torsdag 4 juni 2009

Flickvännens ölprovning

I måndags hade flickvännen arbetskamrater och vänner över på en liten ölprovning, käk, skitsnack och slappt häng i vår nya lya. Jag var själv hemma mestadels av dagen städandes och fixande inför kvällen då jag kände att jag ville förtjäna några smakprov jag också trots att jag är av det motsatta könet. Sådär vid fyra tiden trillade flickvännen med hennes närmaste vän in redo att förbereda lite käk och hjälpa mig med det sista städandet. Medan vi fixade i lyan så delade jag en Hoegaarden Rosée med dem i den heta tidiga sommarsolen. Ölet var ok för just det tillfället, utseendet och doften var dock betydligt mer inbjudande än själva smaken som väntat var för söt för mig.

Sedan trillade alla väninnorna in och ett väntat tjattrande steg gradvis och landade någonstans där runt 120 dB nivån. Jag slappade på balkongen tills de lugnat ner sig och hjälpte sedan till att duka långbord ute på vår stora balkong. Sen var det äntligen dags för öl, flickvännen insisterade på att jag skulle presentera alla ölen och snacka lite om dem medan hon fixade det sista med pajen, lite lätt obekvämt plockade jag upp alla 75'or på vardagsrumsbordet och ställde mig minst lika obekvämt mitt i rummet och väntade på kacklandets slutpunkt. Jag presenterade sedan ölen i lämplig dryckesordning och berättade skillnaden mellan Ale och Lager, veteöl och lambic osv. Väl klar med det så knäppte jag upp en flaska "Abbaye des Rocs Blanche des Honnelles", en belgisk "wit bier" på 6%. Ölet diskuterades friskt bland damerna och jag höll mig som planerat i bakgrunden bara instämmande när de sökte frågande ögonkontakt efter ett uttalande som "väldigt lent" eller "smakar lite apelsin".


Efter det milda inledande veteölet var det dags för käk, lite västerbottenost paj, fetaost sallad och olivbröd, sådär lagom lätt en het dag som denna. Efter jag nu talat om och hällt upp det första provobjektet blev jag automatiskt kvällens sommelier och blev då tvungen att fråga om de ville ha ett av ölen till maten eller om de ville vara dödsseriösa och inte påverka ölen med "tilltugg". Självklart ville de ha öl till maten så jag korkade upp en flaska "Saison Dupont", en klassisk somrig, lätt saison med stor drinkability. Även detta ölet uppskattades ibland tjejerna och någon sa till och med "det här är ju inte så långt ifrån vanlig öl" vilket jag log artigt mot men inte höll med om direkt.


Efter maten vilade vi lite på den nu något svalare men fortfarande "t-shirt varma" balkongen, vi blev alla lite eftermaten sega så jag tyckte det kändes rätt att öppna Cantillons "Lou Pepe Kriek" för att få fart på festen igen och fart det blev det, inte minst på mig som vid första sniffen på ölet i provglaset rusade in i köket och hällde upp det i ett vinglas istället för att få fram dess fantastiska funkiga och skunkiga aromer. Min passion smittade tydligen av sig för sedan blev jag bombaderad med frågor om spontanjäst öl, vad den smaksätts med, var man kan köpa den mm. Till min förvåning tyckte precis alla väldigt bra om ölet och ingen blev avtänd av syran, funkigheten eller något annat för den delen. Gött, so far so good, dags för nästa objekt..


Som jag nämnde i något inlägg tillbaka så var det en av tjejerna som påstod att hon gillade de mörka grejerna, ett ganska luddigt uttalande men nu hade vi en flaska HR.Frederiksen att testa på henne och gissa vad, hon älskade den! Hon blev helt lyriskt och satt och sög i sig ölen ur en av mina kupor under ganska lång tid med ett leende fastklistrat på läpparna, riktigt kul för mig att se! En av de andra tjejerna hade här lite svårare för det dock, hon sa innan hon ens smakat på ölet att hon bara ville ha ett par centiliter och när hon smakade på det så frynte hon och sa "nää, det här klarar jag inte". Jag försökte inte förklara något för henne eller övertala henne om något utan lät det bara va och vipps! så var hennes glas tomt, "den växer lite på en faktiskt". Jag instämde och sög i mig min andel utan några som helst problem.


Efter herr Frederiksen blev det en kort paus med lite vatten åt dem och lite vinglasdiskande åt mig, vinglas som sedan skulle fyllas med Mikkeller Special Edition "Stella 0". Stella togs emot med öppna armar av sällskapet och ingen tyckte det var för mycket trots de tio procenten. Alla påstod att det var väldigt fruktigt, att det luktade fläder och jag förklarade att mycket av dess karaktär kommer ifrån den stora mängden humle. Eftersom Stella kom på magnum flaska så tog det lite tid att avsluta våra glas och stämningen var hög.


Ölen på den officiella listan var vid 23 snåret slut och en av damerna erbjöd alla varsin Carlsberg Sort Guld "nu när man druckit de fina ölen". Jag log lite obekvämt igen och sa att jag kunde ta pytte lite, jag hällde upp lite i ett vinglas och luktade skeptiskt på det, det var inte bra och följande dag skrev jag lite om det.. Jag hällde i smyg ut resten av ölet och började kika igenom källaren efter något lite mer.. drickbart.. Jag sneglade på Cantillons "vanliga" kriek och tänkte att den säkert skulle uppskattas men kände samtidigt att vid detta stadiet vore det lite "pärlor åt svin" då damerna satt där ute och snackade jobb friskt med sina Carlsberg i sommarmörkret. De enda som inte riktigt hade dykt ner i sin ljusa burklager var min flickvän och "stout tjejen" och en god värd som jag är funderade jag raskt ut en lämplig mörk nattfösare att dela med mig av. Jag sneglade på en "World Wide Stout" men efter att ha kommit fram till att det hade blivit både för sött och för starkt så blev det en Goose Island Bourbon County Stout åt de som inte föredrog Carlsberg. "Stout tjejen" rös av behag vid första smutten och jag kände mig väldigt nöjd där jag satt smuttandes på min andel framför de stilla brinnande stearin ljusen. Jag berättade lite för den mycket intresserade tjejen om bourbon lagringen i stouten och om hur många öl av den stilen lagras på olika fat nuförtiden och hon lyssnade med förvåningsvärt stort intresse. Vi kom sedan in på vanlig lagring av öl och det slutade med att vi hamnade inne vid ölkällaren där jag berättade om diverse öl jag har stående och skrattade åt absurda amerikanska etiketter samtidigt som vi bestämde att vi ska ha många fler provningar i framtiden.


Efter "Bourbon County Stout" var det dags för damerna som skulle upp och jobba att dra sig hem och jag och flickvännen städade upp efter det lilla kalaset för att sedan slockna som två barn efter en dag i ovanligt högt tempo. Kvällen var med andra ord överraskande lyckad, ölen uppskattades i allmänhet och ja, visst är det skitkul att introducera nybörjare till denna ädla dryck även om jag generellt sätt vill påstå att det är svårare än vad det var just denna kväll. Jag personligen är framförallt nöjd och glad över att precis alla uppskattade Cantillons väldigt genuina kriek och visst får tjejen som förälskade sig i imperial stout en guldstjärna tillsammans med min kwinna som stod för god mat och hjälpte mig att visa ett gäng "vanliga tjejer" att även stark, mörk och smakrik öl kan vara något för dem. Sen får jag kanske även ta och klappa mig själv på ryggen för att jag lyckades dela med mig av min kunskap om öl utan att framstå som för elitistisk, snobbig eller överlägsen. Jag la mig på deras nivå och hjälpte som mest till med en liten knuff i rätt riktning och wipps! Se hur lång det räckte.

PS. Väldigt synd att vi inte hade kamera vid detta tillfälle då det var en fantastiskt vacker dag med många skinande öl, köpa en kamera snart kanske..

6 kommentarer:

Marc Schuterman sa...

Härlig läsning som man blir glad av!

Fredrik K sa...

Lät som att ni hade en väldigt trevlig kväll! Alltid kul när man får briljera lite med sina kunskaper.

Och, det var ju inga dåliga öl du/ni bjöd på heller! :)

Rekan sa...

Shit vilken ölpedagog du är! :)

Väldigt roligt att alla gillade Cantillon också.

JoeG sa...

Överraskande att så många tyckte om den spontanjästa ölen! Har inte testat den ni drack, men det blir att man får försöka få tag på den isf!

Har själv introducerat en mängd olika öl till lite PR-folk och förstår verkligen vad du menar med att man inte vill verka snobbig. Fast ibland var det svårt att få alla att lyssna på en samtidigt...

Riktigt kul läsning annars!

andersand sa...

Ja lite otippat med Cantillon, å andra sidan är "Lou Pepe" betydligt rundare och snällare än "den vanliga" som kanske hade skrämt bort dem för alltid.. Lou Pepe är hursomhelst fantastiskt komplex och värd att jaga ifatt.

Fredrik sa...

Roligt när man kan smitta av sig med sin entusiasm för öl på andra, och det uppskattas.