måndag 8 juni 2009

Svenskt del 1 (Bra för att vara svenskt)

Hur många gånger som svensk och från den yngre eller kanske modernare generationen av öldrickare har man inte hört just det, "bra för att vara svenskt"? Jag har sagt det själv massvis med gånger och har hört andra säga det lika ofta. Jag har länge tänkt skriva mer om svensk öl, recensera svensk öl, skriva om svenska bryggerier och dess få men intressanta nyheter. Jag ska inte säga att jag också länge har tänkt "prova mer svensk öl" för det har jag alltid gjort, jag har precis som alla andra svenska öl entusiaster med stor spänning och hopp provat mig igenom allt som de svenska mikrobryggerierna har erbjudit. Tro det eller ej, även extrem-öl-älskaren Anders dricker svensk öl och ärligt talat så kan inte ens jag låta bli att ha höga förväntningar på nya spännande svenska brygder, de höga förväntningarna som kanske delvis bidrar till den ofta stora besvikelsen. Nu tänker alla äldre, mindre extremöl älskande gubbarna "ååh, jag vet vad han ska göra nu, han ska börja gnälla på svensk öl, så oväntat när det kommer ifrån andersand!". Det må vara väntat men det här är en ytterst personlig blogg och ni kan räkna med att jag tänker vädra mina åsikter vare sig de är resonabla eller ej. Med det sagt så ska jag försöka att inte gnälla för mycket (i längden..) Jag är ju precis som så många andra lite smygpatriotisk (när det kommer till öl) och jag vill och hoppas så gärna på svenska bryggeriers succé och utveckling.


Nu till gnället! Mitt första problem med svensk öl är att den ofta är väldigt mild, riktas lite i smyg åt svennebanan hållet samtidigt som den på något irriterande brittiskt vis alltid försöker vara stilren och allmänt.. "ren" vilket i sig är jävligt ironiskt om man tittar till hur rena vissa bryggeriers öl egentligen är, nu snackar jag dock bara yta, image etc, inte infektioner för det är ett helt annat kapitel och ett ganska långt sådant. Mitt första personliga problem med svensk öl i allmänhet är alltså allt det här milda, något gammaldags mesandet. Jag gillar (som ni vet) öl med karaktär och jag tycker det är så mycket roligare med öl som smakar mycket. Jag uppskattar helt enkelt inte den engelska "milda" och snälla pubkulturen där man sitter och hinkar sjutton glas bitter, speciellt inte när man gör det på Bishops Arms för närmare 80kr pinten, men även om jag hade haft råd med dyr "session beer" så hade jag hellre lagt pengarna på något mer smakrikt och häftigt och i sin tur druckit hälften så långsamt och hälften så mycket, för det blir för min del både billigare och upplevelserikare så och jag tycker verkligen öl ska vara en upplevelse. För att öl, i min bok ska vara riktigt jävla bra så ska det faktiskt bjuda på en upplevelse, det får även gärna ha en hög "wow faktor" och missta mig inte, jag är väl medveten om att ingen wow-faktor håller för evigt men när man väl har passerat det stadiet, kanske efter tre smuttar, kanske efter två flaskor, hursomhelst, när man tillslut passerat det så måste där självklart finnas en god och felfri grund. Ta Southern Tiers "Chocklat" tex, ett dåligt exempel på "extrem öl" där "wow faktorn" är 100 men också varar i två smuttar för att sedan övergå till "nej fyfan vad enformigt och obalanserat det här blev". Men tar man ett annat extrem öl som tex Great Divides "Yeti" så får man först "Wow, fyfan vad beskt och smakrikt, oj oj oj" vilket i sin tur övergår att man vänjer sig vid beskan och sinnet i sin tur välkomnar ölets ytterligare dimensioner av chocklad och karamell med mera. Ett bra exempel på ett extremt öl och en upplevelse jag byter vilken dag som helst mot "mm, det här var gott" och sedan fortsätter det vara gott men inget annat tills glaset är slut och det är den här typen av öl som många svenska bryggerier verkar klamra sig fast vid lite lätt. Hade Sverige som land utvecklats i samma takt som dess bryggerier så hade inte min flickvän fått gå o rösta igår utan hade snarare pendlat mellan tvätten och spisen. Nu är det som tur är hon som kommer hem efter jobbet och förväntar sig en ren och fin lägenhet och det är jag som har tid att skriva på den här bloggen mellan disken och tvätten.

För att jag ska fortsätta "dricka svenskt" så måste fler bryggerier "våga" och med det sagt så kan jag, tro det eller ej faktiskt också uppskatta mildare öl, en Hoegaarden wit i sommarsolen är aldrig fel, en "Hell" innan och en välbalanserad ESB till maten kan också sitta helt rätt men dricker jag öl för ölets skull, för att jag sitter och dricker öl och vill uppleva smaker då behöver jag oftast lite mer. Så fungerar mina smaklökar och därför är mycket svensk öl inte lämpad för mig för hur mycket "häftig" och "upplevelserik" öl får vi egentligen ifrån våra svenska bryggerier? Visst går det år rätt håll, det finns självklart en del exempel på den typen av öl jag söker vilket för mig in på punkt nummer två. "Problemet med svensk extremöl".


Problemet med svensk extremöl är ganska enkelt, det smakar inte tillräckligt bra. Jag vet inte riktigt vad det beror på men varje gång jag har beställt in en svensk dubbel/imperial IPA tex på krogen har jag blivit ytterst besviken och som bäst har jag kläckt ur mig "bra för att vara svenskt". Senast var det Närkes "Huvill" jag beställde, Närke som man alltid har hyfsade förväntningar på, framförallt då de är det enda svenska bryggeriet som har lyckats göra ett öl som verkligen imponerat på mig på många punkter, gissa vilket.. Hursomhelst, "Huvill" fick man väll lov att ha lite förväntningar på? Närkes kulturbryggeri påstår att de inte snålar med humlen och visst fick man humle över medel i Huvill men åter igen var det tunt och snällare än väntat, "balanserat" kallar kanske vissa det, jag kallar det lite mesigt och förväntar mig en viss obalans (åt rätt håll) i öl av denna stil. Jag tyckte för övrigt ölet kändes en bit ifrån fräsht och det smakade en del alkohol samt hade alldeles för "o-grön" humlekaraktär. Ölet var bara okej men trots allt sju mil närmare himlen i jämförelse med Nynäshamns "DIPA" och Sigtunas Dubbel IPA som båda hade en skrämmande tråkig och söt maltighet som blockerade nästan allt vad humle heter. "Men de försöker ju, de experimenterar iaf", javisst, det är jätte skoj och jag är en av dem som önskar mest att det hade lyckats då jag är helt jävla desperat efter färska humlebomber på en tapp nära mig! När jag snackar om svenska bryggerier med andra ölnördar på provningar eller på krogen så blir debatten oftast ganska het, många verkar förstå min poäng men försöker alltid ursäkta det på något vis, antingen är det med att de inte har rätt "publik" eller den senaste, "de försöker göra något eget istället för att härma amerikanarna", eeh? ärligt talat? Så man försöker göra något eget av en dubbel/imperial IPA genom att inte låta humlen komma fram i smaken? Man gör alltså extremöl för att sedan balansera ner det till något mer försvenskat eller? Jag är väldigt positiv till att omtolka och finjustera men då måste man först greppa konceptet och kunna göra en "rätt" kopia. Det är lite som att jag skulle sätta mig och göra en remix eller cover på en Britney låt utan att kunna plocka ut låten och utan att använda mig av dess bästa element och sedan döpa låten till "Hit Me Baby One More Time (Anders wivebeater remix)" utan att någon faktiskt ens kan höra att det är Britney ifrån början. Visst kan man göra så om det inspirerar en men risken att ens kunder blir besvikna när de förväntar sig en Britney Remix och får en låt utan eller med alldeles för lite Britney karaktär är rätt stor. Brygger man en dubbel/imperial IPA och den smakar för sött och ofärskt jag då har man enligt mig misslyckats och jag lägger inte pengar på det ölet igen. Vad tänkte tex Sigtuna med sin nya "Dubbel IPA"? Något så sött och obalanserat (på fel sätt) är långt ifrån vad jag förväntar mig när ölet kallar sig "Dubbel IPA" på 120IBU, 120IBU som "skakar om kroppen", 120IBU vart då någonstans? någonstans långt under maltsötman? Ölet skakar som bäst om lilltån och då på grund av de 10%'en inte på grund av någon beska. Nu är ju färskhet väldigt viktigt i ölstilen jag snackar om just nu och kanske är det så att ölet inte blivit serverat färskt nog? Kanske var det så med både Huvill och "Dubbel IPA" som jag drack nyligen men då är det ju upp till bryggarna själva att påpeka till köparna att det ska serveras fort som fan och inte stå i någon ljummen källare i en månad innan. Vad gäller färskhet och humle verkar ju inte Sverige i allmänhet vara värst utbildade, kanske för att vi inte vet bättre? Jag kan ju säga som så att Mikkellers "Single Hop Simcoe" redan har tappat en del även om den fortfarande är okej och finns det någon svensk som har eller någonsin kommer prova färsk Bigfoot? Den släpptes nämligen i början på året i USA och kommer hit först i Augusti. Det är väll inte hela världen då det lagras utmärkt men samtidigt vore det kul att ha alternativet att dricka det färskt.

Innan jag lämnar ämnet ska jag bidra med något relativt positivt också dock, den bästa svenska IPA jag har provat (det var längesedan!) är Dugges "High Five" där konceptet är klockrent och ärligt, det står tydligt att det är tallbarr och citrus som gäller och etiketten skriker som vanligt både klass och attityd. Sen gick det ju som det gick för Dugges och vi har sedan dess inte sett någon frisk eller för den delen fräsh High Five då Mikael själv erkände att hans senaste batch av detta öl inte var lika bra, då för att han använt gammal humle. Jag är absolut inte här för att sparka på någon som ligger lite halvt nere och med tanke på att High Five tillsammans med Bollox är få av de svenska öl som har släckt min humletörst så väntar jag troget på ny, fräsh och färsk dricka. Tills dess kan jag dock inte lägga mina pengar på mindre bra flaskor, kanske är jag kräsen men jag vill inte trycka i mig "mindre god öl" bara för att, så funkar det inte i min värld så jag håller mig till säkra amerikanska kort när humlesuget slår till, tills vidare.


Nu ska jag skippa snacket om färskhet och humle (där både bryggare, importörer, systembolaget och kund spelar roll) och fokusera på lagringsbar extremöl istället, imperial stout någon? Nils Oscars? Slottskällans? Hantverksbryggeriet? Jag personligen föredrar imperial stout som man inte kan se igenom.. Nej, taskiga peakar åt sidan, ovanstående öl är ju riktiga typexempel på svensk öl, de är åter igen bra för att vara svenska men vad händer om man jämför dem med något annat? Det räcker ju med att man sträcker sig ner till Danmark eller upp mot Norge för att få tag på öl av samma stil som smakar så mycket mer och ja, faktiskt är mycket bättre, och skulle man få för sig att jämföra den typiska svenska imperial stouten mot en amerikansk av högre klass, ja det låter ju bara löjligt. Men samtidigt, varför skulle man inte kunna jämföra dem? Ska vi inte hålla våra svenska bryggare högre än så? Vi har ju inga problem med att stoltsera med "Kaggen Stormaktsporter" och får detta fantastiska öl vara med och spela i världsligan så är det väll lika rätt att jämföra Nils Oscars imperial stout med Alesmiths "Speedway Stout" eller kanske Brooklyns "Black Chocolate Stout" om man ska vara lite mindre extrem, men av någon anledning anses detta vara oresonabelt. Nej jag tror jag behöver både mer malt och humle i mina svenska öl för att orka fortsätta hoppas, för att fortsätta slänga en del av mina pengar på dem istället för att spara varenda krona till dyra amerikanska byten och systembolaget släpp för jag, precis som alla andra fantaster är faktiskt villig att slänga mycket pengar på öl så länge det smakar vad man betalar för. Just nu betalar vi relativt lite för våra svenska öl men det smakar ju också därefter, nej, mer malt och humle och höj priset! Det finns ingen som hade blivit gladare än jag om jag hade kunnat köpa en sinnessjuk imperial stout på 12% ifrån tex Dugges på krogen för 200+ kronor, jag vill tro att det kan bli skitbra förutsatt att bryggaren har fått tillräckligt med spelutrymme och har tillräckligt med ingredienser.


Punkt tre då, "Sverige är inte redo för extrem öl". Nej det är Sverige ej, men Sverige är inte heller redo för något annat än Pripps Blå så då kan ju mikrobryggarna helt enkelt lägga ner helt. Är en "imperial stout" för extrem så är också en "stout" för extrem men risken att ölet hittar fram till en lämpad publik är större om det smakar mer och samtidigt kan man ju sälja några glas var till sveriges ölnördar som säkerligen skulle bli mer än exalterade om det släpptes något nytt och stort. De som står i baren på Bishops Arms och beställer sin Staropramen de beställer sin Staropramen för att det är vad de är vana vid att säga, det är vad de alltid beställer och det är betydligt lättare att beställa in än något de inte har provat, och vad det smakar, ja det kommer i andrahand i Sverige där vi alltid vill framstå som fulla av kunskap, livrädda för att fråga och ja, det är väll samtidigt inte så konstigt då även jag i början på mitt ölutforskande fick möta rätt mycket dryg personal både på det ena och det andra stället. "Ursäkta, vad är Dugges Celebration Ale för något?" ... "eeh, det är ju en ale"... När man blir bemött av den energin och kunskapen så är det jävligt lätt att det slinker ur en "ta en Staropramen tack!", då vet man iaf vad man får. Jag, trots att jag har koll på majoriteten av ölen som kommer till Sverige eller ifrån Sverige har fortfarande problem med att fråga om öl på krogen, dels är det, som sagt allmänt svårt som svensk att "fråga" och verka "ovetande" men det är ju ännu svårare när man har blivit dåligt bemött förr. Jag vill alltså påstå att det är till stor del pubar, restauranger och barers ansvar att sälja bra öl. Som främjare av god öl tar jag även på mig själv en del av ansvaret och rekommenderar gärna folk på krogen öl när inte bartenderns kunskaper räcker till, jag bjuder gärna vänner på olika sorters öl för att just de ska hitta sin stil. Jag har nyligen fått in en polare på syrliga belgare, flickvännen är förtjust i söta belgare och dubbel IPA och på krogen ber de mig om rekommendationer. Säger jag då "Hantverksbryggeriets nya belgo tolkning är fantastisk!" så slår de till direkt. Med andra ord tycker jag att de svenska bryggarna ska få stöd när de brygger öl som tar ut svängarna, då förutsatt att det smakar bra.

Att alltså försöka smyga in den "allmänna publiken" på bättre ale eller lager är ingen idé, en "lite bättre" lager är ett meningslöst steg i "rätt riktning" då de i många fall inte kommer märka någon större skillnad och på så sätt kommer fortsätta att beställa det de är bekväma med, tex Staropramen då istället för den där något beskare varianten de provade förra helgen vid namn Landlager eller nått..? Jag tror på att konvertera vanliga "stor stark" folk till bättre öl men jag tror inte på att smyga i dem annan lager, det ger helt enkelt inte tillräckligt stora intryck. När jag själv började utforska öl på systembolaget vid 20 års ålder gick jag till en början bara efter "vanlig ljus piss lager" men blev utav nyfikenhet intresserad av engelsk ale. Jag antar att jag hade hört att engelsk ale var bra, att det var "riktig öl" och att den hade en lång historia och mycket mer smak. Jag köpte nån flaska "Youngs", nån "Old Speckled Hen" och "Old Empire" etc men med min otränade palett var skillnaden på dem och en vanlig piss lager inte enorm faktiskt. Jag kände att de var något fylligare men de fick mig aldrig att bli mer intresserad och jag gick alltid tillbaka till den "vanliga ölen". Det krävdes ett smakpaket som Rochefort 8 att konvertera mig och efter den eftermiddagen var jag inte densamma. Hade någon gett mig en "Landsort lager" hade jag med andra ord druckit upp den, ryckt på axlarna och beställt en Heineken nästa då den är billigare och smakskillnaden inte var tillräckligt stor för att motivera det något högre priset. Jag tror alltså att det finns potential i alla storstark drickare att börja tycka om annan öl så länge den sticker ut tillräckligt mycket för att de ska kunna "ta på den" och faktiskt märka en tydlig skillnad. För mig var det en söt komplex belgare, för vissa kan det vara surt spontanjäst och för andra är det humlens tropiska frukter som gäller och ja, jag tror definitivt att det behövs mer än "lite" för att få folk att inse ölets potential i många fall. Så att säga att extremare öl inte skulle funka i Sverige är till att underskatta människorna som bor här, det är samma sak som att jag skulle tänka "jag bjuder inte min kompis på den här speciella ölen, han kommer aldrig tycka om den ändå" och den mentaliteten är uppenbarligen minst sagt förödande. Sverige kanske inte är redo för extremöl men om jag ska vara optimistisk vill jag påstå att Sverige bara behöver lite träning, och vi får ju faktiskt inget att träna på om det inte bryggs lite schysst svensk öl som sticker ut och som jag kan rekommendera dem där jag sitter framför tapparna på puben.

