009

Dobbel IPA

Testade Nögne Ö's relativt nya dubbel IPA "Dobbel IPA" här om dagen. Provade den tidigare på European Beer Festival men då bara ett tio centiliter smakprov i en stökig miljö så visst kände jag att den behövde få en rättvis provning hemma i soffan. Mitt enda minne av ölet var tyvärr egentligen att det inte var något att hurra för.. Blev jag besviken igen eller passade det bättre på en renare palett?


Både och, jag tyckte det var gott, riktigt gott faktiskt men inte tillräckligt fräsht och aggressivt för en dubbel IPA. Fokusen låg på tropiskt djungel juice versus karamell med en allmänt fadd, parfymerad karaktär. 100 IBU märkets knappt av och inte heller 8% alkohol för den delen, ganska lättdrucket med andra ord. Eftersmaken var snällare än väntat men visst, den existerade. Ölets utseende var, enligt mig dess största nackdel. Väldigt mörk bärnsten, närmast brun och självklart ordentligt grumlig som alltid när det kommer till Nögne Ö. Inte för att det har någon större betydelse men etiketten var också, för en gångs skull riktigt ful. Jag tycker alltid Nögnes etiketter är riktigt snygga, cleana med starka färger och trevliga rekommendationer för serveringstemperatur och käk-pairings men inte här inte, tyvärr.

Tyvärr drack jag även ölet i min favoritkupa, i soffan, framför teven och med bara en centiliter kvar i glaset och uttråkad till max fick jag för mig att jag skulle dricka den sista centilitern med foten. Dum som jag är försöker jag greppa kupan med mina tår lite försiktigt först samtidigt som jag har ett och ett halvt öga på teven. Jag försöker och försöker men det går inte utan att glaset glider ifrån mig. Jag fortsätter med denna aktivitet i några minuter, flickvännen sneglar irriterat på mig, jag väntar på mig själv, väntar på att jag ska sluta och fokusera men självklart måste jag försöka lite till och helt plötsligt. Kras! Flickvännen asgarvar, jag skriker fuck! och upprepar för mig själv hur jävla dum i huvudet jag är samtidigt som jag plockar upp de stora bitarna av det splittrade glaset..

Så, där förstörde jag mitt favorit glas, det glaset jag alltid använder när jag inte vet vilket annat glas jag ska ta, det glaset som har varit med mig överallt.. Antar att budskapet i denna sanna historia är: När du gör någonting som du vet att du inte borde, sluta.. Eller kan man säga att Nögnes Dobbel IPA faktiskt räddade denna kväll då jag för en stund där, i skratten och svärorden inte var ett dugg uttråkad.

onsdag 18 februari 2009

Smokejumper

Provade igår Left hands "Smokejumper" och tänkte dela med mig av mina tankar åter igen. Ölet är en "imperial smoked porter" på 67 IBU och en jävligt osäker alkoholhalt. Systembolaget säger 9,2 medan flaskan säger 9,9. Left hands hemsida säger också 9,2 men ratebeer säger "Editor's note: this beer is described as 9.2% on the brewery website, but there are two sets of bottles on the market, labeled as both 9.2% and 10.5%. Left Hand has since had this beer lab-tested; the correct amount is actually 9.8%.". Okej, skitsamma, det "packar" en riktigt bra "punch" iaf. Följande antecknades..


Mörk, mörk brun bira med ett stort beige skum som lämnar bra med rester efter sig. Doften är, vad systembolaget skulle kalla "påtagligt rökig" med mjölkchocklad, karamell, lakrits och lätt humle. Får mig att tänka "hmm" ett bra tag innan jag vågar smaka. Kroppen är len med bara en lätt kolsyra och visst är smaken farlig nog att kräva försiktighet när man tar sin första smutt. En trevlig smutt som slår en som extremt rökig, "Bamberg style". Samtidigt hittar jag en trevligt grund av karamell, chocklad, söta russin och en hel del frisk humle! Eftersmaken bjuder sedan på en rökig, bränd storm i sällskap av saltlakrits, mörka och rostade toner av chocklad och kaffe, åt det sötare hållet men ändå något jag skulle kalla väldigt välbalanserat. Alkoholen, vad och var den än är smakas inte någonstans heller för den delen.


Väldigt trevligt öl just för att det inte bara handlar om rök, här finns en grund och en riktigt god sådan som funkar hur bra som helst på egen hand vid det stadiet då man druckit så mycket rök att man inte smakar den längre. Det är riktigt balanserat och lyckat trots den något udda stilen. Antagligen mitt favorit öl ifrån det här bryggeriet.

"Here's to smoke in the glass, not in the woods"

måndag 16 februari 2009

Harvest Ale 2008

Efter en tre timmars musikhistoria, en jävla massa snö i facet och sena tåg så finns det bara en sak att göra om man, möjligtvis ska kunna le en enda gång under vad som är kvar av dagen. Det är att öppna en over-sized Sierra Nevada flaska! Det finns ju inget som gör en lyckligare än en bra IPA. Denna är då en "fresh hop" sådan på, enligt websidan 60-65 IBU och 6,7% alkohol. Kan väll vara lagom att börja kvällen med eller? Jag pratar om ölet som att jag redan vet att det är bra och, ja, på sätt och vis så vet jag det. Jag provade nämligen "07'an" någon gång i början på förra året och tyckte det var riktigt mumsigt. Inte värst "stort" eller "häftigt" men väldigt gott rakt igenom. Det är också det enda jag minns då resten av den kvällen fortsatte med bland annat en Gonzo och en Thomas Hardy's ale..


