Vi inleder det nya året med "bomber och granater"

Ja det gör vi men innan det äter vi och dricker gott. Sitter nu ner, i lugn och ro, väldigt mätt efter en enorm middag. Blev en ovanligt lugn nyårsafton i år, sket i festerna, sket i att bry mig om att det snart kallas "2009" och sket i nästan allt vad nyår innebär förutom god mat och god öl. Nåja, till förätt blev det krossad avokado med ett par mögelostar samt söt honungschevre och Cantillon "50ºN-4ºE" (bryggeriets geografiska position.) Ölet var gult med ett litet, snabbt döende vitt skum. Mycket "funky" och våt doft, lätt persikofruktig med allmänt lyxig, nästan champagne lik karaktär. Smaken var även den mycket skum och stallig med mycket grapefrukt och ostig ko-skit. Samtidigt väldigt lyxigt, träigt och gott. Eftersmaken hade udda karaktär som jag inte kunde sätta fingret på men roligt att dricka var det. Långt ifrån "sur" i jämförelse med annat ifrån Cantillon men här ger det utrymme för en annan typ av njutning. Denna gueuze ligger på 5% och har även legat på cognac fat i två år. Cognacen var, för mig i alla fall inte värst märkbar men samtidigt har jag ej smakat mycket cognac i mina unga dar. Någon mera erfaren hade kanske hittat en karaktär okänd för mig.

Till "huvudrätten" (fyllda lövbiffar med sparris och annat gott) drack jag en Ordrup IPA. Frisk men samtidigt lite söt IPA på 7,8%. Funkade bra till maten, friskade upp det hela utan att förstöra med för mycket humle, har druckit ölet innan från fat på "Ölbaren" så jag orkade inte skriva in en ny recension och hittar just nu inte mina anteckningar.. Hursomhelst är det åt det sötare hållet men inte alls Engelskt och blygsamt, helt ok med andra ord och det fyllde som sagt sin funktion.

Eftersom jag själv inte avfyrar några raketer någonsin så tänkte jag ändå, på ett annat sätt dra mitt strå till stacken med det stora ölet "Bommen & Granaten" från De Molen. 15,2%'igt barleywine som nyligen damp ner i systembolagets "mitt i månaden" släpp.


Efter lite borttagande av vax så korkar jag äntligen upp, häller ett mycket stillsamt, kopparfärgat öl rakt ner i min lilla kupa. Trots ganska hård upphällning så genererar ölet bara ett ytte pytte skum som knappt räknas då det inom två sekunder förvandlas till några seglivade bubblor. Stillsamt och tyst första intryck. När näsan närmar sig så framstår intressanta och fruktiga dofter, ljusa, koncentrerade och värmande som för tankarna åt fruktdessert. Ingen direkt alkohol bara massvis av koncentrerad frukt, minimal karamell men annars enbart all möjlig slags frukt. Woah, kroppen är oljig, kletig och riktigt seg, hänger liksom fast på olika platser i munnen och sprider en enormt söt smak precis överallt. Samma koncentrerade, fruktiga och söta smaker som i aromen med ytterligare "kakiga" toner. Ölet avslutar med förvåningsvärt lite alkoholsmak men mycket sötma, samma fruktiga karaktär med en liten, ganska bitande, gräsig bitterhet. Det är gott men det är koncentrerat, man väntar sig något ännu tjockare och fetare, detta är relativt slankt och snyggt. En sorts fruktig, ganska välbalanserad sprit snarare än ett traditionellt barleywine. De som inte är beredda på dess enorma sötma lär få en chock.. Jag tycker det var ganska gott men långt ifrån det bästa jag har druckit ifrån det här bryggeriet. Jag har en flaska kvar, den kan gott få ligga tills min 50 årsdag eller nått.. Ett öl som onekligen ska bli jävligt kul att prova efter det har fått stå till sig en hel del.

Gott nytt år!

Och ett par till

(Inlägg ifrån gårdagen som jag helt enkelt glömde slänga upp..) Sprang en runda förbi systembolaget tidigare idag, hittade några Tripel Karmeliet som hade trillat in på en hylla, köpte en Stille Nacht att spara tills framtiden och handlade en ovanligt billig Hell & Damnation.. Jag tittade inte på kvittot förens jag kom hem men kalaset gick på 130kr, alltså alla öl sammanlagt kostade mindre än vad en flaska Hell & Damnation normalt sätt gör. Såg på kvittot att damen tagit betalt för en flaska “Hell” istället haha, 22kr.. Nyårs stressen? Hemsk som jag är så glädjer jag mig och funderar på att gå dit och köpa en hel låda “hell”, blir iofs dyrt om misstaget inte upprepas..

Nåja, nu dricker jag hursomhelst dubbel IPA, Port brewings "2nd Anniversary Ale" på 9,5% och mycket humle. "In your hands, youre holding yet another hop monster of a beer from San Diego. Yes, we know this is hardly original. But, we love hops as much as you do so let's party!" Uhm, ok.. "Sounds good to me".


Ölet är grumligt bärnsten med ett litet, litet, bubbligt smutsvitt skum. En del prickar klamrar sig fast på glasets kant. Doften är full av oljig bitterhet och kletig karamell, en del djupare frukt och intensiv alkohol som lurar en åt marsipan hållet. Konsistensen är kletig, medelfyllig och ganska tung. Smaken är mycket bitter-oljig, karamellig, talbarrig och allmänt trevlig. Ölet avslutar gaska torrt och aggressivt bittert, värmande (snarare brinnande) alkohol med torr, koncentrerad halstablett smak. Eftersmaken är väldigt rått bitter och brutal. Torr, nästan spritig och lite obalanserad. Denna dubbel IPA hade varit heltrevlig om humlen hade varit lite färskare och alkoholen lite lägre (eller bara mer väl integrerad..) Det här är ändå en öl med karaktär, kanske inte klass men ett stort mod och stora talkotts taggiga ballar är den ägaren av.


(Lite senare..)

Nu dricker jag samma bryggeris imperial stout, en "jul imperial stout" med samma namn som ett öl ifrån Mikkeller. "Santa's little helper". Den har minst lika ful etikett som bryggeriets andra öl och ligger på 10%. Jag har väldigt blandade känslor inför detta ölet, ett bryggeri som framförallt kör på IPA/dubbel IPA och är stolta över det ska ge sig på en imperial stout som, traditionellt sätt är något mer malt betonad. Antingen blir det en CP-humlad IPA som grillar smaklökarna vid första smutt eller, en tunn, mörkbrun och något intetsägande "vanlig" IS.


Vid upphällning antyder ölet att det hör till kategori nummer två då det inte ser jätte tjockt ut. Det rinner ut mörkbrunt men ser hyfsat svart ut I kupan. Skummet är hyfsat ljus brunt, inte mesigt beige utan mer brunt men inte "Yeti" brunt direkt. Doften är förvåningsvärt mjäkig, det är mycket ljus chocklad, en del mörk i bakgrunden tillsammans med lite kaffe och det andra vanliga. Påminner till stor del om Slottskällans Imperial Stout vilket man självklart blivit något immun mot med åren (ingen diss, slotts IS'n är ett vettigt exempel av stilen och ett av ölen som, I början fick mig att skrika "Fyfan vad mycket det smakar! Jaaa!".) Kroppen är medelfyllig och krämig. Smaken är kaffedominerad, oljigt chokladig och ganska koncentrerad. Gott att dricka men slår mig inte som värst komplext. "Finishen" är snyggt mörk, rostad, ganska humlerik och full av snygg, mörk chocklad, väldigt bra! Eftersmaken är dock något för enkelt rostad och bitter med i princip bara mörk chocklad, lite karamell, kryddor och kaffe.

Bryggeriet vet helt klart vad de håller på med, inget jag har smakat hitintills har varit dåligt. Denna imperial stout var något bättre än väntat men det var långt ifrån topp klassen. Lite för enkelt och rakt på sak, lite för ensidigt och lite för endimensionellt. Under tiden jag har smuttat ner flaskan så har det inte hänt ett dugg med ölet, det smakar som första smutten och den var, i och för sig inte alls dum.

PS. Snyggt pepparkakshus va? flickvännen är mycket stolt

Ett par gamla hederliga recensioner

Drack igår kväll, efter mitt Plan-B besök Struise "Tsjeeses Reserva" och Mikkeller "Simcoe Single Hop IPA". Den sistnämnda var så god att jag inte hann skriva ner något om den, har druckit den innan på EBF samt från fat på Ölbaren, båda gångerna bra men nu var det bättre, det var helt underbart faktiskt. Niklas summerar sina och även mina tankar här. Struises ekfats lagrade sak fick jag ner några ord om dock..


Visst brukar julöls etiketter vara fula men det här är väl till att gå över gränsen? Ölet är hursomhelst grumligt, mörk orange med ett stort, fint vitt skum som lämnar
ordentliga rester i glaset. Aromen är trevlig och inbjudande dock lite
typisk för en tripel med apelsin och kryddor. Eklagringen känns av men
på ett ganska svårdefinierat sätt. Inbjudande och ganska djupt
hursomhelst. Kroppen är ganska stor och kletig med mycket apelsin, kryddor, jäst
och lätt, saltig ek karaktär. Ölet avslutar rent och övergår
relativt snabbt till en lång, torr, lite ekig och estrig eftersmak.
Mycket smakrikt och trevligt men ölets helhetskonsistens är något
sliskigt och kletigt vilket får ölet att kännas lite jobbigt att
dricka, lite livlöst och för juicigt för en tripel. Bara värt att
nämna om jag är kräsen dock, att klaga på Struise är, i de flasta fall
inget man gör om man inte är på riktigt gnäll humör.

Nu sitter jag även och smuttar på en liten men ganska dyr flaska "artisan pale ale" ifrån Jolly Pumpkin så man får väl passa på att slänga in ett par ord om den också. Mitt första öl ifrån detta bryggeri, har sett det både här och där (Sverige och Danmark) men det är ofta ganska dyr öl och ofta ganska svag. Jag erkänner motvilligt att jag faktiskt har alkohol i åtanke när jag handlar öl, inte på grund av någon fylle-faktor men på grund av en smaka-mycket faktor. Nu var det dock dags, ekfats lagrat i 21 månader antyder i alla fall att ölet har fått sig lite tid. Jag skriver förresten om Luciérnaga "the firefly" Grand Reserve på 6,5%.


Det har en jävligt grym, brinnande kopparfärg med ett litet men långlivat skum som lämnar sådär två, tre skumdroppar efter en snurr i mitt standard belgoglas. Doften är frisk och full av syrlig frukt, luktar en del "Rodenbach tunna" och samtidigt lite anonymt. Ölet är medelfylligt och känns lite livlöst och tungt, påminner om någon form av juice koncentrat. Smaken är sur som från en tunna, sedan sur som från mogen frukt. En del trä, lätt krydda, konstigt friskt men ändå inte. Eftersmaken är vinös, fruktsyrlig och lite fadd. Det är roligt att dricka men det händer inte värst mycket, hade gärna sett detta både friskare och mer komplext trots att det kan ses som en udda kombination. Jag har svårt för att bestämma mig för vad jag egentligen tycker om ölet, inte riktigt värt pengarna, lite endimensionellt men mycket roligt att prova. Inget säkert kort med andra ord. Kommer ändå med största säkerhet prova fler öl ifrån detta bryggeri när de kommer till systembolaget i vår/sommar.

Kph rapport (från Plan-B)

Att vakna i Köpenhamn är något annorlunda, speciellt i jämförelse med att vakna upp i Malmö, på lugna sjätte våningen. När jag nyvaken stövlar utanför dörren för att vinka flickvännen adjö så håller jag på att bli överkörd av stora Christiania cyklar och blir lätt hörselskadad av den grymt morgonpigga söndagstrafiken. När jag efter någon minut går tillbaka in i den tomma, ljusa lägenheten så känner jag mig mer vaken än någonsin förr. Jag har sovit som en gris efter gårdagens dryckessession på Ölbaren där jag spenderade både eftermiddagen och kvällen sittandes i baren.


Ölbaren som ligger på Nörrebro är väl ett av, enligt "ratebeer" världens bästa ölställen. Jag har ej varit världen över men visst är stället trevligt och ett jag återvänder till nästan varje gång jag befinner mig i Köpenhamn. En mysig vardagsrum känsla och mycket tillmötesgående personal är en av anledningarna till att jag trivs där, en annan är det lugna tempot och den ofta låga ljudnivån. När jag ramlar in genom dörren denna gång blir jag bemött av välkänd musik på ytterst låg volym ifrån Radioheads frontman Thom Yorks egna sidoprojekt (The Eraser.) Utöver det blir jag bemött av en glad Australiensare som känner igen mig sen flera gånger innan. Vi börjar snacka om hur tomt det är (jag var dagens första kund) och inte förens efter tio minuter får jag chansen att beställa min första öl. Eftersom klockan inte var så mycket så ville jag satsa på något inte allt för alkoholstarkt, det sket sig snabbt dock och jag började med en La Trappe Quadrupel irån 2004. Inget favorit öl alls men eftersom jag aldrig hade provat en lagrad sådan så fick jag slå till ändå. Ölet var helt okej, skillnaden på denna 04'a och en färsking var inte nämnvärt stor, lite mindre kolsyra, lite mindre alkohol men annars inga sensationella smakupplevelser. Vi började snacka om dansk och amerikansk ölkultur och på så sätt kunde jag inte låta bli att beställa mig en Green Flash "West Coast IPA". Denna slank som vanligt ner skrämmande snabbt, jättegod och jättefärsk humlesmak. Livsfarligt.

Efter denna slank det ner två smakprov ifrån Mikkeller. "Fra... Till... 07" och "Santas little helper 08". Tyckte ingen av dem var värda att dricka ett helt glas av så jag slog till på en Gonzo Imperial Porter på fat istället, mumsigt. Sedan fick jag även ner en Cantillon Gueuze och till sist en Limfjords Porter. Limfjords portern tänkte jag testa eftersom många har snackat om hur prisvärd den är, 30dk kostade den i baren och när jag hade en halvtimme till att döda men beslutsångest igen så fick det bli en sådan. Den var trevlig, inget speciellt men ja, prisvärd och allmänt trevlig. Efter det här följde en frisk promenad hem och en, som sagt riktigt god natts sömn.


Nu är klockan tjugo över två och jag sitter och myser i ett hörn på Plan-B. Har hunnit med att hjälpa flickvännen på hennes café och som betalning fått en stor, god tonfisk macka med rödlök och ägg. Samma visa blev det nu på Plan-B, jag tänkte ta en lätt öl och sitta och slappa med ett tag, det blev Anchors "Old Foghorn" på 10%, ett barleywine med mycket Cascade humle (65 IBU) som jag inte har druckit på länge, dessutom gick flaskan ut April 2007 och kostade ynka 60dk! Trots den tidiga timmen är det jättegott. Russin, frukt och karamell sötma snyggt uppbundet med estriga och lätt blommiga toner. Smakar betydligt mer sött, engelskt och mindre amerikanskt nu än vad jag minns från en färsk flaska.

Jag tänkte sitta här och ta det lugnt ett tag till, funderar över vad nästa öl ska bli? Priserna här på Plan-B är väldigt bra och jag spanade in en Hair of the dog "Fred" i kylen för 85dk, hmm.. Fortsättning följer.


(Eftersom jag inte hittade någon trådlös nätverks anslutning på Plan-B så kunde jag inte posta det här förens nu, Så det gör jag. Rapporterar mer om söndagens händelser vid ett senare tillfälle.)

Mitt i Köpenhamn

Japp, då har man landat i Köpenhamn. Något trött och eftermiddags seg efter en halvtidig morgon med ölshopping på Ölbutikken. Denna vända blev det förhoppningsvis gott och definitivt blandat. Port brewings Old Viscosity och Santas little helper 2008, Struises Tsjeeses Reserva och Pannepot Reserva 2006, Mikkeller Simcoe Single Hop, Jolly Pumpkins Luciernaga Grand Reserve, Odrups IPA samt en Cantillon 50ºN-4ºE. En spännande skara öl då de enda jag har provat tidigare är de två danskarna. Nästa steg idag, efter lite mer slappande går mot ”Ölbaren” där jag planerar att dricka någon god eftermiddagsöl, hittar jag mot förmodan inget intressant där så vandrar jag vidare ner mot ”Plan-B” och letar vidare.. Efter det så vet ingen vart det bär av. Önska mig happy hunting..

Såja

Ölrelaterade julklappar i år var en De Molen Rasputin (nr 009!) och en Dark Horizon 2nd Edition, båda går självklart till källaren. Fick även ett presentkort på systembolaget som lätt kan brännas på någon trevlig överbliven flaska. Det blev även en hel del mumsig julöl och en hel del mat och godis. Som avslutning på det kapitlet så sitter jag nu och smuttar på en Alesmith Wee Heavy. En tung Amerika skotte på 10%, maltig och ganska söt med mycket torkad frukt,lite rök och en allmänt smörig, len karaktär. Kroppen är len med precis lagom mängd kolsyra för att inte döda upplevelsen. På detta får man en lång och mycket trivsam, söt eftersmak. Närmare beskrivning blir det inte, prova om ni trillar över helt enkelt, den är god.


Imorgon bär det av mot Köpenhamn där jag ska spendera några dagar, blir till att studera, prova lite öl och ha ganska sporadisk internet tillgång. Ska förhoppningsvis kunna få upp ett omdöme eller två här ändå.

God Jul

Hoppas hälsan är i behåll, att julölen smakar och att ni får ett gott nytt år!

Mephistopheles' Stout

Ännu en öl ifrån Averys "demons of ale" serie som jag provar och kladdar ner ett par ord om här. Detta är den sista i serien och utan tvekan den mest laddade med sina 16% alkohol och 107IBU (batch 3, buteljerad november 2007.) Vi snackar om en imperial stout här, en svart sörja som matchar den pretentiösa flaskan. Ölet är, suprise! svart som natten. En liten överraskning är det däremot att ölet genererar ett litet brunt skumlock som faktiskt hänger kvar under hela dryckestiden. Doften är koncentrerad och avslöjar annorlunda aromer vid varje sniff, lite knepigt men ändå intressant. Mycket bär, kola, lakrits, kakao och belgisk fruktighet. Väldigt mycket med andra ord.


Otroligt len kropp, ger inget motstånd överhuvudtaget vilket, när det kommer till en såhär kraftig stout är ganska häftigt. Smaken är bränd och intensiv, söt och något koncentrerad med mycket fruktig belgo jäst samt det nämnt ifrån aromen. Ölet avslutar vinöst, fruktigt med samma brända underton. Eftersmaken är hyfsat lång, söt med mycket brända och karamelliga toner. Något simpel analys av ölet visst, men i stora drag så är det hela sött men gott, alkoholen är väl integrerad och värmer som den ska. Ingen rå spritsmak någonstans vilket i sig är imponerande när vi snackar 16%. Inget öl att "ta när som helst", inte heller ett öl att ta "när man är sugen på en imperial stout" men ett öl att mysa med när man känner för något med allmänt mörk och söt karaktär. Ett häftigt öl som är värt att inhandla när man stöter på det.

Wipeout IPA

Jag forsätter då min hop-spree med "Port Brewings" standard IPA "Wipeout" på 7% alkohol och 78 IBU, minst sagt lovande. Etiketten är ett snepp fulare än den på "Hop 15" med en surfare som slår i skiten. Så jävla långt ifrån Sverige i december man kan komma. Nu är det ju exakt det jag strävar efter, låtsas som att det inte är december, låtsas som att det inte är kalla, regniga, deprimerande tider.


Färgen på ölet lyser upp tillvaron, riktigt vacker, lätt grumlig orange aktig bärnsten som får vila under ett litet men långlivat smutsvitt skum. Efter lite rörelse så lämnas också en del rester på glaset. Doften är något anonym och standard med mycket karamell och lite honungs sötma, humlen (Cascade, Centennial, Amarillo, Simcoe och Summit) är stiltypisk men hoppar inte ur glaset som jag hade hoppats, den är mer harmonisk och mjuk. Kroppen är lätt till medelfyllig med väldigt lite kolsyra. Ölet är i smak, ungefär som i doft med en del ytterligare jordiga och bittra toner i eftersmaken. Även en del frisk frukt kan hittas, de typiska grapefrukt tonerna finns där men de harmoniserar bättre än ofta och känns något mer genuina och söta vilket faktiskt är heltrevligt. En bra, välbalanserad westcoast IPA som om något, kunde ha lite färskare humle smak (nu kan det vara så att flaskan faktiskt är lite utdaterad och att humlen på så sätt hamnat I baksätet..) Hursomhelst är det gott och en "bomber" slinker ner som om det var ett 25cl glas, trots det finner jag mig stundtals fantiserande om Alesmiths IPA med sin vassa, färska humle karaktär, just det den här IPA'n saknar.

Fler kockar, sämre soppa?

Ger nu Mikkeller, Alesmith och Stones tripel en andra, mer rättvis chans efter att ha sagt "mjää" på european beer festival. Saknar lusten att gå in på någon djupare analys men kan väl säga att det är förvåningsvärt stiltypiskt och gör förvåningsvärt lite väsen av sig. Det smakar helt enkelt som en "vanlig" tripel, med andra ord dricker jag hellre en sådan av Westmalle eller De Dolle. Tro det eller ej så är det inget som sticker ut, inte ens ett litet humlebett på slutet. Det är rakt igenom "vanligt" och skulle jag fått smaka denna på en blindprovning så hade jag aldrig någonsin gissat att det var ifrån någon av de ovanstående bryggarna. Jag förstår verkligen inte poängen med att "tre av världens bästa bryggerier" ska slå sig ihop och göra ett såhär pass karaktärslöst och typiskt öl, det är för all del välbalanserat men det känns som att jag redan har druckit hundratals likadana och oftast då intressantare med iaf lite mer huskaraktär. Det är alldeles för rent, skulle Carlsberg eller ett annat bryggeri i samma skala försöka sig på att brygga en tripel så gissar jag på att det är ungefär såhär det skulle smaka. Det låter kanske som en enorm diss men det är det inte, det smakar uträknat, väldigt stiltypiskt och jag hittar inget smuts, inget intressant och inte heller något riktigt fel.


Det var snällt av Jeppe att bjuda på denna flaska, å andra sidan, hur många flaskor bjuder de inte ut till diverse ölnördar för att bygga på sitt goda rykte? jag tycker väldigt bra om ölbutikken (de förtjänar sitt goda rykte) och visst vill man tycka bra om den där flaskan man fick "på köpet", omöjligt i detta fallet dock. Jag råder de som vill ha en grym tripel att inte lockas av den snygga etiketten utan istället, köra på "det gamla vanliga" och dra inom systembolaget och köpa en Westmalle Tripel, den slår alltid in skallen på en hur många gånger man än har druckit den.

Någon kan väl rycka tag i mig när Mikkeller, Stone och Alesmith gör en imperial stout tillsammans, de kanske inte hittar några relationer eller ordvitsar som har med namnet "imperial stout" att göra men risken finns att det smakar riktigt gott. Kanske "America influenced by England, Denmark influenced by America triple stout" vore något? jag hade iaf köpt en flaska..

Hop 15

Plockade nyligen upp denna dubbel IPA ifrån "port brewing". Har druckit denna en gång innan på Oliver Twist i Stockholm, kommer inte ihåg några detaljer av smaken sedan dess men det är ändå ett öl som jag har tänkt på då och då, och på så sätt ville prova igen. Etiketten är ful som stryk men det bidrar bara till en högre charm faktor. Ölet forsar ur "bombern" i rasande takt och genererar sakta ett litet lager kletigt smutsvitt skum. En snurr i glaset resulterar i några extremt envisa fläckar av skum på kanterna. Färgen är ganska mörk bärnsten och aromen är koncentrerad av humle, sådär härligt "bright" och extrem att det stundtals påminner om doften av "hund kex", den där växten/blomman/grejjen som man luktade på när man var liten. Självklart kan man känna en vettig maltgrund av inte så typisk karamell malt, här bjuds det faktiskt på andra, något mer karaktäristiska toner som är svåra att sätta fingret på. Kroppen är hyfsat fyllig, kletig och oljig med söt och komplex malt, talkottig humle, grapefrukt och annat i den riktningen. Som avslutningen får vi kletig humlesörja, ölet för tankarna åt koda, talbarr, blommor och allt annat som är baserad på de femton humlesorterna. Eftersmaken är bittrare än en bedragen fjorton åring, koncentrerad, fokuserad, skarp och rå. Den sätter med andra ord ett stort leende på läpparna.


Kanske dumt att skriva "prova Hop 15 om ni får chansen" då det kanske inte är något man trillar över varannan vecka.. men, gör det. Det är en riktigt bra dubbel IPA som bör serveras hyfsat kyld i ett glas som går att sniffa ur (jag hade alltså inte valt en typisk microbrygg shaker.) Ett öl som får mig att drömma om och nästan vilja flytta till California.

Uops I did it again

Jag skrev i förra inlägget att det inte blir några Köpenhamn resor innan jul. Jag ljög för det blev det, jag fick ett ryck (snarare ett CP-ryck) och hoppade på tåget till Köpenhamn i förmiddags, lunkade genom red-light distriktet och andades in känslan av "annan stad". 40 minuter efter man satt sig på tåget är man i en HELT annan stad, för det första en huvudstad, för det andra ett annat land och det märks. Hursomhelst, jag vandrade raskt vidare och kom snabbt till Ölbutikken. Här råkade jag inhandla 2st Alesmith IPA, Wee Heavy, Old numbskull, Port brewings Wipout IPA, 2nd anniversary double IPA och Hop 15 double IPA samt Averys Mephistopheles Stout. Förutom det så fick jag av även en flaska Alesmith/Stone/Mikkeler tripel på köpet (har provat den innan men då på european beer festival med massa annan öl i strupen så det var ganska långt ifrån en rättvis provning.) Där fanns en hel del andra intressanta amerikanare tex från "Lost Abbey" och "Jolly Pumpkin" men jag var tvungen att sätta stop ganska tidigt.


