torsdag 27 november 2008

Cantillon Fou'Foune

Vid de tillfällena som jag stöter på en Cantillon öl jag inte har smakat än så brukar jag alltid slå till, de är dock ganska många och en av dem som jag har lyckats skjuta upp att prova fram tills nu är ”Fou’ foune” ett spontanjäst öl på 5% där man har tillsatt aprikoser (300g per liter.) Det låter ju inte så jävla hett men känner man till Cantillon så vet man att det aldrig blir sliskigt utan bara jävligt surt.. och gott! Detta är ett av ölen jag släpade hem mig från den senaste Köpenhamn visiten. Inhandlade det på ”Ölbutikken” flaskan är igenkorkad 2005, drucket ur en Boon Geuze ”tumbler” ett sådant där halv fult standard lambic glas som kanske inte gör lambic som är så exotiskt för oss rättvisa (men trots allt har sin charm.)


Ölet är väldigt blek, mörk gult. När man häller upp det så fräser ett litet vitt skum till för att sedan försvinna lika snabbt lämnades en frisk fruktig doft i hela rummet, tjing! Efter ölet har sansat sig lite så får man faktiskt sticka ner näsan lite för att komma åt den något udda, syrliga, skumma doften av fukt skadad källare, skarp citron och de klassiska stalliga och höiga dofterna typiska för Cantillon och typiskt för lambic i allmänhet. Minimalt med aprikos kan anas under den skunkiga och ganska aggressiva ytan. Smaken sliter i hela munnen precis som man väntat sig (men trots det blir förvånad över var gång) och innan man vant sig så är det i princip bara en syre attack. Efter en kort stund så kommer de fruktiga aprikos tonerna både här och där. De dyker stundtals upp i små doser, i eftersmaken, ibland när man slickar sig på läpparna och trots det aggressiva första intrycket så hittar man dem helt plötsligt i hela munnen. Livligt, häftigt och varierande. Surt är det men också väldigt komplext och tillsatsen av aprikos är skithäftig. Det vattnas i hela munnen och nästa klunk är lika god som förra. Roger Protz skriver kort i boken ”300 Beers to try before you die” att Jean-Pierre Van Roy, den nuvarande ägaren med ett “varglikt flin” berättade att foufoune in brussels dialect means pussy. When you consider the shape of an apricot, you know he is not referring to the brewery cat. Jahapp, tack för infon? kul att, som man kan läsa på Cantillons hemsida att de kallade aprikos odlaren François Daronnat, som levererar aprikoser till bryggeriet för just "foufoune" härligt smeknamn. Tittar man på fler av Cantillons etiketter så har man sådär lagom, härligt sexistiska och småcharmiga målningar, små detaljer som gör det ännu roligare att dricka detta ”funky shit” jag vet inte om jag vill veta vad som ligger bakom vissa av dem om nu en aprikos på svart bakgrund relaterar till det kvinnliga könet. Nåja, jag är inte pryd och fortsätter dricka glatt! Det borde ni också göra när ni får chansen. Jag kommer fortsätta leta fler Cantillon i framtiden, även om de så börjar buteljera rena kroppsvätskor. Så länge det smakar såhär gott så kvittar det.

9 kommentarer:

David L sa...

Låter väldigt trevligt! Är personligen väldigt förtjust i Cantillon Kriek och har kvar en flaska hemma... som nog ska sparas ett tag. Vore kul att få tag på något mer från dem någon gång. Har du testat Blåbärslambicen, som de väl gör exklusivt för Ölbutikken? Verkar riktigt intressant...

andersand sa...

japp, blåbärslambiken är heltrevlig, inte brutal sur, mer rund, fruktig och fyllig med mycket blåbärsrester i botten av flaskan. Om du stöter på deras "Lou Pepe" serie med en kriek, framboise och gueuze så är de jätte goda också, krieken är en av de bästa jag har provat med betydligt större "trä karaktär" än vad den vanliga Cantillon krieken har.

ws sa...

Sitter på en butelj av denna blåbärslambic från Cantillon som jag köpte vid senaste besöket i Köpenhamn. Letar bara efter rätt tillfälle att avnjuta den. Känns inte helt rätt att knäppa den ensam en fredagskväll. Däremot tänkte jag öppna en Hoppin Frog Mean Manalishi Double I.P.A ikväll. Har höga förväntningar på den så det kall bli spännande.

andersand sa...

ws: Nej spara blåbärslambiken tills du har någon värdig att dela den med. Mean manalishi är sketa god, ovanligt välbalanserad och lättdrucken dock vilket vissa inte gillar i double IPA'or, jag tycker det är en höjdare dock för humle det finns där gott om.

ws sa...

Då var det avklarat…kvar är en kupa helt nedsmetat av skumrester. Mean Manalishi var verkligen en trevlig upplevelse, får bli ett återköp! Gick precis över på en öl som jag druckit vid ett flertal tillfällen, nämligen Double Dog från Flying Dog. Trevlig blogg föresten!

andersand sa...

Kul att du gillade den, inhandlad i Danmark eller? vet att några flaskor har dykt upp på diverse bishops i Sverige men runt det smått äckliga priset på 300kr.. Två andra höjdare från hoppin' frog är deras imperial stout "boris the crusher" och deras lättdruckna ipa "hoppin' to heaven" Double doggen är trevlig och ja, den har man druckit några gånger, flying dog är ju hyfsat lätt att hitta i Sverige och på så sätt hyfsat billigt. Jag börjar fredagen lätt med vete öl och tacos sen får jag se var det bär av.. gött att bloggen läses!

ws sa...

Japp, inhandlad i Köpenhamn. Den enda puben i Gbg där jag stött på Hoppin Frog är Tre Små Rum, ca 220 kr för en BORIS. Har sedan tidigare druckit BORIS, Hoppin To Heaven, Silk Porter och Black & Tan från Hoppin Frog. BORIS var verkligen bra, håller Imperial Stouts som min absoluta favoritstil.

andersand sa...

Ah, 220 är mer överkomligt. Boris är en av favoriterna ja, den är jävligt mycket utan att vara svårdrucken. Livsfarlig. Jag har provat de andra grodorna också förutom silk portern, har av någon anledning missat den så jag får se till att köpa iaf en flaska vid nästa Köpenhamn besök. Kan inte tänka mig annat än att den är god men kanske något otillfredsställande för en imperial stout älskare? (som med mycket porter då..)

ws sa...

Helt riktigt. En bra porter men alldeles för mild och len för min smak. Kommer garanterat att försöka komma över de övriga brygderna igen. Speciellt BORIS, Hoppin To Heaven och Mean Manalishi.