söndag 15 mars 2009

Ett smakprov av Bear Republic

Söndag idag och det känns efter gårdagens bröllopsfest. Eftersom det inte serverades någon nämnvärd öl så blev jag såklart inte det minsta berusad men småtrött och i söndagsläge känner jag mig trots allt. Eftersom jag nu befinner mig i USA kan jag ju inte ligga och lata mig utan får prova vidare och idag tänkte jag recensera två öl ifrån "Bear Republic Brewing CO" här på bloggen då jag först nu har haft tid att skriva någonting vettigt. Jag har bryggeriets IPA, "Racer 5" stående i kylskåpet tillsammans med deras dubbel IPA/American strong ale "Hop Rod Rye" och jag tänkte denna eftermiddag förtära den ena efter den andra för att ge mig själv en försmak på hur detta bryggeri är. På onsdag är det nämligen dags för ett "Bear republic event" på Blind Tiger Alehouse på Manhattan vilket blir ett ypperligt tillfälle att prova bryggeriets resterande ölsorter. Om de här två faller i smaken dvs.


Först ut blir såklart "Racer 5", en IPA på 7% alkohol och 69 IBU. Ganska maffigt med andra ord och självklart i sann amerikansk anda This is a hoppy IPA. Did I say hops? Your brewer is a hop head! Uhmkay, då kör vi.

Färgen är väldigt ljus bärnsten och trots att jag häller upp ordentligt hårt genereras bara en cm tjock skumkrona som är förvåningsvärt vit. Doften är söt och jordig med lätta parfymerade humletoner och lätt söt karamell. Inget större intryck innan man smakat på det med andra ord. Smaken bjuder dock på det etiketten lovar, en "agressived style india pale ale" med stor karamell smak, medelfyllig kropp med livlig kolsyra och parfymerad humle som väcker munnen till liv. I finishen kommer även en mer snygg, stilren tallbarr lik humlesmak som får en att tänka, "aha, där var de 70 BU'na" dock välbalanserat med en subtil sötma. Verkligen en god IPA, inte värst karaktärsfull men amerikansk och aggressiv precis som det ska vara. Är det något jag gärna hade sett justerat så skulle det vara kolsyran, visst livar den upp det hela och gör ett ganska tungt öl mer lättdrucket men bubblorna är något för aggressiva och vassa i munnen vilket gör att man undermedvetet gärna bara sväljer så fort som möjligt. Detta är ju inget större minus men i denna uppsjö eller snarare, i detta hav av amerikansk IPA krävs det perfektion för att det ska kunna kallas "riktigt bra" och det krävs perfektion + det lilla extra för att det ska kunna kallas för "världsklass". Racer 5 blir därför bra "bra" vilket inte är alls fel, det är ju bra.

Okej, dags för nästa öl på listan, ett av bryggeriets mest högt aktade "Hop Rod Rye". En dubbel IPA bryggt med 20% rågmalt, 8% alkohol och ca 90 IBU. Låter onekligen gott i mina öron. Får väll se hur det ser ut i mina ögon också..


Färgen är brun helt enkelt, ganska ful men med ett tjockt smutsvitt skum som lämnar generösa rester på pintglaset. Doften är sötmaltig med lätta vindar av frisk humle och ganska grön, mysig sådan. Kroppen är lite kletig men ändå len och lätt kolsyrad. Smaken är karamellig, kletig och grönt humlig. Det är välbalanserat och extremt drickbart men tillräckligt många smakdimensioner för att hela bombern ska kännas rolig att dricka. Eftersmaken är söt och lång fast med närvarande kott-humle. Jävligt gott, jag förväntade mig kanske lite större krispighet men överlag är det ett riktigt mumsigt öl som jag gärna provar färskt från tapp vilket jag förhoppningsvis kommer göra på onsdag.

Nu bär det av mot den lokala ölbutiken, inte på grund av brist på öl utan mest eftersom jag är lite uttråkad, godnatt.

Inga kommentarer: