onsdag 31 december 2008

Och ett par till

(Inlägg ifrån gårdagen som jag helt enkelt glömde slänga upp..) Sprang en runda förbi systembolaget tidigare idag, hittade några Tripel Karmeliet som hade trillat in på en hylla, köpte en Stille Nacht att spara tills framtiden och handlade en ovanligt billig Hell & Damnation.. Jag tittade inte på kvittot förens jag kom hem men kalaset gick på 130kr, alltså alla öl sammanlagt kostade mindre än vad en flaska Hell & Damnation normalt sätt gör. Såg på kvittot att damen tagit betalt för en flaska “Hell” istället haha, 22kr.. Nyårs stressen? Hemsk som jag är så glädjer jag mig och funderar på att gå dit och köpa en hel låda “hell”, blir iofs dyrt om misstaget inte upprepas..

Nåja, nu dricker jag hursomhelst dubbel IPA, Port brewings "2nd Anniversary Ale" på 9,5% och mycket humle. "In your hands, youre holding yet another hop monster of a beer from San Diego. Yes, we know this is hardly original. But, we love hops as much as you do so let's party!" Uhm, ok.. "Sounds good to me".


Ölet är grumligt bärnsten med ett litet, litet, bubbligt smutsvitt skum. En del prickar klamrar sig fast på glasets kant. Doften är full av oljig bitterhet och kletig karamell, en del djupare frukt och intensiv alkohol som lurar en åt marsipan hållet. Konsistensen är kletig, medelfyllig och ganska tung. Smaken är mycket bitter-oljig, karamellig, talbarrig och allmänt trevlig. Ölet avslutar gaska torrt och aggressivt bittert, värmande (snarare brinnande) alkohol med torr, koncentrerad halstablett smak. Eftersmaken är väldigt rått bitter och brutal. Torr, nästan spritig och lite obalanserad. Denna dubbel IPA hade varit heltrevlig om humlen hade varit lite färskare och alkoholen lite lägre (eller bara mer väl integrerad..) Det här är ändå en öl med karaktär, kanske inte klass men ett stort mod och stora talkotts taggiga ballar är den ägaren av.


(Lite senare..)

Nu dricker jag samma bryggeris imperial stout, en "jul imperial stout" med samma namn som ett öl ifrån Mikkeller. "Santa's little helper". Den har minst lika ful etikett som bryggeriets andra öl och ligger på 10%. Jag har väldigt blandade känslor inför detta ölet, ett bryggeri som framförallt kör på IPA/dubbel IPA och är stolta över det ska ge sig på en imperial stout som, traditionellt sätt är något mer malt betonad. Antingen blir det en CP-humlad IPA som grillar smaklökarna vid första smutt eller, en tunn, mörkbrun och något intetsägande "vanlig" IS.


Vid upphällning antyder ölet att det hör till kategori nummer två då det inte ser jätte tjockt ut. Det rinner ut mörkbrunt men ser hyfsat svart ut I kupan. Skummet är hyfsat ljus brunt, inte mesigt beige utan mer brunt men inte "Yeti" brunt direkt. Doften är förvåningsvärt mjäkig, det är mycket ljus chocklad, en del mörk i bakgrunden tillsammans med lite kaffe och det andra vanliga. Påminner till stor del om Slottskällans Imperial Stout vilket man självklart blivit något immun mot med åren (ingen diss, slotts IS'n är ett vettigt exempel av stilen och ett av ölen som, I början fick mig att skrika "Fyfan vad mycket det smakar! Jaaa!".) Kroppen är medelfyllig och krämig. Smaken är kaffedominerad, oljigt chokladig och ganska koncentrerad. Gott att dricka men slår mig inte som värst komplext. "Finishen" är snyggt mörk, rostad, ganska humlerik och full av snygg, mörk chocklad, väldigt bra! Eftersmaken är dock något för enkelt rostad och bitter med i princip bara mörk chocklad, lite karamell, kryddor och kaffe.

Bryggeriet vet helt klart vad de håller på med, inget jag har smakat hitintills har varit dåligt. Denna imperial stout var något bättre än väntat men det var långt ifrån topp klassen. Lite för enkelt och rakt på sak, lite för ensidigt och lite för endimensionellt. Under tiden jag har smuttat ner flaskan så har det inte hänt ett dugg med ölet, det smakar som första smutten och den var, i och för sig inte alls dum.

PS. Snyggt pepparkakshus va? flickvännen är mycket stolt

Inga kommentarer: