torsdag 18 december 2008

De Molen Hel & Verdoemenis

Då får man ta och prova "Hell & Damnation" också då. Spännande efter att ha testat två andra imperialistiska stoutar ifrån Brouwerij De Molen, "Rasputin" och "Stone & Bone" som båda hade gott om karaktär och passade mina smaklökar utmärkt. Inget regnande vax ifrån denna flaska, däremot ordentligt med regnande skum.. Fick hälla direkt för att inte gå miste om för mycket öl. Skummet fyllde hela glaset för snabbt trots att jag hällde väldigt försiktigt. Färgen på skummet var fint dock så det är väl ok, fint brunt med gräddiga beige virvlar. När jag trodde att striden med detta livliga öl var över och jag sätter mig ner i soffan och börjar sniffa i glaset så skymmer jag någon udda rörelse på bordet till vänster. Det är det levande skummet som är tillbaka, det håller på att krypa upp ur flaskan och ner på bordet! Fick rädda mer öl genom att hälla upp i en andra kupa. Hel skumt (hah!) ölet är verkligen livligt för en imperial stout. De Molen har ofta gett mig en lite mysig spöklik känsla, en vindkvarn kombinerat med namn som "sten och ben" och "helvete och fördömelse" är det dags att efter denna levande öl börja ta mina instinkter på större allvar tro?


Hursomhelst, efter all action så behövde man något lugnande mer än någonsin, då ölet ligger på 11,9% så var det väl då bara att sätta sig ner och njuta, låta magin ske. Ölets färg är närmast svart aromen är också väldigt "svart" och ordentligt rostad, det doftar oljigt och bittert, aggressivt men ändå angenämt med undertoner av vanilj fudge och bär, jordigt och väldigt seriöst. Kroppen är förvåningsvärt lätt och len men smaken är extremt generös, väldigt rostad, humlerik och komplex med allt det ovannämnda. Ölets klimax ligger trots allt i "finishen" där det fullkomligt exploderar av väl avvägd humle vs rostad malt. Det är oljigt, jordigt, fruktigt och jätte komplext med en perfekt övergång till den långa generösa eftersmaken. Alkoholen är sjukt väl integrerad och peakar precis där det ska (någonstans långt ner i halsen) och den lyckas aldrig bli för mycket. Detta skriver jag och har nästan glömt bort att den är sjuka 11,9%!? jag hade gissat på max 9% om det inte vore för den lilla smällen man får i halsen, den perfekta balasen i kombination med alkoholhalten gör verkligen ölet livsfarligt, ta det lugnt, smaka långsamt och länge på det för det har massor att erbjuda. Ölets extremt lena och stiliga karaktär inbjuder motsägelsefullt till snabbare förtäring, det är farligt men jag gillar det. Helvete och fördömelse är ett bra namn på ölet men spelar man rätt spel så kan det lika gärna kallas himmel och välsignelse. Det är mycket svårt att beskriva detta öl, så mycket av en upplevelse är det, det känns som att varken mina ord eller sinnen räcker till, det är något mer över ölet, något närmast övernaturligt.

6 kommentarer:

David L sa...

Hm. Låter intressant. Hel & Verdoemenis verkar ju vara det De Molen-öl som har högst betyg på ratebeer också! :) Låter galet att det började skumma upp ur flaskan dock. Verkar ju definitivt vara ett levande öl :)

Gyllenbock sa...

Låter spännande. Jag gillar dina levande ölbeskrivningar.

Köpte inga De Molen då jag vill hålla lite i plånboken, börjar ångra att jag inte köpte.

ws sa...

Haha..du är galen!! Nu har du slaktat två De molen och en Gosse Islands Bourbon County Stout + Sam Adams osv.... på några dagar! Stort att du "offrar" dig för att vi andra skall veta vad vi skall satsa våra slantar på.

Själv började jag kvällen med en Titan IPA för att för en stund sedan gå över till en skön kombination av Gossse Islands Bourbon County Stout med belgisk tryffel.

Det ser ut som Hel & Verdoemenis bättre passar på min smakprofil än Rasputin. Du nämner rostade toner med markerad humleprofil. Älskar dessa IS som inte snålar med humlen, typ Yeti. Har druckit tre olika typer av Yeti (vanliga, Oak Aged, och Espresso Oak Aged) och alla har varit helt underbara. Kommer definitivt köpa minst en Hel & Verdoemenis i morgon.

CSN verkar förövrigt vara betydligt mer generösa nu än när jag var student :)

andersand sa...

Ah, nu är det bara Bommen & Granaten kvar! (...) jag gillar att köpa iaf dubbletter av bra bira, då kan man smaka den och om den är bra vara riktigt glad att man har något gott i "källaren". Tita IPA är ett säkert kort, jag gillar great divides "hus smak" med den där nötiga karaktärsfulla maltprofilen de kör med. Bourbon county och tryffel låter lyxigt värre! gillade du stouten lika mycket som alla andra som har provat den? "H&V" passar dig nog bättre än Rasputin ja, den har långt ifrån liga mastig kropp som många andra IS dock så var beredd på att den slinker ner som jag nämnde. Jag har inte fått chansen att prova espresso oak aged yeti, det skulle vara väldigt intressant, märks "espresson" av mycket? antar att du provat den på någon festival? De fleska studenter klagar på CSN, jag tycker man klarar sig bra sålänge man inte är HD TV kåt prylbög, handlar helt om prioriteringar och öl är fan roligare än tex TV.

ws sa...

Jag tyckte Goose Islands var grym men inte den bästa jag druckit.

Du undrade om espresson märktes i Yetin. Ja är svaret..det är nog en av de kraftfullaste öl jag någonsin druckit. Jag skall ärligt säga att jag hade druckit några öl innan på festivalen i Sthlm när jag fick denna Yeti (på fat) i glaset men det var en explosion av kraft och smak som verkligen utmärkte sig från övriga öl. En av de bästa öl jag druckit! Hur tungt och svart kan ett öl bli? Jag vet inte men prova denna Yeti så är du nog väldigt nära det omöjliga utan att det på något sätt bli "för" mycket :)

andersand sa...

Låter som att man får hålla utkik efter espresso yetin i framtiden då. Nu har jag äntligen fått med mig rätt flaska Avery hem, Mephistopheles.. Ska bli väldigt intressant att prova efter dina ord om den!