Jag slår hursomhelst upp ett litet smakprov i min fulaste amerikanska "shaker" för att sniffa lite på det emellan varven som jag tar runt i lägenhet, småstädandes. Trots att jag bara häller en liten slurk i botten på glaset genereras ett skum nästan hela vägen upp till glasets kant. Jag stannar upp lite i mitt pysslande och beskådar den närmast groteskt stora, krämiga skumkronan sjunka i slow-motion. Jag fifflar vidare och bestämmer mig för att sticka ner näsan i glaset. Doften är otroligt inbjudande, rund, snäll och samtidigt frisk, intressant och levande. Vi snackar tropiskt frukt som ger väg för maltgrunden tillsammans med jordiga, djupa humletoner. Kroppen är relativt lätt och len men samtidigt något livlig. Smaken attackerar dig inte som din vanliga IPA, det är så pass snällt och subtilt att jag först knappt tycker att det smakar något. När ölet har kommit till sin rätta i glaset och jag i soffan känner jag dock vilken trevlig, harmonisk blandning av malt och humle det här är med tropisk frukt och en karaktärsfull jordighet ifrån humlen tillsammans med först, en skön karamellsötma och sedan en lätt, mjuk och nästan tuggbar rostad underton av malten. Det har ett friskt och lättsamt yttre men trots detta en hel del mums under ytan som växer på en på ett sätt många andra öl aldrig gör. Samma sak gäller för eftersmaken, den är inte hård eller otrevlig alls utan kommer sakta, sakta växande med mycket "grön" humlesmak och en skön sötma. Väldigt harmoniskt och drickbart.


Överlag ett grymt öl, snäll som en "american pale ale" men betydligt mer komplex än många av sina amerikanska kompisar. Det är inte ett öl jag hade rotat igenom kylen efter vilken dag som helst dock, vill man ha en mer aggressiv, "rakt på sak" IPA så är inte detta öl någon höjdare men å andra sidan kan man ju bara ta en "Celebration Ale" då istället, eller någon annan av bryggeriets välhumlade öl. "Sierra Nevada, filling all your hop needs since 1980!" typ..

Vad blev det då?

4st Nögne Dubbel IPA
4st Left Hand Smokejumper
4st Sierra Nevada Harvest
1st Rogue YSB
1st Flying Dog Schwarz

Jag ogillar starkt att bara inhandla ett öl av vardera sort och planerade egentligen att köpa iaf dubbletter av Flying dog och Rogue men, ja.. Studentkassan räcker inte till och enligt diverse ölsidor är ingen av de två ölen helt fantastiska. Jag planerar dock att öppna mitt sinne och själv avgöra hur bra det är någon gång i veckan och i bästa (eller kanske värsta?) fall så kan plånboken töjas ytterligare. Något säger mig att varken Rogue eller Flying dog kommer ta slut jättesnabbt.. Däremot tror jag Harvest ale kommer gå åt, 65kr för 71'a!? känns rent spontant ovanligt billigt för att vara USA bira.

En sak som utmärker sig lite vid detta ölköpet till skillnad från många andra exklusivare släpp är att det går väldigt många öl till kylen istället för källaren. Inte för att de ska vara väl kylda när jag kommer hem ifrån skolan hoho.. Men framförallt för att "Harvest" ska "hålla sig" så bra som möjligt. Tror inte en 6-7%'ig "wet/fresh hop" ale mår värst bra av temperatur över 8 grader. Samma gäller iaf till en början för Nögnes dubbel IPA, vill man inte skära ner lite på humle attacken så finns det ingen mening med att lagra den (iaf inte innan man har provat en färsking.) Inte heller YSB'n får ställa sig till vila i källaren då ölet ändå ska ha en rätt okej dos humle som jag helst inte vill gå miste om.

Ser fram emot att prova och skriva några ord om respektive öl här snarast, känner redan ett humlesug efter ljudet av alla klingande glasflaskor! (men först, skola...)

lördag 14 februari 2009

Mikkels Monster

Mikkels monster är ett barleywine i mycket begränsad upplaga bryggt av Nörrebro brygghus tillsammans med den alltid, väldigt experiment lystna Mikkel (Mikkeller.) Vad sägs om 13% alkohol och 160 IBU där halva är lagrat på Port fat, en fjärdedel på Bordeaux fat och resterande 25% "rent". Lite olika versioner av detta ölet presenterades på Nörrebro brygghus i slutet på sommaren om jag minns rätt men det blev bara en liten mängd av just den här versionen buteljerad och slutligen såld på Ölbutikken.

Det låter ju mastigt, eftertraktat och allmänt tufft, som ofta när det gäller Mikkeller bryggder. Antingen blir man besviken eller så blir man högst "wow'ad", nu ska vi se vilken sida av linjen jag hamnar på..


Ölet är disigt rödbrunt, glänser trots oklarheten fint i ljuset. Jag väntade mig ingen större skumkrona av ett så pass alkoholstarkt barleywine men visst bjuds det på ett beige skum som dock, snabbt sjunker ner till ett litet lager lämnades riktigt generösa, fina mängder rester på kupan. Monstret doftar otroligt inbjudande, de lagrade delarna av ölet bidrar väldigt mycket till detta då de snärjer samman en annars ganska tydlig alkoholdoft. Under det stiliga "stinget" hittar jag inbjudande aromer av fruktkaka, karamell, russin och lakrits samt friskare frukt toner av äpplen, päron och blommigt humle. Jordiga, bittra och djupare humlearomer får man också på köpet. Riktigt komplex, generös och lyxig doft med andra ord. Inte så amerikanskt och aggressivt som man kanske hade väntat sig av något Mikkeller varit med och bryggt utan, faktiskt nästan mer åt det engelska hållet. Kroppen är något kletig men samtidigt ganska len. Ölet smakar koncentrerat, kraftfullt och komplext med mycket av allt, framförallt mörkare frukt, russin, karamell och anis tillsammans med en generös giva humle. Det är ett väldigt sött barleywine perfekt upp balanserat med massor av humle som dansar i hela munnen. Ölet avslutar med en lång, både söt och bitter eftersmak som kombinerar jordiga humletoner och en behaglig sötma som lutar åt det mognare, mer engelska russin hållet. De två lagrade delarna gör sig även starkt påminda i den trevliga eftersmaken som tillslut lägger sig på den sötare sidan av smakprofilen med en evig, smygande karamell smak.

Verkligen ett svinbra, komplext barleywine som roar och bjuder på små, nya smakupplevelser vid varje smutt. Jag gillar faktumet att det inte är så brutalt och amerikaniserat som jag väntade mig av namnet samtidigt som det är långt ifrån ditt sötare, mer "vanliga" engelska barleywine. Det är stort men även väldigt välbalanserat med andra ord. Jag är, onekligen "wow'ad", det här gör verkligen precis det jag väntar mig av ett modernt barleywine utan att bli för mycket, bli spretigt eller bli en dubbel IPA. Ett perfekt öl på "alla hjärtans dag", om man älskar öl dvs!

(Lite senare)

Monstret i ära var jag förbi det alltid, mycket trevliga Njutbar och köpte en bit grönmögelost att matcha med. Självklart var det en ren gissningslek vilken ost som skulle vara bäst men baserat på smakprovet som jag fick var denna (som jag inte minns namnet på) gräddiga, komplexa ost med inte allt för hög sälta utmärkt. Nu när jag sitter och njuter av de båda tillsammans så har jag bara ett ord att uttala: harmoni! Ölets fruktiga maltgrund kommer fram betydligt mer och det smakar fortfarande helt fantastiskt, att både osten och ölet i sig är otroligt välsmakande är ju inte helt fel heller. Ska göra större ansträngningar för att få till schyssta ost och öl kombinationer i framtiden, det är ju i princip bara bekvämlighet, lathet och feghet (ibland pengar också antar jag) som begränsar en. Sista ölet för denna helg men, vi hörs på måndag då man utan tvekan är tvungen att prova någon av de spännande "mitt i månaden" nyheterna.

fredag 13 februari 2009

Fred dag

Hej folks, idag är det fredag och efter en ovanligt vit vecka tycker jag att jag har gjort mig förtjänt av lite god öl. Ikväll vankas det inflyttningsfest så det kommer inte upp några spännande recensioner då jag tänkte köra på lite mindre exklusiv öl. Frågan är vad dock, det var längesen jag gick till systembolaget och handlade några session/festliga öl. Nån välsmakande lager, pale ale och IPA kanske? Jag har även varit grymt sugen på en Orval den senaste veckan.. Vad brukar ni köra för öl när det är en helt vanlig "snacka, dricka" typ av fest?


Självklart får man ha med sig en liten inflyttningspresent också, vännen som hostar festen är ingen stor ölfantast men tyckte, som jag nämnt innan mycket bra om Rodenbach Grand Cru. Så jag tänkte ge honom en flaska Liefmans Kriekenbier, det närmaste man kan komma Rodenbach om man handlar på systembolaget just nu. Ölets presentation är ju väldigt "presentig" också. Jag gillar personligen att flaskan är inslagen i papper, det ser härligt genuint och gammalt ut vilket samtidigt gör att det inte alls matchar det otroligt fula stålröret, snacka om kontraster..

Hursomhelst så kanske det snart kommer upp en recension av Mikkeller och Nörrebro brygghus "Mikkells Monster" då jag siktar på att prova den imorgon. Har ju hållit mig ett bra tag nu..

I veckan har jag för övrigt roat mig med att läsa trevliga ölblogg inlägg samt gjort en del research över pubar och butiker att besöka i New York/Jersey. Mindre än tre veckor kvar till avgång! Kolla denna butiken i New Jersey till exempel: Oaktree Discount. Anders kommer vara som ett barn i en godis affär.. En annan sak som gör det riktigt kul att åka till New Jersey och New York är faktumet att det finns en del trevligt ölfolk där. Har planerat att ta några pints både i NJ, NY och Brooklyn med diverse människor. Har även "sealat en deal" med en jävligt välconnectad ölgalning som om, inget går fel, kommer ge mig fyra flaskor öl som är så pass speciella att jag knappt tror att det är sant.. Vad för öl det är tänker jag hålla hemligt tills jag tror mina ögon och håller dem i handen men kan ju säga att jag hade svårt att somna efter jag fick meddelandet!

Drick god öl och ha en skön fredag!

PS. Ursäkta all svengelska i detta inlägg, jag antar att jag gradvis börjar glida in i Americamode..

tisdag 10 februari 2009

Lite babbel

Ah, som ni vet så ligger jag (lite) lågt på ölnivån just nu. Inte mycket att skriva om då med andra ord men, på måndag kommer det en bunke roliga öl som ska testas och det har jag nog (snart) förtjänat. De finns på systembolagets hemsida nu samt på ett par bloggar. Smokejumper tycker jag personligen verkar väldigt spännande!

En annan sak jag kan skriva om är att jag nyligen gjort världens godaste guacamole! Avokado är något av det bästa jag vet så självklart gillar jag hemlagad quacamole också. Jag har inte experimenterat värst mycket med det dock så jag har inga grymma recept men så länge vi har generösa mängder avokado så är allt bra.


Mitt recept lyder alltså: Generöst med avokado (3st), en pressad lime, 1 och 1/2 vitlöks klyftor, en halv finhackad gullök, några skedar het tacosås och en liten röd chilifrukt samt lite peppar och en jäkla massa salt (bara salt och avokado är i sig fantastiskt!) Jag gillar förutom avokado även hetta, röd chili + het tacosås = hetta.. Man kan gott byta ut tacosåsen mot enbart chilifrukt + tomat vilket, jag hade gjort om jag inte glömt köpa tomat. Gott smakar det iaf och står nu o väntar på mig i kylen. För att inte landa på "världens tråkigaste ölblogg inlägg" så ska jag bidra med två roliga nyheter också..


Mikkeller och Three Floyds Oatgoop ska, om allt går enligt planera landa i Danmark om ca en månad vilket ska bli jättespännande. Jag är väll inte världens största fan av Hvedegoop men tyckte det var gott, lite hett men gott så visst ser jag fram emot detta. Sen håller Mikkeller också på att experimentera med ett öl galnare än någonsin.. En "iced black" på 30+ ABV lagrad på whiskey-fat, just nu bara i teststadiet. Jag frågar mig själv hur detta kommer smaka, "black" i sig är ju fortfarande ganska "over the top" eller är det bara jag som är mesig? Danmarks okrönte ölkung satsar hursomhelst på världens starkaste öl och just nu experimenteras det med hur den ska gå att producera i större skala. Två flaskor iced black om dagen är bra för magen!

Oh, ännu en annan rolig öl-relaterd sak är att jag hittade en bunke av Anchors julöl på magnum flaska på systembolaget vid centralstationen i Lund. Jag köpte en, mest för att känna på det. Snacka om mordvapen!

lördag 7 februari 2009

Ølfabrikken ØL

När Ölfrabrikken, Ölbaren och Ölbutikken slår sina danska huvuden ihop så får man "ÖL", en "russian imperial chocolate stout" först bryggd 2006 till Köpenhamns "öldag". Det är en imperial stout på 10% bryggd med kaffe, kakao, socker och "det vanliga". Min flaska är ungefär två år gammal och har tills jag inhandlade den stått på Ölbutikken och väntat. En tanke med "ÖL" var just det, att man enbart ska kunna köpa den på flaska i Ölbutikken och på fat i Ölbaren men ingen annan stans.

Jag har druckit denna imperial stout en gång innan, i våras om jag minns rätt och tyckte då att den var bra, mycket bra till och med men kanske lite "lätt" i sin helhet (trots den höga alkoholen.) Det är med stor nyfikenhet som jag provar ölet igen då sannerligen både jag och ölet har utvecklats en del sedan vårt senaste möte.


Jag häller upp och ut forsar en mörkbrun fin stråle som, när den samlar sig i glaset är ogenomträngligt svart. Utseendet lockar ytterligare med ett ljusbrunt skum som faktiskt lämnar en hel del fina rester på min kupa. Doften är förvåningsvärt mogen, nästan chockerande då jag väntade mig mer rostad imperial stout och mindre vinös port karaktär. Tydligen har de två åren gjort en del. Doften är av mycket, ganska tydlig frukt och bär karaktär tillsammans med en del udda prylar, tex grön paprika. Kroppen är medelfyllig, stilla och silkeslen. Mycket drickbart! Smaken bjuder på tydlig kakao, lätt humle, söta bärfrukter och rostade kaffetoner samt Ölfabrikkens vanliga, lite mjölk/mjölkchockladiga undertoner vilket, tillsammans med den påtagliga portvins karaktären gör det hela till en lyxig upplevelse. Eftersmaken är hyfsat bitter med stora mängder rostade toner tillsammans med en vinös bärsötma och lite värmande alkohol som växer på en smutt för smutt.


Trots att jag föredrar mina imperial stoutar mer burdusa så är detta ett jätte gott öl, lagringen har onekligen gjort en hel del för ölet men jag är skeptisk till om det hade dragit nytta av ytterligare då det känns tillräckligt vinöst och "runt" just nu. När jag inhandlade denna flaskan kommenterade herren bakom kassan i Ölbutikken att det var "en av de sista" och ja, det stod bara en flaska till kvar på hyllan så det finns nog en risk att man inte får tag på detta öl längre. Vi får hålla tummarna att så inte är fallet men, vem vet egentligen vad som händer med "Ölfabrikken" just nu..

Ekfatslagrad Järntorgets Arbetarporter iglaset..

Ja, då var man hemma efter en lång dags "arbete" (lyfta, bära, släpa, i en evighet) och varvar nu ner inför en riktigt seriös natt med tveklöst god sömn. Efter den stora flyttningen så tvingade jag mig själv till Bishops för att prova "arbetarportern". Jag var inte i rätt sinnestillstånd för att sitta och anteckna och nörda mig så jag ska inte skriva för mycket här men.. Jag tyckte den var lite "fadd" och livlös med en lite påtaglig spritsmak som i detta fallet inte riktigt harmoniserade med lagringen. Det var generöst med smak dock och det är ett modigt öl för ett annars lite blygsamt (men konsekvent och allmänt trevligt!) bryggeri. Kroppen kändes något för tunn och inte tillräckligt "tuggbar" för sin stora mängd smaker men annars var det ett hel trevligt öl.. Det låter ju jätte negativt men nej, det var gott, goda smaker helt enkelt men det platsade inte riktigt i min personliga bild av hur en imperial porter, eller en fat-lagrad imperial porter ska smaka, kännas och upplevas. Medveten som jag försöker vara så räknar jag dock in faktorn att jag var ordentligt seg, att puben var fullpackad och att den var väldigt högljudd. Med andra ord förtjänar ölet en andra chans vilket jag kommer ge den om jag drar mig förbi Bishops igen innan fatet är slut. Så ta mitt omdöme med en nypa salt om du själv inte har bildat dig en egen uppfattning än.


Vad jag egentligen ville skriva om i detta inlägget var "öl sidan" eller snarare "dryck sidan", "iglaset.se". En sådan där sida som du kan betygsätta öl och andra drycker på. Inget ovanligt eller extraordinärt egentligen men i detta fallet gjort jävligt väl och, nyligen väl uppdaterat. En riktigt skön sida att bara slö surfa på, slänga in ett betyg här och där samt läsa folks kommentarer mm. Sidan erbjuder många andra roliga funktioner som en individuell källare, sambeställningar, rekommendationer och annat nördigt och nödvändigt. Kort och gott, en bra sida som jag borde vara mer aktiv på än vad jag egentligen är. Jag ska bättra mig då det är en väldigt trevlig sida, prova den om ni inte redan har gjort det!

Godnatt

fredag 6 februari 2009

Arbete för porter

Igår jobbade min kvinna kväll och det var då väl inplanerat att jag skulle ta mig en kort promenad till Bishops Arms vid centralstationen, vilket jag iofs gjorde men innan dess besökte jag Lunds "Pub Vildanden" igen då en god gammal vän nyligen flyttat till Lund och föreslog ett par öl och lite skitsnack. På Vildanden drack jag klassikern "Rodenbach Grand Cru" som alltid, alltid är fantastiskt förfriskande, komplex och karaktärsfull. Även min inte så värst öl-insatta vän gillade Rodenbach och tyckte att det smakade som saft typ.. Hursomhelst väldigt roligt att en nybörjare kunde ta till sig en öl med så pass o-ölig karaktär, eller var det kanske just det som var grejen.


Efter den flamländska rödölen provade jag Dieu du Ciel's IPA "Corne du Diable" som Dempa nyligen skrivit positivt om vilket inspirerade mig till ett köp. Ett öl som jag har sett både här och där men alltid, av någon konstig anledning inte provat förens nu. Jag tyckte tyvärr inte ölet var klockrent, det var gott men lite för tunt och karaktärsfull på ett negativt sätt. Den generöst beska eftersmaken var det inget fel på dock och jag kan mycket väl tänka mig att dricka ölet igen förutsatt att det inte tävlar mot bättre IPA på hyllorna.


Efter de här två ölen nöjde vi oss och vandrade raskt tillbaka mot Lunds centralstation i ett duggregn som sådär roande och retsamt snabbt eskalerade till "ett jävla ösregn". Jag sa snabbt adjö och dök in i ett Öresundståg där jag, eftersom det var "lite fullt på Malmö central" fick sitta i 40 minuter istället för 10. Aja, inget vad gäller SJ förvånar mig längre. I tågets stilla tystnad utanför Malmö kom jag efter random funderande på att jag på Svenska Ölfrämjandets forum läst att det skulle dyka upp ett fat av Ocean bryggeriets "fat-lagrade Järntorgets arbetarporter" på Bishops i Malmö relativt snart. För en stund tänkte jag att jag kanske råkat missa det men ville inte i kombination med SJ och ösregn tänka så negativa tankar med risk för självmord, så jag bestämde mig istället för att helt enkelt titta inom Bishops och fråga personalen.