Varför fick jag då detta ryck? Jag blev helt enkelt sugen på en bra IPA och nu har jag faktiskt sprungit omkring med massa öl på ryggen hela dagen så vad förtjänar jag om inte världens högst rankade IPA? Då öppnar vi väl upp då..

ØL!

En liten stund senare.. Alesmith IPA är lätt grumlig och bärnstensfärgad med ett stort väldigt fint smutsvitt skum som lämnar stora mängder rester i hela glaset. Man kan absolut inte se att det är något sjukt bra med det (förutom resterna som skvallrar om en vettig mängd humle..) Så fort man närmar sig med näsan så förstår man som humleälskare vad det handlar om dock, den där färska, friska humle attacken som är helt olikt något annat på hela jorden. Det luktar krispigt hur fan nu någonting kan göra det. Under den färska humle aromen ligger den grundläggande karamellen tillsammans med oljiga och jordiga toner. Minst sagt inbjudande. Kroppen är medelfyllig med lagom mycket kolsyra, humlen attackerar härligt på tungan och dominerar i detta ölet. Karamell sötman håller sig i bakgrunden och ger lagom mycket stöd, underbar balans. Eftersmaken är lång, den pendlar mellan oljig, bitter, rå humlesmak och små retsamma karamell toner. Otroligt välbalanserad och frisk IPA som aldrig visar sina 7,25% (den här ölen kan verkligen slå fel/rätt om man inte hejdar sig!) En IPA i den här klassen, eller bara nära den här klassen för den delen är precis vad systembolagets ordinarie sortiment behöver. Nu ska jag inte gnälla på systembolaget dock, de har hållit mig väldigt upptagen de senaste månaderna. Nu ska jag däremot dricka vidare på min IPA, skål!

Vilka julöl bör man dricka på julafton?

Jag har ett ganska bra tag nu vandrat omkring och funderat över "vilka julöl man bör dricka på julafton?". Jag har provat mig igenom alla som för mig är mer eller mindre intressanta men inte direkt blivit något klokare. Jag tänkte be de som läser bloggen att komma med rekommendationer lite utifrån hur min julafton ser ut. I år firas julafton hos min mor, med far, lillebror, morsans morbror, min flickvän och "morsans gubbe" (Ne, kära mor har inte två män, eftersom jag är född i mitten på 80-talet så är jag uppenbarligen skilsmässobarn.) Det är dock bara jag, mor och flickvän som dricker öl (de två sistnämnda gör bara det till maten.)

Vi börjar hursomhelst med pepparkakor, gorgonzola och glögg. Jag är ingen glögg fantast så jag smuttar väll på sin höjd på en halv mini mugg. Däremot vill jag ha nått schysst öl här som funkar bra med gorgonzolan, pepparkakorna bryr jag mig inte om (blir väll en eller två) men gorgonzolan är viktig. Vilken öl kan tänkas lämplig här? Jag tänker Nögnes God Jul, det enda negativa med den är ju att den har lite hög alkoholhalt för tiden på dagen, möjligheten finns ju iofs att tvinga på flickvännen halva flaskan och då blir det väll inte så farligt, men som sagt så vill jag ha rekommendationer så vilken julöl tror ni kan passa till "Anders and" och gorgonzola? Det enda jag egentligen inte vill ha I den här situationen är någon långtråkig engelsk sak.

Nästa steg på dagen blir då julmaten, här kör vi allt det vanliga. Jag är inte glad för julmat men jag hatar det inte heller och brukar äta lite av varje (vilket brukar räcka för att man ska bli proppmätt.) Här tänker jag ett gott, välbalanserat öl som ändå har en vettig beska och inte är för dystert. Jämtlands julöl kanske? Jag gillade även Oppigårds winter ale men det kanske är så att den är lite för humlefriskt för att funka på julbordet? Jag har faktiskt ingen aning, jag vet bara att jag vill ha något relativt smakrikt, inte för alkoholstarkt och det ska gå att dricka länge. Det är mycket möjligt att man behöver två öl I ungefär samma stil vid detta momentet då det brukar ta ett tag innan man reser sig ifrån bordet och går vidare till nästa steg, Klapp öppning!

Barnslig som jag är så älskar jag att öppna julklappar, detta kombinerar jag gärna med ett friskt, lekfullt och smakrikt öl, helst något som inte kräver för mycket fokus, kraftfullt men inte för komplext kanske? Eftersom jag innerst inne är en "hop head" och inte direkt en för julöl så kanske Ölfabrikkens Jule Ale vore något I denna situation? Jag kan verkligen se mig själv sukta efter amerikansk humle efter en dag med annars mer tillbakadragen och sötare öl så.. En Beer Here Jule IPA vore kanske det lämpligaste men den kommer jag ju inte ha tillgång till på julafton.

Efter julklapps öppnandet blir det till att varva ner I vardagsrummet med nötter, knäck, chocklad mm. Vad kan man då toppa kvällen med? Jag tänker mig något riktigt kraftfullt och exklusivt, man kanske får gå utanför julöls ramarna här? Förra julafton drack jag en Thomas Hardys 05 och den var perfekt I den situationen, nu sitter jag tragiskt nog inte på några äldre årgångar så det får bli något annat. Jag har faktiskt ingen aning om vad men antingen ett fylligt, komplext barleywine eller möjligtvis en 15+ %'ig långkörar imperial stout. Bara det tvingar en till att sakta ner, lugna ner och sakta men säkert göra en redo för en god natts sömn.

Som sagt, jag vill ha massor av rekommendationer! Jag provar gärna oväntade kombinationer och tar till mig udda förslag. Så länge det är öl som inte är rekommenderade av Aftonbladets eller någon annan blaskas experter (de ska vara baserade på riktiga människors erfarenheter och smak, er!) och är lätt tillgänglig för jag planerar inte någon Köpenhamn eller annan resa innan julafton.




Drar till med ett God Jul!

De Molen Hel & Verdoemenis

Då får man ta och prova "Hell & Damnation" också då. Spännande efter att ha testat två andra imperialistiska stoutar ifrån Brouwerij De Molen, "Rasputin" och "Stone & Bone" som båda hade gott om karaktär och passade mina smaklökar utmärkt. Inget regnande vax ifrån denna flaska, däremot ordentligt med regnande skum.. Fick hälla direkt för att inte gå miste om för mycket öl. Skummet fyllde hela glaset för snabbt trots att jag hällde väldigt försiktigt. Färgen på skummet var fint dock så det är väl ok, fint brunt med gräddiga beige virvlar. När jag trodde att striden med detta livliga öl var över och jag sätter mig ner i soffan och börjar sniffa i glaset så skymmer jag någon udda rörelse på bordet till vänster. Det är det levande skummet som är tillbaka, det håller på att krypa upp ur flaskan och ner på bordet! Fick rädda mer öl genom att hälla upp i en andra kupa. Hel skumt (hah!) ölet är verkligen livligt för en imperial stout. De Molen har ofta gett mig en lite mysig spöklik känsla, en vindkvarn kombinerat med namn som "sten och ben" och "helvete och fördömelse" är det dags att efter denna levande öl börja ta mina instinkter på större allvar tro?


Hursomhelst, efter all action så behövde man något lugnande mer än någonsin, då ölet ligger på 11,9% så var det väl då bara att sätta sig ner och njuta, låta magin ske. Ölets färg är närmast svart aromen är också väldigt "svart" och ordentligt rostad, det doftar oljigt och bittert, aggressivt men ändå angenämt med undertoner av vanilj fudge och bär, jordigt och väldigt seriöst. Kroppen är förvåningsvärt lätt och len men smaken är extremt generös, väldigt rostad, humlerik och komplex med allt det ovannämnda. Ölets klimax ligger trots allt i "finishen" där det fullkomligt exploderar av väl avvägd humle vs rostad malt. Det är oljigt, jordigt, fruktigt och jätte komplext med en perfekt övergång till den långa generösa eftersmaken. Alkoholen är sjukt väl integrerad och peakar precis där det ska (någonstans långt ner i halsen) och den lyckas aldrig bli för mycket. Detta skriver jag och har nästan glömt bort att den är sjuka 11,9%!? jag hade gissat på max 9% om det inte vore för den lilla smällen man får i halsen, den perfekta balasen i kombination med alkoholhalten gör verkligen ölet livsfarligt, ta det lugnt, smaka långsamt och länge på det för det har massor att erbjuda. Ölets extremt lena och stiliga karaktär inbjuder motsägelsefullt till snabbare förtäring, det är farligt men jag gillar det. Helvete och fördömelse är ett bra namn på ölet men spelar man rätt spel så kan det lika gärna kallas himmel och välsignelse. Det är mycket svårt att beskriva detta öl, så mycket av en upplevelse är det, det känns som att varken mina ord eller sinnen räcker till, det är något mer över ölet, något närmast övernaturligt.

