torsdag 2 april 2009

En riktig skit tisdag

Lite sent ute men skrev under dagen (jag vet att det nu är torsdag) om gårdagens små händelser.. Ett gnälligt, inte värst ölrelaterat inlägg men håll till godo..

Ja, dagen började bra. Ikväll är det konsert och inte vilken konsert som helst utan Squarepusher live i Lund. Bortser man ifrån faktumet att denna artists tre senaste släpp är alldeles för enkla och lite dumma så är det en av mina favoritartister någonsin, peppad och redo efter en lång natts sömn. Humöret sjunker dock sakta i takt med att diverse ärenden knölar ihop sig, det blir förseningar, omvägar och på eftermiddagen sådär två timmar innan konsertdags har jag sprungit en jävla massa varv över hela stan i princip utan resultat. Irriterande, ja, men nu sitter man iaf där med en schysst pizza och tittar på öldokumentären jag fick låna av Markus här om dagen (en intressant dokumentär om Amerika innan, under och efter "prohibitionen") Jag blir efter maten tvungen att gå en halvtimme tidigt till centralstationen i Malmö för att hinna handla ett nytt månadskort (som priset var höjt på igen) innan de stänger receptionen. Jag funderar på vad jag ska göra med mina långa minuter och hamnar självklart på Bishops Arms då det alltid är nära till hands. Väl inne på Bishops beställer jag en klassiker, Sierra Nevada Bigfoot. Egentligen inte ett öl att sparka igång kvällen med men efter denna sketna dagen behövde jag en spark i rätt riktning så varför inte? Damen bakom bardisken kikar på flaskan och instämmer att det var ett bra val samtidigt som hon konstaterar att det inte är något man häller i sig som en ”pint bitter”. Jag kikar på det nästan fulla glaset och sedan på klockan som visar att jag har 20 minuter kvar och får mig en tankeställare. Kanske var det inte så smart med en Bigfoot trots allt? Jag kikar ner på den alltid växande ölmagen och tänker ”den klarar det, jag är rätt härdad” för att sedan sippa vidare i något ökat tempo på denna smaskiga karamell bomb ifrån 2008.

Strax därefter när jag sitter och gottar mig som mest smyger det fram en medelålders man och frågar ”ursäkta mig, vad är det du dricker, jag ser att det är ifrån Sierra Nevada”. Mannen verkade relativt okunnig vad gäller öl trots att han kände igen bryggeriets logga så jag informerade honom artigt om att det var deras ”största öl”, att det var fullpackat med humle och låg på hela 9,6%. Mannen lät lite förvånad och sa sedan ”aja, jag bara undrade för du såg ut att njuta så”. Jag erbjöd honom att smaka men han tackade artigt nej och gick tillbaka till sin pall några meter bort men innan detta han jag iaf berätta att ölet, trots den höga alkoholhalten är fantastiskt gott och ett måste för honom att köpa nästa gång han är på humör. Det här var en sådan situation då man känner att man kanske kunde varit en bättre ölfrämjare, jag ångrar att jag så ofta lätt blir överrumplad av socialinteraktion för om det inte vore för detta hade jag kanske kunnat “konvertera en till”. Jag ska försöka sluta vara perfektionist dock, vem vet, mannen kanske beställde en Bigfoot senare under kvällen?

Jag återgick till ölet och ville i lugn och ro njuta av de resterande dropparna, ingen mer överrumplanden, ingen mer obekväm socialinteraktion ikväll inte, speciellt inte med en högljudd konsert som eliminerar den möjligheten framför mig, skönt.. En ca tio minuters njutande senare och med ca tio minuter kvar till tåget händer det ofattbara! En jävla cp gubbe kommer in halvskrikandes och självklart, tar sin plats precis bredvid mig i baren. Han beställer högljutt och specifikt en tjeckisk lager på flaska, ”Staropramen Dark” blev det för att vara exakt. Ungefär samtidigt som han beställer pratar han om saker som inte en jävel på jorden skulle kunna förstå vilket nästan omöjliggjorde slutförandet av beställningen. Nåja, än så länge har han inte tilltalat mig tänkte jag och höll blicken på vätskan i mitt glas. Två sekunder där efter kommer det, en knack på armen och ett ”Duuuuuuuuuu?” och där var det igång.. Mannen såg ut att vara i sena femtio års åldern, hade ett stort grått ovårdad skägg, mörka ögon och en galen blick samt saknade ett större antal tänder i käften (käften som det för övrigt inte var något fel på.) Han var uppenbarligen senil och lätt störd, kanske snarare galen, lika galen som han såg ut. Han babblade på om hans pappa som hade varit professor på Lunds universitet, han rabblade upp alla ämnen han varit inblandad i men jag försökte att inte lyssna. En respektabel ung man som jag är så kunde jag ju inte helt ignorera honom dock utan jag nickar artigt samtidigt som jag funderar över den ”lättaste vägen ut”. Han fortsätter tragga om sin fantastiska pappa och allt han hade gjort under sitt liv, jag närmade mig bristningsgränsen och var extremt nära att skrika ut något i stil med; Vem fan bryr sig om din jävla farsa, han är ju stendöd! Men som den respektabla och unga man som jag är nickade jag bara vidare och försökte vidare ägna mig åt mitt öl.. Gubben, urhm, herren mumlade sedan något om att han hade en dator vilket faktiskt lät intressant och fick min uppmärksamhet för en sekund (lite otippat), sedan frågade han mig om jag hade en dator och det fick mig till och med att skratta ut högt. Nu var det bara ca fem minuter kvar tills jag var tvungen att vandra mot tåget, fan, de senaste minuterna hade känts som en evighet och trots att herren nu hade bjudit mig på ett gott skratt kände jag att jag ville vara ifred. När han för femtioelfte gången börjar halvt skrikandes säga ”duu, min pappaaaa” så avbryter jag honom aggressivt med nästan lika hög nivå på rösten och säger till honom bestämt men artigt ”Du, jag är faktiskt inte döv! Jag värnar dock om min hörsel så du behöver väll inte skrika så förbannat?. Herren skiftar helt, börjar tala mycket lägre, närmast viska och ber så mycket om ursäkt. Jag blir lite chockad över denna extrema kontrast och av faktumet att det för första gången känns som att han lyssnat på mig. Han säger förlåt igen, fortfarande med väldigt låg röst och berättar att han har en grov hörselskada då han spenderat för mycket tid vid Haubits kanonerna i sina yngre dar som sergeant, då på den tiden när de var väldigt rädda för ryssarna, ryssarna som egentligen är snälla som hundvalpar enligt herren. Jävlar, tänker jag, nu ska jag få dåligt samvete också för att jag precis sagt till en närmast döv person, med uppenbara interna problem och en historia av att tjäna sitt land att inte skrika.. fan.. Herren berättar vidare om hur tråkigt det är att han knappt kan lyssna på musik längre, jag har fortsatt dåligt samvete men gläds åt att jag ska gå ut ifrån Bishops om en minut.

Väl utanför dörrarna tar jag ett enormt andetag och lovar mig själv att från och med ikväll, ja då ska jag vid varje pub besök låtsas att jag är helt, 100% döv. Inte för att jag vill kunna skrika fritt åt folk utan konsekvenser utan för att folk helt enkelt inte ska prata med mig. Jag ska när nästa irritationsobjekt tilltalar mig helt enkelt låtsas som ingeting och bankar de mig på ryggen ja då ska jag bara vända mig mot dem, använda mitt falska teckenspråk samtidigt som jag skriker högt ”Jaaaeeeg Hööööwr Ingeeet!”. Är det inte genialiskt? Skulle man sedan gå på krogen när det är trångt i baren av alla juppisnubbar som ska ha Staropramen ”ljus” så kan man ju alltid bara skrika utav helvete och då förhoppningsvis få sin uppmärksamhet. Fortsätter jag sedan dricka feta imperial stouts i min nuvarande takt så lär jag tappa tänderna och tillslut se sinnessjuk ut också, och då ja, då kommer det gå riktigt jävla snabbt och på tal om tänder så sitter jag för tillfället på tåget till Kristianstad där jag ska besöka min gamla goda tandläkare, ska bli underbart att höra domen denna gång.. ”jag dricker väll ett genomsnitt på 75cl stout om dagen, men jästen ska ju vara nyttig och jag äter inget godis!”..

Resten av kvällen då? Hur var konserten? Skit och skit pinsamt. Min före detta favorit artist har fått storhetsvansinne och försöker tamt agera rockstjärna när han egentligen hör hemma bakom en datorskärm helt utan publikinteraktion. Ölutbudet var också som väntat minimalt men förutom “Hof” hade de Brooklyn Brown Ale på flaska vilket fick duga under omständigheterna. Efter konserten var jag nästan tårögd av just faktumet att min före detta favoritartist sannerligen aldrig kommer sätta en vettig ton igen så jag bestämde mig för att dra med min vän in på Lunds Bishops Arms för att supa bort sorgen. Det blev lite Gonzo Imperial Porter, utbudet av öl på detta hak är sannerligen avsevärt sämre än I Malmö, men Gonzo är ju inte fy skäms. Efter kvällens sista öl var det bara att tåga hem och lägga sig, innan jag stängde ögonen och slocknade önskade jag mig lite bättre flyt under morgondagen och om bara halva min önskan uppfylls så är jag en glad man idag.

Utlopp over and out..

4 kommentarer:

Marc Schuterman sa...

Surt! Hoppas du får en grym dag idag istället!!

andersand sa...

Ja vårsolen skiner och jag har diverse lättdruckna öl på kylning så idag blir nog en bra dag!

Victor sa...

Ah, fan vilken downer! Men men, nu borde ju allt bara kunna bli bättre. Och du, unge man, borde ju bara behöva ta en tid i ditt ölförråd för att bli lycklig åter!

andersand sa...

Ja jo, idag är en betydligt bättre dag.. lite gorgonzola och russian imperial stout (stone) gott.. Sen är det ju helg och en del roliga öl står på provlistan! Skål!