lördag 14 februari 2009

Mikkels Monster

Mikkels monster är ett barleywine i mycket begränsad upplaga bryggt av Nörrebro brygghus tillsammans med den alltid, väldigt experiment lystna Mikkel (Mikkeller.) Vad sägs om 13% alkohol och 160 IBU där halva är lagrat på Port fat, en fjärdedel på Bordeaux fat och resterande 25% "rent". Lite olika versioner av detta ölet presenterades på Nörrebro brygghus i slutet på sommaren om jag minns rätt men det blev bara en liten mängd av just den här versionen buteljerad och slutligen såld på Ölbutikken.

Det låter ju mastigt, eftertraktat och allmänt tufft, som ofta när det gäller Mikkeller bryggder. Antingen blir man besviken eller så blir man högst "wow'ad", nu ska vi se vilken sida av linjen jag hamnar på..


Ölet är disigt rödbrunt, glänser trots oklarheten fint i ljuset. Jag väntade mig ingen större skumkrona av ett så pass alkoholstarkt barleywine men visst bjuds det på ett beige skum som dock, snabbt sjunker ner till ett litet lager lämnades riktigt generösa, fina mängder rester på kupan. Monstret doftar otroligt inbjudande, de lagrade delarna av ölet bidrar väldigt mycket till detta då de snärjer samman en annars ganska tydlig alkoholdoft. Under det stiliga "stinget" hittar jag inbjudande aromer av fruktkaka, karamell, russin och lakrits samt friskare frukt toner av äpplen, päron och blommigt humle. Jordiga, bittra och djupare humlearomer får man också på köpet. Riktigt komplex, generös och lyxig doft med andra ord. Inte så amerikanskt och aggressivt som man kanske hade väntat sig av något Mikkeller varit med och bryggt utan, faktiskt nästan mer åt det engelska hållet. Kroppen är något kletig men samtidigt ganska len. Ölet smakar koncentrerat, kraftfullt och komplext med mycket av allt, framförallt mörkare frukt, russin, karamell och anis tillsammans med en generös giva humle. Det är ett väldigt sött barleywine perfekt upp balanserat med massor av humle som dansar i hela munnen. Ölet avslutar med en lång, både söt och bitter eftersmak som kombinerar jordiga humletoner och en behaglig sötma som lutar åt det mognare, mer engelska russin hållet. De två lagrade delarna gör sig även starkt påminda i den trevliga eftersmaken som tillslut lägger sig på den sötare sidan av smakprofilen med en evig, smygande karamell smak.

Verkligen ett svinbra, komplext barleywine som roar och bjuder på små, nya smakupplevelser vid varje smutt. Jag gillar faktumet att det inte är så brutalt och amerikaniserat som jag väntade mig av namnet samtidigt som det är långt ifrån ditt sötare, mer "vanliga" engelska barleywine. Det är stort men även väldigt välbalanserat med andra ord. Jag är, onekligen "wow'ad", det här gör verkligen precis det jag väntar mig av ett modernt barleywine utan att bli för mycket, bli spretigt eller bli en dubbel IPA. Ett perfekt öl på "alla hjärtans dag", om man älskar öl dvs!

(Lite senare)

Monstret i ära var jag förbi det alltid, mycket trevliga Njutbar och köpte en bit grönmögelost att matcha med. Självklart var det en ren gissningslek vilken ost som skulle vara bäst men baserat på smakprovet som jag fick var denna (som jag inte minns namnet på) gräddiga, komplexa ost med inte allt för hög sälta utmärkt. Nu när jag sitter och njuter av de båda tillsammans så har jag bara ett ord att uttala: harmoni! Ölets fruktiga maltgrund kommer fram betydligt mer och det smakar fortfarande helt fantastiskt, att både osten och ölet i sig är otroligt välsmakande är ju inte helt fel heller. Ska göra större ansträngningar för att få till schyssta ost och öl kombinationer i framtiden, det är ju i princip bara bekvämlighet, lathet och feghet (ibland pengar också antar jag) som begränsar en. Sista ölet för denna helg men, vi hörs på måndag då man utan tvekan är tvungen att prova någon av de spännande "mitt i månaden" nyheterna.

8 kommentarer:

Markus sa...

Lät som en riktigt trevlig öl, vore kul att testa den någon gång. Tycker personligen inte att Nörrebro gör så där fasligt spännande öl, jag och några polare var och testade lite av deras öl på plats och inget av det vi drack kändes speciellt märkvärdigt. Inte dåligt på något vis men rätt medelmåttigt. (Om jag inte minns helt fel så var det Bombay Pale Ale, North Bridge Extreme och La Granja Stout som vi testade.)

/Markus

andersand sa...

Nää Nörrebro är väll anlmänt ganska medelmåttiga. Northbridge och Little Korkny ale tyckte jag rätt bra om då det var lite "mer". Detta är det överlägset bästa jag druckit ifrån dem, om man nu kan säga dem.. Har ingen aning om vem som har bestämt mest vid bryggandet av Monstret men det känns ju ganska Mikkeller..

Kul med en till blogg förresten, ser till o länkar!

Markus sa...

Jo det känns rätt mycket som att det är en Mikkeller bryggd och det är ett pluspoäng i min bok.

Man tackar för länken! Din blogg finns med på min sida också men det har du säkert redan sett.

Victor sa...

Är detta början på slutet av den vita perioden? Gott öl kan ju minst sagt ha förödande konsekvenser för inplanerade alkoholrestriktioner! =)

andersand sa...

Äh, det är lugnt Victor ;) skötte mig bra förra veckan och har väll ett ganska ungefärligt "varannan dag" schema nu. Imorgon får man dock busa till det lite med nyheterna.. Innan NY ska jag dock ta en riktigt kritvit vecka då det sedan blir tre kolsvarta haha..

Victor sa...

Har precis dragit i mig en underbar flaska Cantillon Iris, mer om det på bloggen senare, och har för tillfället lite svårt att se fördelarna med ölfria söndagar =)
Fast det är klart; hade man fått chansen att ha din resa framför sig hade man gärna avstått från öl ett ganska bra tag!

andersand sa...

Ja ölfria söndagar suger.. Ordentligt sugne på en Celebration ale just nu men vill hålla en vit dag innan morgondagen då jag kommer vara så nyfiken att jag måste prova något.. Kanske smokejumper, kanske Harvest ale (igen) eller uhm.. ja, det kommer en del intressant..

Iris är heltrevlig ja, det första spontanjästa jag någonsin provade, fattade inte ett skit men blev just därför mer intresserad att prova vidare..

Weine sa...

Måste få prova denna. Detta låter ju grymt!