Blöt som en hund fann jag mig själv i nästa stund stående framför fatölen på Bishops och med det vältränade, snabbt svepande ögat registrerade jag att det inte fanns något speciellt just nu, eller vänta! Längst borta till höger skådar jag Flying Dog's "Double Dog", en dubbel IPA eller "dubbel pale ale" på 11,2%, 85 IBU och 292 kalorier som jag inte tidigare har provat på fat, en dubbel IPA/PA som, trots att den inte känns jätte humleaggressiv (relativt balanserad) är riktigt god och något jag gärna dricker när jag ser en flaska ute på krogen, hmm. Jag blir som vanligt vänligt bemött av den långe grabben bakom disken och efter bara några sekunders småsnack har vi en "Double Dog" på G, uops. Samtidigt som bartendern långsamt försöker få så mycket öl i glaset som möjligt så mumlar han utan att jag hinner fråga "imorgon åker den där portern på, den va riktigt go mummel mummel, fatlagrad, mummel mummel".


Jaha, då sitter man där med en härlig, välbalanserad och smakrik dubbel IPA framför sig och fredagskvällen är inplanerad. Bishops och Ocean Bryggeriets fat-lagrade arbetarporter. Jag antar att jag får skjuta upp mina inplanerade "vita dagar" tills på lördag. Det är väll ok att göra så för att få dricka arbetarportern? (jag vill höra alla ölnördars samtycke här tack!) Skämt åsido så blir för övrigt denna fredag en enda lång smärta i rumpan, det vankas flyttning. Inte bara "en vanlig flytt" utan tömmandet av fem stycken källarförråd! Utöver det så måste jag åka tåg i en och en halv timme för att ta mig till förråden.. Nåja, jag ska inte gnälla, det är klart man ställer upp, och efter en lång dags arbete förtjänar man väll inget mindre än en "arbetarporter".

onsdag 4 februari 2009

En kort paus

Hur mycket öl dricker ni egentligen? Jag själv har funderat över mina dryckesvanor på senaste tiden och nyckelordet i meningen ovan är utan tvekan "vanor". Ju djupare man dyker i ölhavet ju mer rolig öl verkar man hitta, samtidigt som man hittar fler öl för fler tillfällen. En av anledningarna till att jag har blivit så pass förälskad i öl är just det att det finns öl för alla, eller iaf de flesta tillfällen. Vane och gottemänniska som man är blir det också lätt, var och varannan dag en öl innan middag, när man står och hackar grönsaker eller rensar upp disken. Kanske en torr pilsner eller en uppfriskande gueuze? Nästan vad man än sedan äter så finns det ett öl att matcha med och hur gott är det inte med en "efterätts öl" efter middagen har lagt sig? En stout, kanske ett vinöst barleywine eller en dubbel IPA? gärna med en bit ost till.. Nåja, en sådan här trio blir det faktiskt varken var eller varannan kväll men i genomsmitt har jag nog druckit runt två 7 till 10%'iga öl per dag de senaste månaderna och vid roliga släpp eller Köpenhamn besök betydligt mer.

På systembolagets hemsida står det att man är utom risk för ett alkoholberoende om man håller sig till en och en halv 33cl starköl per kväll (eller två glas vin.) Men, det är ändå inget de rekommenderar. Syftar de då på en och en halv 4-6%'ig starköl? isf har ju jag gjort ett bra jobb med att överstiga den gränsen ganska ordentligt den senaste tiden. Jag är inte den som är petig eller paranoid, jag blir aldrig eller extremt sällan "full", jag har aldrig blivit förhindrad eller känt att jag måste utesluta det ena eller det andra för att jag vill dricka öl eller för att jag har druckit öl dagen innan och visst rör jag på mig och mår allmänt bra. Trots det så tror jag det är dags för en liten vanejustering och en kortare paus.

Jag är egentligen "all for" vardagslyx. I gråa Sverige behöver man unna sig många nöjen, framförallt vid de här gråa och kalla "innesittar tiderna" men var drar man egentligen gränsen och när börjar gränsen suddas ut? Ölkultur innefattar ju ofta, i stora drag "vardagsdrickande". Kanske inte 13%'iga barleywine men en mildare "pint of this" eller "pint of that". Jag har länge tänkt att jag, till skillnad ifrån den klassiske Svensson "dricker en öl ofta" istället för "en massa på helgen" vilket jag definitivt tycker är trevligare. Dels för att det helt enkelt blir trevligare så, och dels för att jag verkligen prioriterar att kunna smaka och njuta av ölen ordentligt. Men trots min goda och "vettiga" inställning mot öldrickande och drickande i allmänhet kanske det är dags att sluta utöva sin hobby varje kväll (trots att jag så gärna hade fortsatt med det.)

Jag är uppenbarligen lite tveksam till hur "ofta man bör" eller "kan" dricka alkohol och tar just för att tanken ens dykt upp i mitt huvud några vita dagar framöver. Det kommer bli en "rolig" utmaning då det står ett kaxigt gäng lagom kylda "Celebration ale" i kylskåpet och stirrar på mig så fort jag öppnar dörren..

Hur mycket öl trycker ni i er, i genomsnitt på en vecka?

söndag 1 februari 2009

Ett par ifrån Southern Tier

Jag har haft ett par sammandrabbningar med Southern Tiers öl innan, första gången var en trevlig handskakning på Oliver Twist. Andra gången var när svärmor kom hem ifrån NY med två bombers ifrån bryggeriet. De två kom jag inte riktigt överens med dock, den ena var en "imperial pumpa öl" och den andra var en "imperial mjölk stout". Det säger sig själv, det är udda smaker och det är mycket av dem. "Southern Tier" verkar onekligen vara ett typiskt amerikanskt bryggeri med en riktig extra allt mentalitet. Kolla öl listan på deras hemsida, inte många öl som inte är "imperial" av något. Antingen så är det hallon, kaffe, vete eller havre. Nu sitter jag här med ännu två bombers ifrån bryggeriet, antagligen lite mer "normala" denna gången då den ena är en "vanlig dubbel IPA" och den andra är en "imperial oatmeal stout". Inte så konstigt, eller?

Först ut är dubbel/imperial IPA'n "Un*Earthly" på höga 11% och höga 153IBU. Jag har faktiskt druckit detta ölet "blendat" en gång, då i bryggeriets "Gemini" som är en dubbel/imperial IPA baserad på 50% ofiltrerad "Hoppe" och 50% "Un*Earthly". Jag minns ölet som gott men inte fantastiskt, det var dock över ett år sedan jag drack det och några detaljer minns jag ej (anteckningar fördes ej vid första möten på OT i Stockholm.)


Hursomhelst, ölet är kopparfärgat med ett stabilt vitt skum som desperat klänger sig fast vid glasets kant. Ren, maltig och något karamell söt smak med en underliggande dos av gran, koda och parfymerad humle. Kroppen är ganska len, medelfyllig och bara lite "karamell kletig". Smaken är förvåningsvärt honungs söt med smörkola, karamell och ja, en hel del malt. En del parfymerad humle attackerar i början men annars håller den sig relativt tam tills eftersmaken som är lång och hyfsat bitter. Parfymerade och talliga smaker tillsammans med en rinnande, siraps och honungslik sötma underhåller munnen en bra stund efter man svalt. Något för söt för stilen säger jag, trots det så är det ganska uppfriskande och gott. Definitivt inte en "vanlig" dubbel IPA och antagligen en besvikelse för de som väntar sig en sådan. Nu var jag ju beredd på att Southern Tier ofta är lite aviga så jag är trots mindre påtaglig humlekaraktär inte besviken. En liten medalj ska de också få för att de har lyckats dölja de 11%'en så extremt bra, inte en förnimmelse av det. Jag får nog sakta ner drickandet nu annars blir jag säkerligen varse om dem..

Lite senare, efter mer Un*Earthly och mycket mer vatten..


Dåså! då var det dags för "Oat" som den så enkelt kallas, en "imperial oatmeal stout" som också landar på 11%, ingen aning om IBU'n men misstänker att det är betydligt mindre. Har rensat paletten ordentligt nu dock med lite ost, vatten och tid så jag känner mig redo..


"Oat" forsar ur flaskan i en snygg brun stråle som dock, när det landat i glaset är ogenomträngligt svart. Ovanpå vilar ett litet men stabilt brunt skum som bara lämnar lämnar små rester långt nere på glasets kant. Oat doftar som en typisk amerikansk imperial stout av rostad malt, chocklad, karamell, fudge och såklart en dos frisk humle som gifter sig väl med karamell och kola tonerna. I munnen är ölet väldigt stort och lent, utan att tänka eller "smaka efter" så bjuds det på generösa mängder välkomponerade söta och nästan tuggbara malt smaker. Vi har som väntat det ovanstående ifrån aromen men mer av allt. Smaskigt och otroligt lent, havren bidrar säkerligen till dess eleganta framtoning och runda kanter. Eftersmaken har laktos inslag som gifter sig utmärkt med den rostade malten, karamellen och den återhållsamma men ändå väldigt närvarande humlen. Alkoholen värmer lite på tungan medan den tillfredsställande eftersmaken sätter ett leende på läpparna. Det här var ju ganska överlägset det bästa jag har druckit ifrån bryggeriet, generöst och välkomponerad. Kanske inte världens mest komplexa öl men åter igen, väldigt välkomponerat, stort och helt enkelt gott att dricka. O åter igen, var är alkoholen? 11% och som bäst värmer det lite, jag tror nästan de ljuger om ABV'n på sina flaskor.

Un*Earthly: Helt okej, ganska bra förutsatt att man inte förväntar sig en ren, rå humlebomb.

Oat: Bra! välbalanserad, stor och mycket generös imperial stout som kanske inte tävlar med de bästa men definitivt fyller sin funktion i ölsamhället, mitt ölsamhälle iaf.