Sen har jag ju självklart förstått att det är svårt att fungera som ett bryggeri i Sverige med det alltid dominerande systembolaget som vill ha det ena hit och det andra dit men inte det eller det. I vilket fall som helst, när väl utrymme finns för svenska bryggerier att experimentera så har det oftast inte funkat sådär jättebra ändå enligt mig och inom det området finns det ingen att skylla på. Smak är dock smak och jag delar bara med mig av mina åsikter, o ja, nu kan iaf ingen klaga på att jag inte skrivit något om svensk öl.

Jag har såklart även fler punkter på min lista som jag vill ta upp, jag har betydligt mer att säga om svensk öl men sparar det till en "del 2" där jag kanske skriver mer om inställning och attityd, experimentlusta och "marketing" samt ett och annat om kvalité och målinriktning mm. När nästa del kommer är dock väldigt osäkert då det både handlar om lust, inspiration och tid att skriva. Det enda som egentligen är säkert är att jag har mer tankar och åsikter som kanske kan vara intressanta att ta del av. Detta inlägg följes förresten strax av en provning av Slottskällans Imperial Stout 2008 samt 2009, jag ser fram emot att uppleva skillnaden mellan dem samt skriva en ytterst ärlig recension i samband med detta.

22 kommentarer:

Niggze sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Niggze sa...

Skön C Uppsats Anders! Håller faktiskt med i det mesta du skriver och känner sannerligen igen känslan av att dra mig från att fråga saker på krogen då man allt för ofta har blivit dåligt bemött.

Och nej man skall inte vara rädd för att bjuda på extremöl till såkallade "rookies" Jag lät en tjejpolare som bara smakat Heineken och Corona tidigare prova Stone Russian Imperial Stout och hon älskade den och frågade om det fanns liknanade öl att få tag på då hon tyckte den var såpass bra! Såhär några månader senare är hon helt såld på Imperial Stouts. Klart att alla inte reagerar så varje gång de provar en extremöl men det skadar knappast att bjuda och låta folk prova då chansen alltid finns att man hittar något man gillar. Gäller att inte underskatta folket därute i detta fallet. Och det skadar definitivt inte för svenska bryggerier att brygga lite mer extrema öl och ta ut svängarna ordentligt även fall det kanske är en chansning de inte vill ta, tyvärr.

Ps Flickvännen hatade öl innan jag träffade henne, nu är hon helt såld på belgiska triplar efter man intruducerat Tripel karmeliet :) . Ds

Tomas sa...

Personligen tror jag att just extremöl och humlebomber är en outnyttjad marknad av de svenska mikrobryggarna. Man ska tänka på att Sverige och skandinavien är den största exportmarknaden för amerikansk extremöl, vilket ju tyder på att där finns ett behov.

Sen tycker jag inte att ölen ska vara extrem för extremhetens skull, det viktigaste är att den är balanserad. En balanserad öl är alltid bra, under förutsättning att grundsmaken är bra, oavsett om den är extrem eller inte. Ett mycket bra exempel på detta är HOP-15 som i mitt tycke är väldigt välbalanserad.

Jag tycker för övrigt att Dugge är den som har varit närmast att ta sig in på extremölmarknaden, men sen fick han ju som sagt problem. Förhoppningsvis kommer han tillbaks till, eller till och med höjer, den höga nivå han hade på sina extremöl när han har kommit ikapp med bryggandet och kan börja experimentera igen.

andersand sa...