Ale For Obsessed

Sket först i detta öl, tänkte "ännu en italiensk amerikansk pale ale med hög prislapp, näää" men efter lite eftertanke och faktumet att jag gillade samma bryggeris Verdi Imperial Stout så bad jag flickvännen köpa en flaska idag och snäll, vacker och världens bästa flickvän som hon är så gjorde hon det. Ölet är bryggt av "Birrificio del Ducato" som inte har tid att göra en ordentlig hemsida för att det tar tid att brygga riktig öl, det ligger på 5,2% och innehåller tydligen nio sorters humle, låter ju lovande och väldigt lämpligt just nu då det var ett tag sedan man drack en APA, IPA eller liknande. Ska bli gott! (hoppas jag.) Biran är bärnsten, skummet är ganska kletigt och bildar trevliga kullar i mitt amerikanska alldagliga microbrygg-glas. Doften slår mig först som honungs söt med lite karamell. Efter en snurr och nosen i skummet så hittar jag en del humle, ganska fräsch och inbjudande sådan. Kroppen är lätt och ganska kolsyrad, smaken är frisk och god med typisk humlig grape, blommighet och en del karamell. Tyvärr är ölet i helhet något vattnigt och det enda som har någon krut överhuvudtaget är eftersmaken som faktiskt är riktigt trevlig med en ordentlig humlebeska som retas i munnen och bjuder in till en ny slurk.


Alltså mjää, 40 spänn är lite att ta i för ett så här pass tunt öl, hade det kostat en tjuga och varit mer lätt tillgängligt så hade jag säkert köpt det och kört som törst släckare då och då men just nu ser jag inget speciellt eller exklusivt med detta.

En helt annan sak, en tio minuter efter att jag fått svar ifrån ölbutikken angående öppettider vid jul och nyår så dimper deras nyhetsbrev ner.

fredag 19/12 15-19
lørdag 20/12 11-15

mandag 22/12 14-19
tirsdag 23/12 14-19

lørdag 27/12 11-15

mandag 29/12 14-19
tirsdag 30/12 14-19

fredag 2/1 Lukket
lørdag 3/1 Lukket

Herefter vil vi igen være tilbage til normale åbningstider!


Senare i brevet följer listor på nya amerikanska öl men de vill jag inte att någon ska veta om för jag vill kunna handla dem själv den 27'e, iofs stor risk att det häftigaste ifrån Lost abbey, Port brewing och Alesmith är borta redan då (...)


Liten uppdatering: "Barleywine" har stängt mellan julafton och den 12'e Januari..

De Molen Rasputin

På WS begäran testar jag då Brouwerij De Molens "Rasputin", en nybliven gäst på systembolagets "mitt i månaden släpp". I all uppriktighet så testar jag den faktiskt främst av egen nyfikenhet. Har tidigare bara druckit tre öl ifrån detta bryggeri och eftersom jag tyckte bra om dem allihopa så har man väl lite förväntningar i alla fall. Första tanken som slår en när man börjar skruva upp stål grejjset runt korken är "fan vad det regnar vax", hade precis torkat bordet och höll på att få vax bitar i glaset. Nästa tanke som dök upp var då "kommer det trilla ner vax i ölet?". För säkerhetskull så skrapade jag försiktigt bort vax runt korken med min multikniv/korköppnare/alltiallo sak (grym pryl alltså.) Efter en liten stunds vårdande så gled korken upp hur lätt som helst, ingen vax i ölet men det var faktiskt inte långt ifrån..


Ur flaskan kluckar ett brunt öl som väldigt snabbt fyller glaset med framförallt ett väldigt ljusbrunt, luftigt skum. Ser rätt trevligt ut trots att ölet är ljusare än vad jag brukar uppskatta när det gäller imperial stout. Aromen är nog en av de fruktigaste jag har känt komma från den här typen av öl, väldigt estrigt och friskt med humle och rostad malt i bakgrunden. För direkt tankarna till belgisk "royal stout". Doften är intressant nog att ta sig sin tid med, jätte mycket frukt, stundtals tror jag nästan att det är en belgisk mörk ale. Kroppen är medel fyllig och silkeslen, samma fruktiga helhetskaraktär hittar vi i smaken men med mer choklad och lätt rostade toner. Delikat, chokladtryffel liknande smak uppstår och jag blir påmind om hur samma bryggeris "cuvée" smakade, väldigt lik med sin lyxiga och karaktärsfulla smak. Fruktigheten rullar igenom hela munnen och hänger med ut i eftersmaken som är lång och komplex med allt det ovannämnda. Det är ett gott öl att sitta och verkligen smaka på, fundera över och mysa med. Alkoholen smakar förvånansvärt lite men visst finns den där, något som lite lagring fixar lätt.

På tal om lagring så tror jag att det här ölet är väldigt intressant att smaka efter att det har fått lite tid, det är redan nu gott men med tanke på ölets lite "belgiska" karaktär så tror jag säkert det händer massor av häftiga saker efter några år. Det enda negativa jag kan säga om Rasputin är att det i allmänhet är lite för lätt för en imperial stout, kroppen är lite lätt, smaken är lite för "bright" och den glider ner med absolut inget motstånd överhuvudtaget. Det är verkligen jättegott men jag misstänker att många kan bli besvikna över faktumet att det är en så pass "light" imperial stout, om man nu får säga så när den ligger på 10,7%. Den bör inte jämföras med Great Divides Yeti eller Stones imperial stout, däremot kan det sättas i en duel mot De Dolles extra export stout eller Mikkellers och Xbeeriments united brewers belgian stout, any day!

PS. Fortfarande ingen kamera så det är opersonliga random internet bilder som gäller tills vidare.

Samuel Adams Chocolate Bock

Jag och flickvännen var nyfikna på denna, jag kikade på bäst före datumet och såg att det var 2009-04, det och den relativt låga alkoholhalten fick mig att tänka "ja vafan, vi klämmer skiten". Denna "chocklad bock" är en av Samuel Adams "extreme beers". Ett bock öl som inte har torrhumlats på humle men på sällsynta kakaobönor ifrån "Felchlin" som är ett Schweiziskt chocolaterie. Det faktumet kombinerat med en relativt hög prislapp och en överdrivet flashig flaska utgör presentationen.. Jag hade inga höga förväntningar på denna, visst tycker jag bra om chocklad men "Boston Beer Company" är väl knappast världens mest konsekventa bryggeri, eller, kanske är det just konsekvent i benämningen att det mesta är väldigt mediokert. Aja, till ölet.


Färgen är klar, mörkt rödbrun. Det bjuds på en liten beige skumkrona som efter en liten sväng om i glaset faktiskt lämnar lite rester här och där. Doften slår mig först som maltig och ganska anonym men en del ljus chocklad finns där också. Kanske lite mindre än väntat. Luktar ganska simpelt och instinktivt vill jag inte sniffa vidare. Kroppen är lätt till medelfyllig, ganska len och här kommer den utlovade smaken av chocklad. Tyvärr är det en ganska endimensionell sådan av ljusare chocklad, pudrig kakao samt en del fruktiga och ganska friska malt toner. Eftersmaken är ren, simpel och för kort med lite av det ovannämnda. Ett helt ok men ändå ganska lågmält öl som inte gör i närheten av samma väsen av sig som presentationen. Ni som kikade på den flashiga flaskan men bestämde er för att inte köpa en har inget att ångra, lägg de där 130 kronorna på ett roligare öl. Jag själv hade inte köpt en flaska till av den här om den så kom på 35cl flaska och kostade en tjuga, det finns öl utan chocklad som smakar mer chocklad än den här och som är betydligt komplexare. Aja, finns ju mer rolig öl i kylskåpet..

Goose Island Bourbon County Stout

Då så, efter en visit på systembolaget hansa klockan tio idag är man nu lite De Molen och Bourbon county stout rikare och rätt mycket pengar fattigare. Hansa var ungefär lika välbesökt som alla andra månader den 15'e med framförallt vin och whiskey fantaster som köar till "vinkällaren" sedan en liten bunke ölnördar som står och trängs i gången bland alla tillfälliga öl nyheter. De borde skaffa en något bättre öl hylla till nyheterna alltså, där blir snabbt trångt med alla fem överviktiga ölnördar som ska ha. Sen ser det ju inte jätte exklusivt ut heller när de står i en liten gång på en fönster karm. Jag gör, som säkert många andra ikväll att jag smyger mig på Goose Islands högt aktade "bourbon county stout", en imperial stout på 60IBU och 13% alkohol lagrad på bourbon fat i 100 dagar. Högt rankad på både ratebeer och beeradvocate och med imperial stout som personlig favoritstil så kan man ju inte låta bli att ha lite förväntningar. Jag har enbart smakat ett öl ifrån detta bryggeri tidigare, deras IPA och jag minns den som välbalanserad och heltrevlig men samtidigt ingenting som jag hoppade upp och ner över. Nu är dock, som sagt förväntningarna lite högre.


Då häller vi upp.. Tänk er satan själv kissa I en konjakskupa, så svart är den med ett så pass aggressivt, väldigt mörkt, brunt skum som man ser direkt att det inte kommer hålla i sig värst länge. Aromen som sprider sig är även den lätt satanisk med tunga och mörka malt och bourbon dofter. Vågar man sig lite närmare så hittar man behaglig fudge I bakgrunden tillsammans med massor av riktigt mörk chocklad och starkt kaffe. Ungefär vid varannan sniff är fat lagringen tydlig, annars avslöjar sig en bastant och alkoholstark stout gradvis. Kroppen är oljig, len och trots att jag försöker hålla borta ölet ifrån själva halsen så sipprar det ut och smak sprider sig i hela munnen, vid det laget ger jag upp och får en lätt chockerande smakupplevelse av, vid första smutten för mycket. Jag är inte den typen som någonsin kallar något för "för mycket" utan blir bara intresserad och känner mig utmanad till att bemästra besten dock. Så jag tar glatt min andra sipp och det bjuds på massor av mörk chocklad, bourbon, fudge, kaffe, russin, en del alkohol och i avslutningen trä, kletig kola, mer chocklad och en lyxig alkoholsmak som binder klockrent med bourbon smaken. Eftersmaken är lång, oljig, lekfull och retsam och man vill alldeles för snabbt ta sig en ny slurk. Denna imperial stout är verkligen mörker, det smakar ondskefullt men ack så gott. Den chockade mig lite lätt först men vann mig över på ca tre slurkar.


Lagrade imperial stoutar verkar allmänt högt ansedda av många, jag själv brukar ha lite problem med dem. Dels så gillar jag "råheten" i vissa öl, jag gillar när humlen är klar och tydlig och det biter till lite, jag gillar även när man får chockladiga malt smaker så tjocka att man nästan kan bita i dem och sådana saker blir ofta "suddiga" när öl får ytterligare smakkomponenter som rök, vanilj och trä mm. I vissa fall kan det bli jättegott men jag tror inte att det håller att slänga bryggeriets standard stout på ett fat och zimm zalla bimm så har vi ett underbart öl (vilket det inte verkar som att Goose Island har gjort då bourbon county är deras standard IS). För det första måste grund ölet vara underbart i sig men framförallt så ska lagringen tillföra något till ölets helhet, inte bara plussa på lite arom och smak. Jag själv blir aldrig sugen på en imperial stout lagrad på fat, däremot blir jag jätte ofta sugen på en god imperial stout och råkar det då vara en lagrad sådan så vill jag inte att den goda grunden ska vara lätt utsuddad eller försvagad. Jag tackar gärna ja till en fyllig och god imperial stout med lite extra harmonisk rökighet eller gräddig vanilj som svalkar över det rostade däremot. Hursomhelst så är det kul att öl lagras på fat och ännu roligare när det blir ett såhär gott resultat. Jag gillar tanken på att ölen får sin tid och att man hittar nya härliga blandningar. Goose Island har en underbar öl här och jag tänker inte skriva ett ord mer nu när jag har ett glas framför mig som både behöver och förtjänar min fulla uppmärksamhet. God måndag på er!

Ännu en helg

Och öl som har blivit druckna är följande: Närke Vintermörker, Närke Anders Göranssons bästa rököl, svensk starköl samt tre sorters whiskey, en klen svennig sak som jag fick på fest, en rökig sak som jag själv beställde utav nyfikenhet (eller brist på annat..) och en jag blev bjuden på av ett fyllo med ”14 år i branschen”. Fredags började med lite trevlig öl hemma sedan en kort visit på "bishops" där jag hann dricka två öl från Närke kulturbryggeri som de hade på fat denna vända. Vintermörker var en lätt och lättdrucken mörk sak med mycket friska och fruktiga toner samt en del ordentligt rostade händelser, jätte trevligt men som sagt, extremt lätt, lite för lätt för tillfället kände jag. Den bara slank ner badamm! Sen blev det Anders Göranssons bästa rököl, denna hade lite mer "balls" med en ordentligt träig rökighet som slog en ordentligt på näsan, en fruktigt ganska lätt smak som gradvis tog mer och mer överhand när man vänjde sig vid ölets rökiga helhet. Jag tycker rököl är kul och rätt gott men har inte testat tillräckligt många för att våga påstå att jag har någon koll på det, bortsett från det så vågar jag säga att det var ett riktigt bra rököl.


Utöver Närkes besök så fanns det inte mycket annat som intresserade på the bishops arms denna kväll så det var helt enkelt till att betala och glida hem. Lördagen spenderade jag med att fira min yngre broders födelsedag, det bjöds på vitt vin ur en tre liters låda, ”svensk starköl” och senare, "grants" whiskey.. Whiskeyn och ölen smakade lite och spritigt eller blä, vinet provade jag inte. Utöver faktumet att det inte serverades något vettigt att dricka så serverades inte heller något gott att äta. Provade för några timmar sen den äckligaste, mest smörsmakande smörgåstårta någonsin. Tyvärr var den hembakat så man var tvungen att köra hela "mm, det var gott, mm MMMmm" också. Hoppas inte tanten kan använda internet. Nåja, utöver det så var det väll en hyfsat trevlig kväll, var tvungen att socialisera med long lost släktingar och sådant men det är ändå rätt ok när man har utvecklat en sjuk nivå av ironiskt lekande (?) för sin egen överlevnads skull. Det var kul att se brorsan glad.

Självklart blev inte kvällen bättre utan sämre med att tåget hem till Malmö var inställt och ersatt med buss, bussen tog mig till Hässleholm där jag så drygt blev fast i en timme i väntan på nästa tåg. Jag tänkte köpa någon skräpmat men orkade inte sitta på ett omysig kebab ställe och kränga så jag bestämde mig istället för att gå till "kings head" som ligger precis vid stationen för att se om de, mot förmodan hade någon vettig öl. Det hade de inte, det roligaste jag kunde hitta var en Samuel adams boston lager men det är också måttligt kul en kall lördagskväll i december.. Så.. Jag frågade om whiskeyn.. På listan fanns ingenting över 30kr/cl vilket jag antar betyder att där inte fanns något sjukt bra eller häftigt. Eftersom jag inte har koll på whiskey alls så bad jag bartender om förslag och rekommendationer men han hade ingen koll heller, tillslut kom vi iaf fram till att jag ville ha en rökig en som jag inte minns namnet på (det blev bara för mycket pekande på menyn med massa "12 years hit och 12 years dit". Den rökiga saken smakade ok men jag saknade komplexitet.

Efter bara en kort stunds sniffande på whiskeyn så kom det fram ett helt vanligt Hässleholms fyllo och kommenterade min dricka "det e fina grejjer det".. Eftersom jag inte ens smakat på den än så svarade jag "mjaa, vi får väl se.." tydligen lät det lite kaxigt och den äldre mannen blev nyfiken och började babbla på, jag erbjöd honom att lukta och smaka, han sa att det räckte med att lukta för att kunna säga att det var en whiskey I världsklass.. Efter massa babbel av honom och massa "mjäee och mjoo" från mig så log mannen upp, kallade på bartendern och viskade något I hans öra. In kom sedan ett glas med någon konstig sörja som mannen hade beställt till mig. Han undrade om jag kunde gissa vad det var, jag luktade och svarade att det påminner om en blandning av likör och whiskey vilket typ var rätt, det var en ordentligt söt whiskey med honung och annat i. Jag tackade såklart ödmjukt men sa sedan att det var för sött för mig och skickade bort glaset och sa att han kunde ta resten. Mannen babblade vidare resten av min visit, jag stängde hans röst ute och försökte avnjuta resten av min eget beställda whiskey. Innan jag var tvungen att rusa ut till tåget så sa mannen "jag gillar att bjuda folk på saker, då vet jag att det kommer någon och hjälper mig när jag ligger I rännstenen" Visst tänkte jag, då ska jag sätta mig bredvid honom och babbla honom till döds och när han sedan har avlidit så ska jag hälla honung och whiskey I käften på honom. Om någon undrar varför jag inte bad honom gå eller liknande så var det för att han var full och såg sinnes sjuk ut (tänk rockstjärnan i Californication säsong 2), han var jobbigt fysisk med hårt dunkande i ryggen och hans ögon skvallrade om att han sannerligen hade en kniv i innerfickan. Inte värt att "starta bråk" över med andra ord, samtidigt vill man ju inte lämna sin "världsklass" whiskey och gå ut I kylan..

