måndag 8 juni 2009

Stottskällans Imperial Stout (08 och 09) + lite vafan!?

Innan jag "postar" gårdagens lilla provning som titeln skvallrar om ovan så vill jag berätta att jag igår, innan den provningen också testade Ystads mörka "färsköl". Nej det var inte Ystads öl som inspirerade mig till mitt "Sverige inlägg" jag är väl medveten om att "Två Bryggare" är i en klass för sig.. Hursomhelst när jag doftade på deras mörka lager så luktade det inte så uppenbart infekterat som jag väntat mig, vafan? är det friskt!? Jag tog en klunk och... Nej det är klart det inte är! Hur i helvete kommer de undan med att alltid, alltså alltid sälja sur öl på flaska? Jag korkade hursomhelst igen flaskan så gott jag kunde med hårt ihop tryckt papper och ställde tillbaka det i kylen för att sedan idag gå tillbaka med det till systembolaget. Väl i butiken hittade jag för en gångs skull en ledig expedit och sa "ursäkta mig, jag skulle vilja lämna tillbaka ett surt öl". Den trevliga unga mannen doftade och rynkade på näsan "ush" och frågade om jag ville ha något annat öl istället. Det ville jag så jag gick ett varv och hittade bland annat några överblivna flaskor "Brännskär Brown Ale" ifrån Nynäshamn. Eftersom jag har en väldigt svensk vecka och jag inte provat ölet innan blev jag exalterad och plockade upp en flaska som kommer provas snarast. Hursomhelst så gick det väldigt smärtfritt och enkelt till att lämna tillbaka den sura ölen till systembolaget och i det korta samtalet med expediten hann jag nämna att jag även provat bryggeriets ljusa variant och att det också var surt men ja, vad ska han göra åt den saken? Varför finns Ystads öl på systembolaget? Vem är ansvarig för att det hamnat i beställningssortimentet och varför beställs det relativt ofta? (jag ser ofta överblivna flaskor på Hansas hyllor.) För mig är det obegripligt, finns det ingen som helst kvalitetskontroll någonstans? Nåja, jag lämnar ämnet och håller tummarna för att iaf "Brännskärs Brown Ale" är frisk och bjuder nu slutligen på gårdagens provning i textformat.

(Tidsresa till tisdagskväll, SSSzzzwoo000sh!)

Ja, då sitter jag här med två årgångar av Slottskällans "Imperial Stout" för att göra en lättare jämförelse och recension. Ölet är säkerligen bekant för de flesta som läser den här bloggen och ganska långt ifrån exotiskt men ändå ett öl jag tror vi alla gillar och anser vara ett säkert svenskt kort.

Båda åren ligger på 9% och baserat på mitt lilla tjuvsmuttande lär det inte vara några direkta förändringar i receptet mellan de här åren men jag kan ju såklart ha fel.


När jag häller upp ölen i två identiska kupor registrerar jag samma väldigt ljusbruna, tunna färg ifrån båda men 08'an får till ett något stabilare och mer långlivat skum än 09 som i princip bara lägger sig som en liten bubblig ring. Doften av årgång 2008 är något djupare än dess efterträdare men båda ölen bjuder på kakao, ljuschocklad och en lätt jästig fruktighet. 2009'an har en något skarpare och mer omogen fruktighet i doften men skillnaden på ett år är inte direkt överväldigande.

När jag smakar på 2008'an registrerar jag snabbt en snygg och ganska djup fruktighet tillsammans med härliga kakao toner medan 2009'an har en lättare kropp och nämnvärt mindre djup i smaken och en tydligare, mer syrlig fruktighet som drar åt det engelska hållet. I avslutningen känns alkoholen i 2009'an medan den är helt dold i dess företrädare. 2008'an bjuder också på sköna väldigt mjölkiga toner, samma som de jag brukade tycka om i Ölfabrikkens porter på flaska. Eftersmaken på de båda ölen är mild och balanserad men lång och njutbar med lätt värmande alkohol och engelskt humle, dock mer i det färskare ölen än i det som har stått i "källaren" ett tag.

Överlag så är Slottskällans Imperial Stout av den mildare sorten, här bjuds inte på några "wow upplevelser" och färgen är rent utav sorgligt ljusbrun istället för svart som jag vill ha det. Skumkronorna är ljus beigea och allmänt klena men i slutändan är det ju inget fel på smaken. Det är inget fel på den men den är också lite väl snäll och enkelspårig och ja, efter ett par smuttar är man med på noterna och det händer inte mycket mer. Visst spelar denna imperial stout i den engelska ligan och bör kanske jämföras med sådana, jag föredrar imperial stout mer med hår på ballarna dock och på min personliga "imperial stout lista" hamnar den väldigt långt nere samtidigt som den förblir ett stabilt öl där den står trogen på systembolagets hyllor med sin mycket resonabla prislapp (nu höjt till 28,70 dock men det är fortfarande ett väldigt bra pris!)

4 kommentarer:

Christer sa...

Håller med om Slottskällans IS, den är ok men ingen personlig favorit.
Och Två byggare ja....jag kan precis som du inte förstå att den fortfarande säljs på bolaget efter så många års mörker. Har druckit Ystadsöl vid en handfull tillfällen och samtliga gånger har det varit obra.

andersand sa...

Ja alltså, systembolaget ser ju inte bättre ut i mina ögon när de säljer infekterad öl och har gjort det ett bra tag nu som jag har förstått. Helt galet verkligen.

Gyllenbock sa...

Slottskällans Imperial Stout var en gång i tiden min största favorit, det var på den tiden då jag inget visste om tex amerikansk och belgisk öl. Nu är det nog ett par år sedan jag senast drack en sådan.

Två Bryggare har jag aldrig druckit något från, fast det kanske borde göras?

andersand sa...

Du borde prova två bryggare iaf en gång, sedan kan du slippa tänka på att någonsin prova dem igen :)