Niggze: Ja du har ju gjort något rätt om din flickvän beställer hem en hel leda Tripel Karmeliet ;)

Tomas: Jag håller absolut med, det måste vara "bra" extremöl och visst spelar balans in. Enligt traditionella mått är ju Hop-15 obalanserad dock men enligt mig "på rätt sätt" (alltså enligt mig har den en viss balans.) Jag håller också med vad gäller Dugges, utan tvekan det bryggeri som haft mest potential att uppfylla mina våta humledrypande drömmar.. Vi håller tummarna för att det går smidigt att komma tillbaka 100 i spelet igen.

Tomas sa...

Balansen i HOP-15 kommer ju från de olika humlesorterna. Man har på något sätt fått till en perfekt humleblandning som gör att ölen får en balans fast det är en humlebomb som egentligen inte har en maltkropp som står emot tillräckligt mycket.

ricke sa...

Bra inlägg, håller på det hela taget med. "Bra för att vara svenskt" är en av de tråkigaste inställningarna jag vet när det kommer till öl, en inställning som jag ertappat mig själv med att ha vid mer än ett tillfälle.

Tomas poäng om att Sverige är en stor importör av amerikansk extremöl är också riktigt bra. Det är nog många här i sverige som skulle gilla väldigt smakrik öl, om du bara på något sätt introducerades för det. Men, som anders skriver, den introduktionen är svår att få till stånd, på grund av ganska många orsaker.

För övrigt hade det varit roligt om det här inlägget skapar lite diskussion, vilket det finns potential till med tanke på hur många som tycks följa de svenska ölbloggarna. Hade varit kul om någon på allvar förde fram bra argument för försvaret av svensk öl.

andersand sa...

När jag diskuterar det här med någon äldre mer "patriotisk" ölnörd så försvarar dem ofta svensk öl på ett ganska gubbigt och negativt sätt som just det att "det inte finns något publik för ölen", "bryggerierna kommer inte få det sålt" osv. Problemet är kanske inte att sälja "extremöl" utan snarare hur dem säljer den, svenskarna har även en del att lära vad gäller stil, marketing, attityd osv. Jag menar, "Double Bastard" hade ju en rätt bra poäng med sin "buskis bryggeri" serie och är det inte "buskis" så är det reserverat och rent. Antar att det är för osvenskt att sticka ut lite?

Sen finns det ju dem med den där djupt rotade och närmast omedvetna kärleken som älskar en amerikansk grön IPA över allt annat men samtidigt förvarar tex Oppgigårds Indian Tribute trots att den inte håller amerikansk klass utan som bäst kan klassas som ett tappert försök och tapperhet smakar inte så det har ju egentligen inte med saken att göra.

David L sa...

Bra inlägg, håller med om det mesta. "Bra för att vara svenskt" kanske är en rätt allmän inställning i Sverige dock, inte bara när det kommer till öl? :P

Håller med om det där med krogen också. Händer att man blir rätt dåligt bemött och tja, då tappar man respekten för krogen. Särskilt när de säljer utgången pale ale t.ex.

Tomas sa...

Man ska ju också vara medveten om att de flesta svenska bryggerier faktiskt bryggeri öl av engelsk typ snarare än av amerikansk typ. Om man tittar på bryggerier som Oppigård, Nynäshamn, Närke, Västerås, Ocean, med flera så brygger de olika tolkningar av engelska öltyper. Visst, de tar kanske ut svängarna en aning i förhållande till orginalen, men inte mer än vad engelska mikrobryggerier själva gör. Ett av de få svenska bryggerier som sneglar mer över pölen på USA är ju just Dugge, framför allt med sin "Express Yourself!" serie.

För övrigt så noterade jag precis på Dugges hemsida att nu under 2009 ska "Perfect Idjit!" lanseras.

Från Dugges hemsida:
"Här har vi låtit "Idjit!" mogna några månader på ekfat för att ta upp dess runda form i aromen. Trä- och vaniljtoner från fatet fullbordar perfektionen. Avnjutes i små glas med måtta.

ca 15,0 vol%
Lanseras 2009!"

Tomas sa...

Förresten så kom jag att tänka på en annan sak. Jag misstänker att ett av problemen med svenska bryggerier och extremöl är att de använder engelsk jäst när de brygger ölen. Ska man brygga en öl där humlen står i första rummet ska man nog snarare använda amerikansk jäst och då, om man ska tro beskrivningen, Californisk alejäst.

hirigalzkar sa...