Söndagen spenderas i någon form av vila inför morgondagens äckel släpp, då kommer ju stora, dyra flaskor "De Molen", små flaskor "Goose island" och lite sådant. Blir till att dra till systenbolaget hansa vid tio och köpa några flaskor trots att detta är mest fel månad någonsin för ett sådant här lyxigt släpp.. Jag kommer inte köpa alla, bara de jag tycker verkar riktigt intressanta eller tror är goda nog. Jag kommer prova ett par av dem väldigt snart, så är läsarna tveksamma till om de ska lagra sin enda flaska Rasputin eller Hell & Damnation så slänger jag några hundringar i sjön för att ni ska få veta. Jag ser ju självklart också fram emot att testa De Molens öl, har sedan innan provat "Stone & Bone", "Cuvée no1" samt "Storm & Damage" och jag har faktiskt tyckt riktigt bra om dem allihopa, inte bara karaktärsfullt utan gott också. Så nästa vecka blir intressant och spännande, peace.

Old stock ale 2004

Det var meningen att jag skulle dela denna biran med min 08'a polare när han var på besök men det byttes mot Köpenhamn supande istället. Old stock ale är ett öl, som de flesta nog vet utvecklas riktigt väl och skillnaden på en färsking och en med några år på nacken är väldigt stor, det går från spritigt, spretigt och nästan odrickbart till underbart på relativt kort tid. Planen var just den, att jag och mina 08'a vän skulle börja med att dela en 08 för att sedan prova en 05 och kanske sen en 04, just för att smaka på skillnaden. Öltypen är för övrigt inte min favorit så jag tycker nästan att akten att prova det är värd mer än att faktiskt smaka på det, eller vad man nu ska säga. Ikväll blev jag dock väldigt sugen på ett fylligt öl med mycket smak och tänkte ta och öppna en Old stock 04 som har en alkoholhalt på 11,4% och 36 IBU.


Ölet är djuprött med ett litet beige skum som efter en stund bara lämnar en ring runt glaset. Aromen är sinnessjukt komplex och harmonisk med häftiga toner av nougat, kakao och koncentrerad komplex frukt. Allt ifrån apelsin till äpplen och körsbär kan man hitta. Kroppen är kletig och mellanfyllig men det är svårt att tänka på då man får en stor, koncentrerad smakattack av portvin, kakao, körsbär och åter igen massvis med frukt. Ölet avslutar värmande, lyxigt, komplext och min första tanke är "fin sprit" och allt vad det innebär. Det händer väldigt mycket i eftersmaken, när alkoholchocken har lagt sig (alkoholen är fortfarande märkbar men på ett bra vis) så blir man hela tiden hemsökt av torkad frukt, karamell, någon sorts goda kakor och åter igen den där svår definierade fin spritigheten. Antar att det låter som att det här är något av det bästa jag har druckit men mjäee, för det första så är det inte min "favorit stil", för det andra så blev jag faktiskt mer wow'ad av 2005'an jag drack för ett tag sedan och för det tredje så tror jag att det här kan bli bättre då det fortfarande finns kräm kvar i det här ölet, så att det räcker och blir en del över till och med. Hursomhelst så är det jättegott, nu vill jag, mer än någonsin prova "old stock cellar reserve"..

PS. Inget foto för svärmor snodde den där kameran man kan ringa med.

Herr Frederiksen

Hr. Frederiksen är en stor imperial stout ifrån "Amager bryghus" som enligt mig är deras absolut bästa ansträngning. Det ligger på 10,5% alkohol, "80+" IBU, innehåller åtta sorters malt och humlat med Centennial. Jag försöker köpa med mig en flaska ifrån Köpenhamn ganska ofta, i detta fallet blev det en från barleywine på ströget. Jag har druckit ölet ett flertal gånger och provat brygder från både 07 och 08, skillnaden är märkbar men inte enorm. Ett års lagring är bra för ölet men inte ett måste.


Färgen är svart, skummet är i form av ett litet och ljusbrunt men stabilt och det lämnar en del rester på glaset. Det hela doftar humligt, oljigt och karamelligt med fudge och mörk kvalitets choklad samt lite alkohol (alkoholen har jag bara noterat i en 08’a dock.) Kroppen är oljig och len, medelfyllig men med mycket smak. Koncentrerad choklad, frisk humle, ordentligt med rostad malt och massor av allt nämnt i aromen. Eftersmaken är ordentligt bitter och rik av humle med mycket karamell. Rostad, närmast bränd malt och en komplex fruktighet. Amager gör imperial stout’ar med mycket attityd, mycket humle och hög alkoholhalt. Deras "standard" imperial stout får Hr. Frederiksen att framstå som ett snällt lam men kan lätt uppfattas som något aggressiv och simpel med en väldigt framåt amerikansk humle attack. De har även lagrat sistnämnda på ekfat till deras "barrel aged series" vilket helt klart har gjort det ganska råa ölet mer sofistikerat och komplicerat men ändå inte i närheten av Hr. Frederiksen, lite ”putting lipstick on a pig” medan Frederiksen är allt annat än en gris, en sofistikerad gentleman som säkert bara blir bättre med åldern.

Hearty old world ale

Adam ifrån "Hair of the dog brewing company" är ett enormt öl som jag har druckit ett flertal gånger. Det ligger på 10%, 50 IBU och kostar vanligtvis en del i de här trakterna. Detta mörka ölet är baserat på en utdöd (före detta utdöd iaf) stil som man kan läsa kort om här "This ale is a recreation of a historic beer style once produced in Dortmund, Germany". Smaken talar minst sagt för sig själv så att sitta och glo på etiketten är ganska meningslöst, det är bara att hugga in och hamna i en helt annan värld.


Som sagt så är Adam mycket mörk, mörkbrun på gränsen till svart med ett stort beige skum med stora bubblor som väldigt snabbt lägger sig som ett tunt lock på den tjocka sörjan. Aromen har ett underbart djup av mörka och mystiska dofter. Jag känner nougat, läder, karamell, fudge, russin och lätt vanilj. Helt underbart. Smaken är lika stor och lika god, lika mörk och minst lika komplex. Här hittar vi en riktigt oförglömlig maltprofil som harmoniserar extremt väl med den höga alkoholhalten (även som ung.) Trots allt detta så snålar inte Adam med humlen heller. Eftersmaken är lång och vinös med söt, torkad frukt och en mörk läderliknande karaktär som smeker tungan i en smärre evighet. Ölet är oljigt och lent, tungt men samtidigt ganska lätt, långvarit men aldrig drygt och verkligen unikt. Prova om ni får chansen, det är en upplevelse på flaska.

Det var den helgen det

Och den bar med sig en minst sagt ordentlig dos öldrickande! Ganska sent i fredags så fick jag besök av mina goda vän Martin ifrån Stockholm, en av få vänner som jag har lyckats totalkonvertera till bra öl. Vi drack en Hibernation ale och delade sedan en Yeti oak aged. Båda ölen var kända för mig sedan innan men nya för Martin som oftast dricker belgiskt men nu börjar få upp ögonen för imperial stout, tack vare mig det också såklart. Sen gav den jäveln mig också en väldigt försenad födelsedagspresent.. i form av en "Paradox Islay Cask Bowmore 1968" jag blev minst sagt glad, exalterad och wow'ad! missade den när den släpptes på systembolaget så det var verkligen en perfekt present. På lördagen blev det en kort runda till Köpenhamn där det blev lite handlande på "barleywine". Det var framförallt Martin som handlade, själv så hjälpte jag mest till med rekommendationer och släpande (fick med mig en HR.Fredriksen och en Hair of the dog Adam hem dock.) Sen blev det käk och öl och senare blev det mer öl på "Ölbaren". På ölbaren provade jag först en "hop head red ale" ifrån "green flash". En ganska lättdrucken "red IPA" som var god men något mild i allmänhet så jag körde vidare med en underbar IPA ifrån samma bryggeri, deras "west coast ipa" på saftiga 95 IBU och lagom 7% alkohol. Ett måste för humleälskaren. Sen blev det som vanligt till att dela en "Maharaja" med flickvännen för att sedan avsluta kvällen med "de molens" cuvée. Ett tufft öl på 12,7% (vilket märkets mycket väl) med mycket och ganska svår definierad karaktär.. Så, en riktigt trevlig helg full med god öl, ska man toppa det hela med att långsamt suga i sig en "adam" såhär på denna slappa söndagsafton kanske? blir nog så.

Verdi Imperial Stout

Jag får väl erkänna att denna Verdi Imperial Stout faktiskt är min andra flaska. Första gången jag provade ölet var precis när det kom (tillfälliga nyheter December.) Av någon anledning glömde jag skriva anteckningar om ölet och när jag var i botten av glaset så tänkte jag ”äh, vafan, tar väl o köper en flaska till” och trots min ganska stora skeptiska inställning till ölet i början så var det utan tvekan gott nog att förtjäna ett andra köp. Anledningen till att jag var skeptisk var förresten att imperialistiska stoutar under 9% ofta inte brukar vara sådär wohoo direkt, sen var ju priset/liter en del ändå och bryggeriet helt okänt för mig samt faktumet att det fanns så mycket annat kul i samma släpp. Ölet är hursomhelst bryggt av italienska ”Birrificio del Ducato” och landar på 8,2%. Det är bryggt med ”kryddor” (chili) och kommer i en liten, ganska häftig flaska med en något udda, halvflashig etikett. Jag drack den lätt sval till rumstemperatur ur en stor konjakskupa.


Färgen är svart med ett litet ljusbrunt skum som efter en spinn i min kupa lämnar ordentligt med skumrester i hela glaset. Aromen är mycket inbjudande av kakao, mjölkchocklad, russinlik alkoholdoft och en lätt dos frän chili. Kroppen är lätt, låg kolsyra och smaken är stor och full av chocklad. Smaken är inte stor som i många andra öl av samma kategori men trots det väldigt god och komplex. Även citrus och lätt rostad malt sticker ut i början. Finishen avslöjar humlen som harmoniserar bra med ölets lätta känsla och ljusare chocklad toner. I eftersmaken kommer verkligen chilin, det är kryddigt och förvåningsvärt hett och det harmoniserar väl med chockladsmakerna, alkoholen och de lätta friska citrus tonerna. Om man inte förväntar sig en mördar stout så är detta faktiskt en riktig höjdare, chilin fegar inte i eftersmaken och det är bra för annars hade ölet varit på gränsen till att sakna attityd helt. Nu överrumplar det en istället genom att bita till ordentligt när man minst anar det. En imperial stout som man åtminstonde borde prova (två gånger!)

Vertical Epic 070707

Då var det första gången man fick smaka på ett öl ifrån "stone brewing company" som man inte tyckte var gott eller skitgott.. Vertical epic 070707 är ett av elva öl som det är menat att man ska samla på sig fram tills 2012 och sedan dricka i en "vertical tasting". Det lär ju inte vara värst många svenskar som lyckas göra detta.. Hursomhelst så är 07'an enligt Stone en korsning mellan en Belgisk tripel och en saison på 8,4% och någonstans mellan 20 och 25 IBU. Ölet är ordentligt kryddat med kardemumma, ingefära samt grapefrukt, citron och apelsinskal.. Slå det!


Ungefär det som beskrivningen skvallrar om tycker jag att det smakar, väldigt kryddigt med en liten beska. Doften är väldigt kryddig, julig och lite för mycket. Inte värst inbjudande. Utseendet är helt ok, relativt klart, kopparfärgat med ett minimalt vitt skum som inte lämnar några rester eller intryck. Kroppen är ganska lätt, lagom kolsyra och den glider ner lätt. Eftersmaken är söt, inte nämnvärt lång och den också kryddig och lite sådär, mjää förutom en del friska citrontoner. Det här var, uppenbarligen inte min typ av öl, för mycket kryddor och för lite av allt annat. Det blir lite sliskigt. Det är inte odrickbart på något vis men för att det verkligen ska bli trevligt att dricka krävs nog något passande ätbart till. Någon som har något förslag? jag har två flaskor till som får stå, antingen tills jag hittar en superb mat och öl kombination eller, tills jag har skaffat de resterande tio flaskorna ifrån "epic serien" vilket kanske inte är så jätte sannolikt..

Kulmbacher Eisbock

Jag är sällan sugen på något tyskt och maltigt men gillar att ha några öl i den riktningen hemma för de tillfällena då jag verkligen blir det. Kulmbacher Eisbock är ett perfekt sådant öl, ett starkt (9,2%) och fylligt öl för de tillfällena då man vill sitta och suga på något ett bra tag och mysa ner sig i soffan riktigt ordentligt.


Ölet är mörk, mörk brunt med till en början stor skumkrona som dock dör ut väldigt snabbt. Inga rester överhuvudtaget på glaset. Aromen är förförisk av saltlakrits och viol, lite kaffe och lätt chocklad. Heltrevligt faktiskt. Kroppen är len och medelfyllig. Smaken är generös med en komplex maltprofil, mycket viol, kaffe, chocklad och bröd. Ölet avslutar ännu mer chockladigt, rent och snyggt med en lång örtig, lakrtis laddad, bitter och något torr eftersmak. Fan vad gott detta var, väldigt välbalanserat. Jag som inte har provat så mycket tyskar och normalt sätt är en äkta "hophead" blev väldigt positivt överraskad. Nu är jag minst sagt glad att jag köpte ett par extra flaskor!

Storm

Då har man äntligen "gjort sig av med den". Det avigt, rökiga "islay IPA" ölet på 8% ifrån BrewDog som man inte minst sagt var skeptisk till innan man ens fick se flaskan. Hursomhelst så smakade det inte riktigt så illa som det låter, men avigt är det minst sagt.


Ölet är mörk gyllene, lite grumligt med ett väldigt tunt skumlager som lämnar en del små rester på glaset. Doften är förvåningsvärt frisk och icke whiskey'ig men visst finns den där. Smaken chockar lite lätt första gången (på ett negativt sätt) med mycket saltig, rökig whiskey och själva ipa'n i det hela dyker inte upp förrens i avslutningen. Eftersmaken är trevlig, relativt lång med retfull humlebeska och små whiskeyvågor, trivsamt och den ganska höga alkoholen gör sig aldrig påmind. Det är lite svårdrucket, lite småroligt, lite obalanserad och väldigt avigt. Under en enda klunk hinner jag uppleva "wow, gott", "ush blä" och "mm, helt okej!" vilket säger en del om hur schizofrent ölet, eller kanske jag är. Kul att prova men.. ja, men.. Sa jag att det är något avigt?

Ratebeer upp och ner

Japp, ratebeer är tydligen "under attack" igen. Det har gått riktigt dåligt för denna sida på senaste. Mitt antivirus program skrämde skiten ur mig med en högljudd varningssignal igår förmiddag och då var det bara att snabbt mute'a högtalarna och knappa in http://www.beeradvocate.com Lite synd då jag började sköta "öl surfande" via ratebeer och därför är mer bekväm med just den sidan. Jag ska inte gnälla dock, jag tog mig aldrig tiden att sköta det dryga jobbet att skriva in alla betyg från diverse text dokument, papperslappar, anteckningsböcker och mobiltelefon utkorgar. Tror jag hade skrivit in en handfull korta noteringar om lite blandade öl så, det var ingen större förlust. Aja, vi får väl hoppas att saker och ting börjar gå bättre.

Mera sommardrömmande efter mycket vintersläpande

Okej, vilken ölnörd har inte alldeles för mycket öl hemma just nu? jag fick gå två varv till systembolaget "hansa" i förmiddags för att jag inte orkade bära allt i en omgång (jag hade ändå ryggsäck och två stora tygkassar.) Det var många öl som krävde ett flertal ex av vardera och många öl som helt enkelt är så goda att man bara var tvungen att köpa några extra. Eftersom utrymmet är snålt så är vi alla nu tvungna att dricka upp en massa av det vi köper också, jag började med saison ölet D'erpe-merde ifrån "De Glazen Toren" på 6,9%, drucket ur ett "duvel glas" serverat ganska väl kylt.


Ölet är grumligt gult med en enorm skumkrona som sakta sjunker lämnades enorma rester på mitt duvel glas, ser jätteinbjudande ut (men akta er för jästen på botten, vilket gör ölet ogenomträngligt brunt, inte är jätte attraktivt när det kommer till saison..) Aromen är estrig och gräsig med grapefrukt och apelsin. Somrigt, det luktar "komma hem sent från en eftermiddag på stranden, slänga av sig de varma gympadojjorna och sätta sig barfota på altanen med en saison". Ölet är något för livligt och spritsigt innan det har lugnat sig i glaset men efter en kort stund så blir hela historien väldigt len. Kroppen är lätt till medelfyllig och smaken har massor av friska grape och gräs toner. Det avslutar ännu gräsigare, det är torrt och gott med en lång ganska bitter eftersmak med somriga, fruktiga malt toner. Ölet är en höjdare om man uppskattar friska belgare, det är både komplext och lättdrucket vilket är en udda men ändå väldigt trevlig kombination, det är många subtila lager av smak i denna så missta inte den för en stark förfriskare för det är inte det enda den är. Detta ölet fick mig verkligen att länga till sommaren, å andra sidan är jag en sådan som alltid saknar det jag inte har, sommar i detta fallet. I vilket fall som helst så rekommenderar jag detta ölet när man är ute efter en inte allt för komplicerad (men ändå tillräckligt intressant och sofistikerad) förfriskning. Ett lämpligt alternativ kan vara att hålla den i källaren tills varmare tider dock, om man nu är den icke nyfikna, icke drömmande typen.