lördag 31 januari 2009

BrewDog Smokehead

Har hört ett och annat om denna whiskey fat lagrade imperial stout på senaste tiden, bland annat att den ska vara extrem och "over the top" osv. Mina tidigare erfarenheter av BrewDogs öl är dock väldigt blandade vilket kanske inte är så konstigt när de släppt öl som "Tokyo", "Storm", "Punk IPA" och deras imperial stoutar "paradox" som alla blivit lagrade på olika redan använda whiskeyfat. Kanske är deras mest mytomspunna och uppmärksammade öl deras "annyversary edition" som kostade ynka 480kr på systembolaget förra våren. Personligen kan jag tycka att bryggeriet är ganska ojämnt, lite "hit n' miss" men nästan alltid intressant iaf.


Denna "Paradox" (015) ligger som de flesta andra på 10% och är lagrad på just "smokehead" fat. Färgen är mörk brun, närmast svart (lite mesigt för en imperial stout..) Det genererar ett litet bubbligt skum som tillslut lägger sig som ett minimalt beige lock över ölet. Aromen är först och främst enbart av rökig whiskey, intensivt och häftigt! Under den extrema, brända och träiga rökigheten hittas en väldigt lätt fruktig maltighet och förnimmelser av chocklad.

Kroppen är väldigt len, rund och hyfsat fyllig. Åter igen är det rökig whiskey som slår en på käften direkt. När immunsystemet fått chansen att bygga upp ett försvar mot dess intensitet så kan man hitta chocklad, lakrits och lätt frukt också. Eftersmaken är lik resten av ölets allmänna karaktär med ytterligare bränt trä och en relativt stor sälta. Det är gott, ganska roligt och väldigt drickbart men inte värst komplext. Det är inte mycket imperial stout under all rökighet. En av de bättre ölen som jag har provat ifrån BrewDog iaf. Detta ölet gästar förresten systembolaget någon gång i mars och visst det är värt att prova.


PS. Jag noterade nyligen vid ett besök på BrewDogs hemsida att de är glada över sitt pris för "bästa lansering (import)" hos Double Bastards Beer Blog där de vann med sin "Punk IPA". En ganska trevlig, karaktärsfull IPA som definitivt behövdes på systembolaget när den kom.

Köpenhamn igen

Yepp, kom för några timmar sedan hem efter en kväll, natt och väldigt kort morgon i Köpenhamn. Igår hann jag med att besöka Ölbutikken där jag inhandlade en av vardera Mikkeller "single hop IPA" (cascade, simcoe och warrior) som jag planerat att testa och i alla fall slutligen kunna säga vilken som spöar mest röv. Sedan inhandlades också en "Mikkels Monster", ett monstruöst barleywine på 13% och 160IBU framtaget tillsammans med Nörrebro Brygghus, spännande! Med mig hem fick jag också två öl ifrån amerikanska "Southern Tier", deras imperial havrestout "Oat" och deras dubbel IPA "Un*earthly" blev det denna gången. Sen råkade det glida ner en av de två sista (!?) flaskorna Ölfabrikkens russian imperial chocolate stout "ÖL", en BrewDog "Smokehead" och ännu en flaska "Hop 15" Godis!

Jag stod ett ganska bra tag inne på Ölbutikken och snackade med grabben bakom disken, han bjöd mig på ett smakprov av "Beer Here's" nya "Beelzebub", en väl kryddad och frisk tripel som iaf igår smakade riktigt gott. Än så länge har Ölfabrikkens förre bryggmästare spottat ut riktigt vettiga öl ifrån sitt "fantom bryggeri". Ser fram emot att se och inte minst smaka utvecklingen där.

Efter Ölbutikken så bar det som ofta iväg mot Nörrebro och "Ölbaren" där de som vanligt hade en del intressant öl på fat. Jag började med att prova en "Elmegade IPA", en IPA bryggd på "Skands", framtagen med en ägare samt en tidigare bartender på ölbaren (som ligger på Elmegade 2.) Ölet var hursomhelst lite av en besvikelse, överdrivet mycket kolsyra, smörig och lite fadd arom och allmänt tråkig smakprofil. Jag gick raskt vidare till nästa intressanta öl på fatlistan, Port brewing/Pizza ports sweet stout "Carlsbad Cow Stout". En söt, len och lätt rostad stout på 5%, väldigt drickbar men inte värst upphetsande. Mindre mjölkig och mer rostad än tex Left Hands mer lätt tillgängliga "milk stout" men lutade ändå åt samma håll.


Under tiden jag drack de här ölen har jag börjat snacka friskt med en "dansk öl entusiast" till höger om mig i baren. Det blev mycket snack om ölresor till Belgien och Tyskland och under inspirationen beställde jag en Aecht Schlenkerla "Urbock", eller som mina mindre öldrickande vänner kallar de rökiga ölen ifrån Aecht Schlenkerla "kött ölen". Köttigt var det hursomhelst och allmänt gott, ett hack vassare än Märzen skulle jag nog säga.

Efter ett såhär pass köttigt öl var det dags för kvällens sista, något uppfriskande som gjorde mig redo för promenaden hem. Det blev ett öl jag alltid tycker funkar skitbra, en personlig favorit vid namn "Rosé De Gambrinus" ifrån Cantillon. Ett spontanjäst, icke sött(!) "hallon öl". Jag hade bartendern till att gräva länge i kylen efter en flaska och tillslut kom han fram till att de bara hade stora flaskor kvar. Bartender no2 skojade med sin nyare kollega och sa "han gör alltid så, har en att gräva i kylarna tills man har rivit ut hela lagret" vilket jag bara log till och svarade på genom att lite retsamt säga "ja ni behöver ju röra på er lite då ni bara står här och dricker öl hela dagarna".

Med det sagt så bestämde sig de båda bartendrarna att dela flaskan med mig och då tre är ett udda nummer och jag inte gillar udda nummer så bestämde jag mig för att bjuda den vänliga entusiasten bredvid mig på halva min halva. Ölet var gott men hade nog lite tid bakom sig då fruktsmaken var ganska långt borta, färgen faddare och smaken mer utav ren lambic, inte negativt på något vis! Mycket trevlig kväll hursomhelst och den fortsatte en stund till talandes om framförallt Cantillons öl innan jag raskt vandrade hem för en god natts sömn och stor lycka över att morgondagen skulle bringa nya, spännande ölupplevelser.


Morgondagen är nu idag, så lite senare blir det till att prova ett par nya öl. Vad det än blir för några så kommer mina åsikter om dem åka upp här så håll utkik. Trevlig lördag på er!

onsdag 28 januari 2009

En liten påminnelse

Lite sent och kanske lite meningslöst att skriva om Nögne Ö's "God Jul" såhär i slutet av januari men.. Jag måste hylla detta otroligt välbalanserade öl som denna lugna kväll la sig som ett värmande men snällt lock på en lagom mätt mage. Jag blev ikväll, kanske efter gårdagens rivande "Old Ruffian" sugen på ett mildare, rundare öl som samtidigt kunde leverera en sinnestillfredsställande och allmänt roande komplexitet. Förutom att god jul ligger på hyfsat höga "8,5%" abv så är det ett milt öl som inte slåss om ens uppmärksamhet eller bjuder ut sig. Dricker man det bara som "en vanlig öl" så går det ner, kanske till och med obemärkt för den som inte tänker eller smakar ett steg längre men dricker man det med ett rent sinne, en ren palett och med lagom stor lust så bjuds det på mycket mer än vad man vid första anblick kan tro.

Gubbarna från Nögne bjuder här på massor av återhållsamma, rena och välkomponerade toner av karamell, chocklad, lätt rostad malt, lakrits, syrliga bärfrukter tillsammans med bara en gnutta amerikansk humle i efterbettet (30 IBU.) Eftersmaken är lång och vinös med perfekt harmoni mellan beska och sötma. Fruktigt och precis sådär lagom friskt för att göra det drickbart utan att det kan kallas lättdrucket.


Det "reas ut" på systembolaget just nu, 40 spänn för en flaska. Köp det för lagring eller köp det och drick, det är sjukligt gott nu och säkerligen sjukligt gott senare. Det här är tillsammans med Ölfabrikkens mer kaxiga och mindre komplexa "Jule Ale" 2008's bästa julöl enligt mig. Ett rent nöje att dricka.

Old Ruffian Barleywine (style ale)

Blev en kort runda inom Bishops Arms igår innan jag mötte upp med kvinnan på central stationen. Efter något oinspirerat öldrickande den senaste tiden kände jag att det var dags för något som inte fanns inom två meters räckhåll här hemma, så det fick bli inom några hundra meters räckhåll på bishops. Jag klampade in och kikade först över vad som fanns tillgängligt på fat, det mest spännande var väll Ölfabrikkens "gamla" pale ale men den drack jag faktiskt en pint av i helgen så ingen repris där. Jag gick vidare till flaskölen där jag snabbt registrerade att det inte hade hänt något nytt men efter en stunds hmm'ande vid bardisken så bestämde jag mig för att det fick bli ett nygammalt och hyfsat säkert kort. En bomber (65cl flaska) av Great Divides biffiga barleywine "Old Ruffian".


Här snackar vi ett amerikanskt barleywine som inte skäms eller hymlar med faktumet att det är överdrivet mycket humle med i bilden (90 IBU) och det har ingen blygsam alkoholhalt heller för den delen (10,2%). Lagom en helt vanlig tisdagskväll med andra ord. Följande antecknades.

Mörk, glänsande kopparfärg under ett pösigt, hyfsat stort (iaf för ett såhär pass alkoholstarkt öl) smutsvitt skum. Aromen är lyxig av mogen frukt, kola och en påtaglig, svår definierad karaktär av något som påminner om träslöjden (lim och trä?) och rom (?!) vilket, hursomhelst harmoniserar väldigt väl med Great Divides trevliga huskaraktär. Kroppen är ganska kletig, medelfyllig med lätt kolsyrelivlighet. Smaken är överlag mycket generös med vanilj, russin, kola, söt frukt och karamell tillsammans med ovannämnda udda karaktärer. Eftersmaken är eldig och bitter med generösa doser humle som både friskar upp och bränner till lite tillsammans med alkoholen. De har sannerligen bryggt ett barleywine i sann amerikansk anda med alldeles för mycket humle, mums! Gillar man Great Divides öl i allmänhet så gillar man säkerligen även det här då det är mycket av allt, inklusive deras säregna, trevliga karaktär. Ska jag vara lite kritisk så får det vara angående humlen i ölet som så ofta med Great Divides kraftigare öl bränner lite, stundtals känns lite fadd och rått bitter. Det är ganska lätt förlåtet då när de slänger ut öl som Hercules, Yeti, Hibernation och det här.


När jag kikade på bryggeriets hemsida så slog det mig att jag har betat av alla "really big beers" men knappt kikat på de mindre, kanske dags att ge sig på några av dem då den enda jag har provat är "Denver Pale Ale" (som jag tyckte var en trivsam APA.) Någon som kan rekommendera deras porter, "raspberry ale" eller "Samurai" kanske? Man vill ju inte bli besviken på ett bryggeri i onödan..

torsdag 22 januari 2009

Ingen öl

Lite tyst de senaste dagarna. Har påbörjat nya studier i Lund som har krävt en del fokus sen har jag faktiskt inte känt mig jätte intresserad av de ölen som finns tillgängliga på systembolaget och pubar häromkring just nu. Kanske är det en liten, tillfällig skada orsakad av "Dark Horizon".

Efter en lång dag full av musikanalys och en massa icke fungerande SJ tåg senare har jag i alla fall fått i mig lite käk och hunnit plocka fram en Nils Oscar Coffe Stout ur "källaren". Har även siktet på något annat öl ur lagret för att fira att jag idag, fick reda på att jag har klarat alla mina tentor och cashat in alla poäng ifrån nätverks, programmering och databaskurserna.

Och där knäppte jag upp min sista flaska "Coffe Stout". Har hunnit dricka några sen den släpptes på systembolaget i november och tänkte spara en flaska på obestämd tid. Idag var det dags då en vanlig "lagom stout" kändes helrätt. Även skönt att kunna konstatera att trots, ganska hög temperatur i min tillfälliga garderobskällare så mår ölen mycket bra. Tänker i vilket fall som helst, förhoppningsvis snart åka ut till min halvsyster på landet för att spana in en potentiell "riktig" källare med förhoppningsvis konstanta, lagom 12-13 grader. Kanske kommer en rapport om det projektet när det väl har tagit fart.

Bjuder på en "liten bit" som kompensation för dåligt med ölrecensioner..

Skål!



Uppdatering: Fick nyligen reda på att ovanstående bit musik spelas på radio nu, söndagen den 25'e på "Alien Air Music" någon gång mitt på natten då programmet sänds ifrån Los Angeles. Den sömnlöse kan hitta info och "tune'a in" någonstans här. Det brukar spelas en hel del intressant musik även om jag sällan är uppe länge (eller tidigt) nog att lyssna på var sändning.

fredag 16 januari 2009

En kort historia lång (Dark Horizon 1'st edition)


Jag vet inte hur ofta man stöter på Nögne Ö's "Dark horizon 1'st edition" nuförtiden men jag misstänker att den väldigt snabbt blir svårare och svårare att få smaka på. Då jag är en relativt nybliven ölfantast så har jag såklart inte fått chansen att smaka detta exklusiva öl än. Jag var först på "2'nd edition" när den släpptes på systembolaget dock och har nu ett par flaskor som står och myser tillsammans. Jag har även hunnit prova ölet färskt både på "European beer festival" och senare, hemma i lämpligare miljö. Jag tyckte den var jävligt het på "EBF", serverad något för sval och ja, det smakade sprit och luktade som att man doppat näsan i ren vodka.

Hemma var en färsk "2'nd edition" betydligt bättre, serverad vid rumstemperatur i en stor kupa och med möjligheten att få "ta sin tid" i glaset vilket verkligen ett 16%'igt öl behöver, inte minst när det är så pass färskt. I vilket fall som helst kände jag, inte helt oväntat att det skulle behöva få mogna ytterligare, jag avsmakade det i princip bara för att få testa, få se hur det är när det är "färskt". För att kunna avgöra skillnaden senare.


