söndag 22 mars 2009

Hemma med halmen

Såja, nu är man helt landad hemma i Malmö igen med 12 timmar sömn bakom sig, skönt! Hemresan igår gick väll ganska smidigt. Fyra stycken resväskor på hjul var vad jag och flickvännen hade att släpa på, alla var mer eller mindre fyllda med öl. De viktigaste flaskorna fick betydligt mer utrymme än de mindre viktiga dock och på så sätt kan man nog säga att två av de fyra resväskorna bara var halvfulla då resten av utrymmet gick åt bubbelplast och kläder som skydd åt mina precious. Vikt gränsen per väska med "Icelandair" var 23kg, våra väskor landade på 22, 23, 23 och 25kg och detta lyckades vi med helt utan våg. Lite på gränsen men vi slapp betala för den lilla övervikten. Vi tog, på grund av de jobbiga väskorna taxi ifrån Manhattans buss-station till JFK vilket gjorde släpandet betydligt enklare, det var dock tur att vi var fyra timmar tidiga eftersom vi spenderade nästan två timmar i bilkö till flygplatsen.


Resten av hemresan kändes som en långsam teleportation mot tid och igenom rum och helt plötsligt stod man där i Köpenhamn väntandes på sina väskor. Även denna bit gick smidigt och de ploppade ut en efter en på rullbandet. Det var inte förens när jag samlat ihop alla väskor och var på väg mot utgången som flickvännen tyckte det luktade öl! Jag förstod självklart direkt vad som hade hänt och paniken spred sig, jag försökte känna på de olika väskorna för att detektera var olyckan hade varit framme men kunde inte känna något. Kanske inbillade hon sig bara? Kanske var både hon och jag lite paranoida just nu då allt hade gått så otroligt smidigt? Jag öppnar väska efter väska och sticker ner handen för att konstatera att ingenting är vått och det går bra fram tills den sista väskan då jag möts av en våt, iskall brunfärgad t-shirt! Fan! Nästa fråga jag ställer mig är: Vilken öl är det som har gått åt helvete? Då jag minns ungefär hur jag packat kunde jag konstatera att det inte var någon av de ölen jag bytt mig till, på doften kunde jag konstatera att det var en stout, antagligen en imperial sådan, fan..

Jag biter ihop, zippar igen väskan och rullar hemmåt. Väl hemma efter en strulig tåg och bussresa så öppnar jag åter igen väskan på badrumsgolvet. Jag gräver fram lite brunfärgade "peanuts", våt bubbelplast och diverse hela ölflaskor tills jag tillslut hittar ett paket bubbelplast utan något förutom lite glasskärvor i, baserat på skärvorna inser jag att det var en flaska Founders Breakfast Stout som gått i kras, synd men inte hela världen och inte en enda flaska av de resterande 66 stycken hade fått tillräckligt med stryk för att gå i sönder. Skönt, en stor vikt lyfts ifrån mina axlar och jag sitter på toalettstolen med ett leende och andas in doften av chocklad och kaffe, pjuh, jag är hemma och jag har många hela, intakta flaskor god öl att se fram emot, pjuuh. Allt gick ju ganska bra ändå.

PS. Jag har redan provat Founders Breakfast Stout och har två flaskor till, därav ingen större sorg att förlora en. Hade det varit min enda flaska så hade jag dock gråtit som en bäbis det är en sak som är säker.

4 kommentarer:

Baggen sa...

Välkommen hem :) Har man vettiga väskor så behöver man inte skydda sin öl så mycket. Ett par lagar bubbelplast och sedan typ lägga dem i en strumpa eller så samt bygga en sorts vägg mellan väskan och flaskorna mha kläder eller dyl. Men 1 flaska av 66 får man väl leva med antar jag :)

andersand sa...

Ja jag byggde väggar av kläder, kartong mm. Hade sammanlagt kanske EN väska kläder dock så jag kunde inte bygga väggar överallt men som tur är resulterade det bara i en söndrig öl och det var väll bara ren otur, måste ha landat precis på fel ställe. Hade kunnat gå betydligt sämre.

dempa sa...

1 trasig flaska av 66, samtidigt som det var en du hade flera av, det får du vara rätt nöjd med ändå. Måste va grymt nice att ha så sjukt unika flarror hemma asså..
På tal om unik flaska ;) så ska jag se om det går att få ner en Sidenapa till dig snart..

Niggze sa...

Sidenapa hade vart rolig att prova :)!