Bra inlägg! Håller med dig i mycket av din kritik. Framförallt i din iakttagelse av att många svenska öl (som utger sig för att vara "nördöl") verkar gjorda för att "lura in"
svennebanan i träsket, lite för insmickrande helt enkelt. Samtidigt
måste man komma ihåg att det finns väldigt få svenska bryggerier. Om
man jämför med Belgien och USA som har väldigt många bra bryggerier,
så har ju dom länderna även en hel del riktigt dåliga och även tråkiga
"bananinsmickrande" bryggerier. Dom når som tur är sällan oss i
Sverige. Några exempel finns det dock, Shipyard t.ex. Tror ändå att svensk mikroöl håller ett ganska bra snitt, även om de riktiga topparna är få.

andersand sa...

Tomas: Intressanta iakttagelser, Perfect Idjit hade jag gärna provat, samma gäller "vanliga" Idjit då den enda jag kommit över är halv.

Hirigalzkar: Jag håller med om att Sverige har relativt hög standard för att ha så pass liten mängd bryggerier men faktumet att få verkar klara av att brygga mer utstickande öl och att jag personligen hittar bismaker och infektioner i både det ena och det andra gör mig samtidigt mindre stolt.

Håller även med om Shipyard, ett riktigt gäspframkallande bryggeri. Varken all amerikansk eller alla extrema öl är bra, långt ifrån, men ibland är det kul när någon slår på stort och faktiskt lyckas, då upplevelsen total.

Markus sa...

Mycket intressant inlägg och mycket bra kommentarer. Kan väl bara instämma i det mesta som har sagts. Misstänker att det ligger mycket i det Tomas säger, de flesta svenska bryggerier är mer influerade av Storbritannien än USA. Inget fel med det men det är inte riktigt min kopp te. Sen så tror jag att om Systembolaget efterfrågade mer DIPA/amerikanska Barley Wine så skulle det finnas ett större incitament för våra svenska bryggerier att experimentera; är ju en väldigt stor skillnad om man får in en öl som tillfällig nyhet eller i ordinarie sortiment till skillnad från att vara förvisad till beställningssortimentet.

andersand sa...

Ja jo, systembolaget påverkar som sagt massor men som ständig pubbesökare och någom som till och med kan tänka sig att köpa svensk öl i Danmark (har hänt) kan jag inte dra ner mina förväntningar och anpassa mina åsikter för mycket på grund av systembolaget som spelar en relativt liten roll i mitt öl-liv. Nu spelar ju det stor roll för massvis med folk men man kan ju bara tycka och skriva ifrån sitt eget perspektiv. Sen kan man ju önska en massa av systembolaget, helst att det skulle försvinna men ja.. Det känns lite som att drömma om att vina några mille på triss, tyvärr..

Fredrik sa...

Bra inlägg och många intressanta kommentarer, vi får se och hoppas att Svenska bryggerier vågar ta ut svängarna lite mer.

Markus sa...

För att förtydliga vad jag menade:

Om Systembolaget beställer in svensk DIPA, som exempel, så kommer det förmodligen att göra så att denna öl kommer att finnas på krogen också. Det skapar en större anledning för bryggerier att faktiskt brygga den typen av öl istället för att själva försöka lobba för att få in den. Innebär å andra sidan inte att ölen blir bättre för det men det är ju en annan femma. Gör Två Bryggare en DIPA så kommer jag lägga benen på ryggen och fly upp till mörkaste norrland;-)

Min poäng är bara att det möjligen är så att det finns mer experimentlusta bland våra bryggerier än vad vi ser. I slutänden så handlar det ju om ekonomi, varför brygga en öl som får liten eller ingen distribution? Hade ju varit mycket bättre om man a) tillät gårdsförsäljning och b) tillät specialbutiker för öl (vin och sprit för den delen) som kunde fylla det behov som Systembolaget idag har svårt att fylla. Är inte speciellt förtjust i Systembolagets styvmoderliga behandling av oss konsumenter, våra importörer och vår bryggerier men jag tycker inte att man behöver avveckla verksamheten helt och hållet för den delen. Nej, utsätt våra kära mutkolvar på glasbanken för lite konkurrens, det skulle de må bra av.

Marc Schuterman sa...

Oj, det finns mycket att säga om detta. Framför allt har det hänt väldigt mycket på ölmarknaden på bara ett par år och det som stack ut 2007 gör det inte lika mycket 2009 och det som sticker ut 2009 kommer inte göra det lika mycket 2011.

Ett av de häftigaste ölen på ölfestivalen i Köpenhamn för några veckor sedan, och som var det öl jag provade flest gånger (3), var Nøgne Ø Le Vanilla Framboise Porter 7,0% på cask. En väldigt syrlig porter med ekkaraktär och hallon där 10 cl räckte att smutta på i en halvtimme :) Underbar ölupplevelse men inte speciellt kommersiellt anno 2009. Kanske 2011?

För de små svenska bryggerierna gäller det att hänga med i den internationella utvecklingen och matcha alla superöl som plötsligt finns tillgängliga idag, samtidigt som enda sättet att växa är att brygga öl som säljer i större volymer. Inte en lätt ekvation på en reglerad marknad som fram till för något år sedan mest handlade om stor stark!

Sen handlar det förstås också om olika bryggarfilosofier. En del gillar brittiskt, en del amerikanskt, en del belgiskt och en del lite av varje. Vissa vill göra extremöl, vissa vill göra högkvalitativa mainstreamöl. Några vill växa, några trivs med att vara små. Det är många faktorer som spelar in.

Egentligen finns det tusen saker att säga om detta, men men...det får bli en annan gång :)

Mvh
Marc Schuterman
Brill & Co

Drutten sa...

Måste säga att jag blir mycket imponerad av engagemanget Och det är ett bra inlägg i "öl debatten" i Sverige.

Själv avnjuter jag gärna extrem öl emellanåt men gärna en väl balanserad bitter också liter beroende på humör.
Men det sitter ganska många runt om i landet och vill ha extrema öl, så varför inte kanske dra ihop ett gäng och starta ett bryggeri som har en extrem bryggfilosofi? Jag är på. :)

andersand sa...

Marc: Ja det finns alldeles för mycket att diskutera inom ämnet, hade jag försökt ta upp allt så hade inlägget blivit långt! Jag håller med dig att det "går bättre" och åt rätt håll för övrigt.

Drutten: Jag kan också uppskatta mildare öl även om min gräns går någonstans där vid extra special bitter ;) Att börja brygga öl (självklart extrem sådan) är jag väldigt nyfiken på men utrymmet och tiden att lära sig finns inte just nu. Kanske någon gång i framtiden för min del, jag är väldigt sugen på att göra en all-american IPA, inte minst för att släcka min egen humletörst.

Marc Schuterman sa...

Anders: Ditt inlägg var långt ;) Och det var bra. Jag förstår precis vad du menar eftersom jag själv gillar öl som tänjer på gränserna. Därför är det här något jag kan prata om i timmar över ett gäng stabila extremöl i en skön pubfåtölj :)

Gyllenbock sa...

Härligt och långt inlägg, många intressanta tankar.

Själv är jag mest bekymrad över folk som inte "törs" prova någon nytt, som bara dricker samma gamla vanliga menlösa öl. Var finns nyfikenheten?

andersand sa...

Gyllenbock: Jag tycker det är delvis upp till oss att väcka nyfikenhet, visst vi kan inte konvertera hela världen men om man talar väl om bra öl när tillfälle ges, kanske bjuder på ett smakprov, rekommendationer på puben eller när man står och glor på systembolagets hyllor ja då ökar chansen. Jag tror inte folk är rädda för att prova något nytt utan snarare att de är fast i gamla rutiner och faktiskt inte vet mycket bättre.

Innan jag själv fick smaka min första imperial stout så hade jag inte en aning om att öl kunde smaka så pass mycket chocklad tex, jag kunde heller aldrig tro att det fanns syrlig öl som lambic eller något så uppfriskande men ändå smakrikt som en amerikansk pale ale. Jag hade inte en aning trots att de ofta stod där på hyllorna. Det krävdes mer än så för att jag faktiskt skulle lägga mina pengar på nya öl för på den tiden, ja då var öl över 14kr/flaskan dyrt och varför chansa när man är nöjd med sin heineken? Nej jag tror man behöver lite hjälp på traven, gärna något smakprov för att faktiskt inse hur mycket öl kan smaka samt lite goda råd på säkra kort samt kanske hur man ska dricka ölen. Min första Rochefort kom tex iskall ur ett pintglas...