Southern Tier överlag? På grund av "Oat" så blev jag osäker och känner nu att jag måste fortsätta dricka öl ifrån detta bryggeri när jag får chansen, annars hade jag nog ofta, valt något annat på hyllan. Ett minst sagt opålitligt bryggeri men samtidigt ett bryggeri med stor attraktivitet för de som gillar extrem öl. Ska jag vara en riktig kärring så skulle jag nog påstå att de är ett dåligt exempel på amerikansk extremöl. Det känns som att de brygger imperial extra allt bara för att, de spottar ut extremt humlade öl, extremt söta öl, imperial extra fruktöl och precis allt annat du kan tänka dig. Kan ju passa på att gnälla på ful etikett design också, väldigt "cyber" samtidigt som de stoppar in bilder på hästar och kor. Det ser bara fel ut och texterna på flasksidan känns ofta som att de lovar betydligt mer än vad ölen levererar eller någonsin kan leverera. Unearthly is a manifestation of the brewer’s craft; skillfully balancing art and the forces of nature to produce a divine liquid. Delicately pour a taste into a fluted glass. Smell the enchanting aromas of the hops waft forward as your first sip divulges this beer’s fervent soul. To underestimate Unearthly is to trifle with the mysteries of the universe, so please consume wisely Kom igen liksom, så häftigt var det inte.. Nåja, jag ska sluta gnälla och gå tillbaka till min "Oat", får ju inte glömma att den faktiskt var riktigt god.

Single Hop Showdown!

Då har man tillslut testat Mikkellers tre hyfsat nya "single hop" öl. De håller alla 6,9% alkohol och är bryggda på exakt samma grund men med tre olika sorters humle, en per öl. Den första av dem som släpptes vart "Simcoe" som jag har provat både på EBF, Ölbaren och hemma på flaska. För en eller två veckor sedan släpptes "Warrior" och för ett par dagar sedan "Cascade", båda samt ännu en flaska "Simcoe" inhandlades på Ölbutikken i fredags med syftet att få njuta av generösa humlemängder men även för att få en liten uppfattning över hur de är, testade gentemot varandra. Igår kväll tog denna strid plats och det var en våldsam sådan. Jag fick mig en klart överlägsen vinnare men mellan de två andra ölen var striden ganska jämn. Följande antecknades igår kväll.


Snyggt bärnstensfärgat och lätt grumligt med ett tjockt, krämigt smutsvitt skum som lämnar en del rester på glaset. Aromen är riktigt fruktig och frisk utan att vara vass, väldigt "mellow" med inslag av apelsinjuice och mogna jordgubbar, väldigt inbjudande! Kroppen är lagom livlig och lätt. Smaken är av koncentrerad frukt, en del rå humle och lite karamell. Tyvärr lite "blaskigt" och tunt. Eftersmaken är lite rått bitter, inte hundra procent angenäm med mycket talg kottar och en lite jordigt, hård smak. Något för tunn i kroppen och något för hård och stel i smaken. Aromen är dock klockren, ölets absolut starkaste sida.


En mörkare grumlig bärnstensfärg med ett enormt pösigt, smutsvitt skum som håller i så länge att jag blir irriterad då jag inte kommer åt ölen under till. När det väl sjunkit till "drickbar nivå" så är hela insidan av glaset täckt av tjocka spindelväv liknande rester. Aromen är otroligt frisk och inbjudande, som att köra näsan rakt in i en djungel buffé. Massvis med tropisk frukt med andra ord. Kroppen är medelfyllig med en del kolsyre livlighet. Smaken är precis som aromen full av tropisk frukt, juice'igt och riktigt smaskigt. Eftersmaken är ordentligt bitter men inte utan djungelbokens lekfulla smaker. Inga obehagliga bismaker eller vassa kanter hittar jag heller. Betydligt mer kraft, smak och harmoni hela vägen än "Cascade'n". Välbalanserad och precis lagom lättdrucken!


Mörk bärnstensfärg, på gränsen till koppar (det där är alltid svårt..) Det generar ett lika enormt skum som "Simcoe" men inte lika långlivat och med betydligt mindre skumrester. Aromen är mer parfymerad och har mindre av den tropiska frukten, en del mjuk apelsin, kiwi och melon kan hittas dock. Något syntetiskt och godis liknande. Kroppen är lätt till medel med ganska lite kolsyra. Smaken är neutral och anonym med samma som hittades i aromen men tyvärr mindre av det. En del grape och "pilsner karaktär" kan hittas men det funkar inte jättebra. Eftersmaken är ganska frisk, talgkottig men något för tunn och hård. Åter igen, syntetisk och godisliknande vilket smakar trevligt men som sagt, det blir lite för lite av allt.

Sammanfattningsvis vill jag jämföra ölen med en ljudbild där "Cascade" har för vass diskant, luddigt mellanregister och nästan total avsaknad av bas. "Simcoe" är däremot välbalanserad och heltrevlig med en riktigt bra "punch", ett kraftfullt väl komprimerat mellanregister, en väl avvägd diskant samt en lagom kraftig bas. "Warrior" har en parfymerad, vass diskant och en bitter, överkomprimerad, hård bas men saknar nästan helt smaker i mellanregistret vilket gör att det både är något jobbigt och tråkigt att dricka.


En klar vinnare är då "Simcoe" som inte bara är ett snepp utan två snepp bättre än sina syskon. "Cascade" vinner en andra plats genom att lukta fantastiskt medan den aviga och obalanserade "Warrior" hamnar lägst då ingenting med ölet egentligen imponerar.

De kostar 31 danska kronor stycket alternativt 4 för 100 på Ölbutikken, världens eller iaf en av världens bästa ölbutiker enligt Ratebeer.