Dark horizon 2'nd editions lovande arom och smak fick ju inte en att bli mindre nyfiken på 1'st edition. Rankad väldigt högt överallt och ifrån ett väldigt konsekvent och allmänt fantastiskt bryggeri gjorde inte saken lättare och jag fann mig själv något ledsen när jag tänkte på att jag kanske aldrig kommer få smaka detta öl. Jag frågade sedan efter det vid diverse Köpenhamn besök, tydligen sålde Plan-B sin sista flaska en månad tidigare och bartendern konstaterade att det numera var ett "collectors item". Jag läste ännu fler recensioner av ölet och mitt uppe i den här sökande, längtande och något desperata känslan kom jag på att jag har sett det på Bishops Arms i Malmö! Andra tanken var dock att de säkert tar över 600kr för en 50cl flaska och det är på gränsen även för mig, i alla fall nu i dessa snåla Januari tider.

Vid mitt förra besök på Bishops Arms noterade jag dock att de "bara" tog 375kr för det! (!!!). Jag frågade då Markus (som jag tror att han heter) om de hade fler flaskor kvar och han sa "tjaa, vi har nog två till i källaren". Glad som satan på alla helgons natt bestämde jag mig för att "Dark Horizon 1'st edition" var nästa köp vid det första tillfället jag kände att jag kunde och förtjänade att unna mig något riktigt speciellt (detta samtidigt som jag höll tummarna att inte någon hagalen jävel skulle handla upp de sista flaskorna.)


Som ni kanske har gissat så var idag dagen eller rättare sagt kvällen då jag slog till på Nögne Ö's "Dark Horizon 1'st edition" en imperial stout på 16%, 75 IBU bryggt med kaffe och vinjäst mm. 6000 flaskor såldes och som sagt, de blir nog snabbt färre. Min flaska hade nr: 03920. Det var något nervöst när jag ställde mig vid den högra sidan om baren, nära specialölen och kassan. Jag frågade en av de mindre ölkännande grabbarna på Bishops om "special listan". Efter en stunds letande bakom disken så fick jag den. Jag spanade noga igenom den för att försäkra mig om att det verkligen var dark horizon jag skulle ha just idag..

När jag kikar upp så ser jag dock, till min förvåning en flaska Great Divide "Old Ruffian barleywine", konstigt sammanträffande då jag i onsdags försökte beställa samma öl på Vildanden där den tyvärr var slut. Jag visste inte om jag skulle se det som ett tecken ifrån gudarna men jag kände att jag i alla fall borde ta reda på priset på denna "bomber". Efter lite rotande i databasen så fick jag beskedet att de tog 210kr för en flaska vilket kändes som lite i överkant (speciellt om man jämför med Vildandens pris på 155kr.) Nåja, nu var det ju dark horizon jag skulle ha så jag började med att fråga om han kunde ta en flaska ifrån källaren till mig. Jag skulle inte tro att denna 16%'iga bira skulle vara värst känslig mot lite högre temperaturer men det hade ändå känts bättre att öppna en flaska som stått och vilat under 20 grader.

Efter en kort stund kom han tillbaka utan något rör med öl i med sig och sa att flaskan bakom disken var den sista, jahapp.. Hmm, fick ju höra senast förra helgen att det fanns ett par till i källaren? aja, man ska väl inte förvänta sig att någon har koll på något. Vid det här stadiet var man trött på att försöka göra sig hörd i baren så jag sa "kör på den sista flaskan då" och fram fördes den. Killen frågade om jag ville behålla kartongen, det ville jag inte. Det ser väl tillräckligt nördigt ut när man sitter i en 30+ befolkad traditionell pub och kör näsan i glaset mest hela tiden, behöver inte ha ett grå svart flashigt papp rör vid sidan om också då. Efter att ha bytt glas tre gånger (vem fan vill dricka dark horizon ur ett högt och smalt standard ölglas?) så är jag äntligen på väg med min flaska mot den bakre och lugnare delen av puben. Jag leker lite med tanken att tappa flaskan i stengolvet men tvingar mig snabbt på bättre tankar (som var jag ska sätta fötterna.) Det är inte alltid helt lätt att gå i en dåligt belyst lokal samtidigt som man vajar för vinglande party folk.


Även den bakre delen eller "matsalen" var ganska full men jag hittade en sunkig gammal skinnsoffa längst in där jag bestämde mig för att skapa personlig ölhistoria. Jag häller upp en femton centiliter i den vida kupan och tittar på det skimrande, svarta ölet. Ett litet lager brunt skum genereras men försvinner inom ett par sekunder till en brun halo ovanpå ölet. Jag doftar och vid första sniff sticker det till lite i näsan, fortfarande ganska hett verkar det som. När jag har kommit förbi alkoholen så hittar jag mogna toner av mörka bär, brunt socker, kaffe och riktigt mörk chocklad. Sött, vinöst och väldigt moget. Har nog aldrig känt så pass fantastiska och komplexa dofter i en imperial stout tidigare.

Jag tar förväntansfullt min första, ganska ordentliga klunk och noterar att ölet är silkeslent, medelfylligt och ger nästan illusionen av att vara halt. Det liksom nästan ofrivilligt glider ner för strupen och smakerna exploderar, det är för komplext att ta in allt såhär vid första smutten så jag ger upp och låter den enorma eftersmaken skölja över mig. Samtidigt som eftersmaken exploderar i min strupe och alkoholen värmer mitt bröst så tynar oljudet ifrån alla glada sällskap gradvis bort, rummet känns plötsligt i total harmoni, ljuset ifrån lamporna känns plötsligt inte lika vasst och jag finner mig helt plötsligt i en drömvärld. Jag ler som om jag satt på världens bäst bevarade hemlighet. Hemligheten är att, i min drömvärld går man alltid omkring med en lång eftersmak av söt, mörk chocklad, mogna bär och hårt rostad malt i munnen.

Jag blir tvungen att skaka lätt på huvudet för att komma ur min trans och jag finner mig själv smackandes och gapandes som om jag hade någon form av hjärnskada. Jag blir medveten om min omgivning men det är okej, jag känner fortfarande eftersmaken och den är uppenbarligen här för att stanna. Vid nästa smutt på det vackra ölet känner jag allt ifrån vanilj och vintoner till underbar rostad malt, chocklad och humle med mera. Otroligt komplext är det och jag finner nya smaker mest hela tiden och jag inser att jag inte kommer ha tillräckligt mycket plats i telefonens utkorg för att kunna anteckna allt så jag stoppar ner mobilen och låter ölet göra mig till en lycklig man. Ett fantastiskt konstverk ifrån "Nögne Ö" jag menar verkligen konstverk för det här ölet är helt underbart och så långt ifrån det vanliga man kan komma.


Ca halva flaskan senare, mitt i ännu ett besök i mitt drömland bryts harmonin av något eller någon som skymmer ljuset i vänster ögonvrå. Jag tittar upp och ser en man som står och tittar på mig med en något udda blick och ett dolt flin. Han lägger ett visitkort på bordet och säger lite kaxigt med bred skånska "eftersom du sitter här och dricker sån öl så tänkte jag kanske du ville gå med". Det var tydligen "Sällskapet Malte" som var sugna på att sänka medelåldern med en hundra år. Jag ler lite överrumplat och konstaterar att jag vet vilka dem är. Mannen börjar prata om när han handlade Dark Horizon på "great british beer festival" för åtta pund stycket och jag lyssnar artigt men känner mig fortfarande lätt överrumplad.

Efter en kort stund kommer ännu en man, denna gång en gigantisk sådan med en lika gigantisk och respektingivande basröst. Min första tanke är "fan, de har omringat mig! de tänker slå mig och ta min Dark Horizon!" men den vänliga jätten sträcker fram handen och presenterar sig som Tomas, jag presenterar mig som Anders till de båda och Tomas stannar upp och säger "vänta lite, andersand?". Jag säger ja och att jag inte skriver autografer (det sa jag inte men det hade varit lite kul) och Tomas berättar att de undrade vem det var "som satt där och drack Nögne Ö".

Efter lite småprat så bjöd de med mig till deras bord vilket jag, som inte är så värst socialt begåvad tvekade några sekunder till. Denna gång tänkte jag dock "vafan, let's go wild and crazy" så jag följde med bort för vågade samtal om öl, dock fortfarande med tanken på att bli överfallen och rånad i bakhuvudet.. Som Gollum ifrån "sagan om ringen" klamrade jag mig fast vid min "precious dark horizon" men när jag väl hälsat, satt mig ner och konstaterat att jag nog kunnat spöa alla vid bordet om situationen skulle uppstå så släppte jag taget om ölet, lutade mig tillbaka på den hårda trästolen och bestämde mig för att sluta vara löjlig.


Som en nyligen tämjd björn slappnade jag av och lät mitt glas passera runt så att alla som ville fick smaka, det följdes av massor av prat om ölet, om pubar i Malmö och Lund, om Köpenhamn och resten av världen. Tomas berättade om sin ölresa till Englands landsbyggd och jag delade med mig av mina planer för den kommande ölresan till New York. Tomas visade stolt ett par upplagor av "humle bladet", berättade om kommande provningar och resor med "Sällskapet Malte" och konstaterade att jag inte längre hade någon ursäkt att inte gå med. Det blev många och långa ölrelaterade samtal och klockan gick väldigt snabbt, efter sista slurken dark horizon konstaterade jag att den inte gick att toppa, klockan var då också över tio så vi bestämde oss alla för att vandra hem.

Jag avslutar nu denna långa historia med att åter igen tacka Tomas och Lena med sällskap för kvällens trevliga ölsnack. Vill även tacka Norges "Nögne Ö", det utan tvekan kompromisslösa bryggeriet för deras fantastiska öl. Ett öl kan verkligen vara ett konstverk och mer. Speciellt när det kan förvandla vilken kväll som helst till en magisk, harmonisk och lycklig sådan. Vill även passa på att säga att, om jag stöter på en flaska Dark Horizon First Edition till så lovar jag att inte köpa den. Jag är nöjd och vill hellre att fler får chansen att prova den. Det finns säkert många ölfantaster av den yngre generationen som sorgligt nog missar den, jag är nöjd och glad nu när jag inte är en av dem.

Två amerikanska vänner att lita på

Igår kväll smög det ner ett par öl som har betytt mycket för mig i mitt snabbt utvecklande öldrickande. En "Sierra Nevada Pale Ale" ifrån just Sierra Nevada samt en "Red Seal Ale" ifrån North Coast Brewing Co. Båda är två lättare amerikanare som inte sticker ut värst i dags läget då de flesta, inklusive mig själv är helt humlebedövade efter alla 100+ IBU'are. Hursomhelst så var det de här två ölen med sina väldigt olika men ändå typiskt amerikanska, lättsamma och inbjudande smak profiler jag hade att vända mig till i början av mitt amerikanska öl utforskande.


De två ölen drack jag ganska långt innan jag någonsin förstod vad de var eller vad öl var för den delen och de slank då förbi ganska obemärkt. Det var först efter jag druckit några av mina första riktigt vähumlade IPA på diverse pubar som jag, när jag senare återvände till de ovannämnda kände igen den härliga humle karaktären och den söta karamell smaken. Systembolaget hade inte då (och har inte nu för den delen) någon riktigt bra, stiltypisk IPA I sitt sortiment så det blev de här två ölen som jag konstant återvände till för att komma så nära stilen amerikansk IPA som möjligt. Båda ölen är givetvis ganska långt ifrån så humlade som många av deras storebröder men de gick ner ofta och lätt och min kärlek var på så sätt evig.

Sierra Nevadas pale ale ligger på 5,6%, 37 IBU och innehåller 175 kalorier. Det är en otroligt lätt men samtidigt smakrik och uppfriskande ale som enligt mig alltid smakar riktigt gott. Det är inte komplicerat utan helt enkelt (om det nu verkligen är så enkelt) väldigt drickbart och väldigt gott. Kostar 23 spänn på bolaget, ni har säkert alla druckit den men glöm inte att den finns!


North coast "Red seal ale" är en amber ale på 5,5% och 42IBU, den är sötare och något mer udda än SN's pale ale men även denna väldigt lättdrucken och perfekt för att "bara sitta och dricka" utan att överanalysera. Servera den relativt väl kyld (men inte iskall) i en vanlig amerikansk "shaker", luta dig tillbaka och titta på en fotbollsmatch (eller vad du nu tittar på, MTV's sweet 16 funkar bäst för mig.) Den röde sälen kostar en sketen tjuga vilket är några kronor mindre än de flesta vettiga ölen i systembolagets vanligare sortiment.


Hade solsken haft en smak vore den sannerligen som "Sierra Nevada Pale Ale", det är så ljust, friskt ,smakrikt och fullt av liv. "Red Seal Ale" smakar mer och ser mer ut som en solnedgång och vem hamnar inte i trans av en riktigt vacker solnedgång? Det här är två öl som, trots att jag har druckit dem hundratals gånger kommer dricka hundratals till. Som sagt, glöm inte att de finns bara för att de är under 50IBU och finns på ett systembolag nära dig.

torsdag 15 januari 2009

Lund och dess Pub Vildanden

Fick igår post ifrån Lunds universitet. Jag skulle infinna mig på informationsmöte fredagen den 16'e, om två dagar! Det hela gäller musikproduktionskursen jag ska gå denna våren. Jag har aldrig sett mig själv som en Lund student och jag har aldrig spenderat mycket tid i Lund. Lätt stressad som jag blev av att få reda på att jag så snart skulle börja något helt nytt bestämde jag mig för att hoppa på tåget till Lund för att kolla in skolan lite och känna på Lunds vibbar. Jag är också en sådan som gillar att slå två flugor i en smäll så varför inte besöka Lunds alldeles egna "Pub Vildanden" för ett gott öl eller tre.


Jag och flickvännen steg av på Lunds station och blev bemötta av en extremt dimmig stad med många fina gamla byggnader, stengator och massa annat sådant charmigt som i dimman får en att tänka på gamla spökhistorier. Efter en 30 minuters yrande (pågrund av mitt, tydligen dåliga lokalsinne) så står vi utanför den enorma, pampiga byggnaden som jag ska studera bakom. Vi smyger in på gården, det är fortfarande dimmigt och ordentligt mörkt och vi kunde båda se blodtörstiga rottweilers komma springande mot oss vilken sekund som helst men, det mest fasansfulla vi upplevde i denna stund var dock synen av den stora gråa tegelklumpen bakom den äldre fina byggnaden, den gråa tegelklumpen som jag senare skulle studera i. Ett litet antiklimax men vi ryckte på axlarna och vandrade tillbaka ner mot lunds centrum för att sedan styra vidare mot Vildanden.

Det var väldigt längesedan sist jag var på Vildanden och hade delvis glömt vägen dit och delvis glömt hur lång den faktiskt är men en 20 minuters gång senare stod vi utanför den extremt fula byggnaden.


Känslan av en rå, kall och dimmig svensk förort byts i samma stund man kliver innanför dörren ut mot en magisk känsla av värme och ljus. Pub Vildanden är i en rymlig lokal med blandad känsla av sunkig pizzeria, sportbar och ölpub. Dem själva står väl främst för det sistnämnda med ett ganska stort utbud av engelsk, tysk och framförallt belgisk öl, allt till väldigt bra priser. De har även en del vanligare amerikanare samt en och annan dansk och svensk. Jag började med att beställa en "Properings Hommelbier", flickvännen beställde en St Bernadus abbot på min rekommendation då hon gillar mörka och söta belgare. Tror de gick på 65 respektive 70kr, riktigt bra priser med andra ord. Vi blickade ut över den stora lokalen med syften att hitta en schysst sittplats, då stället var helt tomt var det bara att slå sig ner "var fan som helst".

Vi avnjöt våra öl och kom under tiden fram till att vi ville testa deras pizza. Jag är en ostgalning så för min del blev det en pizza med enbart mozzarella, "pizza ost" och gorgonzola. Pizzan serverades rykande varm och det luktade gott, första tuggan av pizzan var underbar med massa smält ost men jag saknade gorgonzola? precis som alla andra ställen snålade de med gorgonzolan och jag varken såg eller smakade den på pizzan. Aja, den var trots det helt okej och jag slängde i mig resten i "all världens fart".

Efter lite käk i magen var man redo för ännu mer alkoholstark öl i sann belgisk anda. Jag fick först reda på att några av ölen jag ville prova var slut men efter lite kikande, och massor av tvekande och pratande med bartender kom jag fram till att jag ville prova en "Belzebuth" trots att jag misstänkte att det inte var någon höjdare (delvis baserat på bartenders åsikt.) Belzebuth är ett ljusare öl jag har hört talas om många gånger på grund av sin enorma mängd alkohol. Det ligger på hela 13%! så jag förväntade mig i alla fall en del genomträngande alkoholsmak. Till min stora förvåning var det inte så illa, det var inte mycket alkoholsmak men det var inte heller mycket smak av något annat. Lite karamell, kryddor och alkoholfruktighet. Som sagt, ingen direkt spritsmak vilket var imponerande men å andra sidan ingen komplexitet överhuvudtaget så jag skulle inte rekommendera detta ganska tråkiga öl till någon.


Klockan gick och vi började sakna Malmö så jag bestämde mig för ett sista öl. Jag hade nämligen sett på en av öl listorna att de hade Great Divides "Old Ruffian barleywine" för ynka 155kr. Det var över ett år sedan jag drack ölet sist och minns det som heltrevligt så jag kände att jag borde slå till då det inte är ett öl, till skillnad från andra ifrån Great Divide man ser värst ofta. Detta för mig in på något väldigt negativt med Pub Vildanden, de uppdaterar inte sina öl listor överhuvudtaget! Innan jag beställde Belzebuth så ville jag prova säkert tre andra belgare som "var slut" och självklart var "Old Ruffian" också slut, slut, slut slut. Nu vid lite eftertanke slår det mig att de nog inte har uppdaterat någonting sedan jag var där sist, för över ett år sedan! Bra priser för tydligen alltid med sig någonting negativt?

Hursomhelst så fick jag slå till på en Ölfabrikken "100 gram IPA", en utgången dubbel IPA på 8,5% alkohol och 100IBU. 120kr, vilket är något billigare än vad jag har sett på andra ställen i tex Malmö. Ölet var ungefär som jag mindes det (har provat det en gång innan på "Svea Bar o Bistro") vilket är rätt bra, friskt och ganska lätt men ganska långt ifrån de bättre ölen av samma kategori och när man dricker "extrem öl" brukar inte "bra" duga utan då måste det vara wow, fan, oj! för att man ska känna sig helt nöjd. Det gick i alla fall ner och vi var ganska snabbt ute i dödstysta Lund igen, på väg till fots mot centralstationen och vårt varma hem.

En ganska trevlig, upplyftande utflykt denna gråa onsdag. Vildanden besöket var mysigt och visst är det en liten pärla mitt ute i "ingenstans". Stället förtjänar onekligen fler besök men jag behöver en del ändringar för att känna att det är värt regelbundna sådana. Vad sägs om att uppdatera öl listorna lite? det är okej när man saknar någon öl här och där, då och då men det blir ju lite löjligt när man pekar ut tre öl på krittavlan och ingen av dem hittas i kylarna. Samtidigt kan jag tänka mig att det var bartender som bara inte visste var de fanns för han verkade inte ha någon stenkoll och inte heller någon större mängd energi. Han var dock betydligt trevligare än mannen som serverade mig vid besöket innan, trots att det var över ett år sedan så minns jag den väldigt negativa upplevelsen tydligt och det har lämnat ett permanent negativt intryck. Där snackar vi den typiska sura jävla pizza bagaren (som inte ens bakade pizzorna) som mumlar så man knappt hör vad han säger, inte vet vad dra på läpparna är eller ens kan hälsa som en vanlig människa. Jag är inte alltid världens trevligaste människa men jag minns tydligt att jag var positiv, glad och framåt och visade ett stort intresse för det stora ölsortimentet. Intresset, energin och glädjen besvarades till noll och vid kvällens slut så drog inte jag heller på läpparna längre.


Bra service och tillmötesgående personal är minst lika viktigt som ett bra sortiment. Jag tycker inte att personalen behöver ha enorma kunskaper om ölen de säljer i alla lägen men de ska inneha ett glatt humör och i alla fall ha energin till att rota lite i kylarna åt en när man visar ett stort intresse för ölen de säljer. Det här resulterar i att jag inte kommer besöka Pub Vildanden värst ofta, det är synd för trots en liten tågresa och en bit att gå så hade jag varit villig att åka dit var och varannan dag på grund av de bra priserna och utbudet av bra öl. Undrar hur många tusen Vildanden hade tjänat på mig då? Nu blir det som bäst att gå dit i vänners sällskap och dricka ölen utan förväntningar, mer som en social grej snarare än en öl-upplevelse grej för vid öl-upplevelser vill jag ha en öl lista att lita på och en personal som är villig att leta upp ölen till mig utan att pusta och stöna som om man ber dem bestiga Mount Everest.


PS. En nämnvärd, både rolig och tragisk sak jag bevittnade vid mitt första besök på Vildanden var när en ung tjej skulle beställa en Corona av den då kvinnliga bartender. Efter hon fått sin Corona frågade tjejen försiktigt om hon kunde få en bit citron att stoppa i flaskan. Då svarade bartender utförligt och agressivt "eftersom vi inte säljer drinkar här så har vi inga tillbehör som citron och vill du dricka den där så får du stå ut med den som den är!" Rent spontant lät det ju ganska kul men det är också ett exempel på väldigt dålig service, jag tror inte tjejen med sin Corona kommer skynda tillbaka till Vildanden efter det här och på så sätt minskar väl risken att denna utsätts för bra öl. Vem vet, efter några flaskor Corona och lite burr i skallen senare kanske hon hade vågat prova något nytt ur det stora och för en ovan antagligen väldigt skrämmande sortimentet. Folk beställer ofta det gamla vanliga just utav vana, men en så pass ung tjej gör det nog mer utav rädsla. Att ge så pass dålig service är att ge upp på en potentiell kund, en potentiell öl älskare och ett potentiellt gott rykte för Vildanden.

tisdag 13 januari 2009

Givmild

Idag tänkte jag dela med mig av en bit musik som låg och skräpade på hårddisken. Truddelutten skapades för över ett år sedan och var en del av ett skolarbete som gick ut på att "göra musik av inspelningar". Jag och mina klasskamrater blev tilldelade olika rum, i dessa rum fick vi spela in vad vi ville och sedan klippa och klistra ihop det till musik. Jag fick gymnastiksalen vilket var ok, rent spontant kändes det svårt att hitta tonala ljud i denna lokal men det funkade rätt bra tillslut. Det är fritt fram för den uttråkade bloggläsaren att lyssna!

Jag minns inte exakt allt jag spelade in till denna bit men basgången kommer ifrån "slag på ribbstolar", trummor ifrån fotbollar, basketbollar, basketkorgar som skramlar och bandyklubbor som slår på bandybollar.. Hittade även subtila toner i slag med tennisrack samt lite ljud ifrån de där stora hemska mattorna man brukade landa på. Kompositionen i sig är för övrigt inget speciellt och biten är ofärdig från halva framåt men antar att den kan ha en viss charm om man känner till bakgrunden. Värt att nämna är att själva stilen i sig inte är ”min” överhuvudtaget men jag fick anpassa mig och "lättlyssnatillmig" när det kom till skolarbete..

Vill även rapportera att jag drack en "Boon Gueuze Mariage Parfait" här om dagen, under följer en kortare beskrivning av denna.


Fin blek gul färg med ett litet, bubbligt men långlivat skum. Något syrlig, "brettig" och grape'ig doft med en hel del "funk". Kroppen är len, champagne'ig och snygg med smak av grapefrukt, rabarber och en massa udda, hö, stall och nästan ko-skit toner. Eftersmaken är väldigt brettig, tjock och lätt torr med härliga, lätt rökiga och lätt stall liknande toner. Gott men inte åt det syrligare hållet, mer runt, mjukt och väldigt drickbart för sina ovanligt höga 8%. Värt att prova mer än en gång.

God tisdag.

måndag 12 januari 2009

En riktig måndag

Jag ska inte ställa den vanliga frågan "varför kan man aldrig somna innan en tidig morgon?" men lite så var det inatt. Rulla runt, ignorera pissnödigheten, rulla runt igen, vända på kudden, vända på kudden igen, rulla runt osv. Blev nog fyra timmar denna natt sedan en fyra timmars tenta skrivande på det. Skriva kod med papper och penna är så jävla avigt och ansträngande. Hursomhelst så gick det nog ok och firar det med en lugn och skön kväll. Knäppte upp en väl kyld Brooklyn lager strax efter jag kom innan för dörren, heltrevlig icke krävande och välbalanserat öl som jag dricker från och till, framförallt vid sådana här tillfällen.


Påtal om Brooklyn så tänkte jag ta och besöka deras sannerligen turistiga "bryggeri" i New York i mars, kanske inte en av de häftigaste aktiviteterna jag planerat in men det känns ändå som ett måste. Förresten, någon som har några måsten vad gäller "att göra/dricka" i New York?

Påtal om Brooklyn igen så kommer ju deras "Black Chocolate Stout" till systembolaget den 1'e februari, heltrevlig speciellt om man ser till prislappen. Resten av min kväll kommer spenderas med lite rotfrukter och kyckling i ugn, kanske någon rulle och antagligen en "bourbon county stout" som får vagga mig till sömns.

söndag 11 januari 2009

Ysh ush

Har varken haft mycket tid att dricka eller skriva de senaste dagarna, har pluggat inför tentan i programmering och databaser imorgon. Har ikväll fått sällskap under mitt studerande av en Cantillon Kriek dock, alltid gott. Hittade lite bilder ifrån framförallt sommaren som jag tänkte slänga upp "bara för att". Vissa är fula, visa är fina och alla av väldigt varierande kvalité såklart..













































































Onix, "Gulingen" och Maja hälsar..

fredag 9 januari 2009

Bishops (och allt vad det innebär)

Var på Bishops Arms i Malmö i eftermiddags, gled in lite över fyra och kände, efter mycket studerande att jag behövde spränga skallen med lite schyst öl. Eftersom jag inte har provat "Ölfabrikken" på burk så slank både deras Pale Ale och Porter ner, ingen av dem var lika bra som jag minns dem på flaska, framförallt inte portern som var god men långt ifrån lika fantastisk som de något äldre varianterna jag många gånger druckit på flaska innan.

Någonstans där emellan visade bartender mig deras nya, "häftiga" whiskey flaska och sa "vill du ha något rökigt så prova den här". Jag som inte direkt dricker whiskey eller vet ett piss om det frågade lite blygsamt vad det var, det var tydligen en "Octomore".. Aja, kanske senare för nu hade jag siktet på en flaska "Närke stormaktsporter 2005" och den blev det..

160kr för 25cl är kanske inte billigt men när man betalat 240kr för "kaggen" så kändes det ändå rätt ok. Ölet var gott, vinöst, otroligt komplext med en helt sinnessjukt djup arom. Som de flesta andra föredrar jag den ekfats lagrade varianten men detta var ändå otroligt gott och vafan är 160 spänn i en livstid? Någonstans i mitten på stormaktsportern kom min lady från skolan, hungrig och sådär allmänt flickvännig så det var dags att röra sig mot hemmet.

Självklart kunde nyfikna jag inte låta bli att prova ett par centiliter av den där extremt rökiga whiskeyn först. Eftersom jag inte har någon erfarenhet av whiskey så kan jag inte riktigt uttala mig men jag tyckte det var häftigt och gott, i slutet smälte det som het karamell på tungan och det var skithäftigt. Jag kanske borde prova mer whiskey? bra whiskey eller inte så vandrade jag hem nöjd med en stormaktsporter i magen, snacka om att liva upp en tråkig fredag som, från början inte ens kändes som en fredag utan snarare en tisdag.

onsdag 7 januari 2009

Vem försökte jag lura?


Ja? vid sådär ett tiden idag insåg jag att jag redan hade gjort en del sysslor och måstet att studera kunde utföras på resande fot. Självklart resande till Köpenhamn för att kunna inhandla Mikkellers nya "Beer Geek Brunch Weasel". Resan till Köpenhamn gick ofantligt fort och bara fem minuter ifrån Ölbutikken slår det mig, jag har inte mitt bankkort med mig! Världen stannar upp och jag tullar mig själv i total panik. Inte hade jag stoppat metall korthållaren någon annan stans än vanligt, den låg hemma, på samma plats som det alltid ligger. Självklart gick jag igenom hela datorväskan också innan jag särade på plånboken vetandes att det skulle ligga någon dansk peng. Jag bad till något och fann, 350DK! Mer än vad jag trodde i alla fall. I all stress så gjorde jag en snabb huvudräkning, 3 Beer Geek Brunch Weasel, 1 Pannepot Reserva och nått annat för en femtilapp.. Både glad och ledsen gick jag in i "Ölbutikken" och inhandlade ovanstående samt en Boon Gueuze Mariage Parfait, Pjuh..

Nu sitter jag och.. Gissa vad, dricker Beer Geek Brunch Weasel och känner att allt är lugnt, "det ordnar sig". Det var med relativt höga förväntningar som jag slog upp halva flaskan i en konjakskupa..


Den mörkbruna strålen förvandlas snabbt till en natt-svart tjock vätska under ett enormt fräsande, relativt mörkbrunt skum som med tiden förvandlas till en ljusare ring med lite tunna, gråa rester i mitten. Liknar ett spindelväv. Det lämnas inga nämnvärda rester på glasets kanter men det är ok, vi snackar en nästan 11%'ig imperial stout. Aromen för direkt tankarna till "Beer Geek Breakfast" men betydligt mörkare, mer instängt och inte lika uppfriskande. Inget av det i negativ benämning dock. Kaffe har vi här, massor av det tillsammans med tydlig humle, mörk chocklad, kola, nötter och lite alkohol på ett positivt, respektingivande sätt. Flickvännen frågade mig där jag nördigt stod och sniffade "luktar det nån bajs då?" Nee det tror jag inte, om det är såhär vessel skit luktar så vill jag ha en hemma, istället för hund, då hade jag varit jävligt kvick med bajspåsarna. Hursomhelst, kroppen är silkeslen utan störande kolsyra, smaken är påträngande stor med massvis med kaffe, stor bitterhet med allt det ovannämnda, bra balans mellan sötman och beskan här. Ölet avslutar med en explosion av rostade och lätt brända smaker, en hel del humle och alkohol men det dansar precis på gränsen och blir aldrig för mycket. I det stora hela är eftersmaken humlerik med mycket mörk chocklad och retsamma torra kaffetoner. Ska jag nämna något negativt med ölet så ska det vara att jag kunde haft en något mer tillfredsställande och komplex eftersmak, det händer inte jätte mycket "efter" vilket lite för snabbt tvingar till en ny munfull. Överlag ett skit gott (hah, hah..) öl, inte det bästa jag har smakat men väldigt, väldigt gott.

Det var värt resan.. Skål!

Idag släpps vesslan

Mikkellers nya, uppbiffade "Beer Geek Brunch (Weasel)" släpps idag på Ölbutikken. En imperial oatmeal stout på 10,9% med bajskaffe, som ni säkert redan läst om i. Tydligen är kaffet dyrt, exklusivt och ökar sexlusten! Så för ölnördarna som vill bättra på sina sexrelationer står det nu några månaders hårdbantning med Bud light på schemat och sedan belöning i form av Beer Geek Brunch Weasel och en glad fruga (förutsatt att "glida upp och ner på ölmage positionen" inte är dennes favorit.) Detta afrodisiak kommer kosta "runt 69DK" för 500ml i butiken.


Jag själv kommer tyvärr inte åka till Köpenhamn idag och inhandla detta då jag är allt för upptagen med "viktiga saker", hoppas däremot att en av mina vänner plockar upp någon flaska åt mig så att jag kanske får prova ölet till helgen. På Mikkeller.dk kan man läsa ett pressmeddelande och lite annat om ölet, de har även, äntligen slängt upp en ordentlig lista på Mikkellers brygder där man kan se att nu i januari, ska "Warrior single hop IPA" anlända, låter minst sagt lovande det också..

söndag 4 januari 2009

Pannepot Reserva

Klämde igår kväll ett av de absolut bästa belgiska ölen jag någonsin smakat, "Pannepot Reserva 2006" en stark belgisk ale på 10% och 25IBU från "De Struise Brouwers". Pannepot var ölet som gav dem deras, enligt mig välförtjänta goda rykta. Det här är deras "Reserva" som har legat på franska ekfat i 14 månader, alltså det är inte deras "grand reserva" (som i sin tur lagrades ytterligare 10 månader på calvados fat) som fanns på systembolaget i somras utan det här är en mer begränsad öl som kommer på 75cl butelj. När jag jämförde Pannepot Grand Reserva mot den icke lagrade Pannepot så tyckte jag faktiskt att den vanliga var något bättre, mer drickbar och inte lika överdrivet vinös så det var med stor nyfikenhet som jag öppnade den här flaskan som då borde vara något mellanting, eller? följande antecknades..


Mörk brunt med ett stort, fint beige skum som lämnar ganska seriösa rester på glaset. Helt fantastisk balanserad arom av vanilj, karamell, fudge massvis med frukt, ek och allt det där goda ifrån "vanliga" Pannepot som i sig är väldigt långt ifrån vanlig. Luktar helt himmelskt, man tröttnar inte på att dofta på det, jag kan inte beskriva det med ord, förlåt! Smaken är till en början precis som doften, len, underbart "bright" och komplex. Kroppen är även den extremt len, det bara glider ner, man får hejda sig. Ölet avslutar vinöst och komplext med i princip alla typer av frukt. Mörka, söta bär och syrliga genuina äpplen, päron och banansmaker. I eftersmaken lurar eken och harmoniserar med de underbart runda frukttonerna. Alkoholen finns det inget spår av, inte alls. Det finns inte så mycket att säga, vad jag än säger så är det långt ifrån tillräckligt. Det är ett otroligt öl! Ett av de bästa jag har druckit. Jag måste åka till Ölbutikken och köpa fler! Helt fantastiskt.

Sa jag att det ligger på 10% och att det inte smakar alkohol överhuvudtaget? jag är lätt utom mig, jag kan inte skriva ordentligt när jag har så här bra öl i glaset.


Nu dagen efter så känner jag ganska stor ångest över att jag inte har fler flaskor, jag vill dricka det igen, idag! Det är nästan jobbigt med för god öl, det här kommer hemsöka mig för resten av mitt liv. Mitt absoluta favorit öl ifrån Struise än så länge. Prova det och smaka på belgiskt hantverk när det är som bäst!

lördag 3 januari 2009

Tröls igen och lite Old Viscosity

Igår kväll blev det ännu ett besök på "Nya Tröls" här i Malmö. Denna gången vandrade jag och min wuuman dit för att testa deras burgare (det var framförallt jag som pushade för det, har varit obehagligt sugen på en ordentlig pub burgare den senaste veckan.) Självklart planerades det att dricka någon god öl också. Medan vi väntade på maten så smuttade vi en Rogue "dry hopped St. Rogue red ale" som jag fann väldigt intetsägande. Snygg röd färg och inbjudande amerikansk humle arom men där var det slut på det roliga. Överlag var det blaskigt och ganska trist.


Efter ganska lång väntan kom våra burgare tillslut, flickvännen käkade en "vanlig" och jag en "Tex variant". Det är inte lönt att gnälla på små saker när man bara pröjsat en hundring per burgare men jag kan säga som så att det var tur att flickvännen inte käkade upp sina pommes annars hade jag nog inte blivit mätt. Överlag var burgaren god dock, fetaost kräm is "the shit" och med extra guacamole vid sidan om hade man något extra att slemma till det hela med. Ska man vara petig så hade de kunnat höja priset lite och vara allmänt mer generösa med tillbehören dock. Nästa gång jag går dit får jag prova någon av deras mer ordentliga rätter. Sen efter maten ville jag ju ha något riktigt gott att dricka så jag beställde mig en Rasputin (north coast då..) och fick välja om jag ville ha den kylskåps kall eller vid rumstemperatur vilket jag antar var bra, jobbig som jag är så frågade jag om de inte hade en "källare sval" men det hade de såklart inte så jag valde en från kylen med syften att sitta och ruva på den en stund innan intag (jag har svårt för alldeles för varma öl.)

Efter Rasputin så stack vi faktiskt hem, det var något för livligt där denna lördagskväll, musiken var nästan för blandat och lite för energisk för att sitta och "njuta" till. Folk kom och gick och det började bli trängre och trängre vilket jag antar att vi skulle varit beredda på en lördag. Hursomhelst, bra priser gör att jag kommer dra till Tröls fler gånger, Rasputin gick på 80kr vilket jag tycker är ett jävligt bra pub pris för en amerikansk imperial stout.


Efter att ha halkat hem till fots i kylan bestämde vi oss för att se någon film, vår brist på fantasi ledde oss till första Star Wars rullen, "4'an". Tycker det är lika kul att höra Mark Hamills mesiga tonårs stämband vibrera var gång och man ska inte klaga på Ben Burts ljudarbete med filmen, helt oslagbart. Till filmen beslöt jag att sluka min "Old Viscosity". En "någon form av ale" ifrån Port brewing som jag sett fram emot att smaka på ett tag nu. Följande antecknades..


Färgen är mörk mörk brun, näst intill svart med ett litet ljusbrunt skum. Aromen är väldigt "brun" om man kan säga så. Lätt choklad och lätt bourbon blandat med frisk humle och en del alkohol. Kroppen är medelfyllig, söt med mycket smak av det nämnda ovan samt många, ganska komplexa underliggande lager av smak. Väldigt trevligt faktiskt. Ölet avslutar med en ordentlig alkoholsmäll som funkar bra med bourbon lagringen (som för övrigt inte är överdrivet tydlig) samt en del spretig humle som livar upp det hela. Eftersmaken har en del rostad malt, mycket torr humle och en lätt karamell sötma. Gott men såklart lite avigt. Något svår att ta till sig och lite för lättdrucken för stilen (vad stilen nu är?) Det är både friskt och "mörkt" samtidigt vilket alltid känns lite avigt, men ner går det och det nästan för snabbt då eftersmaken inte är jätte tillfredsställande. Ingen öl jag hade betalat höga danska kronor för igen men jag hade köpt det från och till om jag hade haft lätt tillgängliga flaskor för en något mindre penning. Skulle även hemskt gärna vilja prova "Older Viscosity" vilket jag faktiskt är villig att betala en större penning för.

Ikväll vet jag inte om det blir någon bira, jag sneglar på Pannepot Reserva och den sneglar mot mig men flaskan känns otroligt stor. Min dam är i och för sig älskare av just belgisk öl så jag kanske kan få lite hjälp i detta fallet.

Munkdricka

Sitter just nu och smuttar på en "Rochefort 8" ett trappist öl som har en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Det var nämligen det första ölet som fick mig att verkligen få upp ögonen för öl. Efter åtskilligt handlande av diverse engelsk ale på systembolaget råkade jag, till slut köpa en sådan här flaska. Jag tyckte då att den var dyr (ca 27kr för 33cl) och det var med glimten i ögat som jag slängde ner en flaska i korgen.


Väl hemma så blev jag väldigt nyfiken på ölet, tyckte etiketten var mystisk och spännande och jag har för mig att jag googlade och såg bilder på ölet i sitt originalglas. Självklart ägde jag inget sådant men tog ett väldigt stort vinglas för att efterapa så gott jag kunde, jag blev fundersam över den höga serveringstemperaturen men kom fram till att nog bryggeriet hade en större kunskap om sitt öl än jag så jag serverade det bara lätt kylt. Med ett självironiskt flin så närmade jag mig glaset med näsan och doftade allt vad jag kunde. I samma stund försvann mitt leende och jag var i lätt chock! Wow tänkte jag och mitt, antagligen väldigt stela ansiktsuttryck förvandlades gradvis till ett stor, otroligt genuint leende. Jag minns att jag fortsatte lukta på ölet en bra stund innan min första smutt, jag var rädd att smaken inte skulle leva upp till doften så jag försökte klamra mig fast vid lyckoruset. Alla som har smakat en "8'a" vet att det smakar bra, och mycket så resten är historia.

Rochefort 8 smakar minst lika bra idag och det är enligt mig ett av de mer underskattade trappist ölen. Jag byter en 8'a mot en Chimay vilken dag som helst, många dagar byter jag även en 8'a mot storebrodern "10" som må vara djupare, fylligare och mörkare men är långt ifrån lika uppfriskande och har en betydligt mer dold "rochefort karaktär". Rocheforts 8 och 10 är där uppe tillsammans med Westveletern för mig, jag tycker de håller lika hög klass och jag är mycket glad att de finns på många av våra svenska systembolag. Jag tror många förbiser en del av trappist ölen för att de inte är de starkaste från sina respektive bryggeri. Westvletern 8 kanske inte är underskattat men efter att ha druckit både den och deras 10'a ett flertal gånger vågar jag påstå att den är lika bra som sin så högt aktade storebror. Det absolut bästa med trappistölen är enligt mig, faktumet att de växer på en och inte minst med en, man måste ha en då och då. De smakar alltid lite olika och det är något positivt.


Jag vet inte om trappist ölen fortfarande är lika "inne" som den verkade för ett tag sedan, har den amerikanska extrem ölen tagit över helt nu kanske? jag kan hursomhelst, nöjd och ärlig med ett glas Rochefort 8 i handen säga att trender inte påverkar mig, de är inte goda men det är öl!

fredag 2 januari 2009

Alesmith Old Numbskull


Sitter nu, en kall fredagskväll och smuttar på Alesmiths "Old Numbskull", ett jävligt amerikanskt barleywine (humle!) på 11%. Lite tidigt för en sådan här tungviktare men jag försöker beta av icke testade öl.. Innan jag går in närmare på ölet ska jag berätta att jag igår var på "Nya Tröls Bar & Restaurang" nära folkets park i Malmö (väldigt icke-uppdaterad hemsida.) Nya Tröls är nog, enligt mig det bästa stället Malmö har att erbjuda just nu, i öl väg. Bra priser har de också (minst en tia billigare än samma öl på tex bishops arms men ofta mer.) och ett väldigt expanderade sortiment av väldigt varierad stil. Igår drack jag två av deras dyrare 33cl öl och landade ändå bara på 89kr/st. Det blev först en Pannepöt 2006 och sedan en Peche Mortel, båda ölen var helmumsiga. Jag tänker besöka Nya Tröls snart igen för jag hittade en del intressant öl att prova (körde på säkra kort igår) så jag kommer nog med en mer detaljerad recension av stället vid senare tillfälle. Nu till Old Numbskull!


Fin, mörk, klar kopparfärg med ett litet kletigt skum som lämnar en del rester på kupan. Aromen är hel färsk och inbjudande med färsk humle (tänk deras IPA) men också med en underbart maffig maltprofil, otroligt inbjudande! Doftar verkligen amerikanskt barleywine men på ett bra sätt! jag brukade (tills nu) vara en lätt motståndare till amerikanska tolkningar på barleywine som jag oftast tycker görs bäst av engelsmännen. Hur som helst, smaken är otroligt fruktigt, humlerik, karamellig och allmänt mumsig. Kroppen är relativt fyllig, avslutningen är en ordentlig humlesköljning som sjunker till en agressivt bitter, något spritig och fruktsöt eftersmak som biter i käften länge. Skitbra men det är verkligen ett levande monster som utmanar, det är aldrig lugn och ro. Från första klunk är det här ett hat-kärleks förhållande som jag inte vet om man kommer ifrån, kanske genom längre lagring av ölet men samtidigt tänker jag, jag älskar striden! livligheten och attityden. Helt klart ett av de bättre amerikanska barleywine